18.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/3

2.1

En av de frågor som Europeiska kommissionen uppmärksammat i samband med oansvarig utlåning på EU:s hypotekslånemarknader gäller de lån denominerade i utländsk valuta som konsumenter har tagit för att utnyttja en erbjuden ränta men utan att ha tillräckliga insikter i valutariskerna (2).

2.2

I sin översyn av den finansiella stabiliteten påpekade ECB under 2010 att den senaste finanskrisen har visat vilka systemrisker som kan uppstå i samband med den utbredda utlåningen i utländsk valuta i vissa medlemsstater och underströk att denna fråga behöver övervakas och behandlas för att förhindra en ytterligare ökning av lånestocken i utländsk valuta (3). ECB konstaterade att en hög nivå av lån i utländsk valuta till låntagare utan säkerheter kan innebära en stor sårbarhet i vissa medlemsstater, eftersom sådan utlåning innebär att banksystemets direkta valutaexponering omvandlas till en kreditrisk och utsätter ekonomin för betydande makrofinansiella risker. En hög grad av skuldsättning i utländsk valuta kan också begränsa manöverutrymmet för penningpolitiken och dess effektivitet. Mot bakgrund av dessa negativa sidoeffekter av utlåning i utländsk valuta påpekade ECB att det är viktigt att beslutsfattarna vidtar åtgärder för att förhindra att den får alltför stor omfattning i banksystemet (4).

2.3

Mot denna bakgrund framhöll ECB att det kan vara viktigt att anta policyåtgärder för reglering och tillsyn i syfte att minska riskerna med utlåning i utländsk valuta (5). Som överordnad princip uppmanas beslutsfattare eftertryckligen att skapa övergripande verksamhetsförutsättningar för ekonomiska aktörer som uppmuntrar långivare och låntagare att fatta försiktiga och välinformerade beslut så att utlåningen i utländsk valuta begränsas. I detta ingår att satsa på en sund, stabilitetsinriktad makroekonomisk politik och politiska åtgärder för att förbättra förståelsen av finansiell information samt lämplig finansiell reglering och tillsyn (6). I direktivförslaget anges det här vilken information som ska lämnas till konsumenter när ett lån ska ges i en annan valuta än låntagarens nationella valuta (7). ECB anser att den information som tillhandahålls även ska omfatta en förklaring av de potentiella riskerna för konsumenten om krediten är denominerad i utländsk valuta (8).

3.1

Enligt direktivförslaget ska varje medlemsstat säkerställa att alla kreditgivare (9) kan få icke-diskriminerande tillgång till databaser som i den medlemsstaten används för att bedöma konsumenters kreditvärdighet och övervaka konsumenters fullgörande av kreditvillkoren under kreditavtalets löptid. Enligt direktivförslaget ska också kommissionen få mandat att fastställa enhetliga registreringskriterier och villkor för databehandling som ska tillämpas på databaserna, inklusive de begränsningar för uppgiftsregistrering som ska tillämpas på sådana databaser och etablerade definitioner av nyckelbegrepp som används i dem (10).

3.2

Med undantag för en ändring som är av teknisk karaktär (se ändringsförslag 1) har ECB följande synpunkter när det gäller det mandat som kommissionen tilldelas.

3.2.1

För det första är de databaser som avses i direktivförslaget databaser som förvaltas av privata kreditupplysningsinstitut eller kreditupplysningsfirmor och offentliga kreditregister och som används i respektive medlemsstat för att bedöma konsumenters kreditvärdighet och övervaka konsumenters fullgörande av kreditvillkoren under kreditavtalets löptid. Centrala kreditregister förs av de nationella centralbankerna i ett antal medlemsstater och vissa av dem tillgodoser dessa ändamål. ECB, som fungerar som en katalysator inom detta område (11), stöder gränsöverskridande samarbete, informationsutbyte och harmonisering av definitioner och begrepp mellan centrala kreditregister (12). Den återkommande turbulensen inom bank- och finanssektorn har visat hur viktigt det är med centrala kreditregister för att hjälpa kreditinstituten att övervaka och hantera kreditrisken på ett effektivt sätt genom att ge dem tillgång till information om låntagarnas skulder. Centrala kreditregister är fördelaktiga för utövandet av tillsyn, centralbankens uppgift att bidra till det finansiella systemets stabilitet samt för statistiska ändamål. Att utveckla gränsöverskridande synergieffekter mellan centrala kreditregister bör också bidra till att säkerställa att kreditgivarna har adekvat tillgång till centrala kreditregister.

3.2.2

För det andra stöder ECB förslaget att ge kommissionen mandat att fastställa enhetliga kreditregistreringskriterier och villkor för databehandling som ska tillämpas på databaserna i syfte att främja en harmonisering av reglerna inom detta område. För att säkerställa att utgående data är harmoniserade och tillgängliga för gränsöverskridande utbyte skulle det i fråga om databehandlingsvillkoren och kreditregistreringskriterierna krävas en grundläggande uppsättning attribut, gemensamma identifikatorer samt en gemensam definition av underliggande begrepp och datainnehåll. Konfidentialitet och dataskydd samt aspekter kring driftskompatibilitet mellan nationella databaser är andra frågor som bör övervägas. ECB tolkar det också som att de enhetliga kreditregistreringskriterierna är att betrakta som minimistandarder, som gör det möjligt för privata kreditupplysningsinstitut eller kreditupplysningsfirmor och offentliga kreditregister att vid behov samla in ytterligare information om dessa krediter utifrån sina ändamål och affärsmodeller.

3.2.3

För det tredje rekommenderar ECB ett nära samarbete med Europeiska bankmyndigheten, ECB och de centralbanker inom ECBS som förvaltar ovannämnda databaser, med hänsyn till deras olika kompetens och sakkunskap inom detta område. För konsekvensens och fullständighetens skull rekommenderar ECB också att kommissionen ges motsvarande mandat i fråga om de databaser som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (13) i fråga om kreditavtal för konsumenter. Om lagstiftaren beslutar att inte ge kommissionen något mandat, skulle ECB rekommendera att man bygger vidare på det arbete som redan har utförts (14) genom att undersöka möjligheterna till ytterligare harmonisering av regler och praxis på unionsnivå, där hänsyn också tas till rekommendationerna från internationella fora, t.ex. när det gäller en effektiv tillsyn av kreditrapporteringssystem (15).