Året i översikt

 Under 2017 innebar den ekonomiska återhämtningen i euroområdet att vi fick en solid och omfattande tillväxt. Ekonomin växte med 2,5 procent och uppvisade vid slutet av året 18 kvartal med oavbruten tillväxt. Detta är den starkaste expansionen på ett decennium och den bredaste på två decennier. Spridningen i tillväxttakt mellan länderna i euroområdet sjönk till den lägsta nivån sedan den monetära unionen skapades.

En robust tillväxt säkerställde en fortsatt snabb återhämtning på arbetsmarknaden. Sysselsättningen ökade med 1,6 procent till den högsta nivån någonsin, pådriven av rekordhögt deltagande bland kvinnor och äldre. Arbetslösheten sjönk till den lägsta nivån sedan januari 2009. Mer än 7,5 miljoner arbetstillfällen har skapats sedan mitten av 2013 vilket uppväger de jobb som gick förlorade under krisen.

Liksom under tidigare år har ECB:s penningpolitik spelat en central roll för denna återhämtning och konvergens. Under 2017 försvann på det stora hela tidigare asymmetrier i transmissionen av vår penningpolitik och de finansiella förhållandena stabiliserades på rekordlåga nivåer i euroområdet. Detta bidrog till den starkaste tillväxten i utlåning till den privata sektorn sedan krisen bröt ut 2008.

Den reala ekonomins starka utveckling avspeglades emellertid inte i inflationen. Det underliggande pristrycket var fortsatt dämpat och underliggande inflation uppvisade inga tecken på någon hållbar uppåttrend men i den totala inflationen sågs under året en återhämtning från tidigare låga nivåer på i genomsnitt 1,5 procent.

De olika utsikterna för tillväxt och inflation formade ECB:s penningpolitiska beslut under året och fick oss att omkalibrera vårt program för köp av tillgångar.

I oktober beslutade ECB-rådet att ytterligare reducera takten på köp av tillgångar från 60 miljarder euro per månad till 30 miljarder per månad men att förlänga programmet med minst nio månader fram till september 2018. Sedan mars 2018 gör ECB-rådet i sin officiella kommunikation inte längre någon hänvisning till sin beredskap att utöka tillgångsköpen om utsikterna skulle försämras.

ECB-rådets beslut speglade ökad tillförsikt om utsikterna för ekonomin och i den kontexten skulle en oförändrad penningpolitik ha blivit alltmer expansiv. Man erinrade dock också om att det behövdes tålamod att låta inflationstrycket byggas upp och om hur nödvändigt det är att vara ihärdig i penningpolitiken så att uthålliga och självupprätthållande inflationskrafter kan skapas.

Även om penningpolitiken har önskad effekt kan dock sidoeffekter uppstå. Således fortsatte ECB under 2017 att noga granska risker för den finansiella stabiliteten, vilka föreföll vara begränsade.

Starkare nominell tillväxt bidrog till att reducera riskerna genom att förbättra hushållens och företagens förmåga att klara sina skulder. Skuldkvoterna i båda sektorerna sjönk till nivåerna från i början av 2008, vilket indikerar att återhämtningen inte kommit på bekostnad av ny belåning i den privata sektorn. I själva verket har, för första gången sedan den monetära unionen skapades, den privata konsumtionen ökat medan den privata skuldsättningen har minskat.

Även för bankerna erbjuder den förbättrade ekonomin ett gyllene tillfälle att stärka sina balansräkningar. Den starkare ekonomin hjälpte till att stabilisera lönsamheten genom högre affärsvolymer och lägre kostnader för värdeminskning. Bankernas kapacitet att absorbera chocker fortsatte att öka, kärnprimärkapitalet nådde 14,5 procent under tredje kvartalet 2017 och kvaliteten på tillgångarna ökade.

Bankerna i euroområdet påskyndade reduceringen av nödlidande lån (NPL), som minskade från 8 procent av de totala lånen 2014 till 5,2 procent 2017. NPL minskade med 119 miljarder euro bara under de tre första kvartalen 2017 där försäljning av lån stod för en ökande del av avyttringarna. ECB:s initiativ för att förbättra transparensen på NPL-marknaderna bidrog till utvecklingen. Ytterligare ansträngningar att minska de höga NPL-stockarna förblir dock nödvändiga.

ECB fortsatte också att övervaka förhållandena på finansmarknaderna. Marknaderna var relativt lugna 2017 men förblev känsliga för abrupta prisjusteringar av risk och ökad volatilitet på finansmarknaderna. I början av 2018 slog dessa risker igenom på de globala aktiemarknaderna. Effekterna har dock till dags dato inte i någon påtaglig utsträckning påverkat kreditmarknaderna i euroområdet eller de bredare finansiella förutsättningarna.

Under 2017 gjordes viktiga framsteg i betalningsarkitekturen i euroområdet. Den sista migreringsvågen till TARGET 2-värdepapper avslutades och därefter hanterades på denna plattform 556 684 transaktioner dagligen. Den nya 50-eurosedeln lanserades och med den förbättrades betalningssäkerheten för euroområdets invånare, som fortfarande mestadels använder kontanter som betalningsmedel.

Slutligen vidtog ECB ett antal steg för att förbättra sin transparens och ansvarighet gentemot invånarna i EU. Under 2017 besvarade vi 138 frågor från Europaparlamentets ledamöter. Vi öppnade vårt nya besökscentrum som väntas ta emot 40 000 människor årligen. Vår webbplats besöktes av över 17 miljoner besökare från hela världen.

Vad gäller framtiden tror vi att den ekonomiska expansionstakten förblir stark under 2018. Samtidigt som detta ger oss större tillförsikt om att inflationen på medellång sikt ska närma sig vårt mål kvarstår osäkerhet om hur mycket överkapacitet som finns i ekonomin.

En tålmodig, ihärdig och försiktig penningpolitik behövs fortfarande för att säkerställa att inflationen återgår till vårt mål.

Frankfurt am Main, april 2018

Mario Draghi

ordförande

Året i siffror

ECB:s policy och verksamhet på det ekonomiska och finansiella området 2017

Euroområdets ekonomiska återhämtning fick draghjälp av medvinden och de penningpolitiska åtgärderna

Den ekonomiska tillväxt som inleddes 2013 i euroområdet fortsatte under 2017 och visade också motståndskraft inför osäkra faktorer. Produktionstillväxten befästes och fick en bredare bas. Skillnaderna i tillväxttakt mellan såväl länder som sektorer nådde sin lägsta nivå på tjugo år. Euroområdets arbetsmarknader fortsatte att gynnas av den pågående återhämtningen. Sysselsättningen ökade till sin högsta nivå sedan euroområdet bildades, samtidigt som arbetslösheten minskade till de lägsta nivåerna sedan första kvartalet 2009.

Euroområdets återhämtning fick draghjälp av flera konjunktur- och strukturrelaterade gynnsamma faktorer. Den globala produktionstillväxten tog fart och förstärkte export­efterfrågan, medan flera års arbete med att återställa balansräkningar, bygga upp institutioner och genomföra strukturreformer i euroområdet också gav resultat. Dess­utom var den sammanlagda finanspolitiska inriktningen i stort sett neutral. ECB:s penningpolitiska åtgärder fortsatte att understödja penning- och kreditutvecklingen och spelade en avgörande roll för återhämtningen i såväl hushållens konsumtion som företagens investeringar genom att säkerställa låga räntor och fortsatt fördel­aktiga finansieringsvillkor.

Trots den stabila ekonomiska återhämtningen syntes ännu inga övertygande tecken på att inflationen varaktigt skulle justeras uppåt till en nivå på under, men nära, 2 procent på medellång sikt i enlighet med ECB:s definition av prisstabilitet. Det under‑liggande inflationstrycket var fortfarande dämpat eftersom det fortfarande fanns en stor mängd lediga resurser på arbetsmarknaden (s.k. slack). Förbättringarna på arbetsmarknaden hade ännu inte hunnit överföras till en mer dynamisk lönetillväxt. Dessutom var det viktigt att se bortom volatiliteten i data för den kortsiktiga inflation­en, som hade begränsade (om ens några) effekter på utsikterna till prisstabilitet på medellång sikt.

Den stabila och brett baserade tillväxten väckte tillförsikt om att inflations­utveck­lingen skulle stärkas över tid. ECB-rådet betonade i detta sammanhang att det krävdes tålamod, uthållighet och försiktighet, eftersom denna process väntades ta tid och fortfarande var beroende av en mycket hög grad av penningpolitisk ackommo­dering.

Den globala ekonomiska tillväxten tog fart

Den globala konjunkturuppgången fortsatte under 2017 (se diagram 1). Återhämtningen utvidgades också till fler länder och komponenter. Konsumtionen var fort­farande en viktig drivkraft för den globala tillväxten, men efterfrågan på investeringar vände också uppåt, särskilt i utvecklade ekonomier. Återhämtningen i världshandeln sammanföll med ett höjt stämningsläge bland företagen och en vridning av efter­frågan mot mer importintensiva regioner, framför allt Europa.

Den globala konjunkturåterhämtningen understöddes av medvind i de utvecklade ekonomierna, medan den starka motvinden dämpades i tillväxtekonomierna. I de utvecklade ekonomierna minskade de lediga resurserna inom såväl produktions­kapacitet som arbetsmarknad, i och med att tillväxten i allt högre grad kom från inhemska källor. En ackommoderande politik och växande tillförsikt hos företag och hushåll bidrog till den ekonomiska aktiviteten i de utvecklade ekonomierna. I tillväxtekonomierna fortsatte den ackommoderande politiken att bidra till en kraftig tillväxt i råvaruimporterande länder, medan den i råvaruexporterande länder vände uppåt till följd av högre råvarupriser och återupptagna inflöden av kapital.

Ökningen i den nationella efterfrågan och den minskade arbetslösheten hade ännu inte lett till högre löner (se diagram 2) och större kärninflation i de flesta stora ekonomierna. Jämfört med förra året var den globala inflationen exklusive livsmedel och energi i stort sett stabil. Den totala inflationen på global nivå ökade dock, till följd av att råvarupriserna återhämtade sig (se diagram 3).

Högre råvarupriser pressade upp den globala inflationen

Första halvåret präglades av en nedåtgående trend: från 56 US-dollar per fat i januari till 44 US-dollar per fat i juni. Detta avspeglade framför allt tvivel på genomslagskraften för 2016 års avtal mellan OPEC-länderna (de oljeexporterande ländernas organisation) och de stora icke-OPEC-producenterna om en produktionssänkning, samtidigt som det fanns ett stort utbud av amerikansk olja. Under andra halvåret 2017 återhämtade sig sedan priserna på Brentolja (se diagram 4). Priserna understödde den globala inflationen och ökade till 67 US-dollar per fat i slutet av december, vilket förebådade en ombalansering på marknaden. Efterfrågan blev större än väntat under 2017, OPEC-/icke-OPEC-länderna förlängde sin produktionssänkning i maj 2017 och det förekom elavbrott i vissa producentländer, vilket innebar att oljelagren fortsatte att minska. I slutet av året pressades priserna upp ytterligare på grund av geopolitiska spänningar, förväntningar på ännu en förlängning av avtalet mellan OPEC- och icke-OPEC-länder om en produktionssänkning (vilket bekräftades den 30 november 2017, då avtalet förlängdes till slutet av 2018) och en stark global efterfrågan på olja.

Totalt sett ökade de icke-oljerelaterade råvarupriserna under 2017, framför allt på grund av ökande metallpriser. Efter en kortvarig nedgång under sommaren steg metallpriserna framför allt under tredje kvartalet, till följd av en stark efterfrågan och avbrott i leveranserna från vissa exporterande länder. Livsmedelspriserna sjönk däremot överlag under 2017, främst på grund av ett stort globalt överskott på sojabönor, vete, palmolja och majs. Livsmedelsprisernas utveckling uppvägdes dock till stor del av de stigande metallpriserna.

Appreciering av eurons effektiva växelkurs

Under 2017 apprecierade eurons nominella effektiva växelkurs (se diagram 5). I bi­laterala termer apprecierade euron gentemot de flesta andra stora valutor. Eurons appreciering var särskilt uttalad i förhållande till US-dollar. Euron apprecierade också avsevärt i förhållande till japanska yen och – om än i mindre omfattning – brittiska pund.

Den danska kronan är för närvarande den enda valutan i den europeiska växelkursmekanismen (ERM2). Den danska kronan låg nära sin centralkurs inom ERM2 under 2017. Česká národní banka tog bort den tjeckiska korunans växelkursgolv mot euron i april 2017 och euron deprecierade sedan gentemot korunan. Hrvatska narodna banka fortsatte att ingripa i valutamarknaderna inom ramen för sin förvaltade rörliga växelkursregim och den kroatiska kunan var i stort sett stabil i förhållande till euron. Den bulgariska leven var fortsatt knuten till euron. Euron var också i stort sett stabil i förhållande till den ungerska forinten och den rumänska leuen, medan den apprecierade gentemot den svenska kronan och den schweiziska francen och deprecierade i förhållande till den polska zlotyn.

Makroekonomisk, finanspolitisk och strukturell utveckling inom euroområdet

Den ekonomiska expansionen tog fart i euroområdet under 2017, när nettoexporten, med stöd av den brett baserade globala återhämtningen, bidrog till att stärka den inhemska efterfrågan (se diagram 6). Privatkonsumtionen underbyggdes av hushållens ökande förmögenhet och en stigande sysselsättning, som även främjades av tidigare reformer på arbetsmarknaden (se ruta 1). Samtidigt ökade den offentliga konsumtionen, vilket bidrog positivt till den ekonomiska tillväxten. Uppgången i företagens investeringar fortsatte, bl.a. tack vare mycket fördelaktiga finansieringsvillkor och ökad lönsamhet. Bygginvesteringarna fortsatte att stärkas, efter en tydlig bottennotering 2015. De offentliga investeringarna ökade också 2017, efter att ha minskat året innan.

Euroområdets ekonomi uppvisade stärkt motståndskraft 2017

Den privata konsumtionen förstärktes ytterligare i euroområdet under 2017, med en årlig genomsnittlig tillväxttakt på cirka 1,8 procent, framför allt tack vare ökningen i arbetsinkomster. Den nominella ökningen i de totala arbetsinkomsterna berodde främst på en ökning av antalet sysselsatta, snarare än på högre löner. Samtidigt ökade de reala disponibla inkomsterna något mindre än förra året. De låga räntorna fortsatte också att bidra till den privata konsumtionen. Hushållens skuldsättning i förhållande till BNP ökade inte och bostadsinvesteringarna låg kvar på låga nivåer jämfört med perioden före krisen.

Styrkan i den inhemska och externa efterfrågan i euroområdet under 2017 bidrog till företagsinvesteringarna, som även gynnades av ökande lönsamhet och kapacitetsutnyttjande. Investeringarna främjades också av den mycket ackommoderande penningpolitiken, som ledde till sänkta räntebetalningar netto och bättre finansieringsvillkor för företagen. Bortser man från den volatilitet som orsakades av Irlands statis­tiska omklassificering av immateriella investeringar, skedde en brett baserad återhämtning bland olika tillgångsslag, t.ex. transportutrustning, andra maskiner och inventarier samt immateriella tillgångar. Företagens investeringsaktivitet dämpades emellertid fortfarande av vissa faktorer. Euroområdets förväntningar för långsiktig tillväxt stabiliserades t.ex. på förhållandevis låga nivåer (vilket illustreras av Consensus Economics prognoser på sex till tio års sikt). Investeringarna påverkades också av geopolitisk osäkerhet, ogynnsamma institutionella faktorer och regelverk och av företagens pågående balansräkningsanpassningar till följd av stor skuldsättning i vissa euroländer.

Bygginvesteringarna fortsatte också att förbättras, om än från låga nivåer. Förbättringen skedde parallellt med återhämtningen på bostadsmarknaderna i euroområdet, som återspeglade en växande efterfrågan med understöd av ökande reala inkomster och stärkt förtroende hos konsumenterna samt fördelaktiga bolåneräntor och lånevillkor. Återhämtningen på bostadsmarknaden skedde på bred front i euroländerna, även om det fortfarande fanns stora skillnader i bygginvesteringar jämfört med nivåerna före krisen.

Den ekonomiska tillväxten drevs även av att euroområdets externa resultat förbättrades under 2017, trots viss motvind i form av eurons effektiva växelkurs. Varuexporten ökade, framför allt till handelspartner i Europa, men även till Kina och USA, medan varuhandeln med Storbritannien och OPEC-länderna fortfarande var dämpad. Precis som förra året drevs exporttillväxten främst av handel med färdiga varor och insatsvaror. Handeln tog ny fart inom euroområdet, vilket avspeglar den fortsatt starka underliggande utvecklingen i inhemsk efterfrågan.

Produktionsökningen under 2017 var brett baserad i flera ekonomiska sektorer (se diagram 7). Det totala bruttoförädlingsvärdet, som redan 2015 hade överträffat toppnivån före krisen, ökade med ungefär 2,4 procent i genomsnitt. Förädlingsvärdets tillväxt inom industrin (exklusive byggsektorn) ökade till cirka 2,9 procent 2017, medan tjänstesektorn expanderade med ungefär 2,2 procent på årsbasis, vilket också var högre än 2016. Inom byggsektorn låg förädlingsvärdet fortfarande långt under nivån före krisen, men stärktes ändå och ökade med omkring 3,0 procent, vilket är den största ökningen sedan 2006. Detta bekräftade att byggsektorn håller på att återhämta sig allt mer efter den långa period av nedgång eller långsam tillväxt som inleddes i och med finanskrisens början 2008.

Den konjunkturåterhämtning som inleddes 2013 började gradvis och i liten skala, men har med tiden blivit alltmer stabil och nått alla delar av euroområdet. Denna positiva utveckling står i skarp kontrast till den kortvariga uppgången 2009–2010, då produktionsökningen var förhållandevis ojämn. Att den ekonomiska expansionen skedde på bred front visade sig i att skillnaderna i förädlingsvärdets tillväxt minskade avsevärt mellan olika länder och sektorer. ECB:s penningpolitik och åtföljande lättnader i finansieringsvillkoren har spelat en central roll i denna återhämtning och för konvergensen mellan länderna.

Sedan 2009 har den viktade standardavvikelsen i förädlingsvärdets tillväxt på års­basis mellan de 19 euroländerna och de nio största ekonomiska sektorerna i euroområdet (exklusive jordbruk) minskat (se diagram 8). Den toppnivå i spridningen mellan olika sektorer som noterades 2009 hängde samman med kollapsen i den globala handeln (vilket påverkade industrisektorn) och fallet på bostadsmarknaden (som påverkade byggsektorn), medan toppnivån i spridningen mellan olika länder 2011 hängde samman med statsskuldkrisen. Färska data visar att den sammanlagda spridningen i förädlingsvärdets tillväxt mellan olika sektorer och länder inte har legat på så låga nivåer sedan Ekonomiska och monetära unionen bildades. Detta bådar gott för den ekonomiska tillväxten framöver, eftersom konjunkturuppgångar tenderar att bli starkare och mer motståndskraftiga när tillväxten är mer brett baserad.

Arbetslösheten fortsatte att minska i euroområdet

Arbetsmarknaderna i euroområdet återhämtade sig ytterligare under 2017 (se diagram 9). Under årets tredje kvartal var antalet sysselsatta i euroområdet 1,7 procent fler än samma period 2016, eller 5,0 procent fler än den senaste bottennoteringen andra kvartalet 2013. Under återhämtningsperioden som helhet har sysselsättningen ökat med ungefär 7,5 miljoner personer. Detta betyder att sysselsättningen nu ligger över den toppnivå som noterades första kvartalet 2008, före krisen, och är på sin högsta nivå sedan euron infördes. Tillväxten i sysselsättning har varit brett baserad i såväl länder som sektorer.

Under de tre första kvartalen 2017 ökade den sammanlagda arbetstiden med ungefär lika mycket som antalet sysselsatta, vilket pekar på att medelarbetstiden per sysselsatt i stort sett var stabil. Den årliga produktivitetstillväxten per sysselsatt var fortfarande låg och hamnade på i genomsnitt cirka 0,8 procent under de första tre kvartalen 2017, jämfört med en årlig ökning på 0,4 procent 2016.

Arbetslösheten fortsatte att minska under 2017 och låg på 8,7 procent i december, vilket var den lägsta notering som registrerats sedan början av 2009 (se diagram 9). Arbetslöshetsminskningen, som inleddes andra halvåret 2013, har varit brett baserad och kommit både kvinnor och män till del och även gällt olika åldersgrupper, samtidigt som tillgången på arbetskraft ökade. De mer övergripande måtten på underutnyttjande av arbetskraften var dock fortsatt förhöjda (se även ruta 1).

Löneökningstakten och inflationen var fortsatt dämpade

Den genomsnittliga totala inflationen i euroområdet enligt HIKP (harmoniserat konsumentprisindex) ökade till 1,5 procent under 2017, jämfört med 0,2 procent året innan. Ökningen avspeglar i princip större bidrag från energipriserna samt, i mindre grad, livsmedelspriserna. Den underliggande inflationen mätt med HIKP exklusive energi och livsmedel ökade endast marginellt till 1,0 procent i genomsnitt under 2017, från 0,9 procent under 2016, eftersom det inhemska kostnadstrycket fortfarande var förhållandevis lågt (se diagram 10).

HIKP-inflationen påverkades kraftigt av energiprisernas utveckling under året. Högre oljepriser i början av året och baseffekter från utvecklingen året innan tryckte upp inflationen till en toppnivå på 2,0 procent i februari 2017. Därefter dämpades oljepriserna igen och en stor del av inflationsökningen var utraderad vid halvårsskiftet. Kraftiga prishöjningar på frukt och grönsaker till följd av väderrelaterade händelser bidrog starkt till priserna på oförädlade livsmedel i början av året, medan bidraget under andra halvåret till större delen kom från priserna på förädlade livsmedel. Detta avspeglade delvis den tidigare utvecklingen i råvarupriser och gårdspriser, som sedan långsamt överfördes till konsumentpriserna.

Bortser vi från effekterna av dessa generellt sett mer volatila komponenter fortsatte HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel att ligga kring de dämpade nivåer som observerades 2016, även om den ökade något under en kort period kring halvårsskiftet. Varken HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel eller andra mått på den underliggande inflationen visade några mer övertygande tecken på en varaktig uppåtgående trend under det andra halvåret (se ruta 2 där vi diskuterar euroområdets erfarenhet av låg underliggande inflation).

Inte heller fanns det några övertygande tecken på en varaktigt uppåtgående trend i inflationstakten för de två viktigaste kategorierna av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel, dvs. industrivaror exklusive energi samt tjänster. Inflationen för industrivaror exklusive energi var i stort sett stabil, med ett genomsnitt på 0,4 procent 2017, vilket är oförändrat jämfört med 2016. Detta tyder på ett ganska svagt konsumentpristryck, eftersom varken de tidigare oljeprishöjningarna eller deprecieringen av euron verkar ha fått något märkbart genomslag i de slutliga konsumentpriserna. Samtidigt som den årliga förändringstakten i importpriserna på andra konsument­varor än livsmedel reagerade som förväntat på växelkursens utveckling, minskades effekten av dessa variationer av att den årliga förändringstakten i producentpriserna för inhemsk försäljning av andra konsumentvaror än livsmedel var dämpad under hela året. Det dämpade trycket i de inhemska produktions- och detaljhandelssektorernas prissättningskedjor beror sannolikt också på att vinstmarginalerna minskat i de olika leden. Inflationen i tjänstepriserna var i genomsnitt 1,4 procent 2017, vilket var högre än 2016, men ändå långt under det långsiktiga genomsnittet. Den avbrutna uppgången i slutet av 2017 berodde delvis på speciella faktorer, men tjänstepriserna verkar ha fortsatt att påverkas mer generellt av ett dämpat inhemskt kostnadstryck.

Det inhemska kostnadstrycket mätt med BNP-deflatorn ökade något, men var ändå dämpat överlag under 2017 (se diagram 11). Den årliga tillväxten i kompensation per anställd nådde en vändpunkt i mitten av 2016 och ökade gradvis till 1,7 procent tredje kvartalet 2017. Bland de faktorer som kan ha begränsat löneutvecklingen kan nämnas en fortsatt stor mängd lediga resurser på arbetsmarknaden (särskilt när man även tar hänsyn till underutnyttjandet av arbetskraften), svag produktivitetstillväxt, effekten av tidigare låg inflation via formella och informella indexeringssystem samt fortsatta effekter av de arbetsmarknadsreformer som vissa länder genomförde under finanskrisen. Den högre lönetillväxten ledde inte till högre enhetsarbetskostnader, eftersom tillväxten i arbetsproduktivitet också ökade. Kostnadstryck som kan hänföras till vinstutvecklingen (mätt genom bruttodriftsöverskottet) var förhållandevis dämpade, vilket delvis återspeglar den dämpande negativa effekten av det försämrade bytesförhållandet till följd av högre oljepriser.

De långsiktiga inflationsförväntningarna ökade under 2017 jämfört med 2016. Förväntningarna på inflationen om fem år i ECB:s Survey of Professional Forecasters låg kvar oförändrade på 1,8 procent under flera kvartal i rad för att sedan öka till 1,9 procent i undersökningen för årets sista kvartal. De marknadsbaserade måtten på de långsiktiga inflationsförväntningarna, t.ex. den femåriga räntan i inflations­indexerade ränteswappar fem år framåt, ökade också till största delen och sannolikheten för deflation var fortsatt mycket låg, enligt marknaderna för inflationsoptioner. Samtidigt signalerade de framåtblickande marknadsbaserade måtten på inflationsförväntningarna fortfarande en lång period med låg inflation och en mycket långsam återgång till en inflation på under, men nära, 2 procent.

Neutral finanspolitisk inriktning och stöttande strukturreformer

Gynnsamma konjunkturförhållanden och låga räntebetalningar ledde till att den offentliga sektorns nominella budgetunderskott minskade ytterligare under 2017 för euroområdet som helhet. Enligt Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar i december 2017 minskade budgetunderskottet från 1,5 procent av BNP 2016 till 1,1 procent av BNP 2017 (se diagram 12). Bidraget från strukturella konsolideringsåtgärder var i genomsnitt begränsat.

Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar tyder på att den finanspolitiska inriktningen för euroområdet i stort sett var neutral under 2017, mätt som förändringen i det cykliskt justerade primärsaldot (se diagram 12).^[1] För euroområdet som helhet kan en neutral finanspolitisk inriktning anses vara lämplig för att hålla en balans mellan behovet av ekonomisk stabilisering och behovet av hållbara stats­finanser. Sett ur ett enskilt lands perspektiv verkar euroområdets finanspolitiska inriktning som helhet dock inte vara lika optimal. Vissa euroländer som behövde ytterligare finanspolitiska åtstramningar, dvs. de länder som fortfarande hade en hög statsskuld i förhållande till BNP, genomförde inte de strukturella finanspolitiska justeringar som krävdes för att begränsa riskerna för statsskuldens hållbarhet. Samtidigt tog vissa andra länder med en hållbar finanspolitisk ställning inte vara på möjligheten att utnyttja det tillgängliga utrymmet i de offentliga finanserna.

Det förbättrade primära budgetsaldot, den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de låga räntorna ledde till att euroområdets sammanlagda offentliga skuldsättning i förhållande till BNP sjönk från 88,9 procent 2016 till 87 procent 2017 enligt Eurosystemets framtidsbedömningar (se diagram 13). Statsskulderna var dock fortfarande höga i ett antal euroländer, vilket gör att de är sårbara för en snabb omsvängning i räntorna eller förnyad oro på de finansiella marknaderna.

Det fanns fortfarande skillnader i medlemsstaternas efterlevnad av kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Det positiva är att efterlevnaden av kriteriet om nominellt underskott förbättrades ytterligare. Efter det att förfarandet vid alltför stora underskott avslutades för Grekland och Portugal år 2017 och i med att Frankrike väntas ha avhjälpt sitt alltför stora underskott 2017, kommer Spanien att vara det enda euroland som fortfarande är föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott 2018. Det negativa är emellertid att efterlevnaden av kraven på strukturella finanspolitiska åtgärder enligt den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten i allmänhet var förhållandevis dålig, vilket även bekräftades i kommissionens ekonomiska prognos hösten 2017.

På det stora hela har erfarenheten av kriserna visat att mer flexibla ekonomier har större motståndskraft mot störningar och tenderar att återhämta sig snabbare och få en större tillväxt på lång sikt. De euroländer som har reformerat sina produkt- och/eller arbetsmarknader har dessutom sett goda resultat efteråt. Effekterna håller fortfarande på att få fullt genomslag och får även draghjälp av en stödjande finanspolitik och makroekonomisk politik.

Den ekonomiska återhämtningen har fortsatt och breddats, men mer skulle kunna göras för att avhjälpa de största hindren för en mer varaktig och inkluderande tillväxt i euroområdet, t.ex. strukturreformer som stärker tillväxten i arbetsproduktiviteten – en avgörande faktor för att höja levnadsstandarden^[2] – eller åtgärder som underlättar förbättring av balansräkningar och bidrar till ökad effektivitet i såväl rättsliga förfaranden som utomrättsliga förfaranden.^[3]

Som vi diskuterar i ruta 3 finns det belägg som tyder på att penningpolitisk ackommodering inte hindrar genomförandet av reformer, men att det är mindre sannolikt att stora reformer genomförs under gynnsammare makroekonomiska förhållanden med mindre tryck utifrån. Samtidigt uppfattas hindren mot att genomföra reformer, särskilt politiska begränsningar och egenintressen, som betydande.^[4]

Kommissionen konstaterade i sin bedömning av genomförandet av reformer utifrån de landsspecifika rekommendationer som den utfärdade 2017 att mycket få rekommendationer hade ”genomförts fullt ut” eller att genomförandet hade gjort ”stora framsteg”. För den överlägset största majoriteten hade det gjorts ”vissa framsteg”, ”begränsade framsteg” eller ”inga framsteg”. Detta tyder på att det finns stort utrymme för förbättringar i genomförandet av reformer.

Finansiell och penningpolitisk utveckling

Under 2017 drevs utvecklingen på de finansiella marknaderna i euroområdet framför allt av de positiva makroekonomiska utsikterna och av ECB:s fortsatta penningpolitiska ackommodering. Det ledde till att penningmarknadsräntorna och de långa obligationsräntorna låg kvar på mycket låga nivåer. Dessutom ökade aktiekurserna för såväl banker som icke-finansiella företag kraftigt, eftersom de förbättrade makroekonomiska utsikterna ledde till högre avkastningsförväntningar och ökad riskaptit. Penningmängdstillväxten var stabil och kredittillväxten fortsatte gradvis att återhämta sig.

Penningmarknadsräntorna i euroområdet stabiliserade sig på mycket låga nivåer

Med tanke på ECB:s oförändrade styrräntor och den fortsatt ackommoderande penningpolitiken under hela 2017 var penningmarknadsräntorna exceptionellt låga.

Eonia (den genomsnittlig räntan för dagslån i euro) låg stabilt på i genomsnitt cirka −36 punkter (se diagram 14), medan Euribor (tremånaders interbankräntan i euro) sjönk något och stabiliserade sig på cirka −33 punkter. Detta stämde överens med den uppåtgående trenden i överskottslikviditet i euroområdets banksektor till följd av ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder. Överskottslikviditeten ökade med 600 miljarder euro under året och nådde cirka 1 800 miljarder euro vid slutet av 2017 (se även avsnitt 2.3). På den säkerställda penningmarknaden fortsatte reporäntorna för euroländernas olika statspapper att ligga på olika nivåer. Vissa reporäntor låg nära ECB:s inlåningsränta, medan andra var betydligt lägre, vilket avspeglar olika marknadsförhållanden inom varje segment. En stark efterfrågan på säkerheter av hög kvalitet avspeglades t.ex. i betydande ränteändringar i slutet av varje kvartal.

Statsobligationsräntorna i euroområdet var i stort sett stabila och aktiekurserna steg avsevärt

Statsobligationsräntorna var i stort sett stabila i euroområdet under 2017, även om de i genomsnitt var högre än 2016. Detta avspeglar nettoeffekten av den gradvisa förbättringen i såväl de inhemska som de globala makroekonomiska utsikterna (se diagram 15), åtföljande prissättning ut ur deflationsrisken och ECB:s fortsatta penningpolitiska ackommodering. Euroområdets BNP-viktade genomsnittliga tioåriga statsobligationsräntor var 1,0 procent den 29 december 2017, vilket är oförändrat jämfört den genomsnittliga nivå som noterades i december 2016. Spreaden mellan euroländernas tioåriga statsobligationsränta och den tyska tioåriga statsobligationsräntan minskade, framför allt för Portugal och Grekland i samband med att deras kreditbetyg förbättrades under 2017.

Aktiekurserna steg kraftigt i euroområdet under 2017, då den inhemska och globala ekonomiska tillväxten ökade och räntorna var låga. Ett brett index för icke-finansiella företags aktiekurser ökade med 12 procent under 2017, medan ett index för bankernas aktiekurser ökade med 14 procent. Aktiekurserna för icke-finansiella företag i USA steg något snabbare än i euroområdet, till följd av att en planerad sänkning av bolagsskatten väntades få en positiv inverkan på resultatet. I både USA och euro­området var dock aktieriskpremien^[33], som mäter det påslag som investerare kräver för att välja aktier i stället för långa obligationer, avsevärt högre än innan den finansiella krisen började 2008.

De externa finansieringsflödena för icke-finansiella företag och hushåll förstärktes

Överlag var finansieringsvillkoren fortsatt fördelaktiga för affärsinvesteringar. De icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden förstärktes under 2017 och överträffade genomsnittsnivån för 2016 (se diagram 17). Ur ett längre perspektiv har återhämtningen i de icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden från bottennoteringarna fjärde kvartalet 2013 stärkts av i) gynnsamma finansieringskostnader, bl.a. i form av lättnader i bankernas utlåningsvillkor, ii) den pågående expan­sionen i den ekonomiska aktiviteten, och iii) ett stort antal fusioner och uppköp. Dessutom har ECB:s ackommoderande penningpolitik bidragit till att skapa fördelaktiga villkor för de icke-finansiella företagens tillgång till marknadsfinansiering. Framför allt bidrog programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP), som infördes i juni 2016, till de icke-finansiella företagens nettoemittering av räntebärande värdepapper (se avsnitt 2.2).

Finansieringskällor utanför banksektorn har fått mycket större betydelse sedan krisen startade.^[34] Nettoflödet av lån från monetära finansinstitut (MFI) tenderade att minska och blev negativt under några år under och efter krisen, medan finansieringsflödet från andra källor (t.ex. emitteringen av noterade och onoterade aktier och räntebärande värdepapper) fortsatte att vara positivt. Den ökande andelen av icke-bankfinansiering i den totala finansieringen av icke-finansiella företag i euroområdet avspeglar såväl cykliska som strukturella faktorer (se ruta 4). Det bör dock påpekas att nettoflödet av MFI-lån till icke-finansiella företag återigen har varit positivt sedan 2014.

När det gäller stockar var lån fortfarande det viktigaste finansieringsinstrument som den finansiella sektorn tillhandahöll inom euroområdet i stort och utgjorde ungefär 56 procent av de sammanlagda lånen till icke-finansiella företag tredje kvartalet 2017. Den finansiella sektorns innehav av noterade aktier utgjorde ungefär 29 procent av de noterade aktier som emitterats totalt av icke-finansiella företag, vilket var något mer än 2013. Räntebärande värdepapper som innehas av den finansiella sektorn (exklusive Eurosystemet) motsvarade cirka 68 procent av de ränte­bärande värdepapper som emitterats totalt av icke-finansiella företag tredje kvartalet 2017, vilket även detta var något mer än 2013. Monetära finansinstitut (MFI) var fortfarande de viktigaste lånefinansiärerna för icke-finansiella företag och stod för ungefär 73 procent av de icke-finansiella företagens lån under tredje kvartalet 2017 från den finansiella sektorn i stort, även om denna andel var något mindre än 2013.^[35]

Den årliga tillväxttakten i de totala lånen till hushållen ökade också under 2017 och drevs framför allt av banklån. När det gäller de separata komponenterna i banklånen utgjorde bostadslån fortfarande den absolut största delen av hushållens totala låneökning. Samtidigt tog även konsumentlånen fart, medan annan utlåning minskade.

Dessutom ökade hushållens nettoförmögenhet stadigt under de första tre kvartalen 2017. I synnerhet fortsatte bostadspriserna att stiga, vilket ledde till att hushållens fastighetsinnehav ökade kraftigt i värde (se ruta 6). Aktieuppgången under 2017 ledde också till att hushållens finansiella tillgångar ökade i värde och bidrog väsentligt till ökningen i nettoförmögenhet. Hushållens bruttoskuldsättning – mätt som andel av hushållens nominella disponibla bruttoinkomster – fortsatte att minska under 2017, men var fortfarande betydligt högre än före krisen.

Penningmängdstillväxten var i stort sett stabil

Under 2017 låg tillväxten i den breda penningmängden på en stabil nivå (se diagram 18). I december 2017 uppgick den årliga tillväxten i M3 till 4,6 procent, jämfört med 5,0 procent i slutet av 2016. Den breda penningmängdstillväxt som observerades 2017 var i linje med den stabila penningmängdsexpansion som skett sedan mitten av 2015. M3-tillväxten drevs fortfarande av de mest likvida komponenterna, med tanke på den låga alternativkostnaden för innehav av likvid inlåning under förhållanden som utmärks av mycket låga räntor och en flack avkastningskurva. Den pågående ökningen i den ekonomiska aktiviteten och ECB:s extraordinära åtgärder, särskilt programmet för köp av tillgångar (APP), var också viktiga drivkrafter för penningmängdsutvecklingen i euroområdet. M1-tillväxten, som gynnades av den höga tillväxten i hushållens och de icke-finansiella företagens inlåning över natten, låg i stort sett oförändrad på 8,6 procent i december 2017, jämfört med 8,8 procent 2016.

Inhemska motposter var fortfarande den viktigaste drivkraften i den breda penningmängdstillväxten

Eurosystemets köp av statsobligationer (se de röda staplarna i diagram 19), som främst genomfördes inom ramen för programmet för köp av offentliga värdepapper, bidrog positivt till M3-tillväxten. Från och med april 2017 minskades de genomsnittliga APP-köpen varje månad med 20 miljarder euro, varför effekten av dessa köp på M3-tillväxten också minskade. Andra inhemska motposter än utlåning till offentlig sektor påverkade också M3-tillväxten positivt under 2017 (se de blå staplarna i diagram 19). Två faktorer har bidragit till denna utveckling. För det första fick den pågående återhämtningen i utlåning till den privata sektorn (se diagram 18) positiv effekt på M3-tillväxten. Denna post omfattar både MFI-lån till den privata sektorn och MFI-innehav av värdepapper som emitterats av den privata icke-MFI-sektorn i euroområdet. Den senare sektorn omfattar också Eurosystemets köp av räntebärande icke-MFI-värdepapper inom ramen för CSPP. För det andra understöddes M3-tillväxten av den långvariga nedgången i MFI:s långfristiga finansiella skulder (exklusive eget kapital), som ingår i andra inhemska motposter än utlåning till offentlig sektor. Den årliga förändringstakten för sådana skulder har varit negativ sedan andra kvartalet 2012, delvis till följd av ECB:s riktade långfristiga refinansieringstransaktioner, som kan ha fungerat som ett substitut för mer långfristig marknadsfinansiering. Utvecklingen förklaras också av den förhållandevis flacka avkastningskurva som kan kopplas till ECB:s penningpolitiska åtgärder och som gjorde det mindre fördelaktigt för investerare att ha långfristig inlåning och långfristiga bankobligationer. MFI:s försäljning av statsobligationer i euroområdet exklusive Eurosystemet bidrog däremot till den negativa årliga förändringstakten i utlåning till den offentliga sektorn av MFI exklusive Eurosystemet och dämpade därmed M3-tillväxten (se de gröna staplarna i diagram 19). Dessutom fortsatte MFI:s externa nettotillgångar att trycka ner den årliga tillväxten i M3 (se de gula staplarna i diagram 19).

Penningpolitiken: tålamod, uthållighet och försiktighet

ECB:s penningpolitiska åtgärder har under de senaste åren syftat till att stödja en ekonomisk återhämtning i euroområdet och en återgång till inflationsnivåer som ligger under, men nära, 2 procent på medellång sikt, enligt målet om prisstabilitet. Åtgärderna har fått ett genomslag i hushållens och företagens finansieringsvillkor. Under 2017 fortsatte Eurosystemets balansräkning att växa, framför allt till följd av det pågående programmet för köp av tillgångar (APP) och de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna.

Den penningpolitiska inriktningen: mycket omfattande ackommodering

Den ekonomiska återhämtningen fortsatte att förstärkas i början av året, men en dämpad underliggande inflation krävde en fast politik

Efter ECB-rådets olika beslut i december 2016 fortsatte ECB:s penningpolitiska åtgärder att få ett genomslag i marknadsfinansiering och kreditvillkor för företag och hushåll i euroområdet (se avsnitt 2.2).^[42] Även om hoten mot de ekonomiska utsikterna generellt blev mindre tydliga i början av året, fanns det fortfarande en viss nedåtrisk, som främst berodde på globala förhållanden, politisk osäkerhet och fortsatt svaghet i balansräkningarna inom vissa sektorer. Utsikterna för en uppåtgående trend i infla­tionen var dessutom fortfarande beroende av de rådande mycket fördelaktiga finansieringsvillkoren, vilka i sin tur till stor del berodde på den ackommoderande penningpolitiken.

En dubbelkontroll av resultatet av den ekonomiska analysen och signalerna från den penningpolitiska analysen bekräftade att det krävdes en mycket hög grad av penningpolitisk ackommodering för att kunna bygga upp inflationstrycket i euroområdet på ett hållbart och varaktigt sätt, trots att den ekonomiska återhämtningen blev allt motståndskraftigare. För detta krävdes en fast politik från ECB-rådets sida, vilket bekräftade deras olika beslut vid det penningpolitiska mötet i december 2016. ECB behöll därför sina nyckelräntor oförändrade (se diagram 20) och bekräftade den planerade takten i och horisonten för APP-köp och ECB-rådets framåtblickande vägledning om styrräntor och APP.

Den framåtblickande vägledningen utvecklades efter en förbättrad riskbedömning och minskad sannolikhet för negativa händelser

Fram till mitten av 2017 hade den ekonomiska återhämtningen förstärkts ytterligare. Produktionstillväxten väntades också öka något snabbare än man tidigare hade förutspått och samtidigt breddas över olika länder och sektorer. I juni 2017 ändrade ECB-rådet därför sin bedömning av riskerna för tillväxtutsikterna och ansåg att de i stort sett var balanserade. Eftersom tillväxtutvecklingen uppvisade större motståndskraft och var stabil, minskade även svansriskerna nedåt för prisstabiliteten, vilket innebar att sannolikheten för mycket negativa scenarier, t.ex. i samband med defla­tionsrisk, i stort sett hade försvunnit.

För att anpassa sin kommunikation efter den mer positiva riskbedömningen beslutade ECB-rådet i juni 2017 att ta bort hänvisningen till ytterligare räntesänkningar i sin framåtblickande vägledning om den förväntade banan för ECB:s nyckelräntor. Denna hade signalerat en möjlig policyrespons på mycket allvarliga nödlägen. Samtidigt betonade ECB-rådet att det krävdes tålamod och att inflationstrycket skulle byggas upp successivt. Rådet upprepade också sin avsikt att vara uthålligt i sina policy­åtgärder för att upprätthålla den betydande penningpolitiska ackommodering som fortfarande krävdes för en varaktig justering av inflationen.

Att framåtblickande vägledning ges om både styrräntornas nivå och takten i tillgångsköp avspeglar det viktiga samspelet mellan enskilda policyverktyg för att påverka den penningpolitiska inriktningen. De olika delarna i det heltäckande paketet av penningpolitiska åtgärder kompletterar och förstärker varandra genom att upprätthålla de mycket ackommoderande finansieringsvillkor som krävs för att bidra till en varaktig återgång till en inflation som ligger under, men nära, 2 procent på medellång sikt. I detta avseende gällde ECB-rådets framåtblickande vägledning under 2017 inte bara under vilka förutsättningar som stimulansåtgärderna skulle upphöra utan också i vilken ordning förändringar i policyåtgärderna skulle genomföras.

De penningpolitiska åtgärderna justerades i oktober, samtidigt som de mycket fördelaktiga finansieringsvillkoren upprätthölls

Ny information under tredje kvartalet 2017, däribland från ECB:s makroekonomiska framtidsbedömningar i september, fortsatte att signalera en stark och brett baserad ekonomisk tillväxt i flera länder och sektorer. Den fortsatt goda tillväxttakten stärkte ECB-rådets förtroende ytterligare för att inflationen gradvis skulle närma sig en nivå på medellång sikt på under, men nära, 2 procent, förutsatt att mycket fördelaktiga finansieringsvillkor upprätthölls. Inflationen var emellertid fortfarande dämpad och måtten på underliggande inflation visade ännu inga mer övertygande tecken på en varaktigt uppåtgående trend. Den dämpade inflationen kan betraktas som ett tecken på att det fortfarande finns betydande lediga resurser på produkt- och arbetsmarknaderna, trots en något högre löneökning. För att vara på den säkra sidan ansåg ECB-rådet därför att det fortfarande behövdes en hög grad av penningpolitisk stimulans för att säkerställa en hållbar justering av inflationen, vilket därmed motiverade en omkalibrering av de penningpolitiska instrumenten efter årets slut.

Mot denna bakgrund antog ECB-rådet i oktober 2017 ett antal beslut för att uppnå sitt mål om prisstabilitet.

• För det första upprepade ECB-rådet att ECB:s nyckelräntor väntades ligga kvar på sina nuvarande nivåer under en längre period, långt utöver hur länge man skulle fortsätta med nettoinköpen av tillgångar.
• För det andra innebar de förbättrade ekonomiska utsikterna och det ökade förtroendet för konvergens i inflationen att ECB-rådet kunde sänka intensiteten i APP. Inköpen skulle fortsätta med en månadstakt på 30 miljarder euro från januari 2018 till slutet av september 2018 eller längre än så vid behov och under alla omständigheter tills ECB-rådet noterade en varaktig justering av inflationsbanan. Dessutom återupprepade ECB-rådet sitt åtagande om att öka APP sett till omfattning och/eller varaktighet om utsikterna försämrades eller om de finansiella förhållandena inte var förenliga med ytterligare framsteg mot en varaktig justering av inflationen.
• För det tredje tillkännagav ECB-rådet att återinvesteringarna av kapitalbeloppen på de förfallande värdepapper som köpts inom ramen för APP skulle fortsätta under lång tid efter det att nettoinköpen av tillgångar hade avslutats, och under alla omständigheter skulle fortsätta under så lång tid som behövdes. En bibehållen storlek på stocken av inköpta tillgångar skulle bidra till att upprätt­hålla både de gynnsamma likviditetsförhållandena och en lämplig penningpolitisk inriktning.
• För det fjärde förlängdes förfarandena med fastränteanbud med full tilldelning för refinansieringstransaktionerna till åtminstone utgången av den sista uppfyllandeperioden för kassakravet 2019 för att säkerställa ett fortsatt smidigt genomförande av penningpolitiken och samtidigt säkerställa gynnsamma förutsättningar på penningmarknaderna i euroområdet.

Det fortsatta stora penningpolitiska stödet från de extra nettoinköpen av tillgångar, den stora stocken av förvärvade tillgångar och de kommande återinvesteringarna skulle tillsammans med den framåtblickande vägledningen om räntorna upprätthålla de mycket fördelaktiga finansieringsvillkor som fortfarande behövs för att understödja en varaktig återgång till en inflation på medellång sikt som ligger under, men nära, 2 procent, i enlighet med målet om prisstabilitet.

Det faktiska genomslaget för ECB:s penningpolitiska åtgärder

Genomslaget för de penningpolitiska åtgärder som vidtagits sedan juni 2014 fortsatte att understödja lånevillkoren för företag och hushåll och stärkte kreditflödena i hela euroområdet under 2017. De pågående tillgångsköpen inom ramen för APP, de oförändrade låga styrräntorna, den framåtblickande vägledningen om dessa båda instrument, samt de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna (TLTRO) säkerställde mycket fördelaktiga finansieringsvillkor och var fortsatt en avgörande faktor för en stärkt ekonomisk återhämtning i euroområdet.

Genomförandet av APP fortskred problemfritt, både i programmen för köp inom den privata sektorn – som omfattar programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP) och det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3) – och i programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP). Det senare programmet gäller obligationer utgivna av stater, regionala myndigheter, organ och överstatliga enheter i euroområdet. Inköpsvolymerna låg i genomsnitt i linje med ECB-rådets månatliga mål på 80 miljarder euro per månad från januari till mars och 60 miljarder euro per månad från april till december (se diagram 21). På grund av säsongsvaria­tioner i marknadslikviditet låg inköpsvolymerna under målet i augusti och december, men detta uppvägdes av något större inköpsvolymer under resten av året. De månatliga inköpsvolymerna varierade också något mellan enskilda länder på grund av den allt större effekten av de återinvesteringar av inlösta förfallna obligationer som inleddes i mars 2017 för värdepapper som har köpts inom ramen för PSPP. Överlag avvek de månatliga inköpen endast marginellt från målvolymerna. Stocken av PSPP-innehav, som relevant mått för att bedöma fördelningen av inköpsvolymer, låg kvar nära den avsedda fördelningen baserat på fördelningsnyckeln, med hänsyn till ersättningsköp och utjämningen av återinvesteringar av förfallande obligationer.

Den sista TLTRO-II-transaktionen, som avvecklades i mars 2017, hade ett brutto­utnyttjande på 233,5 miljarder euro, vilket innebar en likviditetsökning netto på 204 miljarder euro.^[45] Sett till samtliga TLTRO-II-transaktioner (TLTRO-II.1–TLTRO-II.4) lånade bankerna i euroområdet sammanlagt 740,2 miljarder euro, eller 62 procent av ett totalt låneutrymme på 1 200 miljarder euro.

De penningpolitiska åtgärderna påverkar ekonomin via tre transmissionskanaler: signalering, portföljomfördelning och direkt genomslag.^[46] För det första har APP stärkt trovärdigheten i ECB:s framåtblickande vägledning i fråga om dess förväntningar på att behålla nyckelräntorna på de nuvarande nivåerna under en längre period. Den negativa räntan på inlåningsfaciliteten har förstärkt APP:s inverkan på hela avkastningskurvan genom att sänka förväntningskomponenten för de längre räntorna. För det andra har APP motiverat investerare att omfördela sina portföljer i riktning mot mer riskfyllda marknadssegment. De pågående tillgångsköpen har ersatt innehav av medelfristiga och långfristiga obligationer med centralbanksreserver som innehas av banksektorn, vilket pekar på att investerarnas durationsrisk har minskat (se avsnitt 2.3). Den åtföljande sänkningen av påslagen skapar incitament för att investera i andra tillgångar, t.ex. lån till hushåll och företag. På så sätt får de penningpolitiska åtgärderna genomslag även för låntagare som saknar direkt tillgång till kapitalmarknaderna. Slutligen är TLTRO effektiva genom en direkt genomslagsmekanism. De räntor som bankerna behöver betala för dessa medel är beroende av att lån beviljas företag och hushåll, vilket säkerställer att de fördelaktiga finansieringsvillkoren förs vidare. Den extra nettolikviditeten har också bidragit till att minska marginalfinansieringskostnaderna för de deltagande bankerna.

Sammantaget har ECB:s penningpolitiska åtgärder sedan 2014 haft en betydande positiv inverkan på ekonomin i euroområdet. Den övergripande effekten på BNP-tillväxten i fasta priser i euroområdet och euroområdets inflation uppskattas i båda fallen till cirka 1,9 procentenheter sammanlagt mellan 2016 och 2020.^[47]

ECB:s åtgärder innebar att de mycket fördelaktiga finansieringsvillkoren bibehölls

De penningpolitiska åtgärderna har förankrat marknadsräntorna på låga nivåer. De korta marknadsräntorna och de långa statsobligationsräntorna i området var förhållandevis stabila under hela året (se avsnitt 1.3). Dessa förhållanden överfördes till finansieringsvillkoren i ekonomin i stort via de tre transmissionskanaler som beskrivs ovan.

Bankernas finansieringskostnader var fortsatt mycket fördelaktiga under 2017 och låg väsentligt under de nivåer som rådde innan ECB lanserade sitt paket för kreditlättnader i juni 2014 (se diagram 22). Spreadarna mellan obligationer utgivna av bankerna i euroområdet fortsatte att minska kraftigt (se diagram 23). Den senare utvecklingen understöddes av den sista TLTRO-II-transaktionen i mars, som innebar att bankerna kunde ersätta en viss del av sin marknadsfinansiering med TLTRO-finansiering. Sammantaget ledde denna utveckling till att bankernas övergripande finansieringskostnader fortsatte att minska och att skillnaderna minskade mellan banker i olika euroländer.

De sjunkande finansieringskostnaderna för bankerna pressade också ner företagens refinansieringskostnader via kanalen för direkt genomslag och genom lägre riskfria räntor. De sammansatta utlåningsräntorna för icke-finansiella företag och hushåll har minskat mer än marknadsreferensräntorna sedan ECB:s åtgärder för kreditlättnader tillkännagavs. Banklåneräntorna för lån till icke-finansiella företag och hushåll sjönk med 123 respektive 108 punkter mellan juni 2014 och december 2017. Icke-finansiella företag med direkt tillgång till kapitalmarknaderna gynnades också av de lägre räntor på företagsobligationer som CSPP ledde till. Spreadarna på icke-finansiella företagsobligationer med hög kreditvärdighet minskade med 26 punkter under 2017 i linje med utvecklingen för banker och försäkringsbolag (se diagram 23). Effekterna sträckte sig också till företagsobligationer utan hög kreditvärdighet, som inte är godtagbara för köp inom ramen för CSPP, när investerarna justerade sina portföljer.^[48]

Återhämtningen i kredittillväxten fortsätter

De pågående förbättringarna i kreditvillkoren i euroområdet avspeglades inte bara i sjunkande räntor och spreadar utan även i stigande lånevolymer till den privata sektorn och en stabil tillgång till obligationsmarknaden för företag. Banker som deltog i euroområdets enkätundersökning om bankernas utlåning uppgav att de framför allt använde den extra likviditet som genererats genom APP till att bevilja lån, vilket tyder på att kreditutbudet fortsatte att förbättras under 2017.^[49] Dessutom ökade nettoefterfrågan på lån samtidigt som bankerna lättade på sina kreditkrav och övergripande villkor för nya lån, framför allt för lån till hushåll. Följaktligen fortsatte utlåningen till den privata sektorn i euroområdet att återhämta sig gradvis. Samtidigt tyngdes lånetillväxten alltjämt av konsolideringen av bankernas balansräkningar, trots vissa förbättringar, och fortsatt höga nivåer av nödlidande lån i vissa länder.

Den årliga tillväxttakten i banklån till den icke-finansiella privata sektorn, som omfattar hushåll och icke-finansiella företag, var 2,8 procent i december 2017, vilket är en ökning från 2,2 procent i december 2016. Den årliga ökningen i lån till icke-finansiella företag steg till 2,9 procent, från 2,3 procent året innan, medan den årliga ökningen i lån till hushåll steg till 2,8 procent i december 2017 jämfört med 2,0 procent i december 2016. Utgivningen av obligationer från icke-finansiella företag med säte i euroområdet var stabil och nyemissionerna i euro uppgick till 199 miljarder euro, jämfört med 193 miljarder euro under 2016 (se diagram 25). De icke-finansiella företagens kapitalmarknadstillgång fortsatte att understödjas av nettoköpen av företagsobligationer inom ramen för CSPP.

ECB:s penningpolitiska åtgärder ledde också till avsevärt förbättrade kreditvillkor för små och medelstora företag, som normalt sett inte har direkttillgång till obligationsmarknaderna. De senaste resultaten i undersökningen om företagens tillgång till finansiering (Safe) signalerade ytterligare förbättringar i de externa finansieringsvillkoren, vilket innebar att den trend som observerats i de tidigare undersökningsomgångarna fortsatte.^[50] De små och medelstora företagen bekräftade att tillgången till bankfinansiering hade förbättrats och att viljan att ge kredit till lägre räntor hade ökat. Små och medelstora företag i alla stora euroländer rapporterade positiva nettoförändringar i tillgången till banklån. För första gången sedan undersökningen infördes ansåg de små och medelstora företagen att den allmänna konjunkturbilden var positiv för tillgången till extern finansiering. De små och medelstora företagens finansieringskostnader minskade också. Spreaden mellan räntorna på mycket små lån och räntorna på stora lån minskade med 118 punkter mellan slutet av maj 2014 och december 2017.

Utvecklingen av Eurosystemets balansräkning

Eurosystemets balansräkning – storlek och sammansättning

Sedan den finansiella krisen började 2007–2008 har Eurosystemet vidtagit flera standardmässiga och extraordinära penningpolitiska åtgärder som direkt har påverkat storleken på och sammansättningen av Eurosystemets balansräkning över tid. Åtgärderna har omfattat transaktioner mot säkerhet för att tillhandahålla finansiering för motparter med en inledande löptid på upp till fyra år samt tillgångsköp i olika marknadssegment för att förbättra den penningpolitiska transmissionen och ge lättare finansieringsvillkor i euroområdet. Vid slutet av 2017 hade Eurosystemets balansräkning nått en historiskt hög nivå på 4,5 biljoner euro, en ökning med 0,8 biljoner euro jämfört med slutet av 2016.

Det utökade programmet för köp av tillgångar och tilldelningen av den sista riktade långfristiga refinansieringstransaktionen i mars 2017 ledde till både en utökning av och en förändring i balansräkningens sammansättning. Vid slutet av 2017 motsvarade penningpolitiskt relaterade poster på tillgångssidan 3,2 biljoner euro, eller 70 procent av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning, en ökning från 61 procent vid slutet av 2016. Dessa omfattade lån till kreditinstitut i euroområdet, som utgjorde 17 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 16 procent vid slutet av 2016) och värdepapper inköpta för penningpolitiska ändamål, som utgjorde ungefär 53 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 45 procent vid slutet av 2016), se diagram 26. Övriga finansiella tillgångar bestod främst av i) utländsk valuta och guld som innehas av Eurosystemet, ii) icke-penningpolitiska portföljer i euro och iii) akut likviditetsstöd från vissa nationella centralbanker i Eurosystemet till solventa finansiella institut med tillfälliga likviditetsproblem. Dessa övriga finansiella tillgångar omfattas av Eurosystemets interna rapporteringskrav och i synnerhet begränsningar till följd av förbudet mot monetär finansiering och kravet på att de inte ska påverka penningpolitiken, i enlighet med vad som fastställs i olika rättsakter.^[51]

På skuldsidan noterades den största effekten på motparternas reservinnehav, som tack vare den fortsatt ackommoderande penningpolitiken 2017 ökade med 0,6 biljoner euro till 1,9 biljoner euro och motsvarade 42 procent av skuldsidan vid slutet av 2017, en ökning från 36 procent vid slutet av 2016. Sedlar i cirkula­tion minskade i relativa tal till 26 procent (jämfört med 31 procent vid slutet av 2016), även om ökningen i absoluta tal var i linje med den historiska tillväxttrenden. Övriga skulder, däribland kapitalbalans och omvärderingskonton, motsvarade 32 procent, en minskning från 33 procent vid slutet av 2016, men en ökning i absoluta tal med 0,2 biljoner euro (se diagram 26).

Genomsnittlig portföljlöptid och fördelning mellan tillgångar och jurisdiktioner

Sedan APP inleddes har ECB varje vecka offentliggjort hur innehaven i de olika program som ingår i APP har utvecklats. Dessutom offentliggör ECB varje månad fördelningen av innehav mellan köp på primära och sekundära marknader för det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP) och programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). Inom ramen för PSPP har ECB tillhandahållit uppgifter om värdepappersinnehav per emittentland^[52], inklusive den viktade genomsnittliga löptiden.

Vid slutet av 2017 uppgick APP till 2,3 biljoner euro.^[53] Av detta belopp bidrog ABSPP-innehav med 25 miljarder euro (1 procent av den totala APP-portföljen) och CBPP3-innehaven utgjorde 241 miljarder euro (11 procent av den totala APP-portföljen). Bland programmen för inköp i den privata sektorn bidrog CSPP mest till APP under 2017, med 82 miljarder euro i nettoinköp. De totala CSPP-innehaven uppgick därmed till 132 miljarder euro, eller 6 procent av de totala APP-innehaven. Under 2017 började ECB offentliggöra en fullständig förteckning över samtliga CSPP-innehav, inklusive namn på emittenter, löptider och obligationernas kupongränta, samt aggregerade uppgifter om CSPP-innehav per land, kreditbetyg och sektor. CSPP-inköpen görs utifrån ett referensvärde som avspeglar alla godtagbara utestående emissioner. Detta betyder att marknadskapitaliseringen ger en viktning för var och en av de olika emitteringsjurisdiktionerna inom referensvärdet.

PSPP utgjorde den största andelen av APP och uppgick till 1,9 biljoner euro eller 83 procent av det totala APP-innehavet av värdepapper, jämfört med 82 procent vid slutet av 2016. Inom ramen för PSPP styrs inköpsfördelningen mellan olika jurisdiktioner av ECB:s fördelningsnyckel. Inom sina enskilda tilldelningar kan ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet välja mellan att köpa värdepapper som har utfärdats av stater, regionala och lokala myndigheter, värdepapper som har utfärdats av vissa organ som är etablerade i de respektive jurisdiktionerna samt, vid behov, värdepapper som har utfärdats av överstatliga institut.

Den viktade genomsnittliga löptiden för PSPP var 7,7 år vid slutet av 2017, jämfört med 8,3 år vid slutet av 2016, med viss variation mellan olika jurisdiktioner. Nedgången i den viktade genomsnittliga löptiden avspeglar framför allt ECB-rådets beslut i december 2016 om att i) sänka den kortaste återstående löptiden för värdepapper som är godtagbara för PSPP från två år till ett år och ii) i den mån som krävs tillåta köp av värdepapper med en avkastning fram till förfallodagen som är lägre än räntan för ECB:s inlåningsfacilitet.

Löptiden för de tillgångar som Eurosystemet köper är relevant i två avseenden: dels gör den det möjligt att absorbera ränterisk från marknaden, vilket skapar incitament för investerare att omfördela sina portföljer, dels strävar Eurosystemet efter en marknadsneutral tillgångsfördelning och köper värdepapper inom alla godtagbara löptider i alla jurisdiktioner på ett sätt som avspeglar sammansättningen i euroområdets statsobligationsmarknad.

Eurosystemet återinvesterar kapitalbeloppen för de värdepapper som har köpts inom ramen för APP i takt med att de förfaller. Återinvesteringarna inom ramen för programmen för köp inom den privata sektorn fortsatte under 2017 och uppgick till 24,3 miljarder euro, samtidigt som återinvesteringarna inom ramen för PSPP inleddes i mars 2017 och uppgick till 24,9 miljarder euro under året. Som en reaktion på återinvesteringarnas ökande betydelse började ECB i november 2017 att offentliggöra de förväntade månatliga inlösenbeloppen för APP för en rullande 12-månadershorisont.

De värdepapper som har köpts inom ramen för APP görs tillgängliga för utlåning för att stödja likviditeten på obligations- och repomarknaden, utan att i onödan hämma den normala aktiviteten på repomarknaden. ECB offentliggör det sammanlagda månatliga genomsnittet för Eurosystemets utlåningssaldo. För att ytterligare komma till rätta med bristen på säkerhet i marknaden började Eurosystemet från och med december 2016 att godta begränsade kontantbelopp som säkerhet för lånetransak­tioner utöver värdepapper, som tidigare var den enda accepterade formen av säkerhet. Varje månad offentliggör ECB också uppgifter om det sammanlagda månatliga genomsnittet för mottagna kontantsäkerheter.

Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner

Det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner har ökat med 168,3 miljarder euro sedan slutet av 2016 och uppgick till 764,0 miljarder euro vid slutet av 2017. Detta kan till stora delar hänföras till tilldelningen av 233,5 miljarder euro i den sista TLTRO-II-transaktionen i mars 2017, som trots att den delvis uppvägdes av lägre volymer i de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och TLTRO-I-återbetalningarna under 2017, ändå ledde till en avsevärd nettoökning i utestående likviditet. Den viktade genomsnittliga löptiden för likviditet som tillhandahållits genom likviditetstillförande återköpstransaktioner minskade från ungefär tre år vid slutet av 2016 till ungefär 2,7 år vid slutet av 2017. Eftersom tilldelningen av den sista TLTRO-II-transaktionen (med en inledande löptid på fyra år) gjordes i början av 2017 (mars), minskade den viktade genomsnittliga löptiden för Eurosystemets refinansieringstransaktioner under resten av året.

Finanssektorn i Europa: motståndskraftig, men med utmaningar

ECB bedömer den finansiella stabilitetens utveckling i euroområdet och EU:s finansiella system för att upptäcka eventuella sårbarheter och källor till systemrisker. ECB förser även Europeiska systemrisknämnden (ESRB) med analyser av den finansiella stabiliteten och bidrar till viktiga regleringsinitiativ. Om systemrisker uppstår åtgärdas detta genom makrotillsynspolitiken.

ECB utför dessa uppdrag tillsammans med Eurosystemets övriga centralbanker och Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Makro- och mikrotillsynsfunktionerna inom ECB har ett nära samarbete för att identifiera de viktigaste riskerna och sårbarheterna hos den europeiska finansiella sektorn och hantera regleringsfrågor.

Risker och sårbarheter i euroområdets finansiella system

ECB presenterar regelbundet sin analys av systemriskerna i Financial Stability Review (FSR), som ges ut en gång i halvåret.^[54] De flesta indikatorer visade på begränsad systemstress i euroområdet under 2017 (se diagram 27), vilket tyder på att den finansiella stabiliteten utvecklades positivt under året. Ett förbättrat konjunkturläge i euroområdet understödde en god utveckling av tillgångsmarknaderna och bidrog till en låg volatilitet i flera tillgångsklasser under 2017 (se även avsnitt 1). Stressen var fortsatt låg inom banksektorn i euroområdet, eftersom investerarna förväntade sig att bankernas lönsamhet skulle öka till följd av större lånevolymer och lånemarginaler om den ekonomiska tillväxten skulle fortsätta att förbättras och räntorna stiga. Där-emot ökade systemstressen på statsobligationsmarknaderna i början av 2017, delvis på grund av ökad politisk osäkerhet i vissa euroländer. Osäkerheten dämpades därefter till följd av valresultatet i vissa stora euroländer, vilket medförde att indikatorn för stress på statsobligationsmarknaden sjönk under andra halvåret 2017. I övrigt var indikatorerna för systemrisk i euroområdet dämpade, trots ökad geopolitisk osäkerhet på global nivå, t.ex. de växande spänningarna på Koreahalvön.

Mot bakgrund av detta identifierades fyra större risker för euroområdets finansiella stabilitet under 2017.

Den största risken under 2017 var fortfarande risken för en plötslig och kraftig förändring i den globala riskpremien. Överlag var volatiliteten på de finansiella marknaderna låg, tillgångsvärderingarna förhöjda och riskpremierna nedtryckta i vissa marknader, vilket tydde på ökat risktagande. Framför allt var spreadarna för de mest riskfyllda emittenterna på obligationsmarknaderna fortfarande mycket små, vilket avspeglade marknadsaktörernas uppfattning om att det var osannolikt att svagheter skulle kunna framträda. Denna utveckling hörde delvis ihop med de förbättrade marknadsvillkoren och drevs alltså av fundamentala faktorer, men tecknen blev också allt starkare på att aktörerna på de finansiella marknaderna kanske inte var fullt medvetna om att stämningsläget på marknaden snabbt kunde förändras.

Den andra viktiga risken gällde lönsamhetsutsikterna för bankerna i euroområdet. Lönsamheten ökade något för bankerna i euroområdet till följd av ökade övriga intäkter. Bankernas avkastning på eget kapital var 3,2 procent under de tre första kvartalen 2017, jämfört med 2,5 procent under samma period föregående år. Bankernas solvens fortsatte också att förbättras och kärnprimärkapitalrelationerna uppgick till 14,5 procent under tredje kvartalet 2017, vilket är en ökning från 13,9 procent 2016.^[55]

ECB:s penningpolitiska åtgärder kan huvudsakligen påverka bankernas lönsamhet via två kanaler. För det första bidrar det låga ränteläget till att trycka ner bankernas räntemarginaler, vilket minskar räntenettot. För det andra leder den negativa räntan på ECB:s inlåningsfacilitet till en direkt avgift på överskottslikviditet för euroområdets banksystem som helhet. Dessa negativa aspekter har emellertid i stort sett uppvägts av de positiva effekter som en stabil och brett baserad ekonomisk expansion får på bankernas lönsamhet. Framför allt sjunker bankernas kostnader för att tillhandahålla lån när låntagarnas kreditkvalitet förbättras till följd av bättre ekonomiska utsikter. Ökande lånevolymer under den ekonomiska återhämtningen och realisationsvinsterna från stigande tillgångspriser stärker också bankernas lönsamhet. Slutligen finns det visserligen en stelhet nedåt i räntorna på inlåning från allmänheten, men inlåning från kapitalmarknaden – särskilt från aktörer som inte är hemmahörande i euroområdet – ersätts ofta till negativ ränta, vilket dämpar de negativa nominella räntornas nedtryckande effekt på bankernas räntenetto. De penningpolitiska åtgärdernas netto-effekt på lönsamheten hos bankerna i euroområdet 2014–2017 (se diagram 28) var dock fortfarande begränsad överlag, även om den varierade något mellan olika länder.

Trots denna positiva utveckling var banksektorns utsikter fortfarande dämpade. Detta avspeglades också i de förhållandevis låga aktiekurserna för banker i euroområdet – där marknadsvärdet på bankerna i euroområdet är avsevärt lägre än det bokförda värdet. Marknadens farhågor gällde främst två faktorer. För det första påverkar fortfarande strukturella utmaningar kostnadseffektiviteten hos bankerna samt deras möjlighet att diversifiera intäkterna. För det andra gjordes det visserligen stora framsteg under året när det gällde den stora stocken av nödlidande lån (se diagram 29), men utvecklingen varierade mellan olika banker och länder, där några släpade efter. Den stora andelen nödlidande lån fortsätter att pressa bankernas lönsamhet, dels på grund av den direkta effekten av större reserveringar, dels på grund av den indirekta effekten av att nödlidande lån förbrukar kapacitet i balansräkningen.

ECB bidrog till diskussionen om hur de återstående problemen i banksektorn kan lösas. En transaktionsplattform för nödlidande lån kan t.ex. bidra till en snabbare rensning av bankernas balansräkningar.^[56] På liknande sätt kan sam­investeringar från den privata sektorn och staten (i enlighet med reglerna för statligt stöd) minska informationsasymmetrin mellan potentiella köpare och säljare av nödlidande lån.^[57] När det gäller strukturella problem kan en fortsatt konsolidering och digitalisering av banksektorn bidra till att öka kostnadseffektiviteten. Åtgärder för att minska stocken av nödlidande lån kan också bidra till att öka den gränsöverskridande verksamheten, vilket i sin tur kan leda till ökad geografisk diversifiering av intäkterna.^[58] Framför allt kan fusioner och uppköp över gränserna öka integreringen av privata banktjänster. En fullbordad bankunion och andra politiska åtgärder inom den finansiella sektorn, t.ex. en harmonisering av skatte- och insolvensregler, skulle underlätta i detta avseende.^[59]

De två återstående identifierade riskerna för den finansiella stabiliteten hade sitt ursprung utanför banksektorn. För det första ökade oron över hållbarheten i den offentliga och privata sektorns skulder under första halvåret. Oron dämpades, framför allt på grund av att de ekonomiska utsikterna förbättrades och osäkerheten i fråga om den ekonomiska politiken minskade efter parlamentsvalen i stora euroländer. Den privata sektorns skuldsättning i euroområdet var fortfarande hög ur både historiskt och internationellt perspektiv. I synnerhet är företagen sårbara för en kraftig räntehöjning. För det andra fortsatte värdepappersfonder att expandera i den finansiella icke-banksektorn, till följd av ökade inflöden som en följd av förbättrade tillväxtutsikter och låg volatilitet på de finansiella marknaderna. Värdepappersfonderna exponerade sig också i allt större grad mot värdepapper med lägre kreditbetyg och längre löptider, samtidigt som likviditetsbuffertarna i obligationsfonder fortsatte att minska. Flöden in i och ut ur värdepappersfonder kan vara särskilt känsliga för förändringar i stämningsläget på marknaden. Till skillnad från vad som gäller för fondföretag innehåller EU-lagstiftningen för närvarande inga strikta lagstadgade begränsningar för belåningsgraden hos alternativa värdepappersfonder. För att förhindra att sektors-övergripande risker byggs upp var utvecklingen av ett regelverk för en harmoniserad tillämpning av makrotillsynsåtgärder för alternativa värdepappersfonders belåningsgrad ett viktigt initiativ i processen med att utvidga makrotillsynen utanför banksektorn.^[60]

En analys av strukturen för euroområdets bredare finansiella sektor, inklusive försäkringsbolag, pensionsinstitut och skuggbanker, bekräftade att den finansiella icke-banksektorn fortsatte att expandera. Detta skedde mot bakgrund av en pågående rationalisering av banksektorns tillgångar, som uppenbart fortsatte att få en begränsad inverkan på det finansiella systemets övergripande effektivitet, då bankernas aggregerade K/I-tal (dvs. kostnader i förhållande till intäkter) fortfarande var högt.^[61]

ECB:s makrotillsyn

Ansvaret för beslut om makrotillsynsåtgärder i euroområdet delas mellan nationella myndigheter (den nationella behöriga myndigheten eller den utsedda nationella myndigheten) och ECB. Inom euroområdet har de nationella myndigheterna kvar sin befogenhet att aktivera och genomföra makrotillsynsåtgärder. ECB utvärderar regelbundet åtgärdernas lämplighet och de nationella myndigheterna ska anmäla dessa till ECB. ECB kan invända mot de åtgärder som de nationella myndigheterna vidtagit och har befogenhet att komplettera åtgärderna (genom att stärka dem eller tillämpa högre krav) med de makrotillsynsinstrument som ECB har till sitt förfogande genom EU-lagstiftningen. Befogenheternas asymmetriska karaktär avspeglar den roll som ECB måste inta för att komma till rätta med en eventuell benägenhet att inte vidta åtgärder på nationell nivå.

Under 2017 fortsatte ECB och de nationella myndigheterna att föra breda och öppna diskussioner om såväl tekniska som policyrelaterade frågor rörande användningen av makrotillsynsinstrument samt utvecklingen av metoder för att bedöma olika typer av systemrisk. Detta ledde till en förbättrad bedömningsprocess för att avgöra om makrotillsynen har rätt inriktning, både för euroområdet som helhet och för de enskilda länder som omfattas av den europeiska banktillsynen.

Makrotillsynen under 2017

Under 2017 fortsatte ECB sitt arbete med att stärka sin samordnande funktion för makrotillsynen samt sin externa kommunikation om makrotillsynsfrågor i syfte att förbättra insynen och understryka makrotillsynens betydelse.

I de länder som omfattas av den europeiska banktillsynen fullföljde ECB också sitt rättsliga mandat att bedöma de nationella myndigheternas makrotillsynsbeslut. Under 2017 hade mer än hundra sådana beslut anmälts till ECB. De flesta rörde fastställande av kontracykliska kapitalbuffertar samt identifiering av systemviktiga kreditinstitut och kalibrering av deras kapitalbuffertar. Utöver detta erhöll ECB anmälningar om införandet av systemriskbufferten samt om tillämpningen av artikel 458 i kapitalkravsförordningen i vissa länder.

Varje kvartal bedömer samtliga 19 euroländer de cykliska systemriskerna och fastställer nivån för den kontracykliska kapitalbufferten. I de flesta euroländer har de cykliska systemriskerna varit fortsatt begränsade och ECB-rådet ställde sig bakom samtliga beslut gällande den kontracykliska kapitalbufferten som de nationella myndigheterna fattat under året. Med undantag för Slovakien och Litauen har samtliga länder beslutat att fastställa den kontracykliska kapitalbufferten till 0 procent. I juli 2016 införde Slovakien en kontracyklisk kapitalbuffert på 0,5 procent från och med den 1 augusti 2017 och beslutade därefter i juli 2017 att öka bufferten till 1,25 procent från och med den 1 augusti 2018 på grund av den fortsatta uppbyggnaden av cykliska systemrisker. I Litauen ska den kontracykliska kapitalbufferten på 0,5 procent gälla från och med den 31 december 2018.

Under 2017 uppdaterade ECB, de nationella myndigheterna och Financial Stability Board (FSB), i samråd med Baselkommittén för banktillsyn, den årliga bedömningen av globala systemviktiga banker (G-SIB) i euroländerna. Denna bedömning resulterade i att sju banker i Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Nederländerna till­delades de internationellt överenskomna G-SIB-intervallen 1, 2 och 3, vilket innebär kapitalbuffertnivåer på 1,0, 1,5 respektive 2,0 procent.^[64] Dessa buffertnivåer gäller från och med den 1 januari 2019 och fasas in under en period.

ECB bedömde även de nationella myndigheternas beslut om kapitalbuffertar för 109 andra systemviktiga institut (O-SII).^[65] ECB-rådet ställde sig bakom de nationella myndigheternas beslut.

I en strävan att skapa ökad öppenhet kring ECB:s makrotillsynsarbete har ECB fortsatt att ge ut Macroprudential Bulletin två gånger om året. Det tredje numret av denna publikation gav en inblick i ECB:s makrotillsynsverktyg och syn på olika makrotillsynsfrågor. Fokus för detta nummer var i) ECB:s golvmetod för att fastställa kapitalbuffertar för identifierade andra systemviktiga institut, ii) kvalitetssäkring av stresstester i ett top-down-perspektiv samt iii) exponering av ett potentiellt europeiskt insättningsgarantisystem för bankfallissemang och fördelarna med riskbaserade avgifter. I det fjärde numret behandlades i) kortsiktiga effekter av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) på finansiella marknader och banker sett till den finansiella stabiliteten, ii) en modell framtagen för att bedöma vilka effekter förändringar i bankkapitaliseringen skulle få beroende på om ett skuldnedskrivnings- eller undsättningssystem tillämpas samt iii) makrotillsynsaspekter av ECB:s nyligen offentliggjorda yttranden över kommissionens förslag till ändring av EU:s bankregelverk.

För att ytterligare förbättra sin kommunikation till allmänheten började ECB under 2017 att offentliggöra en översikt på sin webbplats över vilka makrotillsynsåtgärder som nu tillämpas i de länder som omfattas av ECB:s banktillsyn. På ESRB:s webbplats finns samma information, även för EU-länder utanför euroområdet.

Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden

ECB fortsatte att förse Europeiska systemrisknämndens (ESRB) sekretariat, som ansvarar för ESRB:s löpande verksamhet, med analyser, statistik, logistiktjänster och organisationsstöd. ECB bidrog till ESRB:s pågående arbete med att identifiera och övervaka potentiella systemrisker. ECB har bl.a. varit med och lett expertgruppen för ESRB:s rådgivande tekniska kommitté, som utarbetat rapporten ”Resolving non-performing loans in Europe”, publicerad i juli 2017. I rapporten fastställs olika problem avseende makrotillsyn och finansiell stabilitet som beror på förhöjda nivåer av nödlidande lån och olika hinder för avveckling av nödlidande lån. Rapporten innehåller även praktisk vägledning för beslutsfattare om vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå en allmän lösning på problemet med nödlidande lån.

ECB bidrog också till ESRB:s rapport ”Financial stability implications of IFRS 9”, även den publicerad i juli 2017. Denna rapport utarbetades på begäran av Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor och innehåller en analys av potentiella effekter som införandet av en ny redovisningsstandard, IFRS 9 (International Financial Reporting Standard) kan få på den finansiella stabiliteten. Rapportens slutsats är att IFRS 9 överlag förväntas medföra stora fördelar för den finansiella stabiliteten, eftersom standarden innebär att kreditförluster redovisas i ett tidigare skede. I rapporten fastställs emellertid flera praktiska utmaningar med att utnyttja de förväntade fördelarna samt vissa potentiella procykliska effekter.

ECB har även bistått ESRB med att analysera uppgifter som blivit tillgängliga för ESRB tack vare förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer. Under 2017 publicerades fyra forskningsrapporter som baserades på dessa uppgifter.^[66]

Mer ingående information om ESRB finns på dess webbplats och i dess årsrapport 2016.

ECB:s bidrag till regleringsinitiativ

Att bidra till regleringsinitiativ är en av ECB:s arbetsuppgifter enligt dess mandat. Under 2017 har ECB på ett betydande sätt bidragit till analys och policy för ett antal regleringsinitiativ på internationell och europeisk nivå. Följande var några av de viktigaste regleringsfrågorna för ECB under 2017: i) slutförandet av Baselkommitténs kapital- och likviditetsregler (Basel III), ii) översynen av mikro- och makrotillsyns­regleringen för banker i EU, iii) översynen av krishanterings- och resolutionssystemet, iv) arbetet med att fullborda bankunionen och v) inrättandet av ett regelverk för icke-bankverksamhet. ECB har även bidragit till diskussionen om EU:s framtida regelverk för återhämtning, resolution och övervakning av centrala motparter (se avsnitt 4.2 och 9.2) samt till översynen av EU-systemet för finansiell tillsyn (ESFS).

Slutförandet av Baselkommitténs kapital- och likviditetsregler

Den 7 december 2017 enades gruppen av centralbanks- och tillsynschefer i Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) om ett reformpaket för att slutföra Basel III. ECB var aktivt involverad i policydiskussionen om slutförandet av Basel III och deltog fullt ut i konsekvensanalyserna. Framöver blir det avgörande att genomföra det slutförda Basel III-paketet i samtliga jurisdiktioner samt att noggrant följa utvecklingen. I detta hänseende bedömer ECB att det är viktigt att fortsätta med det omfattande internationella samarbete som har präglat arbetet efter krisen, eftersom globalt överens­komna standarder är avgörande för att säkerställa finansiell stabilitet.

Översynen av mikro- och makrotillsynsregleringen för banker i EU

Den 23 november 2016 offentliggjorde kommissionen ett omfattande paket med regleringsreformer för bankerna i syfte att ytterligare stärka banksektorns motståndskraft samt främja den finansiella integrationen inom EU.^[67] Genom detta förslag införs viktiga punkter från det globala regleringsreformprogrammet i den europeiska lagstiftningen. Dessa globala standarder omfattar bankers kapitaltäcknings- och likviditetskrav som har utarbetats av BCBS, t.ex. den stabila nettofinansieringskvoten (NSFR), bruttosoliditetsgraden och den genomgripande översynen av handelslagret. Genom förslaget införs också ytterligare ändringar av tillsynsramverket på ett antal punkter, bl.a. tillsynsmyndigheternas tillgängliga befogenheter (ramverket för pelare 2), samt bestämmelser om undantag från kapitalkrav, mellanliggande moderbolag, nationella alternativ och handlingsutrymmen, proportionalitet samt behandling av tredjelandsgrupper.

I november 2017 offentliggjorde ECB sitt yttrande över förslagen. I yttrandet framhålls vikten av att Baselkommitténs standarder införs i EU:s rättsliga ramverk för att säkerställa globala likvärdiga förutsättningar. ECB föreslår även att översynsklausuler införs för samtliga standarder, vilka nu är under diskussion inom Baselkommittén.

Vad gäller översynen av pelare 2-ramverket ställer sig ECB visserligen bakom målet med kommissionens förslag, nämligen en ökad tillsynskonvergens, men anser att förslaget medför alltför stränga krav i väsentliga aspekter. Det är viktigt att tillsynsmyndigheterna ges tillräcklig flexibilitet att mäta risker, fastställa det institut­specifika beloppet för de ytterligare kapitalbaskrav som ska införas samt har fortsatt frihet att besluta om kapitalbasens sammansättning.

Kommissionens paket innehåller ett antal förslag som inverkar på utformning och tillämpning av regelverket för makrotillsyn. De föreslagna ändringarna förtydligar att ramverket för pelare 2 är av institutspecifik karaktär och inte bör användas för att hantera system- eller makrotillsynsrisker. För ECB är dessa ändringar av särskilt stor vikt eftersom de bidrar till en bättre avgränsning mellan mikro- och makrotillsynsmyndigheternas uppdrag och instrument. ECB anser emellertid att om pelare 2 tas bort som ett av makrotillsynsverktygen bör det samtidigt genomföras riktade över­syner av regelverket för makrotillsyn och makrotillsynsmyndigheterna bör få en tillräcklig uppsättning instrument för att effektivt kunna hantera systemrisker.

Översyn av krishanterings- och resolutionssystemet

Kommissionens förslag till regleringsreformer för bankerna omfattade ett flertal ändringar av EU:s ram för återhämtning och resolution i syfte att utveckla det befintliga systemet, som åtgärdades på viktiga punkter genom i) ändringar av minimikraven avseende kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) och genomförande av standarden för den totala förlustabsorberande kapaciteten (TLAC) för globala systemviktiga banker, ii) införande av två nya harmoniserade moratoriebefogenheter för den behöriga myndigheten respektive resolutionsmyndigheten, och iii) ökad harmonisering av hierarkin för borgenärer genom att det införs en ny kategori av ”oprioriterade” seniora skuldinstrument, som rangordnas under befintliga seniora skulder utan säkerhet men över efterställda skulder.

ECB:s yttranden över olika aspekter av kommissionens förslag offentliggjordes i mars och november 2017.

Vad gäller ändringen av MREL och genomförandet av TLAC är följande aspekter viktiga för ECB: i) att det skapas en säkerhetsmarginal för MREL-kravet och att MREL-anvisningarna avskaffas, ii) att det görs en tydligare avgränsning mellan resolutions- och tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter på vissa punkter (t.ex. åsidosättande av MREL, införande av ett moratorium), iii) att det föreslagna undantaget vad gäller tillämpningen av restriktioner för högsta utdelningsbara belopp – vid ett åsidosättande av det kombinerade buffertkravet som går utöver MREL-kraven – ska gälla under en tolvmånadersperiod samt iv) att det införs en lämplig minsta övergångsperiod för MREL-efterlevnad för samtliga kreditinstitut, vilken resolutionsmyndigheten skulle kunna förlänga från fall till fall.

Kommissionens förslag gällande de båda nya harmoniserade moratoriebefogenheterna får visserligen brett stöd i ECB:s yttrande av den 8 november 2017, men yttrandet innehåller också ytterligare ändringsförslag vad gäller omfattningen och varaktigheten för moratorium före resolution samt frikopplingen av moratoriebefogenheten från tidigt ingripande.

Vad gäller förslagen om rangordning av rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki föreslås i ECB:s yttrande av den 8 mars 2017 att det ska fastställas en generell regel om insättarföreträde, baserat på ett stegvis förfarande, genom att det införs en tredje prioritetsordning för andra insättningar än de som nu är prioriterade enligt direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag.

På internationell nivå bidrog ECB aktivt till de diskussioner inom Financial Stability Board (FSB) som ledde fram till offentliggörandet av vägledande principer som ska bistå myndigheter med genomförandet av FSB:s standard för ”intern TLAC” (dvs. den förlustabsorberande kapacitet som resolutionsenheter måste avsätta för väsentliga undergrupper) samt den sjätte rapporten om de resolutionsreformer som genomförts efter krisen.

Arbetet med att fullborda bankunionen

ECB bidrog till den fortsatta diskussionen om fullbordandet av bankunionen. I detta hänseende stöder ECB de långsiktiga målen i kommissionens meddelande som offentliggjordes den 11 oktober 2017.

Det är viktigt att det tas ytterligare avgörande steg för fullbordandet av bankunionen för att kunna utnyttja fördelarna med en fullt utbyggd bankunion. I detta sammanhang bör riskreducering och riskdelning utvecklas parallellt, eftersom dessa aspekter förstärker varandra ömsesidigt. ECB deltar i diskussionen om de föreslagna riskreducerande åtgärderna och utfärdade yttranden om denna fråga. Som konstateras i det relaterade ECB-yttrandet är ett fullt utbyggt europeiskt insättningsgarantisystem med stabil nivå dessutom en nödvändig del av en komplett bankunion. För ECB är det också viktigt att det införs en gemensam säkerhetsmekanism (s.k. backstop) för den gemensamma resolutionsfonden snarast möjligt. För detta ändamål tillhandahåller ECB tekniskt stöd till det kvantitativa arbete som nu görs för att skatta banksektorns kapacitet att återbetala en sådan säkerhetsmekanism. ECB har slutligen vidtagit åtgärder som ska göra det lättare att hantera nödlidande lån, bl.a. genom att offentliggöra en vägledning för bankerna och genomföra en ansökningsomgång inför arbetet med att ta fram en strategi för ett kapitalförvaltningsbolag, som ska genomföras på nationell nivå.

Inrättandet av ett regelverk för icke-bankverksamhet

På global nivå bidrog ECB till det arbete som genomförts under ledning av BIS-kommittén för det globala finansiella systemet avseende repomarknadens funktion, genom att ge en djupanalys av regleringsreformernas konsekvenser för repomarknaden. ECB stödde även aktivt arbetet inom FSB och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) för att hantera strukturella sårbarheter som orsakas av kapitalförvaltning. Denna del av det finansiella systemet får allt större betydelse och makrotillsynsverktygen behöver utökas för att minska de risker för den finansiella stabiliteten som uppstår utanför banksektorn.

På europeisk nivå offentliggjorde Europeiska bankmyndigheten sitt yttrande om utformning och kalibrering av det nya tillsynsramverket för värdepappersföretag, som ska anpassas efter värdepappersföretagens olika affärsmodeller och deras inneboende risker. ECB stöder arbetet för att säkerställa att tillsynssystemet ger en rättvisande bild av samtliga tillsynsrelevanta risker samt av varje systemrisk som värdepappersföretag utgör. I sitt meddelande av den 11 oktober 2017 tillkännagav kommissionen sitt kommande förslag om att stora värdepappersföretag som bedriver bankliknande verksamhet ska betraktas som kreditinstitut och omfattas av den europeiska banktillsynen.

Översyn av EU-systemet för finansiell tillsyn

ECB bidrog till diskussionen om en översyn av ESFS. I september 2017 antog kommissionen ett paket med förslag för att stärka ESFS. Förslagen avser ändring av förordningarna om inrättande av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB samt justeringar av direktivet om försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir II). De allmänna målen med översynen är att säkerställa ökad tillsynskonvergens i EU, förbättra de europeiska tillsynsmyndigheternas styrnings- och finansieringsstruktur, främja ytterligare marknadsintegration, effektivisera ESRB samt stärka samordningen av makrotillsynen. ECB offentliggjorde sitt yttrande om översynen av ESRB-förordningen den 2 mars 2018.

ECB:s mikrotillsynsfunktion

Under 2017 fortsatte ECB:s banktillsyn att bidra till en stabil europeisk banksektor och likvärdiga förutsättningar för samtliga banker i euroområdet. Även om bankerna i euroområdet har ökat sin motståndskraft under de senaste åren, ställs de fortfarande inför stora utmaningar.

De höga nivåerna av nödlidande lån var alltjämt en stor utmaning i vissa euroländer. De begränsar bankernas vinster liksom deras kapacitet att finansiera ekonomin. Att lösa problemet med nödlidande lån har därför varit en av prioriteringarna sedan ECB:s banktillsyn inledde sin verksamhet. Under 2017 vidtog banktillsynen viktiga åtgärder för att nå detta mål. I mars 2017 offentliggjorde ECB:s banktillsyn en kvalitativ vägledning till banker om nödlidande lån. För att förhindra att nödlidande lån utan tillräcklig säkerhet byggs upp framöver sändes ett tillägg till vägledningen ut för offentligt samråd i oktober–december 2017. Här klargörs på ett tydligt sätt ECB:s allmänna tillsynsförväntningar när det gäller avsättning av nya nödlidande lån som ska användas som utgångspunkt för att bedöma varje enskild banks avsättningspolicy.

En annan utmaning hängde samman med Storbritanniens beslut att lämna EU, vilket kommer att beröra banker i såväl Storbritannien som euroområdet. ECB har därför arbetat för att säkerställa att samtliga berörda banker har lämpliga beredskapsplaner. För detta ändamål har ECB utarbetat policyståndpunkter om t.ex. tillstånd, interna modeller, intern styrning, riskhantering och återhämtningsplanering. För att säkerställa öppenhet har ett antal detaljerade frågor och svar lagts ut på webbplatsen för ECB:s banktillsyn. Det har även anordnats workshoppar med berörda banker från Storbritannien och euroområdet för att informera dem om ECB:s tillsynsförväntningar.

Med tanke på de interna modellernas betydelse för beräkningen av bankernas kapitalkrav fortsatte ECB:s banktillsyn sin riktade granskning av interna modeller (TRIM) 2017. Syftet med TRIM är att i) säkerställa att de interna modeller som används av banker uppfyller regleringskraven, ii) harmonisera tillsynshanteringen av interna modeller samt iii) säkerställa att de interna modellerna utgår från de faktiska riskerna och inte från modelleringsmöjligheterna. I och med att TRIM slutförs ökar tilltron till att bankernas kapitalkrav är adekvata.

Under 2017 konstaterade ECB att tre stora banker i euroområdet antingen fallerade eller också var på väg att fallera. Detta var första gången som betydande institut fallerade sedan den gemensamma resolutionsmekanismen inrättades och det nya systemet klarade sitt första test. ECB, den gemensamma resolutionsnämnden, kommissionen och de nationella resolutionsmyndigheterna samarbetade smidigt och effektivt.

Bankunionens tredje pelare – ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) – har emellertid ännu inte upprättats. Det måste finnas lika bra insättningsskydd i hela EU. Detta är avgörande för att banksektorn ska vara verkligt europeisk.

Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2017.

Marknadsinfrastruktur och betalningar

Eurosystemet har en central roll för marknadsinfrastruktur och betalningar genom tre olika funktioner – som operatör, katalysator och övervakare. I sin roll som operatör och katalysator har Eurosystemet en pådrivande funktion för innovation och integra­tion av marknadsinfrastruktur och betalningar i Europa. Inom ramen för sin övervakande funktion arbetar Eurosystemet för att finansiell infrastruktur och betalningar ska fungera säkert och effektivt. Att Eurosystemet har en välfungerande marknads­infrastruktur är överlag viktigt för att upprätthålla förtroendet för euron samt för att underlätta penningpolitiska transaktioner. När det gäller marknadsinfrastruktur och betalningar spelar Eurosystemet även en viktig roll för att säkerställa stabiliteten i det europeiska finansiella systemet och främja ekonomisk aktivitet.

Innovation och integration av marknadsinfrastruktur och betalningar

I nära samarbete med kommissionen och den privata sektorn har Eurosystemet i mer än ett decennium arbetat för att omvandla Europas tidigare mycket splittrade finansiella infrastruktur och betalningsmiljö och göra den mer integrerad. Detta arbete pågår fortfarande och det finns fortfarande en del att göra. Men Euro­systemet har nu kommit till en punkt när framstegen börjar märkas.

Target2, Eurosystemets bruttoavvecklingssystem för betalningstransaktioner i euro, har varit en viktig pådrivande faktor för den europeiska integrationsprocessen och brukar ofta kallas ”eurons bruttoavvecklingssystem i realtid”. I november 2017 hade verksamheten bedrivits framgångsrikt i tio år. Under 2017 behandlade Target2 89 procent av det värde och 63 procent av den volym som avvecklades av betalningssystem för stora belopp i euro. Detta innebär att det är ett av världens största betalningssystem och marknadsledande i Europa.

Den sista migreringsomgången av Target2-Securities (T2S) markerade slutpunkten för projektet, som har resulterat i ökad integrering av en tidigare mycket splittrad europeisk marknadsinfrastruktur för värdepappersavveckling. I slutet av oktober 2017 bedrev 21 värdepapperscentraler från 20 europeiska marknader verksamhet via T2S. Efter den sista migreringsomgången behandlade T2S i genomsnitt 556 684 transaktioner per dag och i genomsnitt avvecklades ett värde av 812,02 miljarder euro dagligen^[68].

Utöver fullbordandet av T2S-migreringen har Eurosystemet också drivit på harmoniseringsarbetet på T2S-marknaderna i sin roll som katalysator. Detta harmoniseringsarbete bidrar avsevärt till att göra den europeiska marknaden till en verkligt inhemsk gemensam marknad sett i ett posttrade-perspektiv.

Eurosystemet har även enats om förslag till harmoniserade processer och arbetsflöden för hantering av säkerheter. Detta omfattande harmoniseringsarbete har legat till grund för utvecklingen av Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter (ECMS), som ECB-rådet godkände som projekt i december 2017. ECMS kommer att utgöra ett harmoniserat system för säkerhetstransaktioner i Eurosystemet samt ersätta de 19 nationella centralbankernas befintliga system för de funktioner som kan harmoniseras före starten. Ändringar i det befintliga ramverket för säkerheter kommer att genomföras konsekvent i euroområdet. Samma uppgifter kommer att användas för ramverket för riskkontroll. Starten är planerad till november 2022.

Samtidigt som den europeiska marknadsintegrationen fortskrider, genomgår den finansiella marknadens infrastruktur och betalningar en snabb teknisk förändring. För att säkerställa att Eurosystemets finansiella infrastruktur är fortsatt adekvat för sitt ändamål under de kommande åren beslutade ECB-rådet i december 2017 att Target2 och T2S ska konsolideras. Denna konsolidering innebär att Target2 RTGS-tjänsterna genomgår en omfattande uppgradering. Detta kommer att främja förbättrade likviditetshanteringsförfaranden för marknadsaktörerna inom Eurosystemet, sänka driftskostnaderna och leda till förbättrad motståndskraft mot cyberangrepp (se ruta 8).

I samband med konsolideringen av Target2- och T2S-tjänster utvecklar Eurosystemet en alleuropeisk tjänst för avveckling av realtidsbetalningar i centralbankspengar, TIPS (TARGET instant payment settlement). Denna tjänst, med beräknad start i november 2018, säkerställer att betalningar kan avvecklas omedelbart i hela Europa. Detta kommer att ytterligare främja integrationen och innovationen på massbetalningsmarknaden.

I och med upprättandet av det gemensamma området för betalningar i euro (Sepa) integrerades marknaden för massbetalningar i euro för grundläggande massbetalningsinstrument, vilket banade väg för innovativa betalningslösningar. I sin katalysatorsfunktion har Eurosystemet hela tiden drivit på den europeiska integrationen respektive innovationen av massbetalningar. Under ledning av Euro Retail Payments Board – ett högnivåforum för europeisk dialog mellan betaltjänstleverantörer och slutanvändare, där ECB är ordförande – inleddes Sepa-systemet för direktgirering i november 2017. Det pågår även arbete för att underlätta mobila betalningar mellan personer (P2P), betalningsinitieringstjänster (inom ramen för det reviderade betaltjänstdirektivet – PSD2^[69]), kortstandardisering, massbetalningsanvändares tillgång till massbetalningstjänster samt e-fakturering inom Europa.

Det har ytterligare utretts vilka konsekvenser som tekniken för distribuerade liggare (DLT) kommer att få för Europas finansiella infrastruktur. ECB har en intern grupp för finanstekniska frågor (”fintech”) som övervakar det pågående analysarbetet av en eventuell digital representation av kontanter. På Eurosystemsnivå pågår även arbete för att förstå vilka konsekvenser fintech kan få för betalningar, tillsynsverksamhet, penningpolitikens genomförande samt finansiell risk. Det har även genomförts ett omfattande analysarbete för att se om viss befintlig funktionalitet i ett bruttoavveck­lingssystem i realtid kan köras säkert och effektivt i en DLT-miljö^[70]. Testserierna har visserligen gett lovande resultat, men det går inte att dra några direkta slutsatser om de kan användas i produktionsmiljö. I en rapport om DLT:s potentiella effekter på harmoniseringen av efterhandeln av värdepapper och den mer omfattande integrationen av EU:s finansiella marknader^[71] undersöks hur DLT används inom områden som slutgiltig avveckling, it-säkerhet och rapportering. Denna rapport bidrar till diskussionen om hur tekniken kan utnyttjas för mer välintegrerade finansiella marknader inom EU.

Säkerhet för marknadsinfrastruktur och betalningar

ECB är ledande tillsynsmyndighet för tre systemviktiga betalningssystem (SIPS) – Target2, Euro1 och Step2 – medan Banque de France övervakar Core (FR), det fjärde systemviktiga betalningssystemet i euroområdet. Eurosystemet fortsatte arbetet med den första heltäckande utvärderingen av dessa system i enlighet med SIPS-förordningen. Eurosystemet fortsatte även med den samordnade bedömningen av ej systemviktiga massbetalningssystem samt nationella och internationella kortbetalningssystem och inledde utvärderingen av Sepa-systemet för direktgirering.

Vad gäller T2S bedrev Eurosystemet i samarbete med andra myndigheter övervakningsverksamhet för T2S när det togs i drift och följde värdepapperscentralernas stegvisa migrering till T2S.

När det gäller värdepappersavvecklingssystem deltar Eurosystemet i sin funktion som utgivande centralbank för euron i det auktorisationsförfarande för värdepappers­centraler som föreskrivs i förordningen om värdepapperscentraler. Eurosystemet har även utarbetat ett nytt system för att tilldela värdepappersavvecklingssystem behörighet och länkar till hur de används i Eurosystemets kredittransaktioner. Det nya systemet beräknas komma att införas under 2018 och bygger till stor del på auktorisationsförfarandet enligt förordningen om värdepapperscentraler.

Vad gäller centrala motparter har Eurosystemet fortsatt att bidra till verksamheten inom de tillsynskollegier som inrättades enligt förordningen om Europas marknads­infrastrukturer (Emir). Eurosystemet har framför allt bistått de nationella behöriga myndigheterna vid godkännandet av en utökning av de centrala motparternas verksamhet och tjänster samt större förändringar i deras modeller.

På regleringssidan tillkännagavs i november 2017 ändringar av SIPS-förordningen och relaterade rättsakter om påföljder och korrigerande åtgärder. Ändringarna av SIPS-förordningen gäller ytterligare krav för motståndskraft mot cyberangrepp och minskad likviditetsrisk samt tilldelning av ytterligare befogenheter till de behöriga myndigheterna.

När det gäller regelarbetet för massbetalningar utarbetade Europeiska bankmyndigheten i nära samarbete med ECB bl.a. utkast till tekniska tillsynsstandarder för en stark kundautentisering samt gemensam och säker kommunikation i enlighet med det andra betaltjänstdirektivet (PSD2). Efter godkännande kommer de säkerhets­åtgärder som anges i de tekniska tillsynsstandarderna att bli tillämpliga 18 månader efter ikraftträdandedatumet enligt dessa standarder.

Framöver beräknas clearingsystemen, i synnerhet de centrala motparterna, kunna medföra ökade risker mot välfungerande betalningssystem. I förlängningen skulle dessa risker kunna påverka Eurosystemets primära mål att upprätthålla prisstabiliteten. Vad gäller centrala motparter antog kommissionen under 2017 två förslag till ändring av Emir-förordningen (se även avsnitt 3.3 och 9.2). Det första förslaget är tänkt att minska rapporterings- och clearingkraven för vissa motparter i enlighet med proportionalitetsprincipen. Det andra förslaget ska resultera i ett förbättrat EU-ramverk för auktorisation och tillsyn av de centrala motparterna i EU och utökade krav för systemviktiga centrala motparter i tredjeland, något som är särskilt viktigt med tanke på de stora volymer eurodenominerade transaktioner som avvecklas av centrala motparter i Storbritannien. Om Storbritannien lämnar EU kommer dessa motparter inte längre att omfattas av Emir-förordningens reglerings- och tillsynsramverk. Antas kommissionens förslag skulle detta bl.a. stärka Eurosystemets funktion vid tillsynen av centrala motparter både i och utanför EU. För att säkerställa att Eurosystemet kan utföra denna funktion är det av yttersta vikt att det har de befogenheter som krävs enligt fördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. För att ge ECB en klar rättslig befogenhet inom området för central clearing har ECB-rådet antagit en rekommendation om att ändra artikel 22 i denna stadga.

Finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut

Administration av upplåning och utlåning

ECB ansvarar för administrationen av EU:s upplåning och utlåning enligt systemet för medelfristigt stöd ^[74] (MTFA) och Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)^[75]. Under 2017 hanterade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Utestående lån från detta system uppgick den 31 december 2017 till 3,05 miljarder euro. Under 2017 hanterade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Utestående lån från denna mekanism uppgick den 31 december 2017 till 46,8 miljarder euro.

ECB ansvarar också för hanteringen av betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)^[76] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)^[77]. När det gäller EFSF hanterade ECB under 2017 diverse räntebetalningar och avgifter på lånen. ECB hanterade även ESM-medlemmarnas bidrag samt diverse ränte- och avgiftsbetalningar i samband med lånen inom denna mekanism.

ECB ansvarar slutligen för hanteringen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.^[78] Utestående lån från detta avtal uppgick den 31 december 2017 till 52,9 miljarder euro.

Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Även under 2017 erbjöd Eurosystemet en rad finansiella tjänster inom ramen för ERMS (Eurosystem Reserve Management Services), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders valutareserver i euro. Ett antal nationella centralbanker i Eurosystemet (”Eurosystemets tjänsteleverantörer”) erbjuder alla dessa tjänster på harmoniserade villkor i enlighet med allmänna marknadsnormer till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, verkar för att systemet fungerar problemfritt och ansvarar för rapporteringen till ECB-rådet.

Antalet kunder som utnyttjade ERMS uppgick under 2017 till 278, jämfört med 286 under 2016. När det gäller själva tjänsterna ökade under 2017 de totala tillgodo­havanden (dvs. likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS med omkring 7 procent jämfört med slutet av 2016.

Sedlar och mynt

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet har ansvar för utgivningen av eurosedlar inom euroområdet och för att upprätthålla förtroendet för valutan.

Sedlar och mynt i cirkulation

Under 2017 ökade eurosedlarna i cirkulation i antal och värde med cirka 5,9 procent respektive 4,0 procent. I slutet av året uppgick antalet eurosedlar i cirkulation till 21,4 miljarder, vilket motsvarade ett värde av totalt 1 171 miljarder euro (se diagram 30 och 31). Högsta årlig tillväxttakt noterades för 100-eurosedeln, som under 2017 hade en tillväxt på 7,9 procent. Tillväxttakten för 50-eurosedeln var fortsatt dynamisk och uppgick till 6,4 procent, men var lägre än året innan.

Efter beslutet att upphöra med utgivningen av 500-eurosedlar när den andra serien eurosedlar slutförts, minskade antalet 500-eurosedlar i cirkulation ytterligare under 2017. Denna minskning uppvägdes till viss del av en högre efterfrågan på 200-, 100- och 50-eurosedlar.

Räknat i värde uppskattas omkring en tredjedel av eurosedlarna i cirkulation finnas utanför euroområdet. Sedlarna förekommer i huvudsak i grannländerna och främst i de högre valörerna. De används som värdebevarare och för avveckling av transak­tioner på internationella marknader.

Produktionen av eurosedlar sköts gemensamt av de nationella centralbankerna i euroområdet, som tillsammans tilldelades produktionen av 5,72 miljarder sedlar 2017.

Antalet euromynt i cirkulation ökade under 2017 med 4,2 procent och uppgick i slutet av 2017 till totalt 126,0 miljarder. I slutet av 2017 uppgick värdet av mynt i cirkulation till 28,0 miljarder euro, vilket var 4,0 procent högre än i slutet av 2016.

Under 2017 gjorde euroområdets nationella centralbanker äkthets- och kvalitetskontroller av omkring 32,3 miljarder sedlar, vilket ledde till att omkring 6,1 miljarder av dessa togs ur cirkulation för att makuleras. Eurosystemet fortsatte även att hjälpa tillverkare av sedelhanteringsutrustning att säkerställa att deras maskiner uppfyller ECB:s krav på äkthets- och kvalitetskontroller av eurosedlar innan de återcirkuleras. Under 2017 gjorde kreditinstitut och andra professionella kontanthanterare äkthets- och kvalitetskontroller av omkring 36 miljarder eurosedlar med hjälp av sådana maskiner.

Förfalskade eurosedlar

Under 2017 ökade det totala antalet förfalskade eurosedlar något och cirka 694 000 förfalskningar togs ur cirkulation. I förhållande till mängden äkta eurosedlar i omlopp är andelen förfalskningar mycket låg. Diagram 32 visar hur mängden förfalskade sedlar som tagits ur cirkulation har utvecklats över tid. Förfalskarna brukar främst rikta in sig på 20- och 50-eurosedlar och under 2017 utgjorde förfalskningar av dessa valörer sammanlagt cirka 85 procent av alla beslagtagna falska sedlar. Under 2017 minskade andelen förfalskade 20-eurosedlar.

ECB uppmanar fortfarande allmänheten att vara uppmärksam på eventuella förfalskningar, att tillämpa ”känn-titta-luta”-testet och att inte förlita sig på bara en säkerhetsdetalj. Personer som i sitt arbete hanterar kontanter erbjuds fortlöpande utbildning, både i och utanför Europa, och uppdaterat informationsmaterial tas fram för att underlätta Eurosystemets bekämpning av förfalskningar. För detta ändamål samarbetar ECB även med Europol, Interpol och Europeiska kommissionen.

Den andra serien eurosedlar

Den 4 april 2017 sattes den nya 50-eurosedeln i omlopp. Introduktionen av den nya sedeln är det senaste steget i arbetet för att göra eurosedlarna ännu säkrare. Efter 5-, 10- och 20-eurosedeln är den nya 50-eurosedeln nu den fjärde valören som kommer att introduceras i Europaserien. Den har förbättrade säkerhetsdetaljer, bl.a. en ”smaragdfärgad siffra” (färgskiftande bild), som visar en ljuseffekt som rör sig upp och ner och dess­utom växlar färg när sedeln lutas, samt ett ”porträttfönster” – en innovativ detalj som användes första gången på 20-eurosedeln i Europaserien. När sedeln hålls mot ljuset visar ett transparent fönster i den övre delen av hologrammet ett porträtt av Europa (en gestalt ur den grekiska mytologin), som syns på båda sidorna av sedeln. Samma porträtt visas också i vattenmärket.

Utgivningen av de nya 100- och 200-eurosedlarna, de båda sista valörerna i Europaserien, är planerad till första halvåret 2019. Efter en översyn av eurosedlarnas valörstruktur beslutade ECB-rådet att utesluta 500-eurosedeln från Europaserien. Detta gjordes på grund av oron för att denna valör skulle kunna underlätta olaglig verksamhet. ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet kommer att genomföra en kampanj för att informera allmänheten och personer som yrkesmässigt hanterar kontanter om introduktionen av de nya 100- och 200-eurosedlarna, som båda kommer att ha en del nya säkerhetsdetaljer. Inom ramen för kampanjen kommer det även att gå ut en påminnelse om att utgivningen av 500-eurosedeln ska upphöra. Med tanke på eurons internationella roll och det omfattande förtroendet för eurosedlarna kommer dock denna sedel att ha fortsatt status som lagligt betalningsmedel och kan därför fortsätta att användas som betalningsmedel och värdebevarare. Samtliga sedlar i den första serien (inklusive 500-eurosedeln) kommer alltid att behålla sitt värde eftersom de kan växlas in vid de nationella centralbankerna i euroområdet under obegränsad tid.

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet kommer att fortsätta hjälpa tillverkarna av sedelhanteringsmaskiner att förbereda sig inför introduktionen av de nya 100- och 200-eurosedlarna.

Statistik

Med de nationella centralbankernas stöd tar ECB fram, samlar in, sammanställer och publicerar statistik inom en rad olika områden. Statistiken behövs som underlag för euroområdets penningpolitik, för ECB:s tillsynsuppdrag, för Europeiska centralbankssystemets (ECBS) övriga uppgifter och för Europeiska systemrisknämndens verksamhet. Statistiken används även av offentliga myndigheter, finansmarknadens aktörer, massmedia och allmänheten i stort. Även under 2017 levererade ECBS den regelbundna statistiken för euroområdet snabbt och effektivt. Stora ansträngningar gjordes dessutom för att tillgodose ny efterfrågan på högaktuell och mer detaljerad kvalitetsstatistik på lands-, sektors- och instrumentnivå.

Ny och förbättrad statistik för euroområdet

Under 2017 började ECB offentliggöra euroområdets penningmarknadsstatistik härledd från detaljerade data som insamlats i enlighet med förordning ECB/2014/48. Denna statistik täcker marknadssegmentet för transaktioner utan säkerhet och omfattar den totala omsättningen och det viktade genomsnittet under uppfyllandeperioden för kassakravet samt dagliga genomsnittsvolymer under samma period, uppdelat efter motpartssektor, transaktionstyp och löptid (63 nya serier). Syftet med att offentliggöra denna statistik är att bidra till ökad marknadstransparens och därigenom förbättra penningmarknadens funktion.

ECB började även offentliggöra den statistik om försäkringsbolag som samlats in i enlighet med förordning ECB/2014/50. Denna statistik, som beskriver balansräkningarna för försäkringsbolag i euroområdet, uppdateras kvartalsvis.

Under 2017 införde ECBS tydliga offentliggöranderegler för monetära finansinstituts (MFI) räntor och volymer, vilket säkerställer att statistik över nationella MFI-räntor (MIR) offentliggörs på ett lämpligt och jämförbart sätt på ECBS-nivå. Detta resulterade i att det nu finns ytterligare 1 840 MIR-serier allmänt tillgängliga i ECB:s Statistical Data Warehouse.

Uppsättningen av offentligt tillgängliga konsoliderade bankuppgifter utökades betydligt i november 2017 med nya poster för balansräkningar, lönsamhet, tillgångskvalitet, likviditet och kapitaltäckning.

ECB började även offentliggöra aggregerade balansräkningsuppgifter för euroområdet om finansiella företag med utlåningsverksamhet till hushåll och icke-finansiella företag som är hemmahörande i euroområdet. Uppgifterna offentliggörs årligen samt för vissa länder även kvartalsvis. Här anges såväl utestående belopp som skillnader i utestående belopp, justerade för omklassificeringar.

Makrotillsynsdatabasen (MPDB) utökades med en ny uppsättning indikatorer som framför allt avser banksektorn. Därmed har den sammanlagt över 300 tillgängliga indikatorer. Arbete pågår med utöka MPDB ytterligare, framför allt inom de områden där det finns dataluckor.

Andra händelser på statistikområdet

En ny ECB-förordning innehåller direktverkande rapporteringskrav för samtliga pen­sionsinstitut med hemvist i euroområdet som omfattas av förordningens statistik­definition. Med ECB:s förordning om statistikkrav för pensionsinstitut åtgärdas brister i den befintliga kvartalsstatistiken, som har publicerats sedan juni 2011, framför allt transak­tionsuppgifternas begränsade spridning på grund av bristfällig datakvalitet. I och med de nya uppgifterna får ECBS ett bättre underlag för penningpolitiska och finansiella analyser och för sitt bidrag till det finansiella systemets stabilitet.

Under utarbetandefasen hölls flera möten med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och pensionsbranschen, företrädd av Pensions-Europe. Enligt förordningen ska det genomföras en harmoniserad insamling av pensionsinstituts tillgångar och skulder uppdelade efter geografisk motpart, sektor och löptid. Såväl stock- som transaktionsuppgifter kommer att produceras kvartalsvis. Baserat på slutsatserna från ett offentligt samråd som genomfördes mellan slutet av juli och slutet av september 2017 samt kommissionens svar överlämnades ett uppdaterat utkast till ECB-rådet i början av 2018. Förordningen antogs av ECB-rådet den 26 januari 2018 och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 17 februari. Den nya statistiken kommer att börja rapporteras till ECB under 2019.

Den 21 september 2017 tillkännagav ECB sin avsikt att före år 2020 offentliggöra en dagslåneränta för lån utan säkerhet, baserad på uppgifter som har samlats in enligt förordningen om penningmarknadsstatistik. En sådan ränta skulle komplettera de befintliga referensräntor som tas fram av den privata sektorn och fungera som en säkerhetsreferensränta. Under de närmaste två åren kommer ECB att fastställa räntans mer övergripande egenskaper, utveckla beräkningsmetoden och testa räntans stabilitet. Under den här perioden kommer ECB att ha en öppen kommunikation, bl.a. genom offentliga samråd.

Under 2017 förstärktes MIR:s kvalitetssäkring med i) ett antal bästa tillvägagångssätt samt en vägledning om hur kvalitetskontroller ska genomföras, ii) ECBS första enkät om frågor som rör de nationella centralbankernas lokala datakvalitet, som ska uppdateras vartannat år och iii) ett förbättrat ramverk för MIR-efterlevnad. En uppdaterad version av MIR-manualen^[81] publicerades på ECB:s webbplats i januari 2017 och återspeglar de senaste årens förbättringar av MIR-statistiken.

Under 2017 inleddes arbetet med att uppdatera ECB:s förordning om betalningsstatistik. Syftet med detta är att förbättra rapporteringen av betalningsstatistik för att säkerställa att statistiken är fortsatt adekvat för sitt ändamål. Vid översynen kommer den senaste utvecklingen inom tillämplig EU-lagstiftning och de senaste innovationerna på massbetalningsmarknaden att beaktas.

Genom sin långsiktiga strategi för datainsamling från bankerna eftersträvar ECBS och dess statistikkommitté att, om möjligt, standardisera och integrera ECBS befintliga statistikramar för olika områden och länder. Syftet är att minska rapporteringsbördan för bankerna, göra det lättare att automatisera behandlingen av allt större och mer detaljerade dataset samt åstadkomma en förbättrad datakvalitet. De två huvudinitiativen här är bankernas integrerade rapporteringskatalog (Banks’ Integrated Reporting Dictionary – BIRD)^[82] och det europeiska ramverket för rapportering (ERF). Under 2017 genomfördes pilotfasen för BIRD, som tillhandahåller standarddefinitioner och omvandlingsregler till bankerna för att underlätta deras rapportering till myndigheterna. Pilotfasen avslutades med en kravbeskrivning för AnaCredit och statistiken om värdepappersinnehav. Då inleddes även nästa steg, som består i att inkludera Europeiska bankmyndighetens krav för finansiell rapportering. BIRD är tillgängligt för banker och alla berörda parter (t.ex. dataföretag som utvecklar programpaket för finansiell rapportering) som en ”kollektiv nyttighet” och är frivilligt att använda. Syftet med ERF är att över tid uppnå en integrerad rapportering för olika områden och länder. Under 2017 inleddes förberedelserna inför en kostnads–nyttoanalys, där ERF:s effekter på utbuds- och efterfrågesidan ska bedömas i nära samarbete med bankindustrin och alla övriga berörda parter.

ECB:s RIAD-databas (Register of Institutions and Affiliates Database, registerdatabas med institut och dotterbolag) utökas till att även innehålla de uppgifter som behövs som underlag för AnaCredit-projektet (t.ex. om icke-finansiella företag) och kapaciteten utökas för att tillgodose andra behov för ECBS och europeisk banktillsyn. RIAD-databasen är huvudlänken för de befintliga detaljerade dataseten (databasen med statistik över värdepappersinnehav – SHSDB, den centraliserade värdepappersdatabasen – CSDB samt AnaCredit) och samlar all berörd information som finns där. Det förbättrade RIAD-systemet levererades i slutet av första kvartalet 2018 och en särskild ECB-riktlinje om RIAD beräknas vara slutförd under andra kvartalet 2018.

I juni 2017 införde generaldirektoratet för statistik en ny organisationsstruktur som ska leda till en betydligt mer integrerad mikrodataproduktion än tidigare och nya framsteg i produktionen av högkvalitativ makroekonomisk statistik. Den nyinrättade avdelningen för dataintegrering och datatjänster utgör en kontaktpunkt för dataintegrering och tillhandahåller gemensamma datatjänster. En annan viktig sak som uppnåtts är ECB:s dataförteckning, som hjälper användare att hitta och nå ECB-uppgifter i flera olika applikationer. Det pågår flera pilotprojekt. Dessa främjar samverkan och jämförbarhet mellan studier från olika verksamhetsområden. Pilotprojekten gäller t.ex. dataåtkomst, bankernas identifieringskoder och kombinering av dataset för att förbättra analysen av bankernas finansiering och tillgångar. Stora insatser görs för att införa internationella datastandarder i syfte att minska rapporteringsbördan och höja uppgifternas kvalitet och konsistens.

Under 2017 inrättade ECB:s direktion en ny datakommitté som leds av Chief Services Officer. Denna kommitté omfattar högre chefer från olika områden som använder och producerar statistik. Denna kommitté ska fastställa och styra genomförandet av ECB:s dataförvaltningsstrategi och samordna ECB:s verksamhet inom datastandardisering. En aktiv data steward-grupp med företrädare för alla verksamhetsområden som använder och producerar statistik bidrar till ECB:s allmänna utveckling och en samsyn kring dataförvaltningsfrågor, t.ex. master- och metadata och dataåtkomst.

Under 2017 fortsatte ECB att göra sin statistik mer tillgänglig och användarvänlig. ECB:s statistik finns tillgänglig via Statistical Data Warehouse, men nya visualiseringar av euroområdets finansierings- och investeringsdynamik, banktillsynsdata och statistiska förklarande beskrivningar har även lagts till på webbplatsen ”Vår statistik”. Användare kan nu sprida dessa visualiseringar genom att lägga in dem på webbplatser samt i bloggar och andra digitala kanaler. Denna delmängd statistik är enkel att se med olika enheter, t.ex. dator, surfplatta, smartphone eller någon annan mobil enhet.

Ekonomisk forskning

Högkvalitativ vetenskaplig forskning bidrar till att ge en stabil och fast bas för ECB:s policy. Under 2017 gav ECB:s forskning nya inblickar i ett antal viktiga policyutmaningar. Utöver detta har verksamheten inom tre nya forskningskluster och två forskningsnätverk främjat samarbetet inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS).^[83]

ECB:s forskningsprioriteringar

Under 2017 fokuserade ECB:s forskningsgrupper på ett antal välavgränsade forskningsprioriteringar. Ett viktigt fokus var transmissionen av extraordinär penningpolitik i en miljö med negativa styrräntor. Studier visade på de extraordinära åtgärdernas betydelse för att motverka de ekonomiska konsekvenserna av negativa finansiella störningar genom att minska marknadsosäkerheten och förbättra små och medelstora företags tillgång till bankutlåning. Den extraordinära penningpolitiken samt samverkan mellan ekonomins finansiella och reala sektorer var också framträdande teman inom forskningen där man arbetar för att förbättra de ECB-modeller som omfattar flera länder och hela euroområdet och används för prognos och penningpolitisk analys. Andra viktiga prioriteringar var att identifiera faktorer som kan bidra till att förklara den fortsatt låga inflationen i euroområdet samt att bedriva forskning som bidrar till att utveckla institutionella och politiska åtgärder i syfte att stärka Ekonomiska och monetära unionen (EMU).

Under 2017 har det även gjorts omfattande forskningsinsatser på området makrotillsyn. Ett viktigt steg här var att kalibrera ”3D-modellen” så att den omfattar samtliga länder inom den gemensamma tillsynsmekanismen. Modellen åskådliggör tre olika nivåer av fallissemangsrisk (för banker, icke-finansiella företag och hushåll) och är särskilt användbar för att bedöma bankers kapitaltäckning. Det har även utarbetats en modellvariant som åskådliggör nominella stelheter i syfte att analysera inter­aktionen mellan penningpolitik och makrotillsyn.

Eurosystemets/ECBS forskningskluster och forskningsnätverk

För att ytterligare stärka samarbetet mellan ECBS-forskarna beslutade cheferna för ECBS forskningsavdelningar att det skulle startas tre nya forskningskluster under 2017. Syftet med dessa kluster är att samordna forskningsinsatserna inom högprioriterade forskningsområden genom återkommande workshoppar och gemensamma forskningsprojekt (se figur 2). Under året har klustren hållit varsin invigningswork­shop med såväl forskare från olika delar av ECBS som externa experter.

Under 2017 gjorde två av Eurosystemets/ECBS forskningsnätverk betydande framsteg. Wage Dynamics Network (WDN) slutförde den tredje omgången av sin enkät som omfattar mer än 25 000 företag från 25 olika EU-länder. I den tredje omgången studeras företagens kostnads- och prissättningsbeteende samt i vilken mån som 2010–2013 års strukturreformer har resulterat i en anpassning av arbetsmarknaden. En viktig slutsats som den nya forskningen lett fram till är att de stora arbetsmarknadsreformerna har främjat en anpassning av arbetsmarknaden i de mest krisdrabbade länderna (se diagram 33).^[84]

Household Finance and Consumption Network (HFCN) samordnar produktionen av enkäten om hushållens ekonomi och konsumtion. Resultaten från den andra enkätomgången offentliggjordes i slutet av 2016 och därefter har HFCN i sin forskning bl.a. undersökt vilken betydelse hushållens heterogenitet har för den penningpolitiska transmissionen och den finansiella stabiliteten. Forskare från HFCN har t.ex. skattat vilken effekt som ECB:s aktuella program för köp av tillgångar (APP) får på inkomst- och förmögenhetsskillnader. En viktig slutsats är att APP-åtgärderna endast påverkar förmögenhetsskillnader i mindre utsträckning, men minskar inkomstskillnaderna eftersom de resulterar i lägre arbetslöshet hos låginkomsthushåll.

Konferenser och publikationer

Dialogen med ekonomer som arbetar inom den akademiska världen har fått allt större betydelse eftersom de frågor som är relevanta för ECB har ökat både i antal och komplexitet under de senaste åren. Mot denna bakgrund anordnade ECB under 2017 flera evenemang för högnivåforskning, däribland ECB:s forum för centralbanksverksamhet i Sintra och ECB:s andra årliga forskningskonferens (ARC). Vid forumet behandlades viktiga aspekter av den realekonomiska utvecklingen som är av relevans för penningpolitiken, särskilt investeringar och produktivitet.^[85] Under ARC 2017 behandlades innovativ forskning om t.ex. inflationskostnader, effekterna av negativa räntor, sambandet mellan ekonomiska aktörers ståndpunkter och ekonomisk stagnation samt slutligen skillnader i förmögenhet. Andra viktiga konferenser handlade om strukturreformer i euroområdet, makrotillsyn och centralbankskommunikation.

En stor del av ECB:s forskningsresultat publicerades även i vetenskapliga tidskrifter och arbetsrapporter. Under 2017 publicerades 132 rapporter i ECB:s Working Paper Series. Utöver detta publicerades ett antal mer policyinriktade analytiska studier i ECB:s Occasional Paper Series, Statistics Paper Series och Discussion Paper Series. Denna samlade högkvalitativa forskning och analysverksamhet utgjorde också basen för den förbättrade spridningen av forskningsresultat till en bredare allmänhet, t.ex. via ECB Research Bulletin, där tolv artiklar publicerades under 2017.^[86]

Verksamhet och skyldigheter på lagstiftningsområdet

Under 2017 deltog ECB i flera rättsliga förfaranden på EU-nivå. ECB antog även flera yttranden till följd av det krav som fastställs i fördraget om att ECB ska höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Utöver detta övervakade ECB efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling.

ECB:s deltagande i rättsliga förfaranden på EU-nivå

I januari 2017 ogillade Europeiska unionens tribunal (nedan kallad ”tribunalen”) den skadeståndstalan som två franska enheter (Nausicaa Anadyomène och Banque d’Escompte) väckt mot ECB i mål T-749/15. De båda enheterna yrkade på skadestånd för det värderingsavdrag som påverkade vissa grekiska statsobligationer, vilka de båda enheterna hade köpt i samband med en partiell omstrukturering av Greklands statsskuld 2012. De grunder som åberopades mot ECB var ett påstått åsidosättande av principerna om i) skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet, ii) likabehandling och icke-diskriminering samt iii) god förvaltning.

Med sin dom ogillade tribunalen talan och uteslöt därmed allt ansvar från ECB:s sida genom att bekräfta vad tribunalen redan hade slagit fast i fråga om fysiska personer som innehar grekiska skuldinstrument (se mål T-79/13, Accorinti m.fl. mot ECB). Tribunalen ansåg att ECB inte är skyldig att ersätta banker som innehar grekiska skuldinstrument för deras påstådda förluster i samband med omstruktureringen av den grekiska statsskulden 2012. Först och främst slog tribunalen fast att affärsbanker inte kan utgå från principen om skydd för berättigade förväntningar eller principen om rättssäkerhet inom ett område som penningpolitiken, som ständigt anpassas med hänsyn till förändringarna i de ekonomiska förhållandena. Tribunalen ansåg inte att några av ECB:s åtgärder eller uttalanden kunde tolkas så att investerare uppmanats att köpa eller behålla grekiska skuldinstrument.

Tribunalen bekräftade även att principen om likabehandling inte kunde tillämpas i det här fallet, eftersom affärsbankers köp av grekiska skuldinstrument inte kunde anses vara en situation som är jämförbar med ECB:s och de nationella centralbankernas agerande för att uppfylla mål av allmänt intresse.

I mars 2017 fällde tribunalen sitt avgörande i mål T-22/16, där ett portugisiskt företag (Comprojecto – Projectos e Construções, Lda.) m.fl. väckt talan mot ECB. Målet avsåg dels passivitetstalan, dels talan om ogiltigförklaring av det beslut som ECB påstods ha antagit underförstått genom sin underlåtenhet att vidta åtgärder, dels talan om ekonomiskt skadestånd på grund av ECB:s påstådda underlåtenhet att vidta åtgärder.

De sökande hade gjort gällande att de skickat en skrivelse med ett klagomål till ECB gällande ett visst kreditinstitut och att ECB hade underlåtit att vidta åtgärder eftersom skrivelsen hade skickats tillbaka till avsändaren.

Tribunalen ansåg att det var uppenbart att talan inte kunde tas upp till prövning och att den var ogrundad, både vad avser yrkandet om underlåtenhet att vidta åtgärder samt talan om ogiltigförklaring. Vad gäller det första yrkandet ansåg tribunalen att en passivitetstalan endast får tas upp till sakprövning om det kan styrkas att den svarande EU-institutionen har anmodats att vidta åtgärder innan talan väcks, men att de sökande inte har kunnat lägga fram tillräcklig bevisning för att ECB verkligen har tagit emot klagomålet. Vad gäller talan om ogiltigförklaring slog tribunalen fast att försöket att underrätta ECB inte hade varit framgångsrikt samt att postmyndighetens återsändande av klagomålet till de sökande sålunda inte kunde anses utgöra en ECB-åtgärd varigenom institutionen hade underlåtit att vidta åtgärder. Eftersom de sökande inte hade anmodat ECB att vidta åtgärder kunde därför slutligen de sökande inte styrka att institutionen hade visat sådan försummelse eller underlåtenhet att det skulle kunna medföra ansvar för unionen. Villkoren för att begära ekonomiskt skadestånd ansågs därför inte vara uppfyllda.

I juli 2017 vilandeförklarade Tysklands federala författningsdomstol (nedan kallad ”författningsdomstolen”) målet avseende flera författningsbesvär som anförts gällande det utökade programmet för köp av tillgångar (APP). Författningsdomstolen hänsköt frågorna till Europeiska unionens domstol (nedan kallad ”EU-domstolen”) med begäran om skyndsam handläggning.

EU-domstolen avslog begäran om det påskyndat förfarande. I november 2017 inkom ECB med sitt skriftliga yttrande. Något datum för förhandlingen har ännu inte fastställts. Beroende på hur EU-domstolen besvarar de hänskjutna frågorna kommer författningsdomstolen att besluta om programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP), enligt EU-domstolens tolkning, är förenligt med Tysklands författning (grundlagen).

ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde.^[87] Samtliga ECB:s yttranden offentliggörs på ECB:s webbplats. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning offentliggörs även i Europeiska unionens officiella tidning.

Under 2017 antog ECB sju yttranden om förslag till EU-rättsakter och 47 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.

På EU-nivå gällde de viktigaste yttranden^[88] som antagits av ECB ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1095/2010 och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfaranden och myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om krav för godkännande av centrala motparter från tredjeland (CON/2017/39), ändringar avseende unionens ramverk för kapitalkrav avseende kreditinstitut och värdepappersföretag (CON/2017/46), ändringar av unionens krishanteringssystem (CON/2017/47), ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki (CON/2017/6) och ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012 och (EU) 2015/2365 (CON/2017/38).

Ett antal av de nationella myndigheternas samråd gällde begränsningar av kontantbetalningar över vissa tröskelvärden^[89] samt reglering och identifiering av kritiska infrastrukturer^[90].

ECB antog yttranden om nationella centralbanker, bl.a. om tilldelningen av nya uppgifter till de nationella centralbankerna^[91], en nationell centralbanks deltagande i Internationella valutafondens program^[92], en nationell centralbanks finansiella oberoende^[93], granskningen av en nationell centralbanks affärsverksamhet^[94], ändringen av en nationell centralbanks stadga avseende antalet ledamöter i styrelsen^[95], ändringar av ramverket för beslutsfattande i en nationell centralbank^[96], en nationell centralbanks potentiella skadeståndsansvar för skada som vållats vid utövandet av tillsynsbefogenheter över betaltjänstleverantörer^[97], en nationell centralbanks beslutsförfarande inom den gemensamma tillsynsmekanismen^[98], en nationell centralbanks tillsynsfunktion i fråga om betalningssystem, värdepapperscentraler samt clearing- och avvecklingssystem^[99], löner och pensionsrättigheter för en nationell centralbanks tjänstemän^[100], en nationell centralbanks sätt att genomföra interbankclearing och interbankavveckling^[101], äganderätten till ett specialföretag för tillverkning av eurosedlar^[102], uteslutandet av kvittningsrätt vad gäller fordringar som mobiliseras som säkerhet till en nationell centralbank^[103], oberoendet för en nationell centralbanks beslutsfattande organ vad gäller frågor som rör finansiell stabilitet^[104], tilldelning av ytterligare befogenheter till en nationell centralbank vad gäller att införa sanktioner för institut som inte uppfyller rapporteringskraven för betalningsbalansstatistik^[105], en nationell centralbanks donation till en nationell stiftelse för forskning, teknik och utveckling^[106] samt makrotillsynsverktyg^[107] och genomförandet av penningpolitiken^[108] vid nationella centralbanker utanför euroområdet.

ECB antog yttranden om olika aspekter av finansinstitutens verksamhet, bl.a. förbättrad öppenhet och kvalitet för nationella tillsynsregler^[109], omstrukturering av lån denominerade i eller kopplade till utländsk valuta^[110], stöd till bolåntagare i en svår ekonomisk situation^[111], tillhandahållande av extraordinärt offentligt stöd till banksektorn^[112], införande av lägsta fonderingskrav^[113], amorteringskrav för bolån^[114], makrotillsynsverktyg för att begränsa systemrisker som härrör från bolån^[115], skärpta begränsningar för jävskrediter^[116], centrala kreditregister och ett register över bankkonton^[117], rapportering av kreditdata^[118], auktorisation av betalningssystem^[119], regelverket för täckta obligationer^[120], bankstiftelsers reservfonder^[121], inrättandet av en ny kategori av avvecklingsinstitut^[122], inrättandet av en ny kategori av seniora oprioriterade skuldinstrument i kreditinstituts insolvenshierarki^[123] och uppskjutna skattefordringar som uppstår till följd av debetdifferenser^[124].

ECB lämnade även yttranden om rättsligt stöd för innehavare av kvalificerade bankkrediter^[125].

Två fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om förslag till unionslagstiftning konstaterades, varav det i ett fall bedömdes handla om uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad. Europeiska kommissionen hörde inte ECB i fråga om den delegerade förordningen om det slutliga systemet för bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter. Med tanke på att denna rättsakt medförde rättsliga förpliktelser för ECB bedömer ECB att detta handlar om en både uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB.

Fem fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om nationella lagförslag konstaterades, varav det i fyra fall bedömdes handla om uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad.^[126]

Det italienska ekonomi- och finansministeriet hörde ECB i fråga om lagdekretet om skyndsamma ekonomiska bestämmelser, initiativ till förmån för lokala myndigheter, ytterligare interventioner för områden som drabbats av seismiska händelser, utvecklingsåtgärder, och i synnerhet om bestämmelser avseende en obligatorisk avrundning av kontantbetalningar denominerade i euro. ECB fick emellertid inte tillräckligt med tid för att granska lagförslagen och anta sitt yttrande innan lagdekretet antogs.

Den spanska ministern för ekonomi- och näringslivsfrågor hörde ECB i fråga om ett ECB-yttrande över ett utkast till kungligt lagdekret om skyndsamma ekonomiska bestämmelser varigenom en ny kategori av bankskuld infördes. ECB fick emellertid inte tillräckligt med tid för att granska lagförslagen och anta sitt yttrande innan det kungliga lagdekretet antogs.

De kroatiska myndigheterna hörde inte ECB i fråga om lagen om ogiltighet av låneavtal med internationella inslag som ingåtts i Republiken Kroatien med en icke auktoriserad borgenär.

Slutligen hörde inte den nederländska regeringen ECB i fråga om lagen som reglerar statstjänstemäns rättsliga ställning, en lag som kan få konsekvenser för centralbankens oberoende.

Nederländernas, Spaniens och Kroatiens underlåtenhet att höra ECB ansågs handla om en uppenbar och betydande bristande efterlevnad och Italiens underlåtenhet att höra ECB bedömdes som en uppenbar, betydande och upprepad bristande efterlevnad.

Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

Enligt artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB övervaka att de nationella centralbankerna i EU samt ECB självt inte bryter mot förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget eller i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden, såvida den inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar även de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den offentliga sektorn inte vara ett sätt att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.

Övervakningen under 2017 visade att bestämmelserna i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets relaterade förordningar överlag respekterades.

Övervakningen visade att de flesta nationella centralbanker inom EU under 2017 hade en ersättningspolicy för inlåning från den offentliga sektorn som till fullo uppfyllde ersättningstaket. Ett par nationella centralbanker behövde dock säkerställa att deras ersättning för inlåning från den offentliga sektorn inte överskrider taket även när den senare är negativ.

I fjolårets utgåva av ECB:s årsrapport konstaterades att Magyar Nemzeti Bank (MNB) hade brutit mot förbudet mot monetär finansiering när den bildade och finansierade kapitalförvaltningsbolaget MARK Zrt., och att detta måste åtgärdas. Under 2017 har MNB vidtagit korrigerande åtgärder och har nu varken innehav i eller kontroll över MARK Zrt. Mot bakgrund av att den finansiella transaktionen ännu inte är helt slutförd kan det korrigerande förfarandet inte betraktas som slutfört och det är inte möjligt att formellt avsluta ärendet.

För att följa upp de farhågor som behandlades i ECB:s årsrapporter 2014 och 2015 har ECB fortsatt att övervaka ett flertal program som lanserats av Magyar Nemzeti Bank 2014 och 2015. Programmen har inte samband med penningpolitiken och skulle kunna bedömas vara i konflikt med förbudet mot monetär finansiering i den utsträckning det skulle kunna tolkas som att Magyar Nemzeti Bank tar över statliga uppgifter eller på annat vis tillhandahåller staten finansiella fördelar. Det rör sig bland annat om ett program för att främja finansiella kunskaper genom ett nätverk av stiftelser, ett program för personalomflyttning av före detta anställda vid den ungerska finansinspektionen till centralbanken samt ett program för köp av ungersk konst och kulturell egendom. Under 2017 har Magyar Nemzeti Bank vidtagit flera åtgärder för att minska ECB:s farhågor. Med tanke på programmens mängd, omfattning och storlek kommer ECB att fortsätta att noggrant övervaka transaktionerna för att säkerställa att de inte leder till en konflikt med förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling. ECB kommer också att fortsätta att noggrant övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen, eftersom centralbankens förvärv av ett majoritetsinnehav i börsen i november 2015 fortfarande kan innebära en risk för monetär finansiering.

Den irländska centralbanken har under 2017 minskat sitt innehav av IBRC-relaterade tillgångar, främst genom försäljning av långfristiga växlar med rörlig ränta. Detta är ett steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs. En ännu ambitiösare försäljningsplan skulle dock kunna dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.

Internationellt och europeiskt samarbete

Europeiska förbindelser

Under 2017 upprätthöll ECB sin täta dialog med europeiska forum och institutioner, däribland Europeiska rådet, Ekofinrådet, Eurogruppen, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Fullbordandet av bankunionen, som innebär en mer omfattande fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen (EMU), samt frågor gällande arbetet för att stärka den ekonomiska konvergensen inom euroområdet var några av de punkter som stod på dagordningen vid Eurogruppens och Ekofinrådets möten, i vilka ECB:s ordförande och andra ledamöter i ECB:s direktion deltog.

Fördjupandet av EU:s ekonomiska och monetära union

Under 2017 genomfördes ytterligare diskussioner om arbetet för att stärka EMU samt mer generellt om den fortsatta vägen för den europeiska integrationen.

ECB deltog i olika diskussioner om hur ramverket för den ekonomiska och finanspolitiska styrningen ska stärkas. I samband med dessa diskussioner underströk ECB vid upprepade tillfällen att bestämmelserna för stabilitets- och tillväxtpakten samt förfarandet vid makroekonomiska obalanser måste tillämpas konsekvent över tid i de olika medlemsstaterna. Här har framstegen varit långtifrån tillfredsställande.

Ett fullständigt genomförande av budgetbestämmelserna och en effektivare samordning av den ekonomiska politiken är nödvändiga förutsättningar för att skapa det förtroende som krävs mellan medlemsstaterna för ett fortsatt fördjupat EMU.

Vad gäller den europeiska finansiella integrationen vidtogs flera åtgärder för att utveckla bankunionen. ECB genomförde ett omfattande arbete för att skapa likvärdiga förutsättningar för bankerna genom att ytterligare harmonisera de nationella alternativ och handlingsutrymmen som medges enligt kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen mellan de olika euroländerna. I sin roll som tillsynsmyndighet gjorde ECB även ytterligare insatser för att skapa likvärdiga förutsättningar genom att harmonisera tillsynspraxis inom euroområdet. ECB gav t.ex. ut en vägledning till banker om hur problemet med nödlidande lån ska hanteras inom bankunionen.

Samtidigt fortsatte också det tekniska arbetet inom olika EU-organ för att få till stånd ett europeiskt insättningsgarantisystem samt en gemensam säkerhetsmekanism (s.k. backstop) till den gemensamma resolutionsfonden, vilket fick ytterligare stöd i kommissionens meddelande från oktober 2017 om fullbordande av bankunionen.

Parallellt med ECB:s tillsynsverksamhet var ECB även med och utarbetade överenskommelsen om hierarkin för bankborgenärer, varigenom skuldinstrument utan säkerhet rangordnas vid insolvensförfaranden, samt ett utkast till förordning om infasning av inverkan på kapitalbasen av en ny internationell redovisningsstandard (IFRS 9).

Som komplement till bankunionen skulle en europeisk kapitalmarknadsunion (KMU) kunna främja finansiell integration baserat på eget kapital, vilket skulle stärka EMU:s förmåga att stå emot störningar. I detta avseende genomfördes en halvtidsöversyn av kapitalmarknadsunionen och flera förordningar antogs om bl.a. värdepapperiseringsregler och europeiskt riskkapital.

Demokratiskt ansvarsutkrävande

I och med ratificeringen av EU-fördragen slog EU-länderna fast att ECB är en oberoende institution som har ett klart mandat att säkerställa prisstabilitet. Detta oberoende uppvägs av dess ansvarighet. Oberoende säkerställer att ECB kan agera i enlighet med sitt demokratiska uppdrag och skyddas mot politisk påverkan eller varje form av kortsiktiga påtryckningar. Ansvarighet säkerställer å andra sidan att ett sådant oberoende inte leder till godtycklighet och att mandatet uppfylls.

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att ECB i första hand utkrävs ansvar för sina handlingar av Europaparlamentet, det organ som består av EU-invånarnas folkvalda företrädare. Under 2017 deltog ECB:s ordförande i fyra reguljära utfrågningar i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.^[127] Vid dessa utfrågningar fokuserade parlamentsledamöterna på ECB:s penningpolitik (i synnerhet extraordinära åtgärder), EMU:s och EU:s framtid, samt finanssektors­politik. Frågor ställdes även om externa risker för de ekonomiska utsikterna, bl.a. det osäkra politiska läget.

ECB fullgör även sina skyldigheter när det gäller ansvarighet genom regelbunden rapportering samt genom att svara på skriftliga frågor från parlamentsledamöterna. Under 2017 har ECB:s ordförande tagit emot 53 skrivelser om dessa frågor och hans svar har publicerats på ECB:s webbplats.^[128] Sammanlagt besvarade han 138 frågor som parlamentsledamöterna ställt skriftligt eller muntligt (under utfrågningar), vilket återspeglar ECB:s höga standarder ifråga om ansvarighet och öppenhet. De flesta frågorna handlade om genomförandet av ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder, de makroekonomiska anpassningsprogrammen och Target2-balansernas utveckling.

ECB utkrävs även ansvar för sin banktillsyn av såväl Europaparlamentet som rådet.^[129] Mer ingående information finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2017.

Internationella förbindelser

G20

I och med den ökade globala ekonomiska återhämtningen fokuserade G20:s ord­förandeland Tyskland på att stärka den ekonomiska motståndskraften samt att fortsätta att uppfylla tidigare åtaganden. G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer har framför allt på nytt bekräftat sina tidigare växelkursåtaganden, och G20-ländernas regeringschefer har tillkännagett att de har för avsikt att fortsätta bekämpa protektionism. G20 har även utökat sitt arbete för att övervaka så att politiken effektivt främjar en stark, hållbar, inkluderande och balanserad tillväxt genom en tredelad strategi och behåller sitt fokus på strukturreformer, som fortfortfarande är avgörande för att de ekonomiska utsikterna ska förbättras på medellång sikt. Arbetet med att slutföra och genomföra regleringsagendan har också fortsatt, med bl.a. åtgärder för att stärka skuggbankssektorns motståndskraft och övervaka effekterna av finansiella regleringsreformer. G20 har även gått vidare med frågor som rör internationellt skattesamarbete och finansiell insyn. Gruppen har också upprepat sitt åtagande att stärka den internationella finansiella arkitekturen och det globala finansiella skyddsnätet. G20 och andra internationella institutioner, såsom Internationella valutafonden (IMF) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), har även i högre grad inriktat sig på att förbättra systemet för internationella kapitalflöden. Slutligen har G20 inlett initiativet Compact with Africa (”pakten med Afrika”) i syfte att stärka de privata investeringarna på hela den afrikanska kontinenten.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

Inom IMF och andra forum fortsatte ECB att spela en aktiv roll i diskussionerna om det internationella monetära och finansiella systemet och förordade ett gemensamt europeiskt perspektiv från centralbankshåll.

Ett flertal initiativ har vidareutvecklats för att stärka det globala finansiella skydds­nätet (GFSN). Inom ramen för översynen av sina utlåningsverktyg införde IMF ett nytt instrument för samordning av politiken som gör det möjligt för länder att signalera att de är villiga att genomföra ekonomiska reformer samt frigöra finansiering från andra källor. IMF:s exekutivstyrelse godkände nya principer och villkor för sam­arbetet mellan IMF och regionala finansieringsarrangemang (RFA), som återspeglar de här arrangemangens ökade betydelse inom GFSN.

Som ett viktigt led i övervakningen av den finansiella sektorn inledde IMF 2017 sitt första program för granskning av den finansiella sektorn (FSAP). Detta omfattande arbete berör flera EU-institutioner, däribland ECB – såväl dess centralbanks- som dess tillsynsfunktioner – och kommer även att ge underlag till FSAP-arbetet på medlemsstatsnivå och på så sätt underlätta det.

Vad gäller IMF:s kvoter och styrning fortsatte arbetet med den femtonde kvot­översynen under 2017. Ett starkt, kvotbaserat IMF som har tillräckliga resurser spelar alltjämt en central roll i det internationella valutasystemet.

Internationellt centralbankssamarbete

ECB stärkte sitt samarbete med centralbanker utanför EU, vilket återspeglar dess viktiga roll i den globala ekonomin och även som europeisk institution.

Vid två tillfällen genomförde Eurosystemet högnivåmöten med centralbanker i Medelhavsländerna respektive Gulfregionen. Vad gäller det bilaterala samarbetet har ECB intensifierat sitt samarbete med South African Reserve Bank, medan högnivåkontakter och expertdiskussioner har fortsatt att utvecklas med de tillväxtekonomier inom G20 som har ingått ett samförståndsavtal med ECB. ECB fortsatte slutligen att utöka sitt samarbete geografiskt, framför allt i Latinamerika, Asien och Afrika.

Som EU-institution bedrev ECB ett fortsatt samarbete med centralbankerna i länder som kan komma att gå med i EU, framför allt genom en rad regionala seminarier som genomfördes i nära samarbete med EU:s nationella centralbanker. Slutligen hade ECB även fortsättningsvis ett nära samarbete med EU:s nationella centralbanker vad gäller styrningen av samarbetsaktiviteter med centralbanker utanför EU. Under 2017 godkändes ett dokument med titeln ”International Central Bank Coopera­tion: ESCB Best Practices” av ECB-rådet och ECB:s allmänna råd.^[130] I detta dokument förklaras motiv, principer och villkor för internationellt centralbankssamarbete på expert- och ledningsnivå.

Extern kommunikation

Kommunikationen är central för ECB:s politik

Kommunikationen får allt större betydelse för att centralbankerna ska kunna driva en effektiv politik, ta ansvar och upprätthålla sitt goda anseende. Mot denna bakgrund anordnade ECB sin första konferens om centralbankskommunikation i november 2017. Under konferensen samlades företrädare för centralbanker, politik, medier, finansiella marknader och forskning för att diskutera centrala frågor för dagens centralbankskommunikation: hur utnyttjas kommunikationen på bästa sätt för att föra en effektiv politik och upprätthålla sitt goda anseende, hur ska öppenheten förbättras för att säkerställa centralbankers ansvarighet och hur utformas klara och tydliga budskap till en bredare publik för att återskapa förtroendet och stärka allmänhetens stöd för centralbankens oberoende?

Konferensen enades om ett antal centrala budskap som är ytterst relevanta för ECB. För det första: kommunikation ersätter inte en god politik. För det andra: kommunikation som utgör ett explicit penningpolitiskt verktyg – t.ex. framåtblickande vägledning (”forward guidance”) – har fungerat bra och ändamålsenligt och detta kommer att finnas kvar i ECB:s verktygslåda. För det tredje: centralbanker behöver satsa på verklig tvåvägskommunikation så att de inte skapar sig en ”ekokammare” där bara de egna ståndpunkterna blir bekräftade. För det fjärde: centralbankerna behöver nå ut utanför sin egen bekvämlighetszon av marknader, sakkunniga och specialiserade medier och ta kontakt med nya målgrupper, med nya tillvägagångssätt. För att återfå människors förtroende behöver centralbankerna öka sina insatser för att förklara vad de gör och varför deras åtgärder är för det allmännas bästa. Dessa centrala slutsatser avspeglar till stor del ECB:s befintliga kommunikationsverksamhet, där ett antal viktiga initiativ har genomförts under 2017. Merparten av ECB:s åtgärder inriktas på att i högre grad involvera externa och interna aktörer, både genom direkt och digital interaktion.

Utökad uppsökande verksamhet

Under 2017 gjorde ECB ytterligare framsteg med att utöka sin uppsökande verksamhet, först och främst genom invigningen av ECB:s besökscentrum i oktober. De nya lokalerna, som ligger i ECB:s huvudbyggnad i Frankfurt, har byggts upp och utvecklats under två års tid. Här kan både EU-medborgare och andra lära sig mer om ECB, dess arbetsuppgifter och uppdrag.

Besökscentrumet är uppbyggt kring ett koncept med fyra huvudkomponenter, där euron är ett förenande tema. I avdelningen ”Maintain” behandlas hur ECB upprätthåller prisstabilitet. Avdelningen ”Safeguard” inriktas på ECB:s betydelse för att främja finansiell stabilitet och utöva tillsyn över banker. I avdelningen ”Connect” uppmärksammas ECB:s uppgifter i fråga om att utveckla betalningssystem och tillhandahålla eurosedlar. I avdelningen ”Achieve” ges ett bredare europeiskt perspektiv, med fokus på det som Europa har uppnått. Det hela är tänkt att ge en direkt lärupplevelse och här finns bl.a. konkreta föremål, spel, videoklipp och en uppbyggd kopia av ECB-rådets sammanträdesrum. Från och med 2018 beräknas besökscentrumet kunna ta emot 40 000 besökare per år, vilket utgör en tredubbling av ECB:s kapacitet för besöksgrupper. Under 2017 välkomnade ECB 811 besöksgrupper i Frankfurt och tog emot fler än 22 700 externa besökare från 42 länder. Besöken omfattar normalt särskilt anpassade presentationer för att tillgodose målgruppens specifika intressen och är en utmärkt möjlighet att skapa engagemang och dialog.

ECB har även fortsatt med sina ungdomssatsningar genom att starta ECB:s två första ungdomsdialoger (i Lissabon och Dublin), ett nytt interaktivt format där elever kan ställa frågor direkt till ECB:s ordförande. Ett annat innovativt sätt att involvera ungdomar var tävlingen Euro Video Challenge, där ECB gav unga européer en utmaning: att skapa en engagerande kortfilm där ett ekonomiskt ämne med koppling till ECB:s verksamhet ska presenteras på ett sådant sätt att det passar en ung publik. Dessa nya former av utåtriktad verksamhet kompletterar befintliga åtgärder, t.ex. tävlingen Generation €uro Students’ Award, som 2017 hölls för sjunde gången, samt öppet hus-evenemanget för barn i åldern 8–12 år, som anordnades tillsammans med det populära tyska barnprogrammet ”Die Sendung mit der Maus”.

På motsvarande sätt fortsatte ECB att arbeta för att skapa direkt engagemang via internet och sociala medier genom att vända sig till alla personer med olika ålder, utbildningsbakgrund och yrkesmässiga och personliga intressen. Under 2017 besöktes ECB:s webbplats, som omfattar över 137 000 sidor, av cirka 18 miljoner personer från hela världen. En av webbplatsens populäraste avdelningar är förklaringarna (”explainers”). Syftet är att besvara diverse frågor som rör komplexa centralbanks­politiska frågeställningar – t.ex. ”Varför är räntorna låga?”, ”Hur fungerar kvantitativa lättnader?” eller ”Vad är nödlidande lån?” – och göra dem tillgängliga för samtliga målgrupper på 24 språk. På sociala medier fick ECB:s Twitter-konto över 400 000 följare under 2017, på LinkedIn har ECB över 50 000 följare och ECB:s YouTube-kanal har 16 000 följare.

I mars 2017 tilldelades ECB Europeiska ombudsmannens utmärkelse för god förvaltning, ”Framstående kommunikation”. Utmärkelsen var ett erkännande av ECB:s innovativa kommunikationsstrategi – såväl via webbplatsen och olika multimedie­format som genom dess uppsökande verksamhet. Särskild vikt hade lagts vid institutionens strävanden att göra ECB tillgängligt för medborgarna och hjälpa dem att förstå ECB:s ansvarsområden och funktion samt att mer allmänt utgöra en förebild för ”god offentlig förvaltning, servicekultur och engagemang för att ha en påtaglig och direkt positiv påverkan på EU-medborgarnas liv”.

Institutions- och verksamhetsstyrning

Under 2017 fortsatte ECB:s beslutsfattande organ (ECB-rådet, direktionen och ECB:s allmänna råd) att styra Europeiska centralbankssystemet (ECBS) i enlighet med sina respektive uppdrag, som regleras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om Europeiska unionen, stadgan för ECBS och ECB och relevanta arbetsordningar. ECB:s ordförande och vice ordförande höll regelbundna presskonferenser för att rapportera om resultaten av ECB-rådets åtta penningpolitiska möten under 2017. Redogörelser för dessa möten och andra beslut från ECB-rådet offentliggjordes på ECB:s webbplats under året.

Direktionen, som höll sitt tusende möte i januari 2017, fortsatte att fullgöra sitt uppdrag med att genomföra penningpolitiken i enlighet med ECB-rådets beslut samt att handha ECB:s löpande verksamhet. ECB-rådets årliga externa möte hölls i Tallinn – det var första gången som ett sådant möte hölls i Baltikum. Genom ECB-rådets externa möten får dess ledamöter möjlighet att uppleva euroområdets mångfald och variation, samtidigt som EU-medborgarna får chansen att lära sig mer om ECB och dess uppdrag. ECB-rådet fortsatte att diskutera frågor av relevans för ECBS, bl.a. under ett seminarium om det finansiella ekosystemets motståndskraft mot it-angrepp och it-incidenter. För att säkerställa att ECB:s penningpolitiska och andra uppgifter hålls åtskilda från dess tillsynsansvar enligt rådsförordning (EU) 1024/2013 håller ECB-rådet separata möten om tillsynsfrågor. Mer information om ECB:s tillsynsfunk­tion och dess styrorgan, tillsynsnämnden, finns på webbplatsen för ECB:s banktillsyn samt i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamhet 2017.

Eurosystemets/ECBS kommittéer har fortsatt att bistå ECB:s beslutande organ i fullgörandet av deras uppdrag och uppträder i sammansättning för Eurosystemet, för ECBS eller för gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) (dvs. med en företrädare för centralbanken och en företrädare för den nationella behöriga myndigheten i varje deltagande medlemsstat) när tillsynsfrågor behandlas.

ECB:s organisationsstruktur omfattar två högnivåkommittéer – revisionskommittén och etikkommittén – samt andra externa och interna kontrollnivåer. Detta stöds av välutvecklade etiska regler, en utredningsram för bedrägeribekämpning och ett insynssystem.

Integritet, öppenhet och god förvaltning är avgörande för att upprätthålla förtroendet hos olika aktörer och allmänheten i stort. Byrån för efterlevnad och organisationsstyrning rapporterar direkt till ECB:s ordförande och hjälper direktionen att skydda ECB:s integritet och anseende genom att främja etiska uppförandestandarder.

För att framhålla betydelsen av ett korrekt etiskt agerande införde direktionen under 2017 obligatoriska etik- och integritetskurser för alla ECB-medarbetare. På Eurosystems- och SSM-nivå inrättade ECB-rådet under 2017 en särskild arbetsgrupp för etik- och regelefterlevnadsansvariga i syfte att införa gemensamma minimistandarder för etiskt agerande samt underlätta utbyte och samarbete mellan ECB, de na­tionella centralbankerna och de nationella behöriga myndigheterna.

Som ett led i sitt åtagande för öppenhet och ansvarighet för ECB en regelbunden dialog på högsta nivå med bankindustrin, institutionella investerare och den icke-finansiella företagssektorn för att få riktad återkoppling från experter om cykliska, strukturella, finansiella och realekonomiska frågor. Denna dialog kompletteras med regelbundna kontakter och utbyten med beslutsfattare, forskare, representativa sammanslutningar och det civila samhället, som bidrar med relevanta synpunkter och upplysningar om ekonomins och finansmarknadernas dynamik sett i ett bredare samhällsperspektiv. ECB har även kontakt med ett lika brett spektrum av aktörer på teknisk på nivå.

Kontakterna med externa parter sker under väletablerade och offentliga former som garanterar en lämplig nivå av öppenhet och lika tillgång.

Som ett led i sitt öppenhetsåtagande offentliggör ECB även kalendrarna för direktionens ledamöter samt för tillsynsnämndens ordförande och vice ordförande.

ECB:s insynssystem är helt i linje med de mål och standarder som tillämpas av andra EU-institutioner och organ när det gäller allmänhetens tillgång till handlingar. I detta system görs en avvägning mellan rätten till öppenhet och behovet av sekretesskydd för vissa ärenden som specifikt rör ECB:s fullgörande av sitt uppdrag. I och med ECB:s utökade verksamhet har medborgarnas och de nationella myndigheternas förfrågningar om tillgång till handlingar ökat betydligt, både i antal och i komplexitet.

Organisations- och personalutveckling

I september 2017 slutförde ECB sin nya verksamhetsstrategi för åren 2018–2020. I verksamhetsstrategin fastställs visionen för institutionen, med konkreta prioriteringar och mål som ska hjälpa ECB att utvecklas i enlighet med sitt uppdrag i en värld av ständig förändring. Strategin bygger på fyra prioriteringar som avspeglar institutionens uppdrag: i) upprätthålla prisstabilitet, ii) skydda det finansiella systemet, iii) stärka sitt anseende som en institution i världsklass samt iv) inspirera, utveckla och involvera sina medarbetare.

För detta ändamål har direktionen bedömt vilka interna och externa utvecklingstendenser och utmaningar som har betydelse för institutionen. Till de externa utmaningarna hör bl.a. miljön med låg inflation som gör att det krävs okonventionella penningpolitiska instrument samt osäkerheten kring Brexit och olika it-risker. Internt ser ECB utmaningar i att ytterligare optimera sina tjänster, stärka den organisatoriska motståndskraften och ta tillvara de tekniska framstegen samt förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan olika verksamhetsfunktioner.

För denna strategi samlades företrädare för de olika verksamhetsområdena i olika grupper för att utarbeta medelfristiga mål utifrån de fyra strategiska prioriteringarna, som sedan delades upp ytterligare efter respektive verksamhetsfunktion. ECB kommer att se över dessa mål och de framsteg som gjorts med jämna mellanrum.

Strategin utgör en plan som gör att ECB kan fokusera på det som verkligen är viktigt. Här fastställs institutionens riktning för de närmaste tre åren, vilket hjälper ECB att tjäna invånarna i euroområdet.

Personalutveckling

Under 2017 byggde ECB vidare på den grund som lagts 2016 för att stärka sin talangkultur och kapacitet för ledarskaps- och talangutveckling. I början av året inleddes programmet för ledarskapsutveckling – en hörnsten i arbetet för att stärka dessa färdigheter – och över 80 procent av alla behöriga har nu gått programmet. På ECBS-nivå inleddes även ett introduktionsprogram för nyutnämnda högre chefer. ECB:s verksamhetsstrategi för 2018–2020 kommer att fortsätta bidra till denna viktiga förändring i syfte att möjliggöra ett starkt ledarskap och främja medbestämmande inom hela ECB.

Samtidigt har det införts ett flertal initiativ för att integrera en allmän professionalism- och talangkultur i ECB:s dagliga verksamhet. Detta omfattar bl.a. en kompetensram med en effektiviserad kompetensmodell, en strategisk personalplanering, en förnyad ram för hantering och utveckling av personalens prestationer, med bl.a. successiv överföring av strategiska prioriteringar till personalmålen, lansering av en obligatorisk e-kurs om etik, som har genomförts av över 4 000 personer, samt lansering av ett nytt ECB-program som ska underlätta karriärbyte för att hjälpa personal att inleda en annan yrkesbana, vilket nära 200 medarbetare kommer att ta del av. För ECB kommer det att vara ett fortsatt viktigt strategiskt mål att genomföra olika initiativ inom en särskild talanghanteringsram i syfte att locka, utveckla och behålla topptalanger med varierande egenskaper.

Under 2017 fortsatte ECB sina insatser för att främja mångfald som viktig möjlig­görande faktor för prestation och framgång. I egenskap av meritbaserad organisation står ECB för mångfaldsvärden som respekt, rättvisa, inkludering och lika möjligheter för medarbetarna, oberoende av kön, nationalitet, religion, sexuell läggning, etniskt ursprung, ålder, kulturell bakgrund eller funktionshinder. En av de aktiviteter som genomfördes under 2017 var en särskild mångfaldsdag, med talare från forskar­världen och det offentliga livet. Det infördes även en särskild avdelning om mångfald på ECB:s webbplats och regnbågsflaggan hissades på den internationella dagen mot homo-, trans- och bifobi (IDAHOT).

För att uppnå ökad balans mellan könen – ett strategiskt verksamhetsmål för ECB – har det fastställts jämställdhetsmål som ska ha uppnåtts fram till slutet av 2019 samt ett antal stödåtgärder som ska hjälpa ECB att nå målen. Till åtgärderna hör bl.a. fokus på inkluderande ledarskap, mångfaldsambassadörer inom varje verksamhetsområde, mentorskap, ett särskilt utbildningsprogram för att få fram kvinnor på ledande positioner, ett öppet hus-evenemang för kvinnliga talanger samt utökade möjligheter till flexibla arbetsformer.

Som ett led i en omfattande strävan att förbättra den sociala dialogen på ECB har under 2017 flera olika aspekter av personalens arbete behandlats inom ramen för ett gemensamt arbetsprogram med arbetstagarföreträdare. Detta program omfattar sex viktiga områden som rör arbetet: välbefinnande, hälsa och säkerhet; karriärutveck­ling och prestationshantering; avtalspolicy; mångfald och inkludering; anställningsprocess; samt mekanismer för arbetstagarrepresentation. Arbetstagarföreträdarna har kommit med värdefulla synpunkter på flera aspekter som rör policy och beslutsfattande gällande dessa frågor.

På ECBS-nivå påbörjade den andra traineekullen (totalt 31 personer) traineeprogrammet för europeisk banktillsyn. Även Schumanprogrammet inleddes – ett nytt initiativ där över 30 medarbetare från olika delar av systemet har utsetts att delta i ett visst projekt vid en annan institution och utstationeras till denna institution i upp till nio månader. Det upprättades även en arbetsgrupp för mobilitet i syfte att främja ändamålsenlig personalrotation inom systemet.

Den 31 december 2017 hade ECB 3 252 beviljade heltidstjänster, räknat i heltidsekvivalenter, jämfört med 2 898,5 tjänster vid slutet av 2016. Antalet anställda som hade kontrakt med ECB, räknat i faktiska heltidsekvivalenter, uppgick till 3 384 (jämfört med 3 171 den 31 december 2016).^[131] Sammanlagt 246 nya visstidsavtal (tidsbegränsade eller omvandlingsbara till tillsvidareanställningar) erbjöds under 2017. Utöver detta beviljades 393 korttidsanställningar och ett antal anställningar förlängdes för att täcka upp för anställda som är borta från sin tjänst under kortare tid än ett år. Under hela 2017 fortsatte ECB att erbjuda personal från de nationella centralbankerna och internationella organisationer korttidsanställningar i upp till 36 månader. Den 31 december 2017 arbetade 232 personer från nationella centralbanker och internationella organisationer på ECB med olika uppdrag, vilket var en minskning med 7 procent jämfört med slutet av 2016. I september 2017 välkomnade ECB 15 deltagare i den tolfte omgången av sitt doktorandprogram och den 31 december 2017 hade ECB 376 praktikanter (18 procent mer än 2016). ECB delade även ut två stipendier inom ramen för Wim Duisenberg Research Fellowship Programme för framstående nationalekonomer och fem stipendier till unga forskare inom ramen för Lamfalussy Fellowship Programme.

Organisationen växte något i storlek, men 113 anställda med visstidsanställning eller fast anställning avslutade sin anställning eller gick i pension 2017 (vilket kan jämföras med med 56 under 2016) och 344 korttidskontrakt löpte ut under året.

Årsbokslut

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ecb.annualaccounts2017.sv.pdf

Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2017

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/ecb.eurosystembalancesheet2017.sv.pdf

Statistikdel (endast på engelska)

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ar2017/ecb.ar2017_statistical_section.en.pdf

Förkortningar

Länder

I enlighet med EU-praxis anges medlemsstaterna i alfabetisk ordning med utgångspunkt i landsnamnens stavning på respektive språk.

Övriga förkortningar

Konventioner som används i tabellerna

”-” uppgifter saknas/uppgifter kan inte förekomma

”.” uppgifter är ännu inte tillgängliga