EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 5 oktober 2010

över två förslag till förordningar om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet

(CON/2010/72)

2010/C 278/01

Inledning och rättslig grund

Den 6 september 2010 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europaparlamentet om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (1) (nedan kallat förslaget till förordning). Den 20 september 2010 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om förslaget till förordning. Den 27 september 2010 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning nr xx/yy om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet (2) (nedan kallat förslaget till utvidgad förordning) (nedan tillsammans kallade de föreslagna förordningarna).

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom de förslagna förordningarna innehåller bestämmelser om gränsöverskridande transport av kontanter i euro och det är ECB-rådet som har ensamrätt att tillåta utgivning av eurosedlar. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

Allmänna kommentarer

De föreslagna förordningarna kommer att maximera fördelarna av fjärrtillträde till de nationella centralbankernas kontanttjänster genom att eurosedlar och -mynt i största möjliga utsträckning kan cirkulera fritt mellan euroområdets medlemsstater. Detta är viktigt eftersom endast sedlar och mynt i euro utgör lagliga betalningsmedel inom euroområdet (3).

Konceptet med lagliga betalningsmedel har särskild betydelse för användningen av ”intelligenta system för neutralisering av sedlar” enligt definitionen i förslaget till förordning. I egenskap av den institution som har ensamrätt att tillåta utgivning av eurosedlar som lagliga betalningsmedel vill ECB påpeka att ”neutraliserade” sedlar fortsätter att vara lagliga betalningsmedel, något som redan godtagits av kommissionen (4).

Vad gäller förslaget till utvidgad förordning avseende medlemsstater som ej ingår i euroområdet, anser ECB att man bör fortsätta den praxis som redan etablerats innan fördraget trädde i kraft (5). ECB anser att alla bestämmelser i förslaget till förordning även bör gälla för sådana medlemsstater. Medlemsstater som ej ingår i euroområdet kan inte vara ”hemmedlemsstater” eller ”värdmedlemsstater” enligt förslaget till förordning. De bör dessutom kunna bli ”medlemsstater som passeras”, i annat fall skulle sådana medlemsstater i euroområdet som endast kan nås via vägar som passerar genom en medlemsstat som ej ingår i euroområdet, diskrimineras.

I de fall där ECB rekommenderar att de föreslagna förordningarna ändras anges de specifika förslagen i bilagan tillsammans med en förklaring.

(1)  KOM(2010) 377 slutlig.

(2)  KOM(2010) 376 slutlig.

(3)  Se artikel 128.1 tredje meningen i fördraget.

(4)  Kommissionens rekommendation av den 22 mars 2010 om omfattningen och effekterna av eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel (EUT L 83, 30.3.2010, s. 70).

(5)  Se ECB:s yttrande CON/2006/35 av den 5 juli 2006 på begäran av Europeiska unionens råd över två förslag till rådets beslut om handlingsprogrammet för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) (EUT C 163, 14.7.2006, s. 7).