Sökalternativ
Hem Media Förklaringar Forskning och publikationer Statistik Penningpolitik €uron Betalningar och marknader Karriär och jobb
Förslag
Sortera efter

Vad är en långivare i sista hand?

26 augusti 2019

En långivare i sista hand är någon du kan vända dig till när du desperat behöver medel och du har uttömt alla andra möjligheter. Banker vänder sig till sin långivare i sista hand när de inte kan få den finansiering de behöver för sin dagliga verksamhet. Sådant kan hända under perioder med finansiell oro, när banker inte riktigt vågar låna ut pengar till varandra och många människor helt plötsligt vill ta ut sina pengar.

I sådana situationer kan centralbanker agera som långivare i sista hand. Centralbanker har traditionellt spelat den rollen eftersom de primärt ansvarar för att de finansiella marknaderna fungerar smidigt och att det finansiella systemet är stabilt. På så vis kan de skydda människor och företag från de svårigheter som kan uppstå om banker får problem.

Vem är långivare i sista hand för euroområdet?

ECB och de nationella centralbankerna i euroländerna har gemensamt i uppgift att agera som långivare i sista hand.

Vilken roll har de nationella centralbankerna?

De nationella centralbankerna i euroområdet är det sista skyddsnätet för banker som inte får finansiering på annat vis. Detta skyddsnät kallas akut likviditetsstöd, eller ELA (emergency liquidity assistance). Inom euroområdet tillhandahålls akut likviditetsstöd av den nationella centralbanken i det land där banken som har problem är baserad. Det är även den nationella centralbanken som står för eventuella kostnader och risker som kan uppstå.

Vilken roll har ECB?

Det är de nationella centralbankerna som ansvarar för att tillhandahålla akut likviditetsstöd, men ECB kontrollerar och granskar vad de gör. ECB-rådet kan begränsa eller invända mot att akut likviditetsstöd ges om två tredjedelar av dess ledamöter motsätter sig det. De får dock endast göra invändningar om de tror att akut likviditetsstöd skulle inverka på ECB:s penningpolitik eller påverka Eurosystemets mål och uppgifter.

Så betyder det att banker i svårigheter alltid räddas?

Nej. Så är det inte. Det finns ingen garanti att en bank får akut likviditetsstöd från sin nationella centralbank. Det finns strikta regler och villkor som ska uppfyllas.

Akut likviditetsstöd beviljas endast sådana banker som är solventa.

För att kvalificeras som mottagare av akut likviditetsstöd kan banker ha likviditetsbrist men de måste vara solventa. Att vara illikvid innebär att banker i dagsläget kan ha problem att återbetala pengar till sina kunder. Att vara solvent innebär att de kan göra det på lite längre sikt. En bank kan ha fått likviditetsproblem och ändå vara solvent om det finns tillgångar som är bundna på längre sikt, t.ex. långfristigt lån.

Akut likviditetsstöd är endast tillfälligt.

Precis som namnet säger är akut likviditetsstöd avsett för ett akut läge och kan bara beviljas vid oförutsedda omständigheter. När läget åter normaliseras avslutas det akuta likviditetsstödet och ska betalas tillbaka.

Akut likviditetsstöd kostar.

Nationella centralbanker accepterar säkerheter av lägre kvalitet för akut likviditetsstöd än för finansiering som inte är akut. I och med att detta ökar deras risker gör centralbankerna ett värderingsavdrag på denna säkerhet och tar ut en högre ränta från bankerna.

Centralbankerna är medvetna om att banker kan vara frestade att ta fler eller högre risker om de vet att någon alltid kommer till deras räddning om de inte kan betala sina skulder. Det kallas för moralisk risk. Om de regler som beskrivits ovan följs bidrar det till att minska risken för moralisk risk.

Varför är det viktigt att bankerna har en långivare i sista hand?

Även om en bank är solvent kan den drabbas av problem om den inte klarar av att möta kraven från kunder och kreditgivare på kort sikt. Risken blir då att kunderna inte tror att deras pengar är säkra och vill ta ut sina pengar. Detta kan leda till en uttagsanstormning (en så kallad bank run). Då kan banken gå i konkurs. Konsekvenserna av detta kan bli vidsträckta.

  • Människor kan bli arbetslösa. Om en bank går i konkurs kan det leda till företagsstopp. Det betyder t.ex. att företag inte kan betala löner eller köpa råvaror, och följaktligen kan få problem att hålla igång företaget.
  • Effekterna kan sprida sig. Bankerna är sammanlänkade och problem i en bank kan spridas till andra. Mycket snabbt skulle även bankkunder från andra banker drabbas. Konsekvenserna skulle bli omfattande för företag, arbetstillfällen och sparare och så småningom för hela samhällsekonomin. Har det gått så långt blir det oftast skattebetalarna som får stå för notan.

Kort sagt, många svårigheter kan undvikas om en centralbank agerar som långivare i sista hand.

Men vänta! Vad händer om det är en stat som drabbas av finansiella svårigheter och inte en bank? Ger centralbanker även akut likviditetsstöd i sådana fall?

Nej, det gör de inte och det är inte heller tillåtet i euroområdet. Om en stat skulle begära akut likviditetsstöd från en centralbank skulle det äventyra centralbankens möjlighet att upprätthålla prisstabilitet och skada dess oberoende ställning. Det är därför som det enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inte är tillåtet för ECB och de nationella centralbankerna att finansiera regeringar.