Året i översikt
Under 2017 innebar den ekonomiska återhämtningen i euroområdet att vi fick en solid och omfattande tillväxt. Ekonomin växte med 2,5 procent och uppvisade vid slutet av året 18 kvartal med oavbruten tillväxt. Detta är den starkaste expansionen på ett decennium och den bredaste på två decennier. Spridningen i tillväxttakt mellan länderna i euroområdet sjönk till den lägsta nivån sedan den monetära unionen skapades.
En robust tillväxt säkerställde en fortsatt snabb återhämtning på arbetsmarknaden. Sysselsättningen ökade med 1,6 procent till den högsta nivån någonsin, pådriven av rekordhögt deltagande bland kvinnor och äldre. Arbetslösheten sjönk till den lägsta nivån sedan januari 2009. Mer än 7,5 miljoner arbetstillfällen har skapats sedan mitten av 2013 vilket uppväger de jobb som gick förlorade under krisen.
Liksom under tidigare år har ECB:s penningpolitik spelat en central roll för denna återhämtning och konvergens. Under 2017 försvann på det stora hela tidigare asymmetrier i transmissionen av vår penningpolitik och de finansiella förhållandena stabiliserades på rekordlåga nivåer i euroområdet. Detta bidrog till den starkaste tillväxten i utlåning till den privata sektorn sedan krisen bröt ut 2008.
Den reala ekonomins starka utveckling avspeglades emellertid inte i inflationen. Det underliggande pristrycket var fortsatt dämpat och underliggande inflation uppvisade inga tecken på någon hållbar uppåttrend men i den totala inflationen sågs under året en återhämtning från tidigare låga nivåer på i genomsnitt 1,5 procent.
De olika utsikterna för tillväxt och inflation formade ECB:s penningpolitiska beslut under året och fick oss att omkalibrera vårt program för köp av tillgångar.
I oktober beslutade ECB-rådet att ytterligare reducera takten på köp av tillgångar från 60 miljarder euro per månad till 30 miljarder per månad men att förlänga programmet med minst nio månader fram till september 2018. Sedan mars 2018 gör ECB-rådet i sin officiella kommunikation inte längre någon hänvisning till sin beredskap att utöka tillgångsköpen om utsikterna skulle försämras.
ECB-rådets beslut speglade ökad tillförsikt om utsikterna för ekonomin och i den kontexten skulle en oförändrad penningpolitik ha blivit alltmer expansiv. Man erinrade dock också om att det behövdes tålamod att låta inflationstrycket byggas upp och om hur nödvändigt det är att vara ihärdig i penningpolitiken så att uthålliga och självupprätthållande inflationskrafter kan skapas.
Även om penningpolitiken har önskad effekt kan dock sidoeffekter uppstå. Således fortsatte ECB under 2017 att noga granska risker för den finansiella stabiliteten, vilka föreföll vara begränsade.
Starkare nominell tillväxt bidrog till att reducera riskerna genom att förbättra hushållens och företagens förmåga att klara sina skulder. Skuldkvoterna i båda sektorerna sjönk till nivåerna från i början av 2008, vilket indikerar att återhämtningen inte kommit på bekostnad av ny belåning i den privata sektorn. I själva verket har, för första gången sedan den monetära unionen skapades, den privata konsumtionen ökat medan den privata skuldsättningen har minskat.
Även för bankerna erbjuder den förbättrade ekonomin ett gyllene tillfälle att stärka sina balansräkningar. Den starkare ekonomin hjälpte till att stabilisera lönsamheten genom högre affärsvolymer och lägre kostnader för värdeminskning. Bankernas kapacitet att absorbera chocker fortsatte att öka, kärnprimärkapitalet nådde 14,5 procent under tredje kvartalet 2017 och kvaliteten på tillgångarna ökade.
Bankerna i euroområdet påskyndade reduceringen av nödlidande lån (NPL), som minskade från 8 procent av de totala lånen 2014 till 5,2 procent 2017. NPL minskade med 119 miljarder euro bara under de tre första kvartalen 2017 där försäljning av lån stod för en ökande del av avyttringarna. ECB:s initiativ för att förbättra transparensen på NPL-marknaderna bidrog till utvecklingen. Ytterligare ansträngningar att minska de höga NPL-stockarna förblir dock nödvändiga.
ECB fortsatte också att övervaka förhållandena på finansmarknaderna. Marknaderna var relativt lugna 2017 men förblev känsliga för abrupta prisjusteringar av risk och ökad volatilitet på finansmarknaderna. I början av 2018 slog dessa risker igenom på de globala aktiemarknaderna. Effekterna har dock till dags dato inte i någon påtaglig utsträckning påverkat kreditmarknaderna i euroområdet eller de bredare finansiella förutsättningarna.
Under 2017 gjordes viktiga framsteg i betalningsarkitekturen i euroområdet. Den sista migreringsvågen till TARGET 2-värdepapper avslutades och därefter hanterades på denna plattform 556 684 transaktioner dagligen. Den nya 50-eurosedeln lanserades och med den förbättrades betalningssäkerheten för euroområdets invånare, som fortfarande mestadels använder kontanter som betalningsmedel.
Slutligen vidtog ECB ett antal steg för att förbättra sin transparens och ansvarighet gentemot invånarna i EU. Under 2017 besvarade vi 138 frågor från Europaparlamentets ledamöter. Vi öppnade vårt nya besökscentrum som väntas ta emot 40 000 människor årligen. Vår webbplats besöktes av över 17 miljoner besökare från hela världen.
Vad gäller framtiden tror vi att den ekonomiska expansionstakten förblir stark under 2018. Samtidigt som detta ger oss större tillförsikt om att inflationen på medellång sikt ska närma sig vårt mål kvarstår osäkerhet om hur mycket överkapacitet som finns i ekonomin.
En tålmodig, ihärdig och försiktig penningpolitik behövs fortfarande för att säkerställa att inflationen återgår till vårt mål.
Frankfurt am Main, april 2018
Mario Draghi
ordförande
Året i siffror
ECB:s policy och verksamhet på det ekonomiska och finansiella området 2017
Euroområdets ekonomiska återhämtning fick draghjälp av medvinden och de penningpolitiska åtgärderna
Den ekonomiska tillväxt som inleddes 2013 i euroområdet fortsatte under 2017 och visade också motståndskraft inför osäkra faktorer. Produktionstillväxten befästes och fick en bredare bas. Skillnaderna i tillväxttakt mellan såväl länder som sektorer nådde sin lägsta nivå på tjugo år. Euroområdets arbetsmarknader fortsatte att gynnas av den pågående återhämtningen. Sysselsättningen ökade till sin högsta nivå sedan euroområdet bildades, samtidigt som arbetslösheten minskade till de lägsta nivåerna sedan första kvartalet 2009.
Euroområdets återhämtning fick draghjälp av flera konjunktur- och strukturrelaterade gynnsamma faktorer. Den globala produktionstillväxten tog fart och förstärkte exportefterfrågan, medan flera års arbete med att återställa balansräkningar, bygga upp institutioner och genomföra strukturreformer i euroområdet också gav resultat. Dessutom var den sammanlagda finanspolitiska inriktningen i stort sett neutral. ECB:s penningpolitiska åtgärder fortsatte att understödja penning- och kreditutvecklingen och spelade en avgörande roll för återhämtningen i såväl hushållens konsumtion som företagens investeringar genom att säkerställa låga räntor och fortsatt fördelaktiga finansieringsvillkor.
Trots den stabila ekonomiska återhämtningen syntes ännu inga övertygande tecken på att inflationen varaktigt skulle justeras uppåt till en nivå på under, men nära, 2 procent på medellång sikt i enlighet med ECB:s definition av prisstabilitet. Det under‑liggande inflationstrycket var fortfarande dämpat eftersom det fortfarande fanns en stor mängd lediga resurser på arbetsmarknaden (s.k. slack). Förbättringarna på arbetsmarknaden hade ännu inte hunnit överföras till en mer dynamisk lönetillväxt. Dessutom var det viktigt att se bortom volatiliteten i data för den kortsiktiga inflationen, som hade begränsade (om ens några) effekter på utsikterna till prisstabilitet på medellång sikt.
Den stabila och brett baserade tillväxten väckte tillförsikt om att inflationsutvecklingen skulle stärkas över tid. ECB-rådet betonade i detta sammanhang att det krävdes tålamod, uthållighet och försiktighet, eftersom denna process väntades ta tid och fortfarande var beroende av en mycket hög grad av penningpolitisk ackommodering.
Den globala ekonomiska tillväxten tog fart
Den globala konjunkturuppgången fortsatte under 2017 (se diagram 1). Återhämtningen utvidgades också till fler länder och komponenter. Konsumtionen var fortfarande en viktig drivkraft för den globala tillväxten, men efterfrågan på investeringar vände också uppåt, särskilt i utvecklade ekonomier. Återhämtningen i världshandeln sammanföll med ett höjt stämningsläge bland företagen och en vridning av efterfrågan mot mer importintensiva regioner, framför allt Europa.
Diagram 1
Global BNP i fasta priser
Den globala konjunkturåterhämtningen understöddes av medvind i de utvecklade ekonomierna, medan den starka motvinden dämpades i tillväxtekonomierna. I de utvecklade ekonomierna minskade de lediga resurserna inom såväl produktionskapacitet som arbetsmarknad, i och med att tillväxten i allt högre grad kom från inhemska källor. En ackommoderande politik och växande tillförsikt hos företag och hushåll bidrog till den ekonomiska aktiviteten i de utvecklade ekonomierna. I tillväxtekonomierna fortsatte den ackommoderande politiken att bidra till en kraftig tillväxt i råvaruimporterande länder, medan den i råvaruexporterande länder vände uppåt till följd av högre råvarupriser och återupptagna inflöden av kapital.
Diagram 2
Utveckling på arbetsmarknaden i OECD
Ökningen i den nationella efterfrågan och den minskade arbetslösheten hade ännu inte lett till högre löner (se diagram 2) och större kärninflation i de flesta stora ekonomierna. Jämfört med förra året var den globala inflationen exklusive livsmedel och energi i stort sett stabil. Den totala inflationen på global nivå ökade dock, till följd av att råvarupriserna återhämtade sig (se diagram 3).
Diagram 3
Inflation i OECD
Högre råvarupriser pressade upp den globala inflationen
Första halvåret präglades av en nedåtgående trend: från 56 US-dollar per fat i januari till 44 US-dollar per fat i juni. Detta avspeglade framför allt tvivel på genomslagskraften för 2016 års avtal mellan OPEC-länderna (de oljeexporterande ländernas organisation) och de stora icke-OPEC-producenterna om en produktionssänkning, samtidigt som det fanns ett stort utbud av amerikansk olja. Under andra halvåret 2017 återhämtade sig sedan priserna på Brentolja (se diagram 4). Priserna understödde den globala inflationen och ökade till 67 US-dollar per fat i slutet av december, vilket förebådade en ombalansering på marknaden. Efterfrågan blev större än väntat under 2017, OPEC-/icke-OPEC-länderna förlängde sin produktionssänkning i maj 2017 och det förekom elavbrott i vissa producentländer, vilket innebar att oljelagren fortsatte att minska. I slutet av året pressades priserna upp ytterligare på grund av geopolitiska spänningar, förväntningar på ännu en förlängning av avtalet mellan OPEC- och icke-OPEC-länder om en produktionssänkning (vilket bekräftades den 30 november 2017, då avtalet förlängdes till slutet av 2018) och en stark global efterfrågan på olja.
Diagram 4
Viktigaste utvecklingen i råvarupriser
Totalt sett ökade de icke-oljerelaterade råvarupriserna under 2017, framför allt på grund av ökande metallpriser. Efter en kortvarig nedgång under sommaren steg metallpriserna framför allt under tredje kvartalet, till följd av en stark efterfrågan och avbrott i leveranserna från vissa exporterande länder. Livsmedelspriserna sjönk däremot överlag under 2017, främst på grund av ett stort globalt överskott på sojabönor, vete, palmolja och majs. Livsmedelsprisernas utveckling uppvägdes dock till stor del av de stigande metallpriserna.
Appreciering av eurons effektiva växelkurs
Under 2017 apprecierade eurons nominella effektiva växelkurs (se diagram 5). I bilaterala termer apprecierade euron gentemot de flesta andra stora valutor. Eurons appreciering var särskilt uttalad i förhållande till US-dollar. Euron apprecierade också avsevärt i förhållande till japanska yen och – om än i mindre omfattning – brittiska pund.
Diagram 5
Eurons växelkurs
Den danska kronan är för närvarande den enda valutan i den europeiska växelkursmekanismen (ERM2). Den danska kronan låg nära sin centralkurs inom ERM2 under 2017. Česká národní banka tog bort den tjeckiska korunans växelkursgolv mot euron i april 2017 och euron deprecierade sedan gentemot korunan. Hrvatska narodna banka fortsatte att ingripa i valutamarknaderna inom ramen för sin förvaltade rörliga växelkursregim och den kroatiska kunan var i stort sett stabil i förhållande till euron. Den bulgariska leven var fortsatt knuten till euron. Euron var också i stort sett stabil i förhållande till den ungerska forinten och den rumänska leuen, medan den apprecierade gentemot den svenska kronan och den schweiziska francen och deprecierade i förhållande till den polska zlotyn.
Makroekonomisk, finanspolitisk och strukturell utveckling inom euroområdet
Den ekonomiska expansionen tog fart i euroområdet under 2017, när nettoexporten, med stöd av den brett baserade globala återhämtningen, bidrog till att stärka den inhemska efterfrågan (se diagram 6). Privatkonsumtionen underbyggdes av hushållens ökande förmögenhet och en stigande sysselsättning, som även främjades av tidigare reformer på arbetsmarknaden (se ruta 1). Samtidigt ökade den offentliga konsumtionen, vilket bidrog positivt till den ekonomiska tillväxten. Uppgången i företagens investeringar fortsatte, bl.a. tack vare mycket fördelaktiga finansieringsvillkor och ökad lönsamhet. Bygginvesteringarna fortsatte att stärkas, efter en tydlig bottennotering 2015. De offentliga investeringarna ökade också 2017, efter att ha minskat året innan.
Diagram 6
Euroområdets BNP
Euroområdets ekonomi uppvisade stärkt motståndskraft 2017
Den privata konsumtionen förstärktes ytterligare i euroområdet under 2017, med en årlig genomsnittlig tillväxttakt på cirka 1,8 procent, framför allt tack vare ökningen i arbetsinkomster. Den nominella ökningen i de totala arbetsinkomsterna berodde främst på en ökning av antalet sysselsatta, snarare än på högre löner. Samtidigt ökade de reala disponibla inkomsterna något mindre än förra året. De låga räntorna fortsatte också att bidra till den privata konsumtionen. Hushållens skuldsättning i förhållande till BNP ökade inte och bostadsinvesteringarna låg kvar på låga nivåer jämfört med perioden före krisen.
Styrkan i den inhemska och externa efterfrågan i euroområdet under 2017 bidrog till företagsinvesteringarna, som även gynnades av ökande lönsamhet och kapacitetsutnyttjande. Investeringarna främjades också av den mycket ackommoderande penningpolitiken, som ledde till sänkta räntebetalningar netto och bättre finansieringsvillkor för företagen. Bortser man från den volatilitet som orsakades av Irlands statistiska omklassificering av immateriella investeringar, skedde en brett baserad återhämtning bland olika tillgångsslag, t.ex. transportutrustning, andra maskiner och inventarier samt immateriella tillgångar. Företagens investeringsaktivitet dämpades emellertid fortfarande av vissa faktorer. Euroområdets förväntningar för långsiktig tillväxt stabiliserades t.ex. på förhållandevis låga nivåer (vilket illustreras av Consensus Economics prognoser på sex till tio års sikt). Investeringarna påverkades också av geopolitisk osäkerhet, ogynnsamma institutionella faktorer och regelverk och av företagens pågående balansräkningsanpassningar till följd av stor skuldsättning i vissa euroländer.
Bygginvesteringarna fortsatte också att förbättras, om än från låga nivåer. Förbättringen skedde parallellt med återhämtningen på bostadsmarknaderna i euroområdet, som återspeglade en växande efterfrågan med understöd av ökande reala inkomster och stärkt förtroende hos konsumenterna samt fördelaktiga bolåneräntor och lånevillkor. Återhämtningen på bostadsmarknaden skedde på bred front i euroländerna, även om det fortfarande fanns stora skillnader i bygginvesteringar jämfört med nivåerna före krisen.
Den ekonomiska tillväxten drevs även av att euroområdets externa resultat förbättrades under 2017, trots viss motvind i form av eurons effektiva växelkurs. Varuexporten ökade, framför allt till handelspartner i Europa, men även till Kina och USA, medan varuhandeln med Storbritannien och OPEC-länderna fortfarande var dämpad. Precis som förra året drevs exporttillväxten främst av handel med färdiga varor och insatsvaror. Handeln tog ny fart inom euroområdet, vilket avspeglar den fortsatt starka underliggande utvecklingen i inhemsk efterfrågan.
Produktionsökningen under 2017 var brett baserad i flera ekonomiska sektorer (se diagram 7). Det totala bruttoförädlingsvärdet, som redan 2015 hade överträffat toppnivån före krisen, ökade med ungefär 2,4 procent i genomsnitt. Förädlingsvärdets tillväxt inom industrin (exklusive byggsektorn) ökade till cirka 2,9 procent 2017, medan tjänstesektorn expanderade med ungefär 2,2 procent på årsbasis, vilket också var högre än 2016. Inom byggsektorn låg förädlingsvärdet fortfarande långt under nivån före krisen, men stärktes ändå och ökade med omkring 3,0 procent, vilket är den största ökningen sedan 2006. Detta bekräftade att byggsektorn håller på att återhämta sig allt mer efter den långa period av nedgång eller långsam tillväxt som inleddes i och med finanskrisens början 2008.
Diagram 7
Euroområdets reala bruttoförädlingsvärde fördelat efter näringsgren
Den konjunkturåterhämtning som inleddes 2013 började gradvis och i liten skala, men har med tiden blivit alltmer stabil och nått alla delar av euroområdet. Denna positiva utveckling står i skarp kontrast till den kortvariga uppgången 2009–2010, då produktionsökningen var förhållandevis ojämn. Att den ekonomiska expansionen skedde på bred front visade sig i att skillnaderna i förädlingsvärdets tillväxt minskade avsevärt mellan olika länder och sektorer. ECB:s penningpolitik och åtföljande lättnader i finansieringsvillkoren har spelat en central roll i denna återhämtning och för konvergensen mellan länderna.
Sedan 2009 har den viktade standardavvikelsen i förädlingsvärdets tillväxt på årsbasis mellan de 19 euroländerna och de nio största ekonomiska sektorerna i euroområdet (exklusive jordbruk) minskat (se diagram 8). Den toppnivå i spridningen mellan olika sektorer som noterades 2009 hängde samman med kollapsen i den globala handeln (vilket påverkade industrisektorn) och fallet på bostadsmarknaden (som påverkade byggsektorn), medan toppnivån i spridningen mellan olika länder 2011 hängde samman med statsskuldkrisen. Färska data visar att den sammanlagda spridningen i förädlingsvärdets tillväxt mellan olika sektorer och länder inte har legat på så låga nivåer sedan Ekonomiska och monetära unionen bildades. Detta bådar gott för den ekonomiska tillväxten framöver, eftersom konjunkturuppgångar tenderar att bli starkare och mer motståndskraftiga när tillväxten är mer brett baserad.
Diagram 8
Spridning i förädlingsvärdets tillväxt mellan euroländer och sektorer
Arbetslösheten fortsatte att minska i euroområdet
Arbetsmarknaderna i euroområdet återhämtade sig ytterligare under 2017 (se diagram 9). Under årets tredje kvartal var antalet sysselsatta i euroområdet 1,7 procent fler än samma period 2016, eller 5,0 procent fler än den senaste bottennoteringen andra kvartalet 2013. Under återhämtningsperioden som helhet har sysselsättningen ökat med ungefär 7,5 miljoner personer. Detta betyder att sysselsättningen nu ligger över den toppnivå som noterades första kvartalet 2008, före krisen, och är på sin högsta nivå sedan euron infördes. Tillväxten i sysselsättning har varit brett baserad i såväl länder som sektorer.
Under de tre första kvartalen 2017 ökade den sammanlagda arbetstiden med ungefär lika mycket som antalet sysselsatta, vilket pekar på att medelarbetstiden per sysselsatt i stort sett var stabil. Den årliga produktivitetstillväxten per sysselsatt var fortfarande låg och hamnade på i genomsnitt cirka 0,8 procent under de första tre kvartalen 2017, jämfört med en årlig ökning på 0,4 procent 2016.
Arbetslösheten fortsatte att minska under 2017 och låg på 8,7 procent i december, vilket var den lägsta notering som registrerats sedan början av 2009 (se diagram 9). Arbetslöshetsminskningen, som inleddes andra halvåret 2013, har varit brett baserad och kommit både kvinnor och män till del och även gällt olika åldersgrupper, samtidigt som tillgången på arbetskraft ökade. De mer övergripande måtten på underutnyttjande av arbetskraften var dock fortsatt förhöjda (se även ruta 1).
Diagram 9
Arbetsmarknadsindikatorer
Löneökningstakten och inflationen var fortsatt dämpade
Den genomsnittliga totala inflationen i euroområdet enligt HIKP (harmoniserat konsumentprisindex) ökade till 1,5 procent under 2017, jämfört med 0,2 procent året innan. Ökningen avspeglar i princip större bidrag från energipriserna samt, i mindre grad, livsmedelspriserna. Den underliggande inflationen mätt med HIKP exklusive energi och livsmedel ökade endast marginellt till 1,0 procent i genomsnitt under 2017, från 0,9 procent under 2016, eftersom det inhemska kostnadstrycket fortfarande var förhållandevis lågt (se diagram 10).
Diagram 10
HIKP-inflation och bidrag från komponenter
HIKP-inflationen påverkades kraftigt av energiprisernas utveckling under året. Högre oljepriser i början av året och baseffekter från utvecklingen året innan tryckte upp inflationen till en toppnivå på 2,0 procent i februari 2017. Därefter dämpades oljepriserna igen och en stor del av inflationsökningen var utraderad vid halvårsskiftet. Kraftiga prishöjningar på frukt och grönsaker till följd av väderrelaterade händelser bidrog starkt till priserna på oförädlade livsmedel i början av året, medan bidraget under andra halvåret till större delen kom från priserna på förädlade livsmedel. Detta avspeglade delvis den tidigare utvecklingen i råvarupriser och gårdspriser, som sedan långsamt överfördes till konsumentpriserna.
Bortser vi från effekterna av dessa generellt sett mer volatila komponenter fortsatte HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel att ligga kring de dämpade nivåer som observerades 2016, även om den ökade något under en kort period kring halvårsskiftet. Varken HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel eller andra mått på den underliggande inflationen visade några mer övertygande tecken på en varaktig uppåtgående trend under det andra halvåret (se ruta 2 där vi diskuterar euroområdets erfarenhet av låg underliggande inflation).
Inte heller fanns det några övertygande tecken på en varaktigt uppåtgående trend i inflationstakten för de två viktigaste kategorierna av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel, dvs. industrivaror exklusive energi samt tjänster. Inflationen för industrivaror exklusive energi var i stort sett stabil, med ett genomsnitt på 0,4 procent 2017, vilket är oförändrat jämfört med 2016. Detta tyder på ett ganska svagt konsumentpristryck, eftersom varken de tidigare oljeprishöjningarna eller deprecieringen av euron verkar ha fått något märkbart genomslag i de slutliga konsumentpriserna. Samtidigt som den årliga förändringstakten i importpriserna på andra konsumentvaror än livsmedel reagerade som förväntat på växelkursens utveckling, minskades effekten av dessa variationer av att den årliga förändringstakten i producentpriserna för inhemsk försäljning av andra konsumentvaror än livsmedel var dämpad under hela året. Det dämpade trycket i de inhemska produktions- och detaljhandelssektorernas prissättningskedjor beror sannolikt också på att vinstmarginalerna minskat i de olika leden. Inflationen i tjänstepriserna var i genomsnitt 1,4 procent 2017, vilket var högre än 2016, men ändå långt under det långsiktiga genomsnittet. Den avbrutna uppgången i slutet av 2017 berodde delvis på speciella faktorer, men tjänstepriserna verkar ha fortsatt att påverkas mer generellt av ett dämpat inhemskt kostnadstryck.
Det inhemska kostnadstrycket mätt med BNP-deflatorn ökade något, men var ändå dämpat överlag under 2017 (se diagram 11). Den årliga tillväxten i kompensation per anställd nådde en vändpunkt i mitten av 2016 och ökade gradvis till 1,7 procent tredje kvartalet 2017. Bland de faktorer som kan ha begränsat löneutvecklingen kan nämnas en fortsatt stor mängd lediga resurser på arbetsmarknaden (särskilt när man även tar hänsyn till underutnyttjandet av arbetskraften), svag produktivitetstillväxt, effekten av tidigare låg inflation via formella och informella indexeringssystem samt fortsatta effekter av de arbetsmarknadsreformer som vissa länder genomförde under finanskrisen. Den högre lönetillväxten ledde inte till högre enhetsarbetskostnader, eftersom tillväxten i arbetsproduktivitet också ökade. Kostnadstryck som kan hänföras till vinstutvecklingen (mätt genom bruttodriftsöverskottet) var förhållandevis dämpade, vilket delvis återspeglar den dämpande negativa effekten av det försämrade bytesförhållandet till följd av högre oljepriser.
Diagram 11
Analys av BNP-deflatorn
De långsiktiga inflationsförväntningarna ökade under 2017 jämfört med 2016. Förväntningarna på inflationen om fem år i ECB:s Survey of Professional Forecasters låg kvar oförändrade på 1,8 procent under flera kvartal i rad för att sedan öka till 1,9 procent i undersökningen för årets sista kvartal. De marknadsbaserade måtten på de långsiktiga inflationsförväntningarna, t.ex. den femåriga räntan i inflationsindexerade ränteswappar fem år framåt, ökade också till största delen och sannolikheten för deflation var fortsatt mycket låg, enligt marknaderna för inflationsoptioner. Samtidigt signalerade de framåtblickande marknadsbaserade måtten på inflationsförväntningarna fortfarande en lång period med låg inflation och en mycket långsam återgång till en inflation på under, men nära, 2 procent.
Neutral finanspolitisk inriktning och stöttande strukturreformer
Gynnsamma konjunkturförhållanden och låga räntebetalningar ledde till att den offentliga sektorns nominella budgetunderskott minskade ytterligare under 2017 för euroområdet som helhet. Enligt Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar i december 2017 minskade budgetunderskottet från 1,5 procent av BNP 2016 till 1,1 procent av BNP 2017 (se diagram 12). Bidraget från strukturella konsolideringsåtgärder var i genomsnitt begränsat.
Diagram 12
Budgetsaldo och finanspolitisk inriktning
Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar tyder på att den finanspolitiska inriktningen för euroområdet i stort sett var neutral under 2017, mätt som förändringen i det cykliskt justerade primärsaldot (se diagram 12).[1] För euroområdet som helhet kan en neutral finanspolitisk inriktning anses vara lämplig för att hålla en balans mellan behovet av ekonomisk stabilisering och behovet av hållbara statsfinanser. Sett ur ett enskilt lands perspektiv verkar euroområdets finanspolitiska inriktning som helhet dock inte vara lika optimal. Vissa euroländer som behövde ytterligare finanspolitiska åtstramningar, dvs. de länder som fortfarande hade en hög statsskuld i förhållande till BNP, genomförde inte de strukturella finanspolitiska justeringar som krävdes för att begränsa riskerna för statsskuldens hållbarhet. Samtidigt tog vissa andra länder med en hållbar finanspolitisk ställning inte vara på möjligheten att utnyttja det tillgängliga utrymmet i de offentliga finanserna.
Det förbättrade primära budgetsaldot, den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de låga räntorna ledde till att euroområdets sammanlagda offentliga skuldsättning i förhållande till BNP sjönk från 88,9 procent 2016 till 87 procent 2017 enligt Eurosystemets framtidsbedömningar (se diagram 13). Statsskulderna var dock fortfarande höga i ett antal euroländer, vilket gör att de är sårbara för en snabb omsvängning i räntorna eller förnyad oro på de finansiella marknaderna.
Diagram 13
Drivkrafter bakom den offentliga sektorns skuldutveckling
Det fanns fortfarande skillnader i medlemsstaternas efterlevnad av kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Det positiva är att efterlevnaden av kriteriet om nominellt underskott förbättrades ytterligare. Efter det att förfarandet vid alltför stora underskott avslutades för Grekland och Portugal år 2017 och i med att Frankrike väntas ha avhjälpt sitt alltför stora underskott 2017, kommer Spanien att vara det enda euroland som fortfarande är föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott 2018. Det negativa är emellertid att efterlevnaden av kraven på strukturella finanspolitiska åtgärder enligt den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten i allmänhet var förhållandevis dålig, vilket även bekräftades i kommissionens ekonomiska prognos hösten 2017.
På det stora hela har erfarenheten av kriserna visat att mer flexibla ekonomier har större motståndskraft mot störningar och tenderar att återhämta sig snabbare och få en större tillväxt på lång sikt. De euroländer som har reformerat sina produkt- och/eller arbetsmarknader har dessutom sett goda resultat efteråt. Effekterna håller fortfarande på att få fullt genomslag och får även draghjälp av en stödjande finanspolitik och makroekonomisk politik.
Den ekonomiska återhämtningen har fortsatt och breddats, men mer skulle kunna göras för att avhjälpa de största hindren för en mer varaktig och inkluderande tillväxt i euroområdet, t.ex. strukturreformer som stärker tillväxten i arbetsproduktiviteten – en avgörande faktor för att höja levnadsstandarden[2] – eller åtgärder som underlättar förbättring av balansräkningar och bidrar till ökad effektivitet i såväl rättsliga förfaranden som utomrättsliga förfaranden.[3]
Som vi diskuterar i ruta 3 finns det belägg som tyder på att penningpolitisk ackommodering inte hindrar genomförandet av reformer, men att det är mindre sannolikt att stora reformer genomförs under gynnsammare makroekonomiska förhållanden med mindre tryck utifrån. Samtidigt uppfattas hindren mot att genomföra reformer, särskilt politiska begränsningar och egenintressen, som betydande.[4]
Kommissionen konstaterade i sin bedömning av genomförandet av reformer utifrån de landsspecifika rekommendationer som den utfärdade 2017 att mycket få rekommendationer hade ”genomförts fullt ut” eller att genomförandet hade gjort ”stora framsteg”. För den överlägset största majoriteten hade det gjorts ”vissa framsteg”, ”begränsade framsteg” eller ”inga framsteg”. Detta tyder på att det finns stort utrymme för förbättringar i genomförandet av reformer.
Ruta 1 Strukturpolitik på arbetsmarknaden i euroområdet
Arbetsmarknaden i euroområdet förbättrades ytterligare under 2017. Återhämtningen förde med sig en mängd nya arbetstillfällen och antalet sysselsatta personer har ökat med cirka 7,5 miljoner sedan mitten av 2013, samtidigt som arbetslösheten har sjunkit. Dessutom har återhämtningen på arbetsmarknaden breddats avsevärt, även mellan olika sektorer (se diagram A). Trots detta ligger både den totala arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten på en hög nivå och de breda måtten på arbetslöshet tyder på att underutnyttjandet av arbetskraften är betydande.[5]
Diagram A
Sysselsättningsökning per sektor
Arbetsmarknaderna i euroområdet har påverkats positivt av den breddade återhämtningen i den ekonomiska aktiviteten. Vissa belägg tyder också på att strukturpolitiska åtgärder har bidragit till att öka sysselsättningens förmåga att följa BNP under återhämtningen i vissa euroländer.[6] Detta omfattar åtgärder för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden genom att minska anställningsskyddet, t.ex. genom sänkta avgångsvederlag eller flexiblare löner. Reformer på produktmarknaden – bl.a. reformer för att minska byråkratin eller göra det lättare för nya företag att komma in på marknaden, eller för att minska skyddet för befintliga företag eller yrken – kan också ha bidragit till att öka takten eller styrkan i företagens sysselsättningsanpassning.
I ECB:s ad hoc-undersökning bland ledande företag i euroområdet om strukturreformer i euroområdet ansåg respondenterna att det inför framtiden var viktigt med reformer för att öka arbetskraftens flexibilitet och utbildningens kvalitet ytterligare (se diagram B).[7] Ansträngningar för att åstadkomma flexiblare arbetstider, göra det lättare att använda tillfälliga anställningar och införa lättnader i lagstiftningen om anställningsskydd var tre av de fyra reformprioriteringar som lyftes fram av minst 80 procent av respondenterna. Dessutom ansåg ungefär 50 procent av respondenterna att reformer för att öka arbetskraftens flexibilitet sannolikt skulle få den enskilt största effekten för företagens resultat – med tanke på hur viktigt detta är för att återställa konkurrenskraften och öka företagens följsamhet i förhållande till den växande volatiliteten i efterfrågan och förändringarna i efterfrågemönster. Mer än 90 procent av företagen ville också se reformer för att förbättra kvaliteten i utbildningen och utbildningssystemen. Detta ansågs särskilt viktigt med tanke på den ökade tonvikten på kunskapsintensiva färdigheter, digitalisering och den långvariga strukturella bristen på ingenjörskompetens. Undersökningsresultatet visade också att det finns ett behov av reformer på produktmarknaden och av att utveckla den inre marknaden ytterligare. Båda dessa faktorer är nödvändiga för att fördelarna med reformerna på arbetsmarknaden ska kunna utnyttjas fullt ut.[8]
Diagram B
Behov av reformer på arbetsmarknaden inom euroområdet enligt en ad hoc-undersökning bland företag
Rent generellt fortsatte arbetsmarknaderna i euroområdet att förbättras under 2017. Sysselsättningen och utbudet av arbetskraft ökade, medan arbetslösheten minskade. Förbättringarna var brett baserade i olika länder och sektorer. Strukturreformerna bidrog till denna utveckling, men det krävs ytterligare ansträngningar för att förbättra arbetskraftens kompetens och flexibilitet i en ständigt föränderlig ekonomisk miljö.
Ruta 2 Vad beror den dämpade inflationsutvecklingen på?
Den senaste tidens utdragna period av låg inflation trots konjunkturuppgång har väckt frågor om de traditionella modellernas begränsningar. Framför allt har Phillipskurvan – en av de grundläggande makroekonomiska relationerna – satts under lupp.
Vilka är inflationens drivkrafter enligt Phillipskurvan?
För det första ”förankras” inflationen i inflationsförväntningarna. Nedgången i undersökningsbaserade mått på inflationsförväntningarna efter 2013 väckte oro över att Phillipskurvan hade skiftat ned, dvs. att en lägre inflationstakt framträdde för varje given produktionsnivå. Effekterna av ECB:s program för köp av tillgångar och de förbättrade utsikterna för den ekonomiska aktiviteten i euroområdet har dock begränsat dessa risker och understött förankringen av inflationsförväntningarna. Under 2017 dämpades farhågorna ytterligare när det skedde en återhämtning i såväl undersöknings- som marknadsbaserade mått på de långsiktiga inflationsförväntningarna.
Lediga ekonomiska resurser är en annan viktig drivkraft för inflationen enligt Phillipskurvan. Under den analyserade perioden sedan 2012, som präglats av en dämpad HIKP-inflation exklusive energi och livsmedel, har lediga ekonomiska resurser påverkat inflationen negativt, men för närvarande pågår det en kraftig återhämtning inom euroområdet och arbetsmarknaden håller på att förbättras markant. De lediga ekonomiska resurser som har ansamlats under den dubbla konjunkturnedgången håller därför på att absorberas igen och deras negativa genomslag på inflationen minskar.
Importpriserna är en tredje viktig drivkraft för inflationen. De spelar en större roll i den totala inflationen, men hade även en viss negativ inverkan på HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel under 2017.[9]
Är Phillipskurvan fortfarande ett relevant analysverktyg?
Aktuell forskning från Europeiska centralbankssystemet tyder på det.[10] I diagram A visas prognoserna utanför urvalet för HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel utifrån en bred uppsättning referensmodeller för Phillipskurvan som är villkorade utifrån de faktiska utfallen av olika mått på inflationsförväntningar och lediga resurser samt på importprisutvecklingen. Uppskattningarna hamnar inom ett förhållandevis brett intervall, vilket pekar på en hög modellosäkerhet. Trots detta stämmer inflationsutvecklingen under den granskade perioden rätt väl överens med vad denna uppsättning modeller skulle ha förutspått. Detta är ett belägg för att Phillipskurvan fortfarande kan fungera som ram när vi vill förstå inflationsutvecklingen.[11] Inflationen har dock legat kring det lägre intervallet, vilket är en indikation på inverkan av andra faktorer som inte fångas upp i de flesta modeller som används.
Diagram A
Villkorad prognos baserad på Phillipskurvan för perioden efter krisen
Den allmänna tendensen till överskattning av inflationen i de olika modellerna för Phillipskurvan tyder på att det finns flera drivkrafter som inte beaktas i referensmodellerna. Det kan t.ex. handla om en felaktig mätning av inhemska lediga resurser eller inflationsförväntningar, större inverkan av globala faktorer utöver det som täcks av importpriserna eller en förändring i hur inflationen följer lediga resurser (dvs. lutningen på Phillipskurvan).
De inhemska lediga resurserna går inte att observera och är flerdimensionella. Risken för felmätningar går att minska genom att flera indikatorer för lediga ekonomiska resurser beaktas, men den kan inte elimineras helt. Att HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel låg nära det nedre intervallet i modellerna för Phillipskurvan kan tyda på att mängden lediga resurser i ekonomin har varit större. Arbetslösheten har visserligen minskat, men andelen undersysselsatta (dvs. de som arbetar deltid trots att de hellre skulle vilja arbeta fler timmar och arbetstagare som har gett upp) har ökat efter den stora recessionen och detta fångas inte upp helt och hållet i den observerade arbetslösheten.[12]
Traditionella Phillipskurvor, som endast omfattar inhemska lediga resurser, kan dessutom missa en bredare effekt av den globala utvecklingen via ökad ekonomisk integration och större konkurrens på arbets- och produktmarknaderna. Denna teori är svår att belägga empiriskt[13] då det endast finns begränsat stöd för att lägga till mått på globala lediga resurser och mått på integration i globala värdekedjor i analyserna av Phillipskurvor när man undersöker inflationen i euroområdet.[14] Standardmodellens överskattning av inflationen kan slutligen också avspegla minskade nominella stelheter[15] till följd av den senaste tidens strukturreformer, t.ex. sådana som rör minskad täckning av kollektivavtal.[16] Phillipskurvans lutning kan ha ändrats till följd av detta, men i praktiken är det statistiskt svårt att urskilja ändringar i lutningen på Phillipskurvan till följd av en felmätning av lediga resurser.
Sammanfattningsvis ger traditionella modeller en god bild av drivkrafterna för inflationen i euroområdet, men de avspeglar inte fullt ut de komplexa faktorer som driver på inflationen under de rådande ekonomiska förhållandena. Lediga resurser i ekonomin har emellertid fortfarande betydelse och i euroområdet väntas återhämtningen i den ekonomiska aktiviteten gradvis driva upp inflationen.
Ruta 3 Vad driver på strukturreformerna?
När krisen inleddes började genomförandet av strukturreformer att ta fart, framför allt i mer sårbara euroländer. Men på senare år har reformtakten stannat av, vilket väcker frågan ”Vad driver på strukturreformerna?” För att belysa detta granskar vi forskningen om faktorer som kan främja eller hindra genomförandet av reformer.
Ett lands grundläggande ekonomiska strukturer kan ha avgörande betydelse för behovet av reformer. Om ett land ligger långt från bästa praxis inom de olika politikområdena kommer det att krävas större reforminsatser för att förbättra institutionernas funktion, jämfört med ett land som ligger närmare bästa praxis. Detta bekräftas också av forskningen.[17]
Det ekonomiska läget verkar dessutom påverka sannolikheten för att åtgärder vidtas i form av en långtgående strukturpolitik. Inom forskningen har detta kopplats till att kostnaderna för att inte göra något alls är mer synliga och att motståndet mot förändringar minskar hos egenintresset när det ställs inför betydande förluster av ekonomiskt välstånd under djupa lågkonjunkturer[18] och perioder med hög arbetslöshet[19].
Det politiska klimatet kan också påverka.[20] Framför allt kan tidpunkten under en mandatperiod ha stor betydelse: om det är kort tid kvar till valet kan detta innebära färre reformer (framför allt sådana som sannolikt leder till stora kostnader på kort sikt). Nyvalda regeringar verkar däremot mer benägna att genomföra reformer när det är lång tid kvar till nästa val.[21] På liknande sätt är det lättare att genomföra reformer om ett parti har den nödvändiga majoriteten i alla parlamentskamrar.[22] Ibland kan det vara svårt att få politiskt gehör för reformer, eftersom det inte alltid i förväg står klart vilka fördelningspolitiska konsekvenser reformerna kommer att få (dvs. vilka som tjänar eller förlorar på en reform). Under sådana förutsättningar tenderar många att föredra status quo.[23] Bristande insyn i regeringens åtaganden kan också minska reformtakten. Flera analyser visar att rapporteringen om och redovisningen av de offentliga finanserna ofta är ofullständig och att kunskaperna om regeringens underliggande finansiella ställning och de relaterade riskerna i många fall är otillfredsställande, även i utvecklade ekonomier.[24]
Hittills har man inte i forskningen kunnat bekräfta någon tydlig koppling mellan konsolidering av de offentliga finanserna och strukturreformer. Å ena sidan kan en reformvänlig regering passa på att genomföra reformer inom andra områden under de perioder då den lyckas förbättra den finanspolitiska och strukturella balansen.[25] Å andra sidan kanske det politiska kapitalet bara räcker för åtgärder inom ett av de båda områdena, vilket minskar sannolikheten för strukturreformer under perioder då de offentliga finanserna konsolideras.[26]
Det finns inte särskilt många studier av hur räntorna påverkar genomförandet av reformer. Dias Da Silva m.fl. konstaterar att inom vissa reformområden med vissa särdrag kan lägre korta räntor kopplas till större sannolikhet för att reformer genomförs. För områden med andra särdrag finns inget signifikant samband. Det signifikanta negativa sambandet kan tolkas som att den förväntade positiva effekten av lägre räntor på saldot i de offentliga finanserna (genom något lägre statliga finansieringskostnader) eller på tillväxten och sysselsättningen i sin tur ger de penningpolitiska beslutsfattarna större manöverutrymme för att kompensera den del av invånarna som påverkas av reformerna.[27]
Reformer på produktmarknaden tenderar att bana väg för reformer på arbetsmarknaden.[28] Detta stämmer överens med argumentet om att reformer på produktmarknaden förbättrar förutsättningarna för att införa lättnader i lagstiftningen om anställningsskydd, eftersom de förstärker sysselsättningsmöjligheterna rent generellt genom att göra det lättare för nya företag att komma in på marknaden.[29] Samtidigt leder reformer på produktmarknaden till minskad överavkastning, vilket sannolikt också minskar motståndet mot reformer på arbetsmarknaden.[30]
Utöver de avgörande inhemska faktorerna kan även yttre påtryckningar öka takten i strukturreformerna. Program för ekonomiskt stöd och EU:s olika direktiv om den inre marknaden har t.ex. satt press på de nationella regeringarna om att genomföra reformer på produktmarknaderna.[31] Reformintensiteten har också varit högre under de fem åren närmast före anslutningen till EU (vilket kanske också kan hänga ihop med viljan att uppfylla anslutningskriterierna), medan motsatsen gäller för åren efter anslutningen.[32]
Sammanfattningsvis pekar dessa slutsatser på att vid särskilt svaga utgångslägen kommer negativa makroekonomiska förhållanden och yttre påtryckningar att leda till en kraftfullare inriktning på reformer. Fördelaktiga politiska förutsättningar (t.ex. där det styrande partiet har majoritet i alla kamrar och valdagen ligger tillräckligt långt bort) verkar dessutom underlätta genomförandet av strukturpolitiska åtgärder överlag. En ackommoderande penningpolitik kan också enligt vissa undersökningar kopplas till ökat genomförande av reformer, men sambandet är inte alltid helt tillförlitligt. När det gäller finanspolitiken verkar effekterna för genomförandet av reformer bero på vilket politikområde som undersöks.
Finansiell och penningpolitisk utveckling
Under 2017 drevs utvecklingen på de finansiella marknaderna i euroområdet framför allt av de positiva makroekonomiska utsikterna och av ECB:s fortsatta penningpolitiska ackommodering. Det ledde till att penningmarknadsräntorna och de långa obligationsräntorna låg kvar på mycket låga nivåer. Dessutom ökade aktiekurserna för såväl banker som icke-finansiella företag kraftigt, eftersom de förbättrade makroekonomiska utsikterna ledde till högre avkastningsförväntningar och ökad riskaptit. Penningmängdstillväxten var stabil och kredittillväxten fortsatte gradvis att återhämta sig.
Penningmarknadsräntorna i euroområdet stabiliserade sig på mycket låga nivåer
Med tanke på ECB:s oförändrade styrräntor och den fortsatt ackommoderande penningpolitiken under hela 2017 var penningmarknadsräntorna exceptionellt låga.
Eonia (den genomsnittlig räntan för dagslån i euro) låg stabilt på i genomsnitt cirka −36 punkter (se diagram 14), medan Euribor (tremånaders interbankräntan i euro) sjönk något och stabiliserade sig på cirka −33 punkter. Detta stämde överens med den uppåtgående trenden i överskottslikviditet i euroområdets banksektor till följd av ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder. Överskottslikviditeten ökade med 600 miljarder euro under året och nådde cirka 1 800 miljarder euro vid slutet av 2017 (se även avsnitt 2.3). På den säkerställda penningmarknaden fortsatte reporäntorna för euroländernas olika statspapper att ligga på olika nivåer. Vissa reporäntor låg nära ECB:s inlåningsränta, medan andra var betydligt lägre, vilket avspeglar olika marknadsförhållanden inom varje segment. En stark efterfrågan på säkerheter av hög kvalitet avspeglades t.ex. i betydande ränteändringar i slutet av varje kvartal.
Diagram 14
Penningmarknadsräntor
Statsobligationsräntorna i euroområdet var i stort sett stabila och aktiekurserna steg avsevärt
Statsobligationsräntorna var i stort sett stabila i euroområdet under 2017, även om de i genomsnitt var högre än 2016. Detta avspeglar nettoeffekten av den gradvisa förbättringen i såväl de inhemska som de globala makroekonomiska utsikterna (se diagram 15), åtföljande prissättning ut ur deflationsrisken och ECB:s fortsatta penningpolitiska ackommodering. Euroområdets BNP-viktade genomsnittliga tioåriga statsobligationsräntor var 1,0 procent den 29 december 2017, vilket är oförändrat jämfört den genomsnittliga nivå som noterades i december 2016. Spreaden mellan euroländernas tioåriga statsobligationsränta och den tyska tioåriga statsobligationsräntan minskade, framför allt för Portugal och Grekland i samband med att deras kreditbetyg förbättrades under 2017.
Diagram 15
Tioåriga statsobligationsräntor i euroområdet, USA och Tyskland
Aktiekurserna steg kraftigt i euroområdet under 2017, då den inhemska och globala ekonomiska tillväxten ökade och räntorna var låga. Ett brett index för icke-finansiella företags aktiekurser ökade med 12 procent under 2017, medan ett index för bankernas aktiekurser ökade med 14 procent. Aktiekurserna för icke-finansiella företag i USA steg något snabbare än i euroområdet, till följd av att en planerad sänkning av bolagsskatten väntades få en positiv inverkan på resultatet. I både USA och euroområdet var dock aktieriskpremien[33], som mäter det påslag som investerare kräver för att välja aktier i stället för långa obligationer, avsevärt högre än innan den finansiella krisen började 2008.
Diagram 16
Aktiemarknadsindex i euroområdet och USA
De externa finansieringsflödena för icke-finansiella företag och hushåll förstärktes
Överlag var finansieringsvillkoren fortsatt fördelaktiga för affärsinvesteringar. De icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden förstärktes under 2017 och överträffade genomsnittsnivån för 2016 (se diagram 17). Ur ett längre perspektiv har återhämtningen i de icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden från bottennoteringarna fjärde kvartalet 2013 stärkts av i) gynnsamma finansieringskostnader, bl.a. i form av lättnader i bankernas utlåningsvillkor, ii) den pågående expansionen i den ekonomiska aktiviteten, och iii) ett stort antal fusioner och uppköp. Dessutom har ECB:s ackommoderande penningpolitik bidragit till att skapa fördelaktiga villkor för de icke-finansiella företagens tillgång till marknadsfinansiering. Framför allt bidrog programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP), som infördes i juni 2016, till de icke-finansiella företagens nettoemittering av räntebärande värdepapper (se avsnitt 2.2).
Diagram 17
Nettoflöden av extern finansiering till icke-finansiella företag i euroområdet
Finansieringskällor utanför banksektorn har fått mycket större betydelse sedan krisen startade.[34] Nettoflödet av lån från monetära finansinstitut (MFI) tenderade att minska och blev negativt under några år under och efter krisen, medan finansieringsflödet från andra källor (t.ex. emitteringen av noterade och onoterade aktier och räntebärande värdepapper) fortsatte att vara positivt. Den ökande andelen av icke-bankfinansiering i den totala finansieringen av icke-finansiella företag i euroområdet avspeglar såväl cykliska som strukturella faktorer (se ruta 4). Det bör dock påpekas att nettoflödet av MFI-lån till icke-finansiella företag återigen har varit positivt sedan 2014.
När det gäller stockar var lån fortfarande det viktigaste finansieringsinstrument som den finansiella sektorn tillhandahöll inom euroområdet i stort och utgjorde ungefär 56 procent av de sammanlagda lånen till icke-finansiella företag tredje kvartalet 2017. Den finansiella sektorns innehav av noterade aktier utgjorde ungefär 29 procent av de noterade aktier som emitterats totalt av icke-finansiella företag, vilket var något mer än 2013. Räntebärande värdepapper som innehas av den finansiella sektorn (exklusive Eurosystemet) motsvarade cirka 68 procent av de räntebärande värdepapper som emitterats totalt av icke-finansiella företag tredje kvartalet 2017, vilket även detta var något mer än 2013. Monetära finansinstitut (MFI) var fortfarande de viktigaste lånefinansiärerna för icke-finansiella företag och stod för ungefär 73 procent av de icke-finansiella företagens lån under tredje kvartalet 2017 från den finansiella sektorn i stort, även om denna andel var något mindre än 2013.[35]
Den årliga tillväxttakten i de totala lånen till hushållen ökade också under 2017 och drevs framför allt av banklån. När det gäller de separata komponenterna i banklånen utgjorde bostadslån fortfarande den absolut största delen av hushållens totala låneökning. Samtidigt tog även konsumentlånen fart, medan annan utlåning minskade.
Dessutom ökade hushållens nettoförmögenhet stadigt under de första tre kvartalen 2017. I synnerhet fortsatte bostadspriserna att stiga, vilket ledde till att hushållens fastighetsinnehav ökade kraftigt i värde (se ruta 6). Aktieuppgången under 2017 ledde också till att hushållens finansiella tillgångar ökade i värde och bidrog väsentligt till ökningen i nettoförmögenhet. Hushållens bruttoskuldsättning – mätt som andel av hushållens nominella disponibla bruttoinkomster – fortsatte att minska under 2017, men var fortfarande betydligt högre än före krisen.
Penningmängdstillväxten var i stort sett stabil
Under 2017 låg tillväxten i den breda penningmängden på en stabil nivå (se diagram 18). I december 2017 uppgick den årliga tillväxten i M3 till 4,6 procent, jämfört med 5,0 procent i slutet av 2016. Den breda penningmängdstillväxt som observerades 2017 var i linje med den stabila penningmängdsexpansion som skett sedan mitten av 2015. M3-tillväxten drevs fortfarande av de mest likvida komponenterna, med tanke på den låga alternativkostnaden för innehav av likvid inlåning under förhållanden som utmärks av mycket låga räntor och en flack avkastningskurva. Den pågående ökningen i den ekonomiska aktiviteten och ECB:s extraordinära åtgärder, särskilt programmet för köp av tillgångar (APP), var också viktiga drivkrafter för penningmängdsutvecklingen i euroområdet. M1-tillväxten, som gynnades av den höga tillväxten i hushållens och de icke-finansiella företagens inlåning över natten, låg i stort sett oförändrad på 8,6 procent i december 2017, jämfört med 8,8 procent 2016.
Diagram 18
M3 och utlåning till den privata sektorn
Inhemska motposter var fortfarande den viktigaste drivkraften i den breda penningmängdstillväxten
Eurosystemets köp av statsobligationer (se de röda staplarna i diagram 19), som främst genomfördes inom ramen för programmet för köp av offentliga värdepapper, bidrog positivt till M3-tillväxten. Från och med april 2017 minskades de genomsnittliga APP-köpen varje månad med 20 miljarder euro, varför effekten av dessa köp på M3-tillväxten också minskade. Andra inhemska motposter än utlåning till offentlig sektor påverkade också M3-tillväxten positivt under 2017 (se de blå staplarna i diagram 19). Två faktorer har bidragit till denna utveckling. För det första fick den pågående återhämtningen i utlåning till den privata sektorn (se diagram 18) positiv effekt på M3-tillväxten. Denna post omfattar både MFI-lån till den privata sektorn och MFI-innehav av värdepapper som emitterats av den privata icke-MFI-sektorn i euroområdet. Den senare sektorn omfattar också Eurosystemets köp av räntebärande icke-MFI-värdepapper inom ramen för CSPP. För det andra understöddes M3-tillväxten av den långvariga nedgången i MFI:s långfristiga finansiella skulder (exklusive eget kapital), som ingår i andra inhemska motposter än utlåning till offentlig sektor. Den årliga förändringstakten för sådana skulder har varit negativ sedan andra kvartalet 2012, delvis till följd av ECB:s riktade långfristiga refinansieringstransaktioner, som kan ha fungerat som ett substitut för mer långfristig marknadsfinansiering. Utvecklingen förklaras också av den förhållandevis flacka avkastningskurva som kan kopplas till ECB:s penningpolitiska åtgärder och som gjorde det mindre fördelaktigt för investerare att ha långfristig inlåning och långfristiga bankobligationer. MFI:s försäljning av statsobligationer i euroområdet exklusive Eurosystemet bidrog däremot till den negativa årliga förändringstakten i utlåning till den offentliga sektorn av MFI exklusive Eurosystemet och dämpade därmed M3-tillväxten (se de gröna staplarna i diagram 19). Dessutom fortsatte MFI:s externa nettotillgångar att trycka ner den årliga tillväxten i M3 (se de gula staplarna i diagram 19).
Diagram 19
M3 och dess motposter
Ruta 4 Den strukturella dimensionen i finansieringen av icke-finansiella företag och hushåll i euroområdet
Finansieringsstrukturen i den icke-finansiella privata sektorn spelar en central roll för penningpolitikens överföring till den reala ekonomin och för den reala ekonomins motståndskraft mot störningar. Till skillnad från i USA, där marknadsbaserad finansiering dominerar, har den icke-finansiella privata sektorn i euroområdet framför allt förlitat sig på banker för att finansiera sina utgifter.
Andelen banklån (eller MFI-lån) i den totala stocken av icke-finansiella företags externa finansiering har minskat betydligt i euroområdet sedan 2007. I termer av stockar motsvarade banklån 12,4 procent av de icke-finansiella företagens externa finansiering under tredje kvartalet 2017 (se tabell A), vilket är 4,1 procentenheter lägre än 2007.[36] Samtidigt var andelen banklån i de icke-finansiella företagens skuldfinansiering 27,7 procent under tredje kvartalet 2017, vilket var 9,2 procentenheter lägre än 2007.[37] Andelen banklån i de icke-finansiella företagens externa finansiering och skuldfinansiering samt minskningen i denna andel är betydligt större när intrasektoriell finansiering utesluts. Enligt detta mått utgjorde banklånen 44,9 procent av de icke-finansiella företagens skuldfinansiering 2017, vilket är en minskning från 59,5 procent 2007. Minskningen i de icke-finansiella företagens bankfinansiering mellan 2007 och 2017 berodde framför allt på utvecklingen i finansieringsstrukturen hos stora företag. Små och medelstora företag, som bildar ryggraden i euroområdets ekonomi, finansieras dock fortfarande i första hand via banklån. Räntebärande värdepapper emitterade av icke-finansiella företag, lån från icke-MFI och lån från övriga världen stod sammanlagt för 13,0 procent av den externa finansieringen och 29,2 procent av de icke-finansiella företagens skuldfinansiering tredje kvartalet 2017. Jämfört med 2007 har deras andelar av de icke-finansiella företagens externa finansiering och skuldfinansiering ökat med 4,0 respektive 9,1 procentenheter. Lån från icke-MFI och övriga världen omfattar bl.a. lån från finansierande specialföretag till sina moderföretag, vilket finansieras genom att dessa dotterföretag emitterar räntebärande värdepapper[38]. Noterade aktier, onoterade aktier och andra ägarandelar som emitteras av icke-finansiella företag motsvarade i sin tur 55,4 procent av de icke-finansiella företagens externa finansiering tredje kvartalet 2017. Deras sammanlagda andel är i stort sett oförändrad jämfört med 2007 eftersom påverkan nedåt av aktiekursernas lägre nivå uppvägs av nettoemitteringen av aktier och en ökning av balanserade vinstmedel under krisen.[39]
Tabell A
Balansräkningens struktur hos icke-finansiella företag i euroområdet
Andelarna banklån och lån från andra finansiella institut i de sammanlagda lånen till hushåll i euroområdet har varit i stort sett oförändrade under de senaste tio åren. I termer av stockar utgjorde banklån och lån från andra finansiella institut 86,4 procent respektive 7,9 procent av de totala lånen till hushållen tredje kvartalet 2017 (se diagram A). Merparten av banklånen till hushåll (75,3 procent av alla banklån till hushållssektorn) är bostadslån. Resten utgörs av konsumentkrediter (dvs. lån för personlig konsumtion av varor och tjänster) och av restkategorin ”övriga lån till hushåll” (t.ex. lån till familjeföretag, studielån). De utgör 11,7 procent respektive 13,0 procent av de sammanlagda banklånen till hushåll. Den stora majoriteten av banklånen till hushåll i euroområdet har längre löptider, vilket avspeglar lånens sammansättning efter syfte. Andra finansieringskällor är lån från andra finansiella institut och försäkringsbolag och pensionsinstitut. Andra finansiella institut kan t.ex. vara icke-banker som är specialiserade på konsumentlån samt värdepapperiseringsinstitut som är involverade i värdepapperisering av bostadslån och konsumentlån som härrör från banker, medan försäkringsbolag och pensionsinstitut tillhandahåller bostadslån. Det är dock endast i ett fåtal euroländer som sådana institut spelar en kvantitativt relevant roll för hushållens finansiering.
Diagram A
Balansräkningens struktur hos hushållen i euroområdet
Den ökande andelen icke-bankfinansiering i de icke-finansiella företagens totala externa finansiering i euroområdet sedan 2008 avspeglar både konjunkturrelaterade och strukturella faktorer. Tidigare har företagen i första hand förlitat sig på bankutlåning för sin nya externa finansiering.[40] Nettofinansflödet från banker till företag minskade i euroområdet när den stora recessionen och euroområdets finans- och skuldkris var som svårast, för att sedan återhämta sig gradvis (se diagram B). Nedgången i bankutlåning avspeglade både efterfråge- och utbudsfaktorer. Nedgången i ekonomisk aktivitet och behovet av att reparera balansräkningar ledde till att de icke-finansiella företagens efterfrågan på lån minskade, samtidigt som företagens lägre betalningsförmåga och bankernas försämrade balansräkningar innebar skärpta kreditkrav och ett minskat låneutbud.[41] De icke-finansiella företagen ökade dessutom sin nettoutgivning av räntebärande värdepapper under krisen för att kompensera för den minskade tillgången på banklån och på senare tid även för att dra nytta av de fördelaktiga marknadsfinansieringsvillkor som stärks genom ECB:s program för köp av värdepapper från företagssektorn. Andra finansiella instituts utlåning till företag har också ökat, vilket avspeglar en ökning i lån som finansierande specialföretag har beviljat sina moderföretag. Samtidigt ökade de icke-finansiella företagen sin användning av handelskrediter och intrasektoriella lån och finansierade en större andel av sin verksamhet med internt genererade medel och ökade balanserade vinstmedel för att dämpa det minskade kreditutbudets negativa påverkan på tillgången till extern skuldfinansiering. Generellt har andra finansieringskällor än banker blivit betydligt viktigare sedan krisen inleddes.
Diagram B
Extern finansiering av icke-finansiella företag i euroområdet, per instrument
Hushållssektorn i euroområdet fortsätter att i huvudsak finansiera sina fastighetsköp och varaktiga konsumtionsvaror med banklån och till skillnad från företagssektorn har det inte skett något skifte mot andra finansieringskällor. Sammanlagt minskade de totala beviljade lånen till hushåll i euroområdet när den stora recessionen bröt ut och blev negativa i efterdyningarna av finans- och skuldkrisen i euroområdet. I likhet med utvecklingen för de icke-finansiella företagen ledde krisen till att bankernas utlåning till hushållen minskade (se diagram C), vilket avspeglade både efterfråge- och utbudsfaktorer. Samtidigt var minskningen i utlåningen från andra finansiella institut till hushållen kraftigare än minskningen i bankutlåningen. I motsats till banklånen har det inte heller skett någon återhämtning i utlåningen från andra finansiella institut efter krisen. Detta avspeglade framför allt två faktorer. För det första försvann den kredittillväxt som är nödvändig för att bankerna ska kunna upprätthålla värdepapperiseringen av lån, vilket låg bakom en stor andel av andra finansiella instituts utlåning till hushåll. För det andra ledde värdepapperiseringsinstitutens framträdande roll i turbulensen på finansmarknaden och ändrade regelverk till att efterfrågan på och utbudet av värdepapperiserade produkter minskade.
Diagram C
Tillhandahållande av lån till hushåll inom euroområdet, per kreditgivarsektor
Generellt skulle den penningpolitiska transmissionen kunna påskyndas av att andra finansieringskällor än banker får en större roll för de icke-finansiella företagens externa finansiering. Framför allt kan vissa icke-MFI vara följsammare i anpassningen av sin riskexponering än bankerna när konjunkturen svänger. Det återstår dock att se om den nuvarande trenden mot ett mer marknadsbaserat finansieringsmönster för den reala ekonomin kommer att fortsätta när bankutlåningen har återhämtat sig fullt ut. Samtidigt kan en ökad diversifiering av finansieringskällorna för företag ha minskat deras sårbarhet för eventuella framtida minskningar i utbudet på banklån eller i tillgången till marknadsbaserade finansieringskällor. Hushållen är däremot fortfarande beroende av bankutlåning för sin externa finansiering, eftersom möjligheterna till finansiering från andra källor fortfarande är begränsade.
Penningpolitiken: tålamod, uthållighet och försiktighet
ECB:s penningpolitiska åtgärder har under de senaste åren syftat till att stödja en ekonomisk återhämtning i euroområdet och en återgång till inflationsnivåer som ligger under, men nära, 2 procent på medellång sikt, enligt målet om prisstabilitet. Åtgärderna har fått ett genomslag i hushållens och företagens finansieringsvillkor. Under 2017 fortsatte Eurosystemets balansräkning att växa, framför allt till följd av det pågående programmet för köp av tillgångar (APP) och de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna.
Den penningpolitiska inriktningen: mycket omfattande ackommodering
Den ekonomiska återhämtningen fortsatte att förstärkas i början av året, men en dämpad underliggande inflation krävde en fast politik
Efter ECB-rådets olika beslut i december 2016 fortsatte ECB:s penningpolitiska åtgärder att få ett genomslag i marknadsfinansiering och kreditvillkor för företag och hushåll i euroområdet (se avsnitt 2.2).[42] Även om hoten mot de ekonomiska utsikterna generellt blev mindre tydliga i början av året, fanns det fortfarande en viss nedåtrisk, som främst berodde på globala förhållanden, politisk osäkerhet och fortsatt svaghet i balansräkningarna inom vissa sektorer. Utsikterna för en uppåtgående trend i inflationen var dessutom fortfarande beroende av de rådande mycket fördelaktiga finansieringsvillkoren, vilka i sin tur till stor del berodde på den ackommoderande penningpolitiken.
En dubbelkontroll av resultatet av den ekonomiska analysen och signalerna från den penningpolitiska analysen bekräftade att det krävdes en mycket hög grad av penningpolitisk ackommodering för att kunna bygga upp inflationstrycket i euroområdet på ett hållbart och varaktigt sätt, trots att den ekonomiska återhämtningen blev allt motståndskraftigare. För detta krävdes en fast politik från ECB-rådets sida, vilket bekräftade deras olika beslut vid det penningpolitiska mötet i december 2016. ECB behöll därför sina nyckelräntor oförändrade (se diagram 20) och bekräftade den planerade takten i och horisonten för APP-köp och ECB-rådets framåtblickande vägledning om styrräntor och APP.
Diagram 20
ECB:s nyckelräntesatser
Den framåtblickande vägledningen utvecklades efter en förbättrad riskbedömning och minskad sannolikhet för negativa händelser
Fram till mitten av 2017 hade den ekonomiska återhämtningen förstärkts ytterligare. Produktionstillväxten väntades också öka något snabbare än man tidigare hade förutspått och samtidigt breddas över olika länder och sektorer. I juni 2017 ändrade ECB-rådet därför sin bedömning av riskerna för tillväxtutsikterna och ansåg att de i stort sett var balanserade. Eftersom tillväxtutvecklingen uppvisade större motståndskraft och var stabil, minskade även svansriskerna nedåt för prisstabiliteten, vilket innebar att sannolikheten för mycket negativa scenarier, t.ex. i samband med deflationsrisk, i stort sett hade försvunnit.
För att anpassa sin kommunikation efter den mer positiva riskbedömningen beslutade ECB-rådet i juni 2017 att ta bort hänvisningen till ytterligare räntesänkningar i sin framåtblickande vägledning om den förväntade banan för ECB:s nyckelräntor. Denna hade signalerat en möjlig policyrespons på mycket allvarliga nödlägen. Samtidigt betonade ECB-rådet att det krävdes tålamod och att inflationstrycket skulle byggas upp successivt. Rådet upprepade också sin avsikt att vara uthålligt i sina policyåtgärder för att upprätthålla den betydande penningpolitiska ackommodering som fortfarande krävdes för en varaktig justering av inflationen.
Att framåtblickande vägledning ges om både styrräntornas nivå och takten i tillgångsköp avspeglar det viktiga samspelet mellan enskilda policyverktyg för att påverka den penningpolitiska inriktningen. De olika delarna i det heltäckande paketet av penningpolitiska åtgärder kompletterar och förstärker varandra genom att upprätthålla de mycket ackommoderande finansieringsvillkor som krävs för att bidra till en varaktig återgång till en inflation som ligger under, men nära, 2 procent på medellång sikt. I detta avseende gällde ECB-rådets framåtblickande vägledning under 2017 inte bara under vilka förutsättningar som stimulansåtgärderna skulle upphöra utan också i vilken ordning förändringar i policyåtgärderna skulle genomföras.
De penningpolitiska åtgärderna justerades i oktober, samtidigt som de mycket fördelaktiga finansieringsvillkoren upprätthölls
Ny information under tredje kvartalet 2017, däribland från ECB:s makroekonomiska framtidsbedömningar i september, fortsatte att signalera en stark och brett baserad ekonomisk tillväxt i flera länder och sektorer. Den fortsatt goda tillväxttakten stärkte ECB-rådets förtroende ytterligare för att inflationen gradvis skulle närma sig en nivå på medellång sikt på under, men nära, 2 procent, förutsatt att mycket fördelaktiga finansieringsvillkor upprätthölls. Inflationen var emellertid fortfarande dämpad och måtten på underliggande inflation visade ännu inga mer övertygande tecken på en varaktigt uppåtgående trend. Den dämpade inflationen kan betraktas som ett tecken på att det fortfarande finns betydande lediga resurser på produkt- och arbetsmarknaderna, trots en något högre löneökning. För att vara på den säkra sidan ansåg ECB-rådet därför att det fortfarande behövdes en hög grad av penningpolitisk stimulans för att säkerställa en hållbar justering av inflationen, vilket därmed motiverade en omkalibrering av de penningpolitiska instrumenten efter årets slut.
Mot denna bakgrund antog ECB-rådet i oktober 2017 ett antal beslut för att uppnå sitt mål om prisstabilitet.
- För det första upprepade ECB-rådet att ECB:s nyckelräntor väntades ligga kvar på sina nuvarande nivåer under en längre period, långt utöver hur länge man skulle fortsätta med nettoinköpen av tillgångar.
- För det andra innebar de förbättrade ekonomiska utsikterna och det ökade förtroendet för konvergens i inflationen att ECB-rådet kunde sänka intensiteten i APP. Inköpen skulle fortsätta med en månadstakt på 30 miljarder euro från januari 2018 till slutet av september 2018 eller längre än så vid behov och under alla omständigheter tills ECB-rådet noterade en varaktig justering av inflationsbanan. Dessutom återupprepade ECB-rådet sitt åtagande om att öka APP sett till omfattning och/eller varaktighet om utsikterna försämrades eller om de finansiella förhållandena inte var förenliga med ytterligare framsteg mot en varaktig justering av inflationen.
- För det tredje tillkännagav ECB-rådet att återinvesteringarna av kapitalbeloppen på de förfallande värdepapper som köpts inom ramen för APP skulle fortsätta under lång tid efter det att nettoinköpen av tillgångar hade avslutats, och under alla omständigheter skulle fortsätta under så lång tid som behövdes. En bibehållen storlek på stocken av inköpta tillgångar skulle bidra till att upprätthålla både de gynnsamma likviditetsförhållandena och en lämplig penningpolitisk inriktning.
- För det fjärde förlängdes förfarandena med fastränteanbud med full tilldelning för refinansieringstransaktionerna till åtminstone utgången av den sista uppfyllandeperioden för kassakravet 2019 för att säkerställa ett fortsatt smidigt genomförande av penningpolitiken och samtidigt säkerställa gynnsamma förutsättningar på penningmarknaderna i euroområdet.
Det fortsatta stora penningpolitiska stödet från de extra nettoinköpen av tillgångar, den stora stocken av förvärvade tillgångar och de kommande återinvesteringarna skulle tillsammans med den framåtblickande vägledningen om räntorna upprätthålla de mycket fördelaktiga finansieringsvillkor som fortfarande behövs för att understödja en varaktig återgång till en inflation på medellång sikt som ligger under, men nära, 2 procent, i enlighet med målet om prisstabilitet.
Ruta 5 Referensvärden för Euroområdets penningmarknad: senaste tidens utveckling
Finansiella referensvärden kan i stora drag definieras som index som används som referens för att fastställa det belopp som ska betalas inom ramen för ett finansiellt instrument eller avtal, eller värdet av ett finansiellt instrument. Ett av världens mest använda referensvärden för penningmarknader är Libor (London Interbank Offered Rate), men i Europa är Euribor (Euro Interbank Offered Rate) och Eonia (Euro OverNight Index Average) vanligast. Dessa referensvärden fastställs på grundval av frivilliga bidrag från bankpaneler i form av expertbedömningar av den rådande marknadsprissättningen (”köp- och säljbud”) för Euribor, eller på grundval av faktiska transaktioner för Eonia.
På senare år har ECB noggrant följt och aktivt bidragit till reformen av referensvärdena, eftersom sunda referensvärden är nödvändiga för att det finansiella systemet och transmissionen av penningpolitiken ska fungera effektivt. De finansiella marknaderna är mycket beroende av referensvärden i finansiella kontrakt, t.ex. bostadslån, värdepapper med rörlig ränta eller derivatinstrument. Referensvärdena är också centrala för den dagliga värderingen av ett antal finansiella instrument. Om robusta och tillförlitliga referensvärden inte upprätthålls kan detta utlösa marknadsstörningar som kan få stora konsekvenser för den finansiella stabiliteten.
Det har skett en genomgripande reformering av referensvärdena i euroområdet och på andra håll i världen. Reformerna har till stora delar baserats på de principer som Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (International Organization of Securities Commissions, Iosco) utfärdade 2013 efter skandalerna i samband med manipulationen av Libor, men också som en reaktion på antagandet av EU:s förordning om referensvärden. I Europa pågår reformer av de vanligaste förekommande referensvärdena, Euribor och Eonia, på initiativ av deras administratör, European Money Markets Institute (EMMI). Till följd av dessa reformer kan marknadspraxis och avtal komma att behöva anpassas efter nya förutsättningar under de kommande åren.
När det gäller Euribor, som är det osäkrade interbankreferensvärdet i euro som offentliggörs för löptider från en vecka till tolv månader, har EMMI lagt fram planer på att förankra metoden i transaktioner i stället för i köp- och säljbud. I början av 2017 misslyckades man i ett test med att bekräfta att det var möjligt att införa en fullständigt transaktionsbaserad metod, eftersom penningmarknadsvolymerna inte var tillräckligt stora. Därför arbetar EMMI nu med marknadsaktörerna för att försöka utveckla en hybridmetod för Euribor där man kan kombinera transaktionsdata med expertbedömningar. Utvecklingen av hybridmetoden och konsekvensbedömningen kommer sannolikt att pågå även under första halvåret 2018 och därefter följas av ett samråd med berörda parter. Under tiden kommer Euribor att fortsätta att beräknas enligt den nuvarande köp- och säljbudsbaserade metoden.
När det gäller Eonia, som är ett helt transaktionsbaserat referensvärde för interbankinlåning över natten utan säkerhet, tillkännagav EMMI den 1 februari 2018 efter en studie av den osäkrade penningmarknaden att det inte längre var lämpligt att försöka göra en genomgripande granskning av Eonia, eftersom interbanklånevolymerna var små, samtidigt som aktiviteten fortfarande var koncentrerad. EMMI framhöll också att om marknadsvillkoren förblev oförändrade skulle det inte vara motiverat att kräva att referensvärdet skulle uppfylla EU:s förordning om referensvärden. EMMI påpekade att de ändå kunde bedöma möjligheten att anpassa de metodologiska parametrarna i syfta att förbättra Eonias tillförlitlighet vid behov.
Det finns en växande oro över tillförlitligheten i Euribor och Eonia, som är beroende av frivilliga bidrag från bankerna, eftersom de bidragande bankernas stöd har minskat med tiden. Bankerna förväntas lämna dagliga rapporter om köp- och säljbud baserat på egna expertbedömningar (i fråga om Euribor) eller interbanklånetransaktioner utan säkerhet över natten (i fråga om Eonia). Flera banker har emellertid nyligen lämnat den ena eller den andra panelen och angett som viktigaste orsak att reformprocessen överbelastar deras rutiner. Arbetet med referensvärdena för också med sig ansvar och anseenderisker.
Om bankerna fortsätter att lämna panelerna kan EU:s förordning om referensvärden inte erbjuda mer än en tillfällig säkerhetsmekanism. Förordningen innehåller särskilda bestämmelser om referensvärden såsom Euribor och Eonia, vilka bedöms vara ”kritiska”[43]. Framför allt kan tillsynsmyndigheten, dvs. den belgiska myndigheten för finansiella tjänster och finansmarknader i fråga om Eonia och Euribor, kräva obligatoriska bidrag till referensvärdet om dess representativitet hotas, t.ex. genom att banker lämnar panelen. Denna lösning kan användas som en säkerhetsmekanism, men får endast tillämpas under högst två år, varför den inte kan fungera på längre sikt om referensvärdets funktion hotas.
Med tanke på hur viktigt det är för marknaderna att ha stabila och tillförlitliga referensvärden meddelade ECB den 21 september 2017 sin avsikt att före 2020 offentliggöra en dagslåneränta utan säkerhet, baserad på uppgifter som har samlats in enligt förordningen om penningsmarknadsstatistik. En sådan ränta skulle komplettera de befintliga referensräntor som tas fram av den privata sektorn och fungera som en säkerhetsreferensränta. Under de närmaste två åren kommer ECB att fastställa räntans mer övergripande egenskaper, utveckla beräkningsmetoden och testa räntans stabilitet. Under den här perioden kommer ECB att ha en öppen kommunikation, bl.a. genom offentliga samråd. Det första offentliga samrådet inleddes den 28 november 2017 i syfte att samla in de berörda parternas synpunkter på räntans viktigaste egenskaper och dess tidpunkt för offentliggörande.
Det har också lanserats ett separat initiativ inom europenningmarknaden, där en nybildad arbetsgrupp för riskfria räntor i euro kommer att bilda en plattform där privata sektorn kan diskutera reservräntor och problem i samband med övergången till eventuella alternativa korta euroräntor. Gruppens arbete ska följa upp rekommendationen från styrgruppen för den offentliga sektorn i Financial Stability Board från juli 2014 om att en eller flera riskfria räntor bör identifieras och införas i varje större valutaområde. Arbetsgruppen ska bestå av enheter från den privata sektorn och dess ordförande ska vara en företrädare för den privata sektorn. Den kommer att få stöd av offentliga myndigheter och ECB ska tillhandahålla ett sekretariat för arbetsgruppen[44].
Det faktiska genomslaget för ECB:s penningpolitiska åtgärder
Genomslaget för de penningpolitiska åtgärder som vidtagits sedan juni 2014 fortsatte att understödja lånevillkoren för företag och hushåll och stärkte kreditflödena i hela euroområdet under 2017. De pågående tillgångsköpen inom ramen för APP, de oförändrade låga styrräntorna, den framåtblickande vägledningen om dessa båda instrument, samt de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna (TLTRO) säkerställde mycket fördelaktiga finansieringsvillkor och var fortsatt en avgörande faktor för en stärkt ekonomisk återhämtning i euroområdet.
Genomförandet av APP fortskred problemfritt, både i programmen för köp inom den privata sektorn – som omfattar programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP) och det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3) – och i programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP). Det senare programmet gäller obligationer utgivna av stater, regionala myndigheter, organ och överstatliga enheter i euroområdet. Inköpsvolymerna låg i genomsnitt i linje med ECB-rådets månatliga mål på 80 miljarder euro per månad från januari till mars och 60 miljarder euro per månad från april till december (se diagram 21). På grund av säsongsvariationer i marknadslikviditet låg inköpsvolymerna under målet i augusti och december, men detta uppvägdes av något större inköpsvolymer under resten av året. De månatliga inköpsvolymerna varierade också något mellan enskilda länder på grund av den allt större effekten av de återinvesteringar av inlösta förfallna obligationer som inleddes i mars 2017 för värdepapper som har köpts inom ramen för PSPP. Överlag avvek de månatliga inköpen endast marginellt från målvolymerna. Stocken av PSPP-innehav, som relevant mått för att bedöma fördelningen av inköpsvolymer, låg kvar nära den avsedda fördelningen baserat på fördelningsnyckeln, med hänsyn till ersättningsköp och utjämningen av återinvesteringar av förfallande obligationer.
Diagram 21
Månatliga nettoinköp och inlösen av tillgångar inom ramen för APP 2017
Den sista TLTRO-II-transaktionen, som avvecklades i mars 2017, hade ett bruttoutnyttjande på 233,5 miljarder euro, vilket innebar en likviditetsökning netto på 204 miljarder euro.[45] Sett till samtliga TLTRO-II-transaktioner (TLTRO-II.1–TLTRO-II.4) lånade bankerna i euroområdet sammanlagt 740,2 miljarder euro, eller 62 procent av ett totalt låneutrymme på 1 200 miljarder euro.
De penningpolitiska åtgärderna påverkar ekonomin via tre transmissionskanaler: signalering, portföljomfördelning och direkt genomslag.[46] För det första har APP stärkt trovärdigheten i ECB:s framåtblickande vägledning i fråga om dess förväntningar på att behålla nyckelräntorna på de nuvarande nivåerna under en längre period. Den negativa räntan på inlåningsfaciliteten har förstärkt APP:s inverkan på hela avkastningskurvan genom att sänka förväntningskomponenten för de längre räntorna. För det andra har APP motiverat investerare att omfördela sina portföljer i riktning mot mer riskfyllda marknadssegment. De pågående tillgångsköpen har ersatt innehav av medelfristiga och långfristiga obligationer med centralbanksreserver som innehas av banksektorn, vilket pekar på att investerarnas durationsrisk har minskat (se avsnitt 2.3). Den åtföljande sänkningen av påslagen skapar incitament för att investera i andra tillgångar, t.ex. lån till hushåll och företag. På så sätt får de penningpolitiska åtgärderna genomslag även för låntagare som saknar direkt tillgång till kapitalmarknaderna. Slutligen är TLTRO effektiva genom en direkt genomslagsmekanism. De räntor som bankerna behöver betala för dessa medel är beroende av att lån beviljas företag och hushåll, vilket säkerställer att de fördelaktiga finansieringsvillkoren förs vidare. Den extra nettolikviditeten har också bidragit till att minska marginalfinansieringskostnaderna för de deltagande bankerna.
Sammantaget har ECB:s penningpolitiska åtgärder sedan 2014 haft en betydande positiv inverkan på ekonomin i euroområdet. Den övergripande effekten på BNP-tillväxten i fasta priser i euroområdet och euroområdets inflation uppskattas i båda fallen till cirka 1,9 procentenheter sammanlagt mellan 2016 och 2020.[47]
ECB:s åtgärder innebar att de mycket fördelaktiga finansieringsvillkoren bibehölls
De penningpolitiska åtgärderna har förankrat marknadsräntorna på låga nivåer. De korta marknadsräntorna och de långa statsobligationsräntorna i området var förhållandevis stabila under hela året (se avsnitt 1.3). Dessa förhållanden överfördes till finansieringsvillkoren i ekonomin i stort via de tre transmissionskanaler som beskrivs ovan.
Bankernas finansieringskostnader var fortsatt mycket fördelaktiga under 2017 och låg väsentligt under de nivåer som rådde innan ECB lanserade sitt paket för kreditlättnader i juni 2014 (se diagram 22). Spreadarna mellan obligationer utgivna av bankerna i euroområdet fortsatte att minska kraftigt (se diagram 23). Den senare utvecklingen understöddes av den sista TLTRO-II-transaktionen i mars, som innebar att bankerna kunde ersätta en viss del av sin marknadsfinansiering med TLTRO-finansiering. Sammantaget ledde denna utveckling till att bankernas övergripande finansieringskostnader fortsatte att minska och att skillnaderna minskade mellan banker i olika euroländer.
Diagram 22
Sammansatt kostnad för bankers skuldfinansiering
Diagram 23
Spreadar för företagsobligationer med hög kreditvärdighet (”investment grade”)
De sjunkande finansieringskostnaderna för bankerna pressade också ner företagens refinansieringskostnader via kanalen för direkt genomslag och genom lägre riskfria räntor. De sammansatta utlåningsräntorna för icke-finansiella företag och hushåll har minskat mer än marknadsreferensräntorna sedan ECB:s åtgärder för kreditlättnader tillkännagavs. Banklåneräntorna för lån till icke-finansiella företag och hushåll sjönk med 123 respektive 108 punkter mellan juni 2014 och december 2017. Icke-finansiella företag med direkt tillgång till kapitalmarknaderna gynnades också av de lägre räntor på företagsobligationer som CSPP ledde till. Spreadarna på icke-finansiella företagsobligationer med hög kreditvärdighet minskade med 26 punkter under 2017 i linje med utvecklingen för banker och försäkringsbolag (se diagram 23). Effekterna sträckte sig också till företagsobligationer utan hög kreditvärdighet, som inte är godtagbara för köp inom ramen för CSPP, när investerarna justerade sina portföljer.[48]
Diagram 24
MFI-lån till icke-finansiella företag och hushåll
Återhämtningen i kredittillväxten fortsätter
De pågående förbättringarna i kreditvillkoren i euroområdet avspeglades inte bara i sjunkande räntor och spreadar utan även i stigande lånevolymer till den privata sektorn och en stabil tillgång till obligationsmarknaden för företag. Banker som deltog i euroområdets enkätundersökning om bankernas utlåning uppgav att de framför allt använde den extra likviditet som genererats genom APP till att bevilja lån, vilket tyder på att kreditutbudet fortsatte att förbättras under 2017.[49] Dessutom ökade nettoefterfrågan på lån samtidigt som bankerna lättade på sina kreditkrav och övergripande villkor för nya lån, framför allt för lån till hushåll. Följaktligen fortsatte utlåningen till den privata sektorn i euroområdet att återhämta sig gradvis. Samtidigt tyngdes lånetillväxten alltjämt av konsolideringen av bankernas balansräkningar, trots vissa förbättringar, och fortsatt höga nivåer av nödlidande lån i vissa länder.
Den årliga tillväxttakten i banklån till den icke-finansiella privata sektorn, som omfattar hushåll och icke-finansiella företag, var 2,8 procent i december 2017, vilket är en ökning från 2,2 procent i december 2016. Den årliga ökningen i lån till icke-finansiella företag steg till 2,9 procent, från 2,3 procent året innan, medan den årliga ökningen i lån till hushåll steg till 2,8 procent i december 2017 jämfört med 2,0 procent i december 2016. Utgivningen av obligationer från icke-finansiella företag med säte i euroområdet var stabil och nyemissionerna i euro uppgick till 199 miljarder euro, jämfört med 193 miljarder euro under 2016 (se diagram 25). De icke-finansiella företagens kapitalmarknadstillgång fortsatte att understödjas av nettoköpen av företagsobligationer inom ramen för CSPP.
Diagram 25
Bruttoskuldemission av icke-finansiella företag i euroområdet
ECB:s penningpolitiska åtgärder ledde också till avsevärt förbättrade kreditvillkor för små och medelstora företag, som normalt sett inte har direkttillgång till obligationsmarknaderna. De senaste resultaten i undersökningen om företagens tillgång till finansiering (Safe) signalerade ytterligare förbättringar i de externa finansieringsvillkoren, vilket innebar att den trend som observerats i de tidigare undersökningsomgångarna fortsatte.[50] De små och medelstora företagen bekräftade att tillgången till bankfinansiering hade förbättrats och att viljan att ge kredit till lägre räntor hade ökat. Små och medelstora företag i alla stora euroländer rapporterade positiva nettoförändringar i tillgången till banklån. För första gången sedan undersökningen infördes ansåg de små och medelstora företagen att den allmänna konjunkturbilden var positiv för tillgången till extern finansiering. De små och medelstora företagens finansieringskostnader minskade också. Spreaden mellan räntorna på mycket små lån och räntorna på stora lån minskade med 118 punkter mellan slutet av maj 2014 och december 2017.
Utvecklingen av Eurosystemets balansräkning
Eurosystemets balansräkning – storlek och sammansättning
Sedan den finansiella krisen började 2007–2008 har Eurosystemet vidtagit flera standardmässiga och extraordinära penningpolitiska åtgärder som direkt har påverkat storleken på och sammansättningen av Eurosystemets balansräkning över tid. Åtgärderna har omfattat transaktioner mot säkerhet för att tillhandahålla finansiering för motparter med en inledande löptid på upp till fyra år samt tillgångsköp i olika marknadssegment för att förbättra den penningpolitiska transmissionen och ge lättare finansieringsvillkor i euroområdet. Vid slutet av 2017 hade Eurosystemets balansräkning nått en historiskt hög nivå på 4,5 biljoner euro, en ökning med 0,8 biljoner euro jämfört med slutet av 2016.
Det utökade programmet för köp av tillgångar och tilldelningen av den sista riktade långfristiga refinansieringstransaktionen i mars 2017 ledde till både en utökning av och en förändring i balansräkningens sammansättning. Vid slutet av 2017 motsvarade penningpolitiskt relaterade poster på tillgångssidan 3,2 biljoner euro, eller 70 procent av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning, en ökning från 61 procent vid slutet av 2016. Dessa omfattade lån till kreditinstitut i euroområdet, som utgjorde 17 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 16 procent vid slutet av 2016) och värdepapper inköpta för penningpolitiska ändamål, som utgjorde ungefär 53 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 45 procent vid slutet av 2016), se diagram 26. Övriga finansiella tillgångar bestod främst av i) utländsk valuta och guld som innehas av Eurosystemet, ii) icke-penningpolitiska portföljer i euro och iii) akut likviditetsstöd från vissa nationella centralbanker i Eurosystemet till solventa finansiella institut med tillfälliga likviditetsproblem. Dessa övriga finansiella tillgångar omfattas av Eurosystemets interna rapporteringskrav och i synnerhet begränsningar till följd av förbudet mot monetär finansiering och kravet på att de inte ska påverka penningpolitiken, i enlighet med vad som fastställs i olika rättsakter.[51]
På skuldsidan noterades den största effekten på motparternas reservinnehav, som tack vare den fortsatt ackommoderande penningpolitiken 2017 ökade med 0,6 biljoner euro till 1,9 biljoner euro och motsvarade 42 procent av skuldsidan vid slutet av 2017, en ökning från 36 procent vid slutet av 2016. Sedlar i cirkulation minskade i relativa tal till 26 procent (jämfört med 31 procent vid slutet av 2016), även om ökningen i absoluta tal var i linje med den historiska tillväxttrenden. Övriga skulder, däribland kapitalbalans och omvärderingskonton, motsvarade 32 procent, en minskning från 33 procent vid slutet av 2016, men en ökning i absoluta tal med 0,2 biljoner euro (se diagram 26).
Diagram 26
Utvecklingen i Eurosystemets konsoliderade balansräkning
Genomsnittlig portföljlöptid och fördelning mellan tillgångar och jurisdiktioner
Sedan APP inleddes har ECB varje vecka offentliggjort hur innehaven i de olika program som ingår i APP har utvecklats. Dessutom offentliggör ECB varje månad fördelningen av innehav mellan köp på primära och sekundära marknader för det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP) och programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). Inom ramen för PSPP har ECB tillhandahållit uppgifter om värdepappersinnehav per emittentland[52], inklusive den viktade genomsnittliga löptiden.
Vid slutet av 2017 uppgick APP till 2,3 biljoner euro.[53] Av detta belopp bidrog ABSPP-innehav med 25 miljarder euro (1 procent av den totala APP-portföljen) och CBPP3-innehaven utgjorde 241 miljarder euro (11 procent av den totala APP-portföljen). Bland programmen för inköp i den privata sektorn bidrog CSPP mest till APP under 2017, med 82 miljarder euro i nettoinköp. De totala CSPP-innehaven uppgick därmed till 132 miljarder euro, eller 6 procent av de totala APP-innehaven. Under 2017 började ECB offentliggöra en fullständig förteckning över samtliga CSPP-innehav, inklusive namn på emittenter, löptider och obligationernas kupongränta, samt aggregerade uppgifter om CSPP-innehav per land, kreditbetyg och sektor. CSPP-inköpen görs utifrån ett referensvärde som avspeglar alla godtagbara utestående emissioner. Detta betyder att marknadskapitaliseringen ger en viktning för var och en av de olika emitteringsjurisdiktionerna inom referensvärdet.
PSPP utgjorde den största andelen av APP och uppgick till 1,9 biljoner euro eller 83 procent av det totala APP-innehavet av värdepapper, jämfört med 82 procent vid slutet av 2016. Inom ramen för PSPP styrs inköpsfördelningen mellan olika jurisdiktioner av ECB:s fördelningsnyckel. Inom sina enskilda tilldelningar kan ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet välja mellan att köpa värdepapper som har utfärdats av stater, regionala och lokala myndigheter, värdepapper som har utfärdats av vissa organ som är etablerade i de respektive jurisdiktionerna samt, vid behov, värdepapper som har utfärdats av överstatliga institut.
Den viktade genomsnittliga löptiden för PSPP var 7,7 år vid slutet av 2017, jämfört med 8,3 år vid slutet av 2016, med viss variation mellan olika jurisdiktioner. Nedgången i den viktade genomsnittliga löptiden avspeglar framför allt ECB-rådets beslut i december 2016 om att i) sänka den kortaste återstående löptiden för värdepapper som är godtagbara för PSPP från två år till ett år och ii) i den mån som krävs tillåta köp av värdepapper med en avkastning fram till förfallodagen som är lägre än räntan för ECB:s inlåningsfacilitet.
Löptiden för de tillgångar som Eurosystemet köper är relevant i två avseenden: dels gör den det möjligt att absorbera ränterisk från marknaden, vilket skapar incitament för investerare att omfördela sina portföljer, dels strävar Eurosystemet efter en marknadsneutral tillgångsfördelning och köper värdepapper inom alla godtagbara löptider i alla jurisdiktioner på ett sätt som avspeglar sammansättningen i euroområdets statsobligationsmarknad.
Eurosystemet återinvesterar kapitalbeloppen för de värdepapper som har köpts inom ramen för APP i takt med att de förfaller. Återinvesteringarna inom ramen för programmen för köp inom den privata sektorn fortsatte under 2017 och uppgick till 24,3 miljarder euro, samtidigt som återinvesteringarna inom ramen för PSPP inleddes i mars 2017 och uppgick till 24,9 miljarder euro under året. Som en reaktion på återinvesteringarnas ökande betydelse började ECB i november 2017 att offentliggöra de förväntade månatliga inlösenbeloppen för APP för en rullande 12-månadershorisont.
De värdepapper som har köpts inom ramen för APP görs tillgängliga för utlåning för att stödja likviditeten på obligations- och repomarknaden, utan att i onödan hämma den normala aktiviteten på repomarknaden. ECB offentliggör det sammanlagda månatliga genomsnittet för Eurosystemets utlåningssaldo. För att ytterligare komma till rätta med bristen på säkerhet i marknaden började Eurosystemet från och med december 2016 att godta begränsade kontantbelopp som säkerhet för lånetransaktioner utöver värdepapper, som tidigare var den enda accepterade formen av säkerhet. Varje månad offentliggör ECB också uppgifter om det sammanlagda månatliga genomsnittet för mottagna kontantsäkerheter.
Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner
Det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner har ökat med 168,3 miljarder euro sedan slutet av 2016 och uppgick till 764,0 miljarder euro vid slutet av 2017. Detta kan till stora delar hänföras till tilldelningen av 233,5 miljarder euro i den sista TLTRO-II-transaktionen i mars 2017, som trots att den delvis uppvägdes av lägre volymer i de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och TLTRO-I-återbetalningarna under 2017, ändå ledde till en avsevärd nettoökning i utestående likviditet. Den viktade genomsnittliga löptiden för likviditet som tillhandahållits genom likviditetstillförande återköpstransaktioner minskade från ungefär tre år vid slutet av 2016 till ungefär 2,7 år vid slutet av 2017. Eftersom tilldelningen av den sista TLTRO-II-transaktionen (med en inledande löptid på fyra år) gjordes i början av 2017 (mars), minskade den viktade genomsnittliga löptiden för Eurosystemets refinansieringstransaktioner under resten av året.
Finanssektorn i Europa: motståndskraftig, men med utmaningar
ECB bedömer den finansiella stabilitetens utveckling i euroområdet och EU:s finansiella system för att upptäcka eventuella sårbarheter och källor till systemrisker. ECB förser även Europeiska systemrisknämnden (ESRB) med analyser av den finansiella stabiliteten och bidrar till viktiga regleringsinitiativ. Om systemrisker uppstår åtgärdas detta genom makrotillsynspolitiken.
ECB utför dessa uppdrag tillsammans med Eurosystemets övriga centralbanker och Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Makro- och mikrotillsynsfunktionerna inom ECB har ett nära samarbete för att identifiera de viktigaste riskerna och sårbarheterna hos den europeiska finansiella sektorn och hantera regleringsfrågor.
Risker och sårbarheter i euroområdets finansiella system
ECB presenterar regelbundet sin analys av systemriskerna i Financial Stability Review (FSR), som ges ut en gång i halvåret.[54] De flesta indikatorer visade på begränsad systemstress i euroområdet under 2017 (se diagram 27), vilket tyder på att den finansiella stabiliteten utvecklades positivt under året. Ett förbättrat konjunkturläge i euroområdet understödde en god utveckling av tillgångsmarknaderna och bidrog till en låg volatilitet i flera tillgångsklasser under 2017 (se även avsnitt 1). Stressen var fortsatt låg inom banksektorn i euroområdet, eftersom investerarna förväntade sig att bankernas lönsamhet skulle öka till följd av större lånevolymer och lånemarginaler om den ekonomiska tillväxten skulle fortsätta att förbättras och räntorna stiga. Där-emot ökade systemstressen på statsobligationsmarknaderna i början av 2017, delvis på grund av ökad politisk osäkerhet i vissa euroländer. Osäkerheten dämpades därefter till följd av valresultatet i vissa stora euroländer, vilket medförde att indikatorn för stress på statsobligationsmarknaden sjönk under andra halvåret 2017. I övrigt var indikatorerna för systemrisk i euroområdet dämpade, trots ökad geopolitisk osäkerhet på global nivå, t.ex. de växande spänningarna på Koreahalvön.
Diagram 27
Sammansatta indikatorer för systemstress på finansiella marknader och statsobligationsmarknader samt sannolikhet för fallissemang hos två eller fler bankgrupper
Mot bakgrund av detta identifierades fyra större risker för euroområdets finansiella stabilitet under 2017.
Den största risken under 2017 var fortfarande risken för en plötslig och kraftig förändring i den globala riskpremien. Överlag var volatiliteten på de finansiella marknaderna låg, tillgångsvärderingarna förhöjda och riskpremierna nedtryckta i vissa marknader, vilket tydde på ökat risktagande. Framför allt var spreadarna för de mest riskfyllda emittenterna på obligationsmarknaderna fortfarande mycket små, vilket avspeglade marknadsaktörernas uppfattning om att det var osannolikt att svagheter skulle kunna framträda. Denna utveckling hörde delvis ihop med de förbättrade marknadsvillkoren och drevs alltså av fundamentala faktorer, men tecknen blev också allt starkare på att aktörerna på de finansiella marknaderna kanske inte var fullt medvetna om att stämningsläget på marknaden snabbt kunde förändras.
Den andra viktiga risken gällde lönsamhetsutsikterna för bankerna i euroområdet. Lönsamheten ökade något för bankerna i euroområdet till följd av ökade övriga intäkter. Bankernas avkastning på eget kapital var 3,2 procent under de tre första kvartalen 2017, jämfört med 2,5 procent under samma period föregående år. Bankernas solvens fortsatte också att förbättras och kärnprimärkapitalrelationerna uppgick till 14,5 procent under tredje kvartalet 2017, vilket är en ökning från 13,9 procent 2016.[55]
ECB:s penningpolitiska åtgärder kan huvudsakligen påverka bankernas lönsamhet via två kanaler. För det första bidrar det låga ränteläget till att trycka ner bankernas räntemarginaler, vilket minskar räntenettot. För det andra leder den negativa räntan på ECB:s inlåningsfacilitet till en direkt avgift på överskottslikviditet för euroområdets banksystem som helhet. Dessa negativa aspekter har emellertid i stort sett uppvägts av de positiva effekter som en stabil och brett baserad ekonomisk expansion får på bankernas lönsamhet. Framför allt sjunker bankernas kostnader för att tillhandahålla lån när låntagarnas kreditkvalitet förbättras till följd av bättre ekonomiska utsikter. Ökande lånevolymer under den ekonomiska återhämtningen och realisationsvinsterna från stigande tillgångspriser stärker också bankernas lönsamhet. Slutligen finns det visserligen en stelhet nedåt i räntorna på inlåning från allmänheten, men inlåning från kapitalmarknaden – särskilt från aktörer som inte är hemmahörande i euroområdet – ersätts ofta till negativ ränta, vilket dämpar de negativa nominella räntornas nedtryckande effekt på bankernas räntenetto. De penningpolitiska åtgärdernas netto-effekt på lönsamheten hos bankerna i euroområdet 2014–2017 (se diagram 28) var dock fortfarande begränsad överlag, även om den varierade något mellan olika länder.
Diagram 28
Komponenter i bankernas lönsamhet
Trots denna positiva utveckling var banksektorns utsikter fortfarande dämpade. Detta avspeglades också i de förhållandevis låga aktiekurserna för banker i euroområdet – där marknadsvärdet på bankerna i euroområdet är avsevärt lägre än det bokförda värdet. Marknadens farhågor gällde främst två faktorer. För det första påverkar fortfarande strukturella utmaningar kostnadseffektiviteten hos bankerna samt deras möjlighet att diversifiera intäkterna. För det andra gjordes det visserligen stora framsteg under året när det gällde den stora stocken av nödlidande lån (se diagram 29), men utvecklingen varierade mellan olika banker och länder, där några släpade efter. Den stora andelen nödlidande lån fortsätter att pressa bankernas lönsamhet, dels på grund av den direkta effekten av större reserveringar, dels på grund av den indirekta effekten av att nödlidande lån förbrukar kapacitet i balansräkningen.
ECB bidrog till diskussionen om hur de återstående problemen i banksektorn kan lösas. En transaktionsplattform för nödlidande lån kan t.ex. bidra till en snabbare rensning av bankernas balansräkningar.[56] På liknande sätt kan saminvesteringar från den privata sektorn och staten (i enlighet med reglerna för statligt stöd) minska informationsasymmetrin mellan potentiella köpare och säljare av nödlidande lån.[57] När det gäller strukturella problem kan en fortsatt konsolidering och digitalisering av banksektorn bidra till att öka kostnadseffektiviteten. Åtgärder för att minska stocken av nödlidande lån kan också bidra till att öka den gränsöverskridande verksamheten, vilket i sin tur kan leda till ökad geografisk diversifiering av intäkterna.[58] Framför allt kan fusioner och uppköp över gränserna öka integreringen av privata banktjänster. En fullbordad bankunion och andra politiska åtgärder inom den finansiella sektorn, t.ex. en harmonisering av skatte- och insolvensregler, skulle underlätta i detta avseende.[59]
Diagram 29
Nödlidande lån per sektor och lånetyp
De två återstående identifierade riskerna för den finansiella stabiliteten hade sitt ursprung utanför banksektorn. För det första ökade oron över hållbarheten i den offentliga och privata sektorns skulder under första halvåret. Oron dämpades, framför allt på grund av att de ekonomiska utsikterna förbättrades och osäkerheten i fråga om den ekonomiska politiken minskade efter parlamentsvalen i stora euroländer. Den privata sektorns skuldsättning i euroområdet var fortfarande hög ur både historiskt och internationellt perspektiv. I synnerhet är företagen sårbara för en kraftig räntehöjning. För det andra fortsatte värdepappersfonder att expandera i den finansiella icke-banksektorn, till följd av ökade inflöden som en följd av förbättrade tillväxtutsikter och låg volatilitet på de finansiella marknaderna. Värdepappersfonderna exponerade sig också i allt större grad mot värdepapper med lägre kreditbetyg och längre löptider, samtidigt som likviditetsbuffertarna i obligationsfonder fortsatte att minska. Flöden in i och ut ur värdepappersfonder kan vara särskilt känsliga för förändringar i stämningsläget på marknaden. Till skillnad från vad som gäller för fondföretag innehåller EU-lagstiftningen för närvarande inga strikta lagstadgade begränsningar för belåningsgraden hos alternativa värdepappersfonder. För att förhindra att sektors-övergripande risker byggs upp var utvecklingen av ett regelverk för en harmoniserad tillämpning av makrotillsynsåtgärder för alternativa värdepappersfonders belåningsgrad ett viktigt initiativ i processen med att utvidga makrotillsynen utanför banksektorn.[60]
En analys av strukturen för euroområdets bredare finansiella sektor, inklusive försäkringsbolag, pensionsinstitut och skuggbanker, bekräftade att den finansiella icke-banksektorn fortsatte att expandera. Detta skedde mot bakgrund av en pågående rationalisering av banksektorns tillgångar, som uppenbart fortsatte att få en begränsad inverkan på det finansiella systemets övergripande effektivitet, då bankernas aggregerade K/I-tal (dvs. kostnader i förhållande till intäkter) fortfarande var högt.[61]
Ruta 6 Utvecklingen på bostads- och fastighetsmarknaderna i euroområdet
Den cykliska expansionen av marknaderna för bostadsfastigheter i euroområdet fortsatte under 2017. Sammantaget ökade priserna och bostadslånen måttligt. Överlag verkar sårbarheterna på bostadsfastighetsmarknaderna ha varit begränsade i euroområdet som helhet, även om de ökade gradvis. Den nominella prisökningen på bostadsfastigheter steg till mer än 4 procent på årsbasis under tredje kvartalet 2017, men låg fortfarande under det historiska genomsnittet och var långt under värdena före krisen (se diagram A). Tillväxttakten i priset på bostadsfastigheter drevs av en stark efterfrågan och fick allt mer stöd av återhämtningen i egen inkomst. Priserna verkade sammantaget ligga i linje med eller något över de fundamentala värdena i euroområdet (se diagram A).[62] Den årliga tillväxten i utlåning för bostadsköp fortsatte att öka och överskred 3 procent på årsbasis mot slutet av 2017, men hushållens skuldsättning fortsatte att minska och nådde 58 procent av BNP tredje kvartalet 2017 (se diagram B).
Diagram A
Årlig tillväxttakt i priset på bostäder och övervärderingar i euroområdet
Diagram B
Lån till hushåll för bostadsköp och hushållens skulder i euroområdet
Trots att det fanns ett fåtal tecken på att sårbarheter håller på att byggas upp på marknaden för bostäder i euroområdet överlag har läget varierat mellan olika länder och ECB har övervakat enskilda euroländer aktivt under 2017 inom ramen för sin makrotillsyn. Detta gällde framför allt de länder som tog emot varningar från ESRB i slutet av 2016.[63]
Ett antal makrotillsynsåtgärder med inriktning på sårbarheter på bostadsmarknaden antogs av nationella myndigheter eller trädde i kraft i flera länder under 2017.
- I Finland har en ny minsta tillåtna genomsnittliga riskvikt för bostadslån på 15 procent införts för kreditinstitut som använder internmetoden, med verkan från och med januari 2018. Åtgärden kommer att gälla i två år, omfatta lån för köp av bostadsfastigheter i Finland och tillämpas på konsoliderad basis.
- I Litauen utvidgades förordningarna om de viktigaste kreditkraven (bl.a. krav på beräkning av belåningsgrad och skuldtjänstkvot) till att omfatta fysiska personer som utför byggtjänster eller bedriver uthyrningsverksamhet för affärsändamål.
- I Belgien rekommenderades att banker som använder internmetoden ska tillämpa ett påslag på 5 procentenheter på riskvikterna för belgiska bostadslån. Rekommendationen gjordes efter det att en liknande makrotillsynsåtgärd hade löpt ut.
- I Slovakien skärptes de låntagarinriktade åtgärderna i början av 2017 (dvs. begränsningar av belåningsgrad, skuldtjänstkvot och löptid) inom ramen för ett ”paket för ansvarsfull utlåning”.
- I Irland gjordes en översyn och justering av de låntagarinriktade åtgärderna. Från och med januari 2017 tillåts ny utlåning på 5 procent utöver gränsen på 90 procent för belåningsgraden till förstagångsköpare och ny utlåning på 20 procent till andragångsköpare och därefter, utöver gränsen på 80 procent för belåningsgraden.
Marknaden för kommersiella fastigheter i euroområdet har haft en stark tillväxt i priser och transaktionsvolymer på senare år. År 2016 nådde priserna för kommersiella fastigheter i euroområdet en årlig tillväxt på 5,1 procent, vilket är en ökning från 3,8 procent respektive 1,9 procent år 2015 respektive 2014. Dessa prisökningar leddes av prime-segmentet för kommersiella fastigheter (där priserna ökade med 18 procent på årsbasis 2016, jämfört med 14 procent föregående år) och framför allt av prime-segmentet för bostäder (se diagram C), där priserna fortsatte att stiga även under 2017.
Diagram C
Prisindex för kommersiella fastigheter i euroområdet
I många av de länder där priserna på kommersiella fastigheter har ökat mest under 2017 har investeringarna i kommersiella fastigheter i första hand finansierats genom direktinvesteringar från institutionella investerare och fonder och i mindre grad genom bankutlåning. Fastighetsfonder har blivit allt viktigare investeringskanaler för amerikanska tillgångsförvaltare och andra utländska investerare som söker avkastning i en lågräntemiljö. Den ökande användningen av utländska finansieringskällor för eget kapital bör i princip minska risken för att en eventuell kraftig sänkning av värdet på kommersiella fastigheter skulle ge direkta negativa spridningseffekter till banksystemet. Men en ökning av utländska direktinvesteringar kan också leda till mer volatila ”boom-bust-cykler”. Även om bankernas krediter till sektorn för kommersiella fastighetslån inte expanderar har banksektorn fortfarande stora exponeringar mot kommersiella fastighetslån i vissa länder, vilket gör dem sårbara för eventuella negativa priskorrigeringar på detta område. Med tanke på dess egenskaper och storlek är det uppenbart att sektorn för kommersiella fastigheter inte är lika systemviktig som bostadssektorn. ECB kommer att fortsätta att övervaka utvecklingen på marknaden för kommersiella fastigheter i euroområdet och i samband med detta framför allt ta hänsyn till att utvecklingen sker under mycket varierande nationella förutsättningar.
ECB:s makrotillsyn
Ansvaret för beslut om makrotillsynsåtgärder i euroområdet delas mellan nationella myndigheter (den nationella behöriga myndigheten eller den utsedda nationella myndigheten) och ECB. Inom euroområdet har de nationella myndigheterna kvar sin befogenhet att aktivera och genomföra makrotillsynsåtgärder. ECB utvärderar regelbundet åtgärdernas lämplighet och de nationella myndigheterna ska anmäla dessa till ECB. ECB kan invända mot de åtgärder som de nationella myndigheterna vidtagit och har befogenhet att komplettera åtgärderna (genom att stärka dem eller tillämpa högre krav) med de makrotillsynsinstrument som ECB har till sitt förfogande genom EU-lagstiftningen. Befogenheternas asymmetriska karaktär avspeglar den roll som ECB måste inta för att komma till rätta med en eventuell benägenhet att inte vidta åtgärder på nationell nivå.
Under 2017 fortsatte ECB och de nationella myndigheterna att föra breda och öppna diskussioner om såväl tekniska som policyrelaterade frågor rörande användningen av makrotillsynsinstrument samt utvecklingen av metoder för att bedöma olika typer av systemrisk. Detta ledde till en förbättrad bedömningsprocess för att avgöra om makrotillsynen har rätt inriktning, både för euroområdet som helhet och för de enskilda länder som omfattas av den europeiska banktillsynen.
Makrotillsynen under 2017
Under 2017 fortsatte ECB sitt arbete med att stärka sin samordnande funktion för makrotillsynen samt sin externa kommunikation om makrotillsynsfrågor i syfte att förbättra insynen och understryka makrotillsynens betydelse.
I de länder som omfattas av den europeiska banktillsynen fullföljde ECB också sitt rättsliga mandat att bedöma de nationella myndigheternas makrotillsynsbeslut. Under 2017 hade mer än hundra sådana beslut anmälts till ECB. De flesta rörde fastställande av kontracykliska kapitalbuffertar samt identifiering av systemviktiga kreditinstitut och kalibrering av deras kapitalbuffertar. Utöver detta erhöll ECB anmälningar om införandet av systemriskbufferten samt om tillämpningen av artikel 458 i kapitalkravsförordningen i vissa länder.
Varje kvartal bedömer samtliga 19 euroländer de cykliska systemriskerna och fastställer nivån för den kontracykliska kapitalbufferten. I de flesta euroländer har de cykliska systemriskerna varit fortsatt begränsade och ECB-rådet ställde sig bakom samtliga beslut gällande den kontracykliska kapitalbufferten som de nationella myndigheterna fattat under året. Med undantag för Slovakien och Litauen har samtliga länder beslutat att fastställa den kontracykliska kapitalbufferten till 0 procent. I juli 2016 införde Slovakien en kontracyklisk kapitalbuffert på 0,5 procent från och med den 1 augusti 2017 och beslutade därefter i juli 2017 att öka bufferten till 1,25 procent från och med den 1 augusti 2018 på grund av den fortsatta uppbyggnaden av cykliska systemrisker. I Litauen ska den kontracykliska kapitalbufferten på 0,5 procent gälla från och med den 31 december 2018.
Under 2017 uppdaterade ECB, de nationella myndigheterna och Financial Stability Board (FSB), i samråd med Baselkommittén för banktillsyn, den årliga bedömningen av globala systemviktiga banker (G-SIB) i euroländerna. Denna bedömning resulterade i att sju banker i Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Nederländerna tilldelades de internationellt överenskomna G-SIB-intervallen 1, 2 och 3, vilket innebär kapitalbuffertnivåer på 1,0, 1,5 respektive 2,0 procent.[64] Dessa buffertnivåer gäller från och med den 1 januari 2019 och fasas in under en period.
ECB bedömde även de nationella myndigheternas beslut om kapitalbuffertar för 109 andra systemviktiga institut (O-SII).[65] ECB-rådet ställde sig bakom de nationella myndigheternas beslut.
I en strävan att skapa ökad öppenhet kring ECB:s makrotillsynsarbete har ECB fortsatt att ge ut Macroprudential Bulletin två gånger om året. Det tredje numret av denna publikation gav en inblick i ECB:s makrotillsynsverktyg och syn på olika makrotillsynsfrågor. Fokus för detta nummer var i) ECB:s golvmetod för att fastställa kapitalbuffertar för identifierade andra systemviktiga institut, ii) kvalitetssäkring av stresstester i ett top-down-perspektiv samt iii) exponering av ett potentiellt europeiskt insättningsgarantisystem för bankfallissemang och fördelarna med riskbaserade avgifter. I det fjärde numret behandlades i) kortsiktiga effekter av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) på finansiella marknader och banker sett till den finansiella stabiliteten, ii) en modell framtagen för att bedöma vilka effekter förändringar i bankkapitaliseringen skulle få beroende på om ett skuldnedskrivnings- eller undsättningssystem tillämpas samt iii) makrotillsynsaspekter av ECB:s nyligen offentliggjorda yttranden över kommissionens förslag till ändring av EU:s bankregelverk.
För att ytterligare förbättra sin kommunikation till allmänheten började ECB under 2017 att offentliggöra en översikt på sin webbplats över vilka makrotillsynsåtgärder som nu tillämpas i de länder som omfattas av ECB:s banktillsyn. På ESRB:s webbplats finns samma information, även för EU-länder utanför euroområdet.
Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden
ECB fortsatte att förse Europeiska systemrisknämndens (ESRB) sekretariat, som ansvarar för ESRB:s löpande verksamhet, med analyser, statistik, logistiktjänster och organisationsstöd. ECB bidrog till ESRB:s pågående arbete med att identifiera och övervaka potentiella systemrisker. ECB har bl.a. varit med och lett expertgruppen för ESRB:s rådgivande tekniska kommitté, som utarbetat rapporten ”Resolving non-performing loans in Europe”, publicerad i juli 2017. I rapporten fastställs olika problem avseende makrotillsyn och finansiell stabilitet som beror på förhöjda nivåer av nödlidande lån och olika hinder för avveckling av nödlidande lån. Rapporten innehåller även praktisk vägledning för beslutsfattare om vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå en allmän lösning på problemet med nödlidande lån.
ECB bidrog också till ESRB:s rapport ”Financial stability implications of IFRS 9”, även den publicerad i juli 2017. Denna rapport utarbetades på begäran av Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor och innehåller en analys av potentiella effekter som införandet av en ny redovisningsstandard, IFRS 9 (International Financial Reporting Standard) kan få på den finansiella stabiliteten. Rapportens slutsats är att IFRS 9 överlag förväntas medföra stora fördelar för den finansiella stabiliteten, eftersom standarden innebär att kreditförluster redovisas i ett tidigare skede. I rapporten fastställs emellertid flera praktiska utmaningar med att utnyttja de förväntade fördelarna samt vissa potentiella procykliska effekter.
ECB har även bistått ESRB med att analysera uppgifter som blivit tillgängliga för ESRB tack vare förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer. Under 2017 publicerades fyra forskningsrapporter som baserades på dessa uppgifter.[66]
Mer ingående information om ESRB finns på dess webbplats och i dess årsrapport 2016.
ECB:s bidrag till regleringsinitiativ
Att bidra till regleringsinitiativ är en av ECB:s arbetsuppgifter enligt dess mandat. Under 2017 har ECB på ett betydande sätt bidragit till analys och policy för ett antal regleringsinitiativ på internationell och europeisk nivå. Följande var några av de viktigaste regleringsfrågorna för ECB under 2017: i) slutförandet av Baselkommitténs kapital- och likviditetsregler (Basel III), ii) översynen av mikro- och makrotillsynsregleringen för banker i EU, iii) översynen av krishanterings- och resolutionssystemet, iv) arbetet med att fullborda bankunionen och v) inrättandet av ett regelverk för icke-bankverksamhet. ECB har även bidragit till diskussionen om EU:s framtida regelverk för återhämtning, resolution och övervakning av centrala motparter (se avsnitt 4.2 och 9.2) samt till översynen av EU-systemet för finansiell tillsyn (ESFS).
Slutförandet av Baselkommitténs kapital- och likviditetsregler
Den 7 december 2017 enades gruppen av centralbanks- och tillsynschefer i Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) om ett reformpaket för att slutföra Basel III. ECB var aktivt involverad i policydiskussionen om slutförandet av Basel III och deltog fullt ut i konsekvensanalyserna. Framöver blir det avgörande att genomföra det slutförda Basel III-paketet i samtliga jurisdiktioner samt att noggrant följa utvecklingen. I detta hänseende bedömer ECB att det är viktigt att fortsätta med det omfattande internationella samarbete som har präglat arbetet efter krisen, eftersom globalt överenskomna standarder är avgörande för att säkerställa finansiell stabilitet.
Översynen av mikro- och makrotillsynsregleringen för banker i EU
Den 23 november 2016 offentliggjorde kommissionen ett omfattande paket med regleringsreformer för bankerna i syfte att ytterligare stärka banksektorns motståndskraft samt främja den finansiella integrationen inom EU.[67] Genom detta förslag införs viktiga punkter från det globala regleringsreformprogrammet i den europeiska lagstiftningen. Dessa globala standarder omfattar bankers kapitaltäcknings- och likviditetskrav som har utarbetats av BCBS, t.ex. den stabila nettofinansieringskvoten (NSFR), bruttosoliditetsgraden och den genomgripande översynen av handelslagret. Genom förslaget införs också ytterligare ändringar av tillsynsramverket på ett antal punkter, bl.a. tillsynsmyndigheternas tillgängliga befogenheter (ramverket för pelare 2), samt bestämmelser om undantag från kapitalkrav, mellanliggande moderbolag, nationella alternativ och handlingsutrymmen, proportionalitet samt behandling av tredjelandsgrupper.
Figur 1
Tidslinje för viktiga händelser
I november 2017 offentliggjorde ECB sitt yttrande över förslagen. I yttrandet framhålls vikten av att Baselkommitténs standarder införs i EU:s rättsliga ramverk för att säkerställa globala likvärdiga förutsättningar. ECB föreslår även att översynsklausuler införs för samtliga standarder, vilka nu är under diskussion inom Baselkommittén.
Vad gäller översynen av pelare 2-ramverket ställer sig ECB visserligen bakom målet med kommissionens förslag, nämligen en ökad tillsynskonvergens, men anser att förslaget medför alltför stränga krav i väsentliga aspekter. Det är viktigt att tillsynsmyndigheterna ges tillräcklig flexibilitet att mäta risker, fastställa det institutspecifika beloppet för de ytterligare kapitalbaskrav som ska införas samt har fortsatt frihet att besluta om kapitalbasens sammansättning.
Kommissionens paket innehåller ett antal förslag som inverkar på utformning och tillämpning av regelverket för makrotillsyn. De föreslagna ändringarna förtydligar att ramverket för pelare 2 är av institutspecifik karaktär och inte bör användas för att hantera system- eller makrotillsynsrisker. För ECB är dessa ändringar av särskilt stor vikt eftersom de bidrar till en bättre avgränsning mellan mikro- och makrotillsynsmyndigheternas uppdrag och instrument. ECB anser emellertid att om pelare 2 tas bort som ett av makrotillsynsverktygen bör det samtidigt genomföras riktade översyner av regelverket för makrotillsyn och makrotillsynsmyndigheterna bör få en tillräcklig uppsättning instrument för att effektivt kunna hantera systemrisker.
Översyn av krishanterings- och resolutionssystemet
Kommissionens förslag till regleringsreformer för bankerna omfattade ett flertal ändringar av EU:s ram för återhämtning och resolution i syfte att utveckla det befintliga systemet, som åtgärdades på viktiga punkter genom i) ändringar av minimikraven avseende kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) och genomförande av standarden för den totala förlustabsorberande kapaciteten (TLAC) för globala systemviktiga banker, ii) införande av två nya harmoniserade moratoriebefogenheter för den behöriga myndigheten respektive resolutionsmyndigheten, och iii) ökad harmonisering av hierarkin för borgenärer genom att det införs en ny kategori av ”oprioriterade” seniora skuldinstrument, som rangordnas under befintliga seniora skulder utan säkerhet men över efterställda skulder.
ECB:s yttranden över olika aspekter av kommissionens förslag offentliggjordes i mars och november 2017.
Vad gäller ändringen av MREL och genomförandet av TLAC är följande aspekter viktiga för ECB: i) att det skapas en säkerhetsmarginal för MREL-kravet och att MREL-anvisningarna avskaffas, ii) att det görs en tydligare avgränsning mellan resolutions- och tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter på vissa punkter (t.ex. åsidosättande av MREL, införande av ett moratorium), iii) att det föreslagna undantaget vad gäller tillämpningen av restriktioner för högsta utdelningsbara belopp – vid ett åsidosättande av det kombinerade buffertkravet som går utöver MREL-kraven – ska gälla under en tolvmånadersperiod samt iv) att det införs en lämplig minsta övergångsperiod för MREL-efterlevnad för samtliga kreditinstitut, vilken resolutionsmyndigheten skulle kunna förlänga från fall till fall.
Kommissionens förslag gällande de båda nya harmoniserade moratoriebefogenheterna får visserligen brett stöd i ECB:s yttrande av den 8 november 2017, men yttrandet innehåller också ytterligare ändringsförslag vad gäller omfattningen och varaktigheten för moratorium före resolution samt frikopplingen av moratoriebefogenheten från tidigt ingripande.
Vad gäller förslagen om rangordning av rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki föreslås i ECB:s yttrande av den 8 mars 2017 att det ska fastställas en generell regel om insättarföreträde, baserat på ett stegvis förfarande, genom att det införs en tredje prioritetsordning för andra insättningar än de som nu är prioriterade enligt direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag.
På internationell nivå bidrog ECB aktivt till de diskussioner inom Financial Stability Board (FSB) som ledde fram till offentliggörandet av vägledande principer som ska bistå myndigheter med genomförandet av FSB:s standard för ”intern TLAC” (dvs. den förlustabsorberande kapacitet som resolutionsenheter måste avsätta för väsentliga undergrupper) samt den sjätte rapporten om de resolutionsreformer som genomförts efter krisen.
Arbetet med att fullborda bankunionen
ECB bidrog till den fortsatta diskussionen om fullbordandet av bankunionen. I detta hänseende stöder ECB de långsiktiga målen i kommissionens meddelande som offentliggjordes den 11 oktober 2017.
Det är viktigt att det tas ytterligare avgörande steg för fullbordandet av bankunionen för att kunna utnyttja fördelarna med en fullt utbyggd bankunion. I detta sammanhang bör riskreducering och riskdelning utvecklas parallellt, eftersom dessa aspekter förstärker varandra ömsesidigt. ECB deltar i diskussionen om de föreslagna riskreducerande åtgärderna och utfärdade yttranden om denna fråga. Som konstateras i det relaterade ECB-yttrandet är ett fullt utbyggt europeiskt insättningsgarantisystem med stabil nivå dessutom en nödvändig del av en komplett bankunion. För ECB är det också viktigt att det införs en gemensam säkerhetsmekanism (s.k. backstop) för den gemensamma resolutionsfonden snarast möjligt. För detta ändamål tillhandahåller ECB tekniskt stöd till det kvantitativa arbete som nu görs för att skatta banksektorns kapacitet att återbetala en sådan säkerhetsmekanism. ECB har slutligen vidtagit åtgärder som ska göra det lättare att hantera nödlidande lån, bl.a. genom att offentliggöra en vägledning för bankerna och genomföra en ansökningsomgång inför arbetet med att ta fram en strategi för ett kapitalförvaltningsbolag, som ska genomföras på nationell nivå.
Inrättandet av ett regelverk för icke-bankverksamhet
På global nivå bidrog ECB till det arbete som genomförts under ledning av BIS-kommittén för det globala finansiella systemet avseende repomarknadens funktion, genom att ge en djupanalys av regleringsreformernas konsekvenser för repomarknaden. ECB stödde även aktivt arbetet inom FSB och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) för att hantera strukturella sårbarheter som orsakas av kapitalförvaltning. Denna del av det finansiella systemet får allt större betydelse och makrotillsynsverktygen behöver utökas för att minska de risker för den finansiella stabiliteten som uppstår utanför banksektorn.
På europeisk nivå offentliggjorde Europeiska bankmyndigheten sitt yttrande om utformning och kalibrering av det nya tillsynsramverket för värdepappersföretag, som ska anpassas efter värdepappersföretagens olika affärsmodeller och deras inneboende risker. ECB stöder arbetet för att säkerställa att tillsynssystemet ger en rättvisande bild av samtliga tillsynsrelevanta risker samt av varje systemrisk som värdepappersföretag utgör. I sitt meddelande av den 11 oktober 2017 tillkännagav kommissionen sitt kommande förslag om att stora värdepappersföretag som bedriver bankliknande verksamhet ska betraktas som kreditinstitut och omfattas av den europeiska banktillsynen.
Översyn av EU-systemet för finansiell tillsyn
ECB bidrog till diskussionen om en översyn av ESFS. I september 2017 antog kommissionen ett paket med förslag för att stärka ESFS. Förslagen avser ändring av förordningarna om inrättande av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB samt justeringar av direktivet om försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir II). De allmänna målen med översynen är att säkerställa ökad tillsynskonvergens i EU, förbättra de europeiska tillsynsmyndigheternas styrnings- och finansieringsstruktur, främja ytterligare marknadsintegration, effektivisera ESRB samt stärka samordningen av makrotillsynen. ECB offentliggjorde sitt yttrande om översynen av ESRB-förordningen den 2 mars 2018.
ECB:s mikrotillsynsfunktion
Under 2017 fortsatte ECB:s banktillsyn att bidra till en stabil europeisk banksektor och likvärdiga förutsättningar för samtliga banker i euroområdet. Även om bankerna i euroområdet har ökat sin motståndskraft under de senaste åren, ställs de fortfarande inför stora utmaningar.
De höga nivåerna av nödlidande lån var alltjämt en stor utmaning i vissa euroländer. De begränsar bankernas vinster liksom deras kapacitet att finansiera ekonomin. Att lösa problemet med nödlidande lån har därför varit en av prioriteringarna sedan ECB:s banktillsyn inledde sin verksamhet. Under 2017 vidtog banktillsynen viktiga åtgärder för att nå detta mål. I mars 2017 offentliggjorde ECB:s banktillsyn en kvalitativ vägledning till banker om nödlidande lån. För att förhindra att nödlidande lån utan tillräcklig säkerhet byggs upp framöver sändes ett tillägg till vägledningen ut för offentligt samråd i oktober–december 2017. Här klargörs på ett tydligt sätt ECB:s allmänna tillsynsförväntningar när det gäller avsättning av nya nödlidande lån som ska användas som utgångspunkt för att bedöma varje enskild banks avsättningspolicy.
En annan utmaning hängde samman med Storbritanniens beslut att lämna EU, vilket kommer att beröra banker i såväl Storbritannien som euroområdet. ECB har därför arbetat för att säkerställa att samtliga berörda banker har lämpliga beredskapsplaner. För detta ändamål har ECB utarbetat policyståndpunkter om t.ex. tillstånd, interna modeller, intern styrning, riskhantering och återhämtningsplanering. För att säkerställa öppenhet har ett antal detaljerade frågor och svar lagts ut på webbplatsen för ECB:s banktillsyn. Det har även anordnats workshoppar med berörda banker från Storbritannien och euroområdet för att informera dem om ECB:s tillsynsförväntningar.
Med tanke på de interna modellernas betydelse för beräkningen av bankernas kapitalkrav fortsatte ECB:s banktillsyn sin riktade granskning av interna modeller (TRIM) 2017. Syftet med TRIM är att i) säkerställa att de interna modeller som används av banker uppfyller regleringskraven, ii) harmonisera tillsynshanteringen av interna modeller samt iii) säkerställa att de interna modellerna utgår från de faktiska riskerna och inte från modelleringsmöjligheterna. I och med att TRIM slutförs ökar tilltron till att bankernas kapitalkrav är adekvata.
Under 2017 konstaterade ECB att tre stora banker i euroområdet antingen fallerade eller också var på väg att fallera. Detta var första gången som betydande institut fallerade sedan den gemensamma resolutionsmekanismen inrättades och det nya systemet klarade sitt första test. ECB, den gemensamma resolutionsnämnden, kommissionen och de nationella resolutionsmyndigheterna samarbetade smidigt och effektivt.
Bankunionens tredje pelare – ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) – har emellertid ännu inte upprättats. Det måste finnas lika bra insättningsskydd i hela EU. Detta är avgörande för att banksektorn ska vara verkligt europeisk.
Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2017.
Marknadsinfrastruktur och betalningar
Eurosystemet har en central roll för marknadsinfrastruktur och betalningar genom tre olika funktioner – som operatör, katalysator och övervakare. I sin roll som operatör och katalysator har Eurosystemet en pådrivande funktion för innovation och integration av marknadsinfrastruktur och betalningar i Europa. Inom ramen för sin övervakande funktion arbetar Eurosystemet för att finansiell infrastruktur och betalningar ska fungera säkert och effektivt. Att Eurosystemet har en välfungerande marknadsinfrastruktur är överlag viktigt för att upprätthålla förtroendet för euron samt för att underlätta penningpolitiska transaktioner. När det gäller marknadsinfrastruktur och betalningar spelar Eurosystemet även en viktig roll för att säkerställa stabiliteten i det europeiska finansiella systemet och främja ekonomisk aktivitet.
Innovation och integration av marknadsinfrastruktur och betalningar
I nära samarbete med kommissionen och den privata sektorn har Eurosystemet i mer än ett decennium arbetat för att omvandla Europas tidigare mycket splittrade finansiella infrastruktur och betalningsmiljö och göra den mer integrerad. Detta arbete pågår fortfarande och det finns fortfarande en del att göra. Men Eurosystemet har nu kommit till en punkt när framstegen börjar märkas.
Target2, Eurosystemets bruttoavvecklingssystem för betalningstransaktioner i euro, har varit en viktig pådrivande faktor för den europeiska integrationsprocessen och brukar ofta kallas ”eurons bruttoavvecklingssystem i realtid”. I november 2017 hade verksamheten bedrivits framgångsrikt i tio år. Under 2017 behandlade Target2 89 procent av det värde och 63 procent av den volym som avvecklades av betalningssystem för stora belopp i euro. Detta innebär att det är ett av världens största betalningssystem och marknadsledande i Europa.
Den sista migreringsomgången av Target2-Securities (T2S) markerade slutpunkten för projektet, som har resulterat i ökad integrering av en tidigare mycket splittrad europeisk marknadsinfrastruktur för värdepappersavveckling. I slutet av oktober 2017 bedrev 21 värdepapperscentraler från 20 europeiska marknader verksamhet via T2S. Efter den sista migreringsomgången behandlade T2S i genomsnitt 556 684 transaktioner per dag och i genomsnitt avvecklades ett värde av 812,02 miljarder euro dagligen[68].
Utöver fullbordandet av T2S-migreringen har Eurosystemet också drivit på harmoniseringsarbetet på T2S-marknaderna i sin roll som katalysator. Detta harmoniseringsarbete bidrar avsevärt till att göra den europeiska marknaden till en verkligt inhemsk gemensam marknad sett i ett posttrade-perspektiv.
Eurosystemet har även enats om förslag till harmoniserade processer och arbetsflöden för hantering av säkerheter. Detta omfattande harmoniseringsarbete har legat till grund för utvecklingen av Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter (ECMS), som ECB-rådet godkände som projekt i december 2017. ECMS kommer att utgöra ett harmoniserat system för säkerhetstransaktioner i Eurosystemet samt ersätta de 19 nationella centralbankernas befintliga system för de funktioner som kan harmoniseras före starten. Ändringar i det befintliga ramverket för säkerheter kommer att genomföras konsekvent i euroområdet. Samma uppgifter kommer att användas för ramverket för riskkontroll. Starten är planerad till november 2022.
Samtidigt som den europeiska marknadsintegrationen fortskrider, genomgår den finansiella marknadens infrastruktur och betalningar en snabb teknisk förändring. För att säkerställa att Eurosystemets finansiella infrastruktur är fortsatt adekvat för sitt ändamål under de kommande åren beslutade ECB-rådet i december 2017 att Target2 och T2S ska konsolideras. Denna konsolidering innebär att Target2 RTGS-tjänsterna genomgår en omfattande uppgradering. Detta kommer att främja förbättrade likviditetshanteringsförfaranden för marknadsaktörerna inom Eurosystemet, sänka driftskostnaderna och leda till förbättrad motståndskraft mot cyberangrepp (se ruta 8).
I samband med konsolideringen av Target2- och T2S-tjänster utvecklar Eurosystemet en alleuropeisk tjänst för avveckling av realtidsbetalningar i centralbankspengar, TIPS (TARGET instant payment settlement). Denna tjänst, med beräknad start i november 2018, säkerställer att betalningar kan avvecklas omedelbart i hela Europa. Detta kommer att ytterligare främja integrationen och innovationen på massbetalningsmarknaden.
I och med upprättandet av det gemensamma området för betalningar i euro (Sepa) integrerades marknaden för massbetalningar i euro för grundläggande massbetalningsinstrument, vilket banade väg för innovativa betalningslösningar. I sin katalysatorsfunktion har Eurosystemet hela tiden drivit på den europeiska integrationen respektive innovationen av massbetalningar. Under ledning av Euro Retail Payments Board – ett högnivåforum för europeisk dialog mellan betaltjänstleverantörer och slutanvändare, där ECB är ordförande – inleddes Sepa-systemet för direktgirering i november 2017. Det pågår även arbete för att underlätta mobila betalningar mellan personer (P2P), betalningsinitieringstjänster (inom ramen för det reviderade betaltjänstdirektivet – PSD2[69]), kortstandardisering, massbetalningsanvändares tillgång till massbetalningstjänster samt e-fakturering inom Europa.
Det har ytterligare utretts vilka konsekvenser som tekniken för distribuerade liggare (DLT) kommer att få för Europas finansiella infrastruktur. ECB har en intern grupp för finanstekniska frågor (”fintech”) som övervakar det pågående analysarbetet av en eventuell digital representation av kontanter. På Eurosystemsnivå pågår även arbete för att förstå vilka konsekvenser fintech kan få för betalningar, tillsynsverksamhet, penningpolitikens genomförande samt finansiell risk. Det har även genomförts ett omfattande analysarbete för att se om viss befintlig funktionalitet i ett bruttoavvecklingssystem i realtid kan köras säkert och effektivt i en DLT-miljö[70]. Testserierna har visserligen gett lovande resultat, men det går inte att dra några direkta slutsatser om de kan användas i produktionsmiljö. I en rapport om DLT:s potentiella effekter på harmoniseringen av efterhandeln av värdepapper och den mer omfattande integrationen av EU:s finansiella marknader[71] undersöks hur DLT används inom områden som slutgiltig avveckling, it-säkerhet och rapportering. Denna rapport bidrar till diskussionen om hur tekniken kan utnyttjas för mer välintegrerade finansiella marknader inom EU.
Säkerhet för marknadsinfrastruktur och betalningar
ECB är ledande tillsynsmyndighet för tre systemviktiga betalningssystem (SIPS) – Target2, Euro1 och Step2 – medan Banque de France övervakar Core (FR), det fjärde systemviktiga betalningssystemet i euroområdet. Eurosystemet fortsatte arbetet med den första heltäckande utvärderingen av dessa system i enlighet med SIPS-förordningen. Eurosystemet fortsatte även med den samordnade bedömningen av ej systemviktiga massbetalningssystem samt nationella och internationella kortbetalningssystem och inledde utvärderingen av Sepa-systemet för direktgirering.
Vad gäller T2S bedrev Eurosystemet i samarbete med andra myndigheter övervakningsverksamhet för T2S när det togs i drift och följde värdepapperscentralernas stegvisa migrering till T2S.
När det gäller värdepappersavvecklingssystem deltar Eurosystemet i sin funktion som utgivande centralbank för euron i det auktorisationsförfarande för värdepapperscentraler som föreskrivs i förordningen om värdepapperscentraler. Eurosystemet har även utarbetat ett nytt system för att tilldela värdepappersavvecklingssystem behörighet och länkar till hur de används i Eurosystemets kredittransaktioner. Det nya systemet beräknas komma att införas under 2018 och bygger till stor del på auktorisationsförfarandet enligt förordningen om värdepapperscentraler.
Vad gäller centrala motparter har Eurosystemet fortsatt att bidra till verksamheten inom de tillsynskollegier som inrättades enligt förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir). Eurosystemet har framför allt bistått de nationella behöriga myndigheterna vid godkännandet av en utökning av de centrala motparternas verksamhet och tjänster samt större förändringar i deras modeller.
På regleringssidan tillkännagavs i november 2017 ändringar av SIPS-förordningen och relaterade rättsakter om påföljder och korrigerande åtgärder. Ändringarna av SIPS-förordningen gäller ytterligare krav för motståndskraft mot cyberangrepp och minskad likviditetsrisk samt tilldelning av ytterligare befogenheter till de behöriga myndigheterna.
När det gäller regelarbetet för massbetalningar utarbetade Europeiska bankmyndigheten i nära samarbete med ECB bl.a. utkast till tekniska tillsynsstandarder för en stark kundautentisering samt gemensam och säker kommunikation i enlighet med det andra betaltjänstdirektivet (PSD2). Efter godkännande kommer de säkerhetsåtgärder som anges i de tekniska tillsynsstandarderna att bli tillämpliga 18 månader efter ikraftträdandedatumet enligt dessa standarder.
Framöver beräknas clearingsystemen, i synnerhet de centrala motparterna, kunna medföra ökade risker mot välfungerande betalningssystem. I förlängningen skulle dessa risker kunna påverka Eurosystemets primära mål att upprätthålla prisstabiliteten. Vad gäller centrala motparter antog kommissionen under 2017 två förslag till ändring av Emir-förordningen (se även avsnitt 3.3 och 9.2). Det första förslaget är tänkt att minska rapporterings- och clearingkraven för vissa motparter i enlighet med proportionalitetsprincipen. Det andra förslaget ska resultera i ett förbättrat EU-ramverk för auktorisation och tillsyn av de centrala motparterna i EU och utökade krav för systemviktiga centrala motparter i tredjeland, något som är särskilt viktigt med tanke på de stora volymer eurodenominerade transaktioner som avvecklas av centrala motparter i Storbritannien. Om Storbritannien lämnar EU kommer dessa motparter inte längre att omfattas av Emir-förordningens reglerings- och tillsynsramverk. Antas kommissionens förslag skulle detta bl.a. stärka Eurosystemets funktion vid tillsynen av centrala motparter både i och utanför EU. För att säkerställa att Eurosystemet kan utföra denna funktion är det av yttersta vikt att det har de befogenheter som krävs enligt fördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. För att ge ECB en klar rättslig befogenhet inom området för central clearing har ECB-rådet antagit en rekommendation om att ändra artikel 22 i denna stadga.
Ruta 7 Innovation inom området realtidsbetalningar och massbetalningar
Realtidsbetalningar
I november 2017 inleddes Sepa-systemet för direktgirering (SEPA Instant Credit Transfer, SCT Inst). Genom detta system får massbetalningsmarknaden en gemensam bas för att tillhandahålla innovativa produkter och tjänster som skapar värde för kunderna och möjliggör ökad konkurrens mellan betaltjänstleverantörerna. Vid starten har cirka 600 betaltjänstleverantörer från åtta euroländer registrerat sig för att delta i SCT Inst, vilket innebär att de åtminstone har möjlighet att ta emot SCT Inst-betalningar. Fler betaltjänstleverantörer från andra länder kommer att ansluta sig under 2018, 2019 och senare.
Med massbetalningslösningar som bygger på SCT Inst kan kunder – konsumenter, företag och myndigheter – skicka och ta emot kontantlösa betalningar i Europa på mindre än tio sekunder. Betalningarna kommer direkt in på mottagarens konto och kan därför användas direkt för ytterligare transaktioner.
Framöver skulle SCT Inst kunna användas för att utveckla innovativa lösningar för P2P-betalningar, P2B-betalningar vid terminaler och inom e-handel samt för B2B-betalningar. Ett exempel på sådana innovativa lösningar är mobila P2P-betalningar där mottagarens mobiltelefon används som proxy för IBAN (International Bank Account Number). De innovativa lösningarna kan även utökas till att omfatta P2B-betalningar, t.ex. för att betala för tjänster som tillhandahålls i hemmet eller på försäljningsstället. Inom e-handel innebär realtidsbetalningar att näthandlare kan synkronisera tillhandahållandet av varor och tjänster med betalningen. För B2B-betalningar ger realtidsbetalningar ett bättre kassaflöde och optimerad förvaltning av rörelsekapitalet. Generellt sett resulterar de i färre sena betalningar och snabbare fakturabetalningar.
SCT Inst-betalningar är inte bara snabba, utan även säkra och effektiva. SCT Inst-systemet omfattas av Eurosystemets tillsyn. Den underliggande marknadsinfrastrukturen, som även den står under Eurosystemets tillsyn, säkerställer en säker och effektiv behandling och avveckling av SCT Inst-betalningar i hela Europa. Avvecklingen sker i centralbankspengar.
Innovation i samband med massbetalningar
När man talar om innovation i samband med massbetalningar är det viktigt att skilja mellan å ena sidan utvecklingen av betalningsinstrument och betalningslösningar som regleras genom EU-lagstiftning och är denominerade i en valuta som motsvarar en fordran mot den utgivande centralbanken och å andra sidan virtuella valutor som Bitcoin. Begreppet ”virtuell valuta” är missvisande, eftersom det till skillnad från en verklig valuta inte rör sig om en fordran på en emittent. Valutan har inte heller någon uppenbar rättslig grund och är oreglerad. ECB anser därför att ”virtuella valutor” inte är annat än en ”digital värderepresentation”[72].
Användarna bör ha i åtanke att ”de virtuella valutornas” värde kan variera stort och blåsas upp med hjälp av spekulation. Det ska även noteras att vissa virtuella valutor har mycket hög elförbrukning jämfört med andra digitala betalningsmetoder, eftersom algoritmen för att verifiera transaktioner drar mycket datakraft och därmed också mycket el.
I och med att realtidsbetalningar införs i euroområdet kommer konkurrenskraften och innovationspotentialen att stärkas ytterligare för ekosystemet av massbetalningar i Europa. Dessa betalningar garanteras genom en säker och trygg valuta – euron. ”Virtuella valutor” kan däremot anses utgöra spekulationstillgångar och är därmed kopplade till risker. De har ingen utgivande myndighet som säkerhet och det kan därför inte tas för givet att de kommer att kunna användas som betalningsmedel, beräkningsenhet och värdebevarare.
Ruta 8 Det finansiella ekosystemets motståndskraft mot cyberangrepp
Digitaliseringen och globaliseringen har lett till att enskilda personer, företag och offentliga inrättningar har fått nya möjligheter att inhämta och hantera uppgifter, bedriva affärsverksamhet och kommunicera. Samtidigt har den ökade sammanlänkningen, it-landskapets komplexitet, det växande antalet användare och den tilltagande datamängden på digitala plattformar och i nätverk resulterat i en ökad exponering för it-angrepp. Sådana cyberangrepp mot banker, finansiella infrastrukturer och tjänsteleverantörer är allvarliga, eftersom de får negativa konsekvenser för konsumenter och företag, kan leda till systemrisk, påverka den finansiella stabiliteten och i förlängningen inverka negativt på den ekonomiska tillväxten.
Angriparna blir alltmer avancerade – de upptäcker nya möjligheter och använder nya metoder för att skada it-systemen – vilket sätter organisationer under ständig press att förbättra sina säkerhetskontroller. Dessa kontroller omfattar insamling och analys av hotunderrättelser samt införande av försvarsåtgärder och utökad spårnings- och responskapacitet.
Operativ motståndskraft – vilket även inbegriper motståndskraft mot cyberangrepp – är värd särskild uppmärksamhet. Med operativ motståndskraft avses en organisations förmåga att föregripa, stå emot, begränsa och snabbt återhämta sig från störningar. Detta innebär att en organisation kan fortsätta sin verksamhet före, under och efter en incident och dessutom strävar efter att minimera de konsekvenser som kan uppstå under och efter en störning.
Det finansiella systemets omfattande sammanlänkning, både vad gäller verksamhetsförbindelser och underliggande it-infrastruktur, innebär att motståndskraft mot cyberangrepp inte kan uppnås på egen hand. Det krävs samverkan och samarbete på såväl operativ som politisk nivå. Hela ekosystemet (finansiella infrastrukturer, marknadsaktörer och verksamhetskritiska tjänsteleverantörer) behöver involveras, framför allt vad gäller informationsspridning, återställande och testning. Eurosystemet välkomnar samarbetet kring cybersäkerhet på europeisk nivå.
För att åtgärda och främja motståndskraft på Eurosystemsnivå har ett antal åtgärder genomförts. Här ska särskilt följande initiativ nämnas:
1. Främja ECB:s motståndskraft mot cyberangrepp
För ECB är det av yttersta vikt att skydda uppgifternas sekretess och integritet samt att säkerställa att systemen är tillgängliga. Detta handlar inte enbart om att införa ett sunt operativt ramverk för riskhantering och it-säkerhet samt teknisk återställandekapacitet, utan även om att utarbeta kontinuitetsplaner. I dessa planer anges hur ECB – i händelse av ihållande angrepp – skulle prioritera sina insatser och resurser, skydda sina viktigaste tillgångar samt återställa funktionalitet. Det har även upprättats ett systematiskt centralbankssamarbete för att utarbeta gemensamma ramverk för riskhantering och riskpolicy i fråga om it-risker, fortlöpande analysera den senaste utvecklingen inom it-säkerhet samt hantera hot och incidenter.
2. Främja operativ motståndskraft/motståndskraft mot cyberangrepp hos banker (som står under tillsyn)
Den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) har infört obligatorisk rapportering av betydande it-incidenter för de banker som omfattas av tillsynen. Detta ger bättre kunskap om vilka it-incidenter som generellt sett drabbar bankerna. De flesta aspekter som rör it-säkerhet ingår i SSM:s övervakning av it-risker. Detta omfattar fortlöpande extern övervakning och riskbedömning, tematiska och övergripande översyner av fokusområden (it-säkerhet, it-relaterad utkontraktering, datakvalitet osv.) samt riktade inspektioner på plats (av generella it-riskområden, men även med fokus på it-säkerhet och it-risker). Arbete pågår med att ta fram en vägledning om SSM:s it-riskrelaterade förväntningar på betydande institut som omfattas av mekanismens tillsyn. SSM samarbetar också aktivt med andra motsvarande tillsynsmyndigheter världen över och i synnerhet på europeisk nivå genom att sprida bästa praxis och anpassa sin policy.
3. Säkerställa finansiella infrastrukturers motståndskraft mot cyberangrepp
Eurosystemets strategi i fråga om finansiella infrastrukturers motståndskraft mot cyberangrepp omfattar tre olika pelare: den finansiella infrastrukturens beredskap, sektorns motståndskraft samt strategisk involvering av regel- och tillsynsmyndigheter och industrin. Inom ramen för den första pelaren inför Eurosystemet en harmoniserad strategi för att bedöma betalningssystem inom euroområdet gentemot den principbaserade vägledningen för den finansiella infrastrukturers motståndskraft mot cyberangrepp som har utfärdats av kommittén för betalningar och marknadsinfrastruktur (CPMI) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco). Utöver detta utvecklar Eurosystemet en rad olika verktyg som de finansiella infrastrukturernas aktörer kan använda för att ytterligare stärka sin motståndskraft mot cyberangrepp, t.ex. ett europeiskt ramverk för red teaming-testning[73]. Syftet med detta testningsramverk, som ska tas i drift 2018, är att säkerställa standardisering och ömsesidigt erkännande av it-testningen inom EU, så att finansiella infrastrukturer inte behöver genomgå liknande test i varje medlemsstat och/eller av olika behöriga myndigheter. Inom den andra pelaren arbetar Eurosystemet för att förbättra den finansiella sektorns samlade motståndskraft mot cyberangrepp. Detta sker med hjälp av samverkan över gränserna och mellan olika myndigheter, genom informationsspridning, sektorskartläggning och marknadsomfattande kontinuitetsövningar. Inom den tredje pelaren har det inrättats ett forum för att sammanföra olika marknadsaktörer, behöriga myndigheter och it-tjänsteleverantörer. Syftet med detta forum är att skapa förtroende och samverkan mellan deltagarna samt att fungera som katalysator för gemensamma initiativ som ska stärka sektorns förmåga och kapacitet.
För att uppnå motståndskraft mot cyberangrepp inom det finansiella ekosystemet krävs gemensamma insatser från institut, infrastrukturer och myndigheter, men det övergripande ansvaret för att säkerställa motståndskraft mot cyberangrepp ligger hos respektive finansinstitut och finansiella infrastrukturer.
Finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut
Administration av upplåning och utlåning
ECB ansvarar för administrationen av EU:s upplåning och utlåning enligt systemet för medelfristigt stöd [74] (MTFA) och Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)[75]. Under 2017 hanterade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Utestående lån från detta system uppgick den 31 december 2017 till 3,05 miljarder euro. Under 2017 hanterade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Utestående lån från denna mekanism uppgick den 31 december 2017 till 46,8 miljarder euro.
ECB ansvarar också för hanteringen av betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)[76] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)[77]. När det gäller EFSF hanterade ECB under 2017 diverse räntebetalningar och avgifter på lånen. ECB hanterade även ESM-medlemmarnas bidrag samt diverse ränte- och avgiftsbetalningar i samband med lånen inom denna mekanism.
ECB ansvarar slutligen för hanteringen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.[78] Utestående lån från detta avtal uppgick den 31 december 2017 till 52,9 miljarder euro.
Eurosystemets reservförvaltningstjänster
Även under 2017 erbjöd Eurosystemet en rad finansiella tjänster inom ramen för ERMS (Eurosystem Reserve Management Services), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders valutareserver i euro. Ett antal nationella centralbanker i Eurosystemet (”Eurosystemets tjänsteleverantörer”) erbjuder alla dessa tjänster på harmoniserade villkor i enlighet med allmänna marknadsnormer till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, verkar för att systemet fungerar problemfritt och ansvarar för rapporteringen till ECB-rådet.
Antalet kunder som utnyttjade ERMS uppgick under 2017 till 278, jämfört med 286 under 2016. När det gäller själva tjänsterna ökade under 2017 de totala tillgodohavanden (dvs. likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS med omkring 7 procent jämfört med slutet av 2016.
Sedlar och mynt
ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet har ansvar för utgivningen av eurosedlar inom euroområdet och för att upprätthålla förtroendet för valutan.
Sedlar och mynt i cirkulation
Under 2017 ökade eurosedlarna i cirkulation i antal och värde med cirka 5,9 procent respektive 4,0 procent. I slutet av året uppgick antalet eurosedlar i cirkulation till 21,4 miljarder, vilket motsvarade ett värde av totalt 1 171 miljarder euro (se diagram 30 och 31). Högsta årlig tillväxttakt noterades för 100-eurosedeln, som under 2017 hade en tillväxt på 7,9 procent. Tillväxttakten för 50-eurosedeln var fortsatt dynamisk och uppgick till 6,4 procent, men var lägre än året innan.
Diagram 30
Eurosedlar i cirkulation, antal och värde
Diagram 31
Värdet av eurosedlar i cirkulation per valör
Efter beslutet att upphöra med utgivningen av 500-eurosedlar när den andra serien eurosedlar slutförts, minskade antalet 500-eurosedlar i cirkulation ytterligare under 2017. Denna minskning uppvägdes till viss del av en högre efterfrågan på 200-, 100- och 50-eurosedlar.
Räknat i värde uppskattas omkring en tredjedel av eurosedlarna i cirkulation finnas utanför euroområdet. Sedlarna förekommer i huvudsak i grannländerna och främst i de högre valörerna. De används som värdebevarare och för avveckling av transaktioner på internationella marknader.
Produktionen av eurosedlar sköts gemensamt av de nationella centralbankerna i euroområdet, som tillsammans tilldelades produktionen av 5,72 miljarder sedlar 2017.
Antalet euromynt i cirkulation ökade under 2017 med 4,2 procent och uppgick i slutet av 2017 till totalt 126,0 miljarder. I slutet av 2017 uppgick värdet av mynt i cirkulation till 28,0 miljarder euro, vilket var 4,0 procent högre än i slutet av 2016.
Under 2017 gjorde euroområdets nationella centralbanker äkthets- och kvalitetskontroller av omkring 32,3 miljarder sedlar, vilket ledde till att omkring 6,1 miljarder av dessa togs ur cirkulation för att makuleras. Eurosystemet fortsatte även att hjälpa tillverkare av sedelhanteringsutrustning att säkerställa att deras maskiner uppfyller ECB:s krav på äkthets- och kvalitetskontroller av eurosedlar innan de återcirkuleras. Under 2017 gjorde kreditinstitut och andra professionella kontanthanterare äkthets- och kvalitetskontroller av omkring 36 miljarder eurosedlar med hjälp av sådana maskiner.
Ruta 9 Hushållens kontantanvändning i euroområdet
Ökningen av kortbetalningar och alternativa betalningssätt har lett till en diskussion om framtiden för kontanter och det ifrågasätts nu vilken betydelse kontanter har i vårt samhälle. Men trots att eurosedlar och euromynt har varit i omlopp i 15 år finns det inte så mycket kunskap om hushållens faktiska kontantanvändning. Under 2016 genomförde ECB därför en omfattande studie[79] för att analysera hur euroområdets konsumenter använder kontanter, kort och andra betalningsinstrument på försäljningsställena[80]. Den här studien bygger på resultaten från en enkätundersökning som omfattar samtliga euroländer utom Tyskland och Nederländerna. Dessa båda länder genomförde liknande fristående undersökningar 2014 respektive 2016. Resultaten för dessa båda länder har slagits samman med ECB-undersökningens resultat för att göra det möjligt att skatta betalningarna för samtliga 19 euroländer, både sett till antal och värde.
Sett till antalet transaktioner under 2016 genomfördes 79 procent av alla kassatransaktioner i euroområdet med kontanter, 19 procent med kort och 2 procent med andra instrument, såsom check, betalningsöverföring eller mobila betalningslösningar. Sett till transaktionsvärde genomfördes 54 procent av alla kassatransaktioner med kontanter, 39 procent med kort och 7 procent med andra betalningsinstrument (t.ex. check). Betalningsbeteendet varierar stort mellan olika länder, både sett till antal transaktioner och transaktionsvärde (se diagram A).
Diagram A
Andelen kontanttransaktioner på försäljningsställen efter land
Kontanter var det vanligaste betalningsinstrumentet i euroområdet för transaktioner upp till 45 euro. För belopp över 45 euro var kort det vanligaste betalningsmedlet. Men endast 9 procent av alla registrerade betalningar översteg ett värde av 45 euro. Resultaten visar att konsumenterna i genomsnitt betalade endast 18 euro vid varje kassabetalning med kontanter, kort eller annat betalningsmedel. Över en tredjedel av betalningarna understeg 5 euro och två tredjedelar av betalningarna understeg 15 euro.
Merparten av transaktionerna genomfördes i dagligvarubutiker (48 procent), följt av restauranger, barer eller kaféer (21 procent), bensinstationer (8 procent) och affärer som säljer varaktiga konsumtionsvaror (6 procent) (se diagram B). De flesta transaktioner genomfördes på försäljningsställen där mellan 80 och 90 procent av betalningarna görs kontant. Detta i kombination med att två tredjedelar av alla transaktioner understeg 15 euro kan till viss del förklara varför kontantanvändningen är mer utbredd än man ofta tror.
Som framgår av diagram B genomfördes 5 procent av alla betalningar på andra försäljningsställen. Ofta gäller det tjänstesektorn (t.ex. frisör-, kemtvätts- och rörmokeritjänster, bil- och cykelreparationer eller hushållstjänster). För vissa länder omfattar denna post även betalningar som i andra länder normalt sett skulle genomföras via olika metoder för distansbetalning, såsom gireringar eller autogiro. Det handlar främst om återkommande betalningar för t.ex. hyra, gas, vatten och el samt försäkring, men även betalningar för hemleverans av olja eller gas eller för sjukvårdstjänster. Svaren på en enkätfråga om just sådana betalningar visar att i genomsnitt 6 procent av hyrorna, 13 procent av elräkningarna och 31 procent av sjukvårdsräkningarna betalas kontant i euroområdet (med undantag för Tyskland). Det kan generellt konstateras att i de länder där en hög andel av samtliga betalningar genomförs kontant genomförs även en större andel av de återkommande betalningarna kontant.
Diagram B
Marknadsandel för de huvudsakliga betalningsinstrument som används på försäljningsställen – antal transaktioner
Resultaten visar överlag att användningen av kontanter fortfarande var utbredd på försäljningsställena i de flesta euroländer. Det förefaller som om det finns anledning att ifrågasätta uppfattningen att kontanter snabbt ersätts av kontantlösa betalningsmedel. På frågan om vilket betalningsinstrument de helst använde svarade 32 procent att de föredrog kontanter, 43 procent att de föredrog kort eller andra kontantlösa betalningsinstrument och 25 procent att de inte hade några preferenser. Skillnaden mellan preferenser och faktiskt beteende kan åtminstone till viss del förklaras av att många verkar ha lättare att komma ihåg sällanköpsbetalningar till ett högre värde än ofta återkommande kontantbetalningar till ett lägre värde.
Förfalskade eurosedlar
Under 2017 ökade det totala antalet förfalskade eurosedlar något och cirka 694 000 förfalskningar togs ur cirkulation. I förhållande till mängden äkta eurosedlar i omlopp är andelen förfalskningar mycket låg. Diagram 32 visar hur mängden förfalskade sedlar som tagits ur cirkulation har utvecklats över tid. Förfalskarna brukar främst rikta in sig på 20- och 50-eurosedlar och under 2017 utgjorde förfalskningar av dessa valörer sammanlagt cirka 85 procent av alla beslagtagna falska sedlar. Under 2017 minskade andelen förfalskade 20-eurosedlar.
ECB uppmanar fortfarande allmänheten att vara uppmärksam på eventuella förfalskningar, att tillämpa ”känn-titta-luta”-testet och att inte förlita sig på bara en säkerhetsdetalj. Personer som i sitt arbete hanterar kontanter erbjuds fortlöpande utbildning, både i och utanför Europa, och uppdaterat informationsmaterial tas fram för att underlätta Eurosystemets bekämpning av förfalskningar. För detta ändamål samarbetar ECB även med Europol, Interpol och Europeiska kommissionen.
Diagram 32
Antal förfalskade eurosedlar som tagits ur cirkulation
Den andra serien eurosedlar
Den 4 april 2017 sattes den nya 50-eurosedeln i omlopp. Introduktionen av den nya sedeln är det senaste steget i arbetet för att göra eurosedlarna ännu säkrare. Efter 5-, 10- och 20-eurosedeln är den nya 50-eurosedeln nu den fjärde valören som kommer att introduceras i Europaserien. Den har förbättrade säkerhetsdetaljer, bl.a. en ”smaragdfärgad siffra” (färgskiftande bild), som visar en ljuseffekt som rör sig upp och ner och dessutom växlar färg när sedeln lutas, samt ett ”porträttfönster” – en innovativ detalj som användes första gången på 20-eurosedeln i Europaserien. När sedeln hålls mot ljuset visar ett transparent fönster i den övre delen av hologrammet ett porträtt av Europa (en gestalt ur den grekiska mytologin), som syns på båda sidorna av sedeln. Samma porträtt visas också i vattenmärket.
Utgivningen av de nya 100- och 200-eurosedlarna, de båda sista valörerna i Europaserien, är planerad till första halvåret 2019. Efter en översyn av eurosedlarnas valörstruktur beslutade ECB-rådet att utesluta 500-eurosedeln från Europaserien. Detta gjordes på grund av oron för att denna valör skulle kunna underlätta olaglig verksamhet. ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet kommer att genomföra en kampanj för att informera allmänheten och personer som yrkesmässigt hanterar kontanter om introduktionen av de nya 100- och 200-eurosedlarna, som båda kommer att ha en del nya säkerhetsdetaljer. Inom ramen för kampanjen kommer det även att gå ut en påminnelse om att utgivningen av 500-eurosedeln ska upphöra. Med tanke på eurons internationella roll och det omfattande förtroendet för eurosedlarna kommer dock denna sedel att ha fortsatt status som lagligt betalningsmedel och kan därför fortsätta att användas som betalningsmedel och värdebevarare. Samtliga sedlar i den första serien (inklusive 500-eurosedeln) kommer alltid att behålla sitt värde eftersom de kan växlas in vid de nationella centralbankerna i euroområdet under obegränsad tid.
ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet kommer att fortsätta hjälpa tillverkarna av sedelhanteringsmaskiner att förbereda sig inför introduktionen av de nya 100- och 200-eurosedlarna.
Statistik
Med de nationella centralbankernas stöd tar ECB fram, samlar in, sammanställer och publicerar statistik inom en rad olika områden. Statistiken behövs som underlag för euroområdets penningpolitik, för ECB:s tillsynsuppdrag, för Europeiska centralbankssystemets (ECBS) övriga uppgifter och för Europeiska systemrisknämndens verksamhet. Statistiken används även av offentliga myndigheter, finansmarknadens aktörer, massmedia och allmänheten i stort. Även under 2017 levererade ECBS den regelbundna statistiken för euroområdet snabbt och effektivt. Stora ansträngningar gjordes dessutom för att tillgodose ny efterfrågan på högaktuell och mer detaljerad kvalitetsstatistik på lands-, sektors- och instrumentnivå.
Ny och förbättrad statistik för euroområdet
Under 2017 började ECB offentliggöra euroområdets penningmarknadsstatistik härledd från detaljerade data som insamlats i enlighet med förordning ECB/2014/48. Denna statistik täcker marknadssegmentet för transaktioner utan säkerhet och omfattar den totala omsättningen och det viktade genomsnittet under uppfyllandeperioden för kassakravet samt dagliga genomsnittsvolymer under samma period, uppdelat efter motpartssektor, transaktionstyp och löptid (63 nya serier). Syftet med att offentliggöra denna statistik är att bidra till ökad marknadstransparens och därigenom förbättra penningmarknadens funktion.
ECB började även offentliggöra den statistik om försäkringsbolag som samlats in i enlighet med förordning ECB/2014/50. Denna statistik, som beskriver balansräkningarna för försäkringsbolag i euroområdet, uppdateras kvartalsvis.
Under 2017 införde ECBS tydliga offentliggöranderegler för monetära finansinstituts (MFI) räntor och volymer, vilket säkerställer att statistik över nationella MFI-räntor (MIR) offentliggörs på ett lämpligt och jämförbart sätt på ECBS-nivå. Detta resulterade i att det nu finns ytterligare 1 840 MIR-serier allmänt tillgängliga i ECB:s Statistical Data Warehouse.
Uppsättningen av offentligt tillgängliga konsoliderade bankuppgifter utökades betydligt i november 2017 med nya poster för balansräkningar, lönsamhet, tillgångskvalitet, likviditet och kapitaltäckning.
ECB började även offentliggöra aggregerade balansräkningsuppgifter för euroområdet om finansiella företag med utlåningsverksamhet till hushåll och icke-finansiella företag som är hemmahörande i euroområdet. Uppgifterna offentliggörs årligen samt för vissa länder även kvartalsvis. Här anges såväl utestående belopp som skillnader i utestående belopp, justerade för omklassificeringar.
Makrotillsynsdatabasen (MPDB) utökades med en ny uppsättning indikatorer som framför allt avser banksektorn. Därmed har den sammanlagt över 300 tillgängliga indikatorer. Arbete pågår med utöka MPDB ytterligare, framför allt inom de områden där det finns dataluckor.
Andra händelser på statistikområdet
En ny ECB-förordning innehåller direktverkande rapporteringskrav för samtliga pensionsinstitut med hemvist i euroområdet som omfattas av förordningens statistikdefinition. Med ECB:s förordning om statistikkrav för pensionsinstitut åtgärdas brister i den befintliga kvartalsstatistiken, som har publicerats sedan juni 2011, framför allt transaktionsuppgifternas begränsade spridning på grund av bristfällig datakvalitet. I och med de nya uppgifterna får ECBS ett bättre underlag för penningpolitiska och finansiella analyser och för sitt bidrag till det finansiella systemets stabilitet.
Under utarbetandefasen hölls flera möten med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och pensionsbranschen, företrädd av Pensions-Europe. Enligt förordningen ska det genomföras en harmoniserad insamling av pensionsinstituts tillgångar och skulder uppdelade efter geografisk motpart, sektor och löptid. Såväl stock- som transaktionsuppgifter kommer att produceras kvartalsvis. Baserat på slutsatserna från ett offentligt samråd som genomfördes mellan slutet av juli och slutet av september 2017 samt kommissionens svar överlämnades ett uppdaterat utkast till ECB-rådet i början av 2018. Förordningen antogs av ECB-rådet den 26 januari 2018 och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 17 februari. Den nya statistiken kommer att börja rapporteras till ECB under 2019.
Den 21 september 2017 tillkännagav ECB sin avsikt att före år 2020 offentliggöra en dagslåneränta för lån utan säkerhet, baserad på uppgifter som har samlats in enligt förordningen om penningmarknadsstatistik. En sådan ränta skulle komplettera de befintliga referensräntor som tas fram av den privata sektorn och fungera som en säkerhetsreferensränta. Under de närmaste två åren kommer ECB att fastställa räntans mer övergripande egenskaper, utveckla beräkningsmetoden och testa räntans stabilitet. Under den här perioden kommer ECB att ha en öppen kommunikation, bl.a. genom offentliga samråd.
Under 2017 förstärktes MIR:s kvalitetssäkring med i) ett antal bästa tillvägagångssätt samt en vägledning om hur kvalitetskontroller ska genomföras, ii) ECBS första enkät om frågor som rör de nationella centralbankernas lokala datakvalitet, som ska uppdateras vartannat år och iii) ett förbättrat ramverk för MIR-efterlevnad. En uppdaterad version av MIR-manualen[81] publicerades på ECB:s webbplats i januari 2017 och återspeglar de senaste årens förbättringar av MIR-statistiken.
Under 2017 inleddes arbetet med att uppdatera ECB:s förordning om betalningsstatistik. Syftet med detta är att förbättra rapporteringen av betalningsstatistik för att säkerställa att statistiken är fortsatt adekvat för sitt ändamål. Vid översynen kommer den senaste utvecklingen inom tillämplig EU-lagstiftning och de senaste innovationerna på massbetalningsmarknaden att beaktas.
Genom sin långsiktiga strategi för datainsamling från bankerna eftersträvar ECBS och dess statistikkommitté att, om möjligt, standardisera och integrera ECBS befintliga statistikramar för olika områden och länder. Syftet är att minska rapporteringsbördan för bankerna, göra det lättare att automatisera behandlingen av allt större och mer detaljerade dataset samt åstadkomma en förbättrad datakvalitet. De två huvudinitiativen här är bankernas integrerade rapporteringskatalog (Banks’ Integrated Reporting Dictionary – BIRD)[82] och det europeiska ramverket för rapportering (ERF). Under 2017 genomfördes pilotfasen för BIRD, som tillhandahåller standarddefinitioner och omvandlingsregler till bankerna för att underlätta deras rapportering till myndigheterna. Pilotfasen avslutades med en kravbeskrivning för AnaCredit och statistiken om värdepappersinnehav. Då inleddes även nästa steg, som består i att inkludera Europeiska bankmyndighetens krav för finansiell rapportering. BIRD är tillgängligt för banker och alla berörda parter (t.ex. dataföretag som utvecklar programpaket för finansiell rapportering) som en ”kollektiv nyttighet” och är frivilligt att använda. Syftet med ERF är att över tid uppnå en integrerad rapportering för olika områden och länder. Under 2017 inleddes förberedelserna inför en kostnads–nyttoanalys, där ERF:s effekter på utbuds- och efterfrågesidan ska bedömas i nära samarbete med bankindustrin och alla övriga berörda parter.
ECB:s RIAD-databas (Register of Institutions and Affiliates Database, registerdatabas med institut och dotterbolag) utökas till att även innehålla de uppgifter som behövs som underlag för AnaCredit-projektet (t.ex. om icke-finansiella företag) och kapaciteten utökas för att tillgodose andra behov för ECBS och europeisk banktillsyn. RIAD-databasen är huvudlänken för de befintliga detaljerade dataseten (databasen med statistik över värdepappersinnehav – SHSDB, den centraliserade värdepappersdatabasen – CSDB samt AnaCredit) och samlar all berörd information som finns där. Det förbättrade RIAD-systemet levererades i slutet av första kvartalet 2018 och en särskild ECB-riktlinje om RIAD beräknas vara slutförd under andra kvartalet 2018.
I juni 2017 införde generaldirektoratet för statistik en ny organisationsstruktur som ska leda till en betydligt mer integrerad mikrodataproduktion än tidigare och nya framsteg i produktionen av högkvalitativ makroekonomisk statistik. Den nyinrättade avdelningen för dataintegrering och datatjänster utgör en kontaktpunkt för dataintegrering och tillhandahåller gemensamma datatjänster. En annan viktig sak som uppnåtts är ECB:s dataförteckning, som hjälper användare att hitta och nå ECB-uppgifter i flera olika applikationer. Det pågår flera pilotprojekt. Dessa främjar samverkan och jämförbarhet mellan studier från olika verksamhetsområden. Pilotprojekten gäller t.ex. dataåtkomst, bankernas identifieringskoder och kombinering av dataset för att förbättra analysen av bankernas finansiering och tillgångar. Stora insatser görs för att införa internationella datastandarder i syfte att minska rapporteringsbördan och höja uppgifternas kvalitet och konsistens.
Under 2017 inrättade ECB:s direktion en ny datakommitté som leds av Chief Services Officer. Denna kommitté omfattar högre chefer från olika områden som använder och producerar statistik. Denna kommitté ska fastställa och styra genomförandet av ECB:s dataförvaltningsstrategi och samordna ECB:s verksamhet inom datastandardisering. En aktiv data steward-grupp med företrädare för alla verksamhetsområden som använder och producerar statistik bidrar till ECB:s allmänna utveckling och en samsyn kring dataförvaltningsfrågor, t.ex. master- och metadata och dataåtkomst.
Under 2017 fortsatte ECB att göra sin statistik mer tillgänglig och användarvänlig. ECB:s statistik finns tillgänglig via Statistical Data Warehouse, men nya visualiseringar av euroområdets finansierings- och investeringsdynamik, banktillsynsdata och statistiska förklarande beskrivningar har även lagts till på webbplatsen ”Vår statistik”. Användare kan nu sprida dessa visualiseringar genom att lägga in dem på webbplatser samt i bloggar och andra digitala kanaler. Denna delmängd statistik är enkel att se med olika enheter, t.ex. dator, surfplatta, smartphone eller någon annan mobil enhet.
Ruta 10 Statistiksamarbete på europeisk och internationell nivå
ECB har i nära samarbete med Eurostat fortsatt att utveckla den nödvändiga kvalitetssäkringen av den statistik som ligger till grund för förfarandet vid makroekonomiska obalanser (MIP). Detta förfarande infördes 2011 och ingick i ”sex-packet” med förordningar om ekonomisk styrning för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser i EU.
Förfarandet omfattar en resultattavla med 14 huvudindikatorer (och 28 hjälpindikatorer) som används för att på ett tidigt stadium upptäcka befintliga eller framväxande makroekonomiska obalanser i medlemsstaterna. Indikatorerna härleds från ekonomi- och finansstatistik som tagits fram av Europeiska statistiksystemet (ESS) och ECBS och därefter överförts till Eurostat.
ESS och ECBS kvalitetssäkrar fortlöpande statistiken för att säkerställa att den håller en sådan kvalitet att den kan användas för politiska ändamål. ESS, ECBS, Eurostat och ECB har ett nära samarbete för att säkerställa att det finns tillförlitliga statistiska uppgifter för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
Flera MIP-indikatorer (t.ex. för bytesbalansen och den privata sektorns skuldsättning) bygger på statistik som inbegriper data om betalningsbalans/utlandsställning och finansiella räkenskaper, dvs. statistik som i de flesta medlemsstater sammanställs av de nationella centralbankerna. I november 2016 undertecknade Eurostat och ECB:s generaldirektorat för statistik ett samförståndsavtal om kvalitetssäkring av sådan statistik. I detta avtal fastställs hur samarbetet mellan Eurostat och ECB ska genomföras och det anges även att de dataset som sammanställs av de nationella centralbankerna ska kvalitetssäkras av ECB.
För detta ändamål har det nu införts ett fullständigt kvalitetsredovisningssystem i tre nivåer. Systemet omfattar nationella självbedömningsrapporter (nivå 3), som anger viktiga kvalitetsaspekter av statistiken (självbedömning genomförs av nationella myndigheter), områdesspecifika kvalitetsrapporter (nivå 2), som utarbetas av ECB och Eurostat samt en årlig gemensam sammanfattande rapport från Eurostat/ECB, där kvaliteten på all statistik som ligger till grund för MIP utvärderas (nivå 1).
Under 2017 började ECB tillhandahålla kvalitetssäkrade dataset till Eurostat, med bl.a. tilläggsinformation om större händelser och revideringar som har påverkat nationella uppgifter. För att ytterligare höja statistikens kvalitet över tid analyseras datasetens outputkvalitet och konsistens. I samförståndsavtalet fastställs även att ECB och Eurostat ska besöka de nationella centralbankerna och de nationella statistikbyråerna för att bistå dem med att utvärdera uppgifternas outputkvalitet. De första besöken genomfördes i slutet av 2017.
ECB har upprättat ett gott samarbete med Europeiska bankmyndigheten (EBA), vilket har stärkts ytterligare efter 2014 då den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) infördes. Detta är särskilt tydligt vad gäller banktillsynsuppgifter, eftersom ECB har tilldelats ansvaret att organisera insamling och kvalitetsbedömning av de uppgifter som rapporterats av enheter under tillsyn i enlighet med ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen [SSM]. EBA ansvarar för att utarbeta och underhålla tekniska genomförandestandarder för tillsynsrapportering och offentliggörande, i nära samarbete med de nationella behöriga myndigheterna.
EBA är också en viktig aktör i flödet av tillsynsuppgifter som kommer från uppgiftslämnare (”den stegvisa metoden”), eftersom ECB vidarebefordrar en delmängd uppgifter till EBA. I anslutning till detta har det uppstått ett antal arbetsprocesser, t.ex. att ta fram visitkort för varje uppgiftslämnare. Som aktör i dataflödet deltar ECB samtidigt i EBA:s övning i insyn och relaterade kontroller av uppgifternas kvalitet.
Samarbetet med EBA inbegriper även att ECB-personal deltar i relevanta EBA-arbetsgrupper med ansvar för tillsynsrapportering samt i det gemensamma arbetet med uppgifternas kvalitet, t.ex. underhåll och testning av datavalideringsregler, utveckling av sannolikhetskontroller, samverkan kring bl.a. utvärderingen av uppgifters kvalitet. ECB bistår även vid frågor som rör datakvalitetsstyrning, t.ex. genom att svara på frågor om hur rapporteringskraven ska tolkas.
Det ska även noteras att EBA stöder ECB:s medelfristiga strategiska initiativ för att minska bankernas rapporteringsbörda, t.ex. BIRD (bankernas katalog för integrerad rapportering) och ERM (det europeiska ramverket för rapportering).
ECB samarbetar även med andra organisationer i olika sammanhang. Några exempel:
- Datautbyte med Internationella valutafonden för IMF:s nationella och europeiska program för granskning av den finansiella sektorn.
- Deltagande i FN-kommittén för samordning av statistikverksamhet och BIS Irving Fisher-kommitté för centralbanksstatistik – som båda har till syfte att förbättra samordningen och samarbetet mellan statistikmyndigheter, inbegripet centralbankerna, på europeisk och/eller global nivå. Detta gäller aspekter som ett effektivt statistiksystem, gemensamma standarder och plattformar samt metodutveckling.
Slutligen tillhandahåller ECB utbildning till andra myndigheter i form av workshoppar, seminarier och föredrag. Dessa riktar sig såväl till organisationer inom ECBS och SSM som till andra organisationer, t.ex. nationella behöriga myndigheter och nationella centralbanker i länder utanför EU som kan komma att bli aktuella för EU-medlemskap längre fram.
Ruta 11 AnaCredit växer fram – de viktigaste dragen
AnaCredit, vilket står för ”analytical credit datasets”, är ett initiativ för att samla in och ge ett brett spektrum av användare tillgång till detaljerad analytisk kredit- och kreditriskinformation om enskilda banklån till företag och andra juridiska personer. Med dessa nya dataset blir det lättare för ECBS att utföra sina uppgifter. De kommer också att leda till en betydande förbättring av befintlig och kommande ECBS-statistik. Detaljerade data om lån till ekonomin och bankexponeringar kommer att kunna användas för ett brett spektrum av analyser, där aggregerade data inte längre anses räcka. En mycket viktig aspekt är harmoniseringen av begrepp och definitioner som säkerställer en hög grad av jämförbarhet mellan olika länders data. AnaCredit kommer att i hög grad stärka värdet av kredit- och kreditriskanalyserna i euroområdet, eftersom databasen tillhandahåller detaljerade, aktuella och helt harmoniserade uppgifter om lån till samtliga juridiska enheter. Det finns ett starkt datasekretesskydd i och med att endast användare som verkligen behöver dessa detaljerade data också får tillgång till dem. Andra användare kommer att få tillgång till delvis aggregerade uppgifter, där det inte är möjligt att identifiera underliggande enskilda enheter.
Med AnaCredit kommer möjligheterna att analysera kredit och kreditrisk i euroområdet att stärkas. Eftersom AnaCredit omfattar lån till framför allt icke-finansiella företag kommer detta att bidra till bättre kunskap om den penningpolitiska transmissionskanalen, särskilt vad gäller de små och medelstora företag som utgör grunden för ekonomin sett till investerings- och sysselsättningsmöjligheter. AnaCredit kan även vara till fördel för uppgiftslämnarna eftersom databasens återkopplingsloopar gör att de får bättre förutsättningar att bedöma låntagarnas kreditvärdighet i olika delar av euroområdet och möjliggör en mer omfattande och gedigen analys av uppgiftslämnarnas egna exponeringar än vad som nu är möjligt. Återkopplingslooparna inom AnaCredit-ramverket håller nu på att upprättas och kommer att genomföras på frivillig basis av de nationella centralbankerna.
I maj 2016 antog ECB-rådet AnaCredit-förordningen, som utgör ECBS rättsliga ram för att samla in detaljerade data om lån från kreditinstitut. Enligt förordningen ska över 4 000 kreditinstitut i euroområdet samt ytterligare kreditinstitut i en del andra medlemsstater börja rapportera uppgifter om enskilda kreditexponeringar till sina nationella centralbanker (för vidarebefordran till ECB) i september 2018. Cirka 1 600 andra uppgiftslämnare, framför allt mindre kreditinstitut, kommer att helt eller delvis befrias från rapporteringskraven. Rapporteringen varje månad beräknas omfatta 50–70 miljoner poster avseende cirka 15 miljoner motparter, varav merparten är företag. Motpartsuppgifterna kommer att börja rapporteras sex månader tidigare – med start i april 2018 – för att på så sätt minska eventuella barnsjukdomar. Eurosystemets medlemmar kommer att använda sig av en gemensam uppsättning analytiska kreditdata. Andra nationella centralbanker i EU kan besluta att rapportera liknande data på basis av samma definitioner och skulle i så fall få tillgång till dessa data på ömsesidig basis. Rapporteringsramen är ett resultat av ECBS djupgående analyser och diskussioner, som har omfattat flera samrådsomgångar med användarna (däribland finansindustrin och andra aktörer) för att framför allt utvärdera kostnader och fördelar samt finjustera rapporteringen, för att t.ex. säkerställa proportionalitet. Den slutliga rapporteringsramen utgör en avvägning mellan å ena sidan användarnas behov inom centralbanksverksamhetens olika delar och å andra sidan de tillkommande kostnaderna för att genomföra, samla in och behandla nödvändiga data.
AnaCredit kommer att omfatta 88 låneattribut (varav merparten uppdateras månadsvis) baserat på helt harmoniserade koncept och definitioner som tillämpas i samtliga deltagande länder. Attributen avser samtliga parter i låneavtalet (långivare, låntagare, borgensmän) och omfattar både strukturella data, t.ex. ekonomisk aktivitet, företagsstorlek, årsomsättning eller löptidens startdatum samt amorteringsdatum, dynamiska data, t.ex. utestående belopp, instrumentets och motpartens fallissemangsstatus, motpartens betalningsdröjsmål eller sannolikhet för fallissemang. Rapporteringströskeln är 25 000 euro per låntagare och kreditinstitut.
Databasens kreditdata kommer att åtföljas av ett register över samtliga juridiska enheter och andra institutionella enheter (t.ex. utländska filialer). Detta möjliggör en unik identifiering av cirka 15 miljoner motparter (långivare, låntagare och borgensmän) och resulterar i en omfattande harmonisering av begrepp och definitioner, så att det blir möjligt att på ett ändamålsenligt sätt beräkna den samlade skuldsättningen för en låntagare (juridisk enhet eller grupp) gentemot sina långivare (kreditinstitut). Kreditinstitut, som är potentiella användare av den detaljerade kreditinformationen (via återkopplingsloopar, om sådana har införts), kommer också att kunna göra en mer detaljerad och gedigen analys av sina egna exponeringar än vad som nu är möjligt.
Sedan AnaCredit-förordningen antogs i maj 2016 har ECBS statistikkommitté, biträdd av arbetsgruppen för AnaCredit, genomfört ett omfattande metodarbete och bl.a. tagit fram en användarmanual till AnaCredit, som innehåller 570 sidor med detaljerad information och vägledning vad gäller rapporteringskraven för AnaCredit. Det övergripande målet med manualen är att hjälpa kreditinstituten att utarbeta en metodriktig automatisering av rapporteringen samt att säkerställa att AnaCredits statistikram tillämpas konsekvent och ändamålsenligt i hela euroområdet. Manualen omfattar följande tre delar:
- Del I, som förklarar den allmänna AnaCredit-metodiken och innehåller information om rapporterande population och utformning, inbegripet en allmän beskrivning av den underliggande datamodellen (publicerad i november 2016).
- Del II, som innehåller en detaljerad beskrivning av samtliga dataset och dataattribut som ingår i datainsamlingen för AnaCredit, med särskilda rapporteringsanvisningar (publicerad i februari 2017).
- Del III, som innehåller en presentation av utvalda fallstudier och scenarion som behöver förklaras mer ingående (publicerad i maj 2017).
Industrin har lämnat synpunkter på manualen, vilket har lett till ytterligare metodarbete för att komplettera med detaljerade förklaringar genom det pågående frågeförfarandet. Detta innebär framför allt att kreditinstitut och andra aktörer alltid kan skicka in frågor till den berörda nationella centralbanken, som då utarbetar ett svar, ofta tillsammans med ECB. Innehållet skickas sedan vanligen även ut till de övriga nationella centralbankerna. En samling frågor och svar lades ut på ECB:s webbplats i augusti 2017 och uppdateras regelbundet.
ECBS statistikkommitté och AnaCredit-arbetsgruppen har även utarbetat valideringskontroller för att bidra till en automatisering av dataöverföringen och fastställa de lägsta kvalitetsstandarderna för kreditinstitutens dataöverföring. Med hjälp av valideringskontroller kan uppgifterna även identifieras och behandlas på lämpligt sätt. Ett antal valideringskontroller publicerades på ECB:s webbplats i augusti 2017.
AnaCredit-förordningen innehåller bindande regler för kreditinstitutens primära rapportering, men i en ECB-riktlinje anges slutligen hur de nationella centralbankerna ska rapportera nödvändiga kreditdata till ECB genom sekundär rapportering. Riktlinjen innehåller framför allt närmare information om hur de referensuppgifter om krediter och motparter som har insamlats enligt förordningen ska överföras till ECB.
Som framgår av ingressen till AnaCredit-förordningen kan initiativet komma att utökas i framtida etapper för att omfatta ytterligare långivare, låntagare och instrument.
Ekonomisk forskning
Högkvalitativ vetenskaplig forskning bidrar till att ge en stabil och fast bas för ECB:s policy. Under 2017 gav ECB:s forskning nya inblickar i ett antal viktiga policyutmaningar. Utöver detta har verksamheten inom tre nya forskningskluster och två forskningsnätverk främjat samarbetet inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS).[83]
ECB:s forskningsprioriteringar
Under 2017 fokuserade ECB:s forskningsgrupper på ett antal välavgränsade forskningsprioriteringar. Ett viktigt fokus var transmissionen av extraordinär penningpolitik i en miljö med negativa styrräntor. Studier visade på de extraordinära åtgärdernas betydelse för att motverka de ekonomiska konsekvenserna av negativa finansiella störningar genom att minska marknadsosäkerheten och förbättra små och medelstora företags tillgång till bankutlåning. Den extraordinära penningpolitiken samt samverkan mellan ekonomins finansiella och reala sektorer var också framträdande teman inom forskningen där man arbetar för att förbättra de ECB-modeller som omfattar flera länder och hela euroområdet och används för prognos och penningpolitisk analys. Andra viktiga prioriteringar var att identifiera faktorer som kan bidra till att förklara den fortsatt låga inflationen i euroområdet samt att bedriva forskning som bidrar till att utveckla institutionella och politiska åtgärder i syfte att stärka Ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Under 2017 har det även gjorts omfattande forskningsinsatser på området makrotillsyn. Ett viktigt steg här var att kalibrera ”3D-modellen” så att den omfattar samtliga länder inom den gemensamma tillsynsmekanismen. Modellen åskådliggör tre olika nivåer av fallissemangsrisk (för banker, icke-finansiella företag och hushåll) och är särskilt användbar för att bedöma bankers kapitaltäckning. Det har även utarbetats en modellvariant som åskådliggör nominella stelheter i syfte att analysera interaktionen mellan penningpolitik och makrotillsyn.
Eurosystemets/ECBS forskningskluster och forskningsnätverk
För att ytterligare stärka samarbetet mellan ECBS-forskarna beslutade cheferna för ECBS forskningsavdelningar att det skulle startas tre nya forskningskluster under 2017. Syftet med dessa kluster är att samordna forskningsinsatserna inom högprioriterade forskningsområden genom återkommande workshoppar och gemensamma forskningsprojekt (se figur 2). Under året har klustren hållit varsin invigningsworkshop med såväl forskare från olika delar av ECBS som externa experter.
Figur 2
ECBS forskningskluster
Under 2017 gjorde två av Eurosystemets/ECBS forskningsnätverk betydande framsteg. Wage Dynamics Network (WDN) slutförde den tredje omgången av sin enkät som omfattar mer än 25 000 företag från 25 olika EU-länder. I den tredje omgången studeras företagens kostnads- och prissättningsbeteende samt i vilken mån som 2010–2013 års strukturreformer har resulterat i en anpassning av arbetsmarknaden. En viktig slutsats som den nya forskningen lett fram till är att de stora arbetsmarknadsreformerna har främjat en anpassning av arbetsmarknaden i de mest krisdrabbade länderna (se diagram 33).[84]
Household Finance and Consumption Network (HFCN) samordnar produktionen av enkäten om hushållens ekonomi och konsumtion. Resultaten från den andra enkätomgången offentliggjordes i slutet av 2016 och därefter har HFCN i sin forskning bl.a. undersökt vilken betydelse hushållens heterogenitet har för den penningpolitiska transmissionen och den finansiella stabiliteten. Forskare från HFCN har t.ex. skattat vilken effekt som ECB:s aktuella program för köp av tillgångar (APP) får på inkomst- och förmögenhetsskillnader. En viktig slutsats är att APP-åtgärderna endast påverkar förmögenhetsskillnader i mindre utsträckning, men minskar inkomstskillnaderna eftersom de resulterar i lägre arbetslöshet hos låginkomsthushåll.
Diagram 33
Nettoförändring i hur lätt det är att anpassa anställningar och löner mellan 2010 och 2013
Konferenser och publikationer
Dialogen med ekonomer som arbetar inom den akademiska världen har fått allt större betydelse eftersom de frågor som är relevanta för ECB har ökat både i antal och komplexitet under de senaste åren. Mot denna bakgrund anordnade ECB under 2017 flera evenemang för högnivåforskning, däribland ECB:s forum för centralbanksverksamhet i Sintra och ECB:s andra årliga forskningskonferens (ARC). Vid forumet behandlades viktiga aspekter av den realekonomiska utvecklingen som är av relevans för penningpolitiken, särskilt investeringar och produktivitet.[85] Under ARC 2017 behandlades innovativ forskning om t.ex. inflationskostnader, effekterna av negativa räntor, sambandet mellan ekonomiska aktörers ståndpunkter och ekonomisk stagnation samt slutligen skillnader i förmögenhet. Andra viktiga konferenser handlade om strukturreformer i euroområdet, makrotillsyn och centralbankskommunikation.
En stor del av ECB:s forskningsresultat publicerades även i vetenskapliga tidskrifter och arbetsrapporter. Under 2017 publicerades 132 rapporter i ECB:s Working Paper Series. Utöver detta publicerades ett antal mer policyinriktade analytiska studier i ECB:s Occasional Paper Series, Statistics Paper Series och Discussion Paper Series. Denna samlade högkvalitativa forskning och analysverksamhet utgjorde också basen för den förbättrade spridningen av forskningsresultat till en bredare allmänhet, t.ex. via ECB Research Bulletin, där tolv artiklar publicerades under 2017.[86]
Verksamhet och skyldigheter på lagstiftningsområdet
Under 2017 deltog ECB i flera rättsliga förfaranden på EU-nivå. ECB antog även flera yttranden till följd av det krav som fastställs i fördraget om att ECB ska höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Utöver detta övervakade ECB efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling.
ECB:s deltagande i rättsliga förfaranden på EU-nivå
I januari 2017 ogillade Europeiska unionens tribunal (nedan kallad ”tribunalen”) den skadeståndstalan som två franska enheter (Nausicaa Anadyomène och Banque d’Escompte) väckt mot ECB i mål T-749/15. De båda enheterna yrkade på skadestånd för det värderingsavdrag som påverkade vissa grekiska statsobligationer, vilka de båda enheterna hade köpt i samband med en partiell omstrukturering av Greklands statsskuld 2012. De grunder som åberopades mot ECB var ett påstått åsidosättande av principerna om i) skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet, ii) likabehandling och icke-diskriminering samt iii) god förvaltning.
Med sin dom ogillade tribunalen talan och uteslöt därmed allt ansvar från ECB:s sida genom att bekräfta vad tribunalen redan hade slagit fast i fråga om fysiska personer som innehar grekiska skuldinstrument (se mål T-79/13, Accorinti m.fl. mot ECB). Tribunalen ansåg att ECB inte är skyldig att ersätta banker som innehar grekiska skuldinstrument för deras påstådda förluster i samband med omstruktureringen av den grekiska statsskulden 2012. Först och främst slog tribunalen fast att affärsbanker inte kan utgå från principen om skydd för berättigade förväntningar eller principen om rättssäkerhet inom ett område som penningpolitiken, som ständigt anpassas med hänsyn till förändringarna i de ekonomiska förhållandena. Tribunalen ansåg inte att några av ECB:s åtgärder eller uttalanden kunde tolkas så att investerare uppmanats att köpa eller behålla grekiska skuldinstrument.
Tribunalen bekräftade även att principen om likabehandling inte kunde tillämpas i det här fallet, eftersom affärsbankers köp av grekiska skuldinstrument inte kunde anses vara en situation som är jämförbar med ECB:s och de nationella centralbankernas agerande för att uppfylla mål av allmänt intresse.
I mars 2017 fällde tribunalen sitt avgörande i mål T-22/16, där ett portugisiskt företag (Comprojecto – Projectos e Construções, Lda.) m.fl. väckt talan mot ECB. Målet avsåg dels passivitetstalan, dels talan om ogiltigförklaring av det beslut som ECB påstods ha antagit underförstått genom sin underlåtenhet att vidta åtgärder, dels talan om ekonomiskt skadestånd på grund av ECB:s påstådda underlåtenhet att vidta åtgärder.
De sökande hade gjort gällande att de skickat en skrivelse med ett klagomål till ECB gällande ett visst kreditinstitut och att ECB hade underlåtit att vidta åtgärder eftersom skrivelsen hade skickats tillbaka till avsändaren.
Tribunalen ansåg att det var uppenbart att talan inte kunde tas upp till prövning och att den var ogrundad, både vad avser yrkandet om underlåtenhet att vidta åtgärder samt talan om ogiltigförklaring. Vad gäller det första yrkandet ansåg tribunalen att en passivitetstalan endast får tas upp till sakprövning om det kan styrkas att den svarande EU-institutionen har anmodats att vidta åtgärder innan talan väcks, men att de sökande inte har kunnat lägga fram tillräcklig bevisning för att ECB verkligen har tagit emot klagomålet. Vad gäller talan om ogiltigförklaring slog tribunalen fast att försöket att underrätta ECB inte hade varit framgångsrikt samt att postmyndighetens återsändande av klagomålet till de sökande sålunda inte kunde anses utgöra en ECB-åtgärd varigenom institutionen hade underlåtit att vidta åtgärder. Eftersom de sökande inte hade anmodat ECB att vidta åtgärder kunde därför slutligen de sökande inte styrka att institutionen hade visat sådan försummelse eller underlåtenhet att det skulle kunna medföra ansvar för unionen. Villkoren för att begära ekonomiskt skadestånd ansågs därför inte vara uppfyllda.
I juli 2017 vilandeförklarade Tysklands federala författningsdomstol (nedan kallad ”författningsdomstolen”) målet avseende flera författningsbesvär som anförts gällande det utökade programmet för köp av tillgångar (APP). Författningsdomstolen hänsköt frågorna till Europeiska unionens domstol (nedan kallad ”EU-domstolen”) med begäran om skyndsam handläggning.
EU-domstolen avslog begäran om det påskyndat förfarande. I november 2017 inkom ECB med sitt skriftliga yttrande. Något datum för förhandlingen har ännu inte fastställts. Beroende på hur EU-domstolen besvarar de hänskjutna frågorna kommer författningsdomstolen att besluta om programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP), enligt EU-domstolens tolkning, är förenligt med Tysklands författning (grundlagen).
ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad
Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde.[87] Samtliga ECB:s yttranden offentliggörs på ECB:s webbplats. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning offentliggörs även i Europeiska unionens officiella tidning.
Under 2017 antog ECB sju yttranden om förslag till EU-rättsakter och 47 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.
På EU-nivå gällde de viktigaste yttranden[88] som antagits av ECB ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1095/2010 och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfaranden och myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om krav för godkännande av centrala motparter från tredjeland (CON/2017/39), ändringar avseende unionens ramverk för kapitalkrav avseende kreditinstitut och värdepappersföretag (CON/2017/46), ändringar av unionens krishanteringssystem (CON/2017/47), ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki (CON/2017/6) och ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012 och (EU) 2015/2365 (CON/2017/38).
Ett antal av de nationella myndigheternas samråd gällde begränsningar av kontantbetalningar över vissa tröskelvärden[89] samt reglering och identifiering av kritiska infrastrukturer[90].
ECB antog yttranden om nationella centralbanker, bl.a. om tilldelningen av nya uppgifter till de nationella centralbankerna[91], en nationell centralbanks deltagande i Internationella valutafondens program[92], en nationell centralbanks finansiella oberoende[93], granskningen av en nationell centralbanks affärsverksamhet[94], ändringen av en nationell centralbanks stadga avseende antalet ledamöter i styrelsen[95], ändringar av ramverket för beslutsfattande i en nationell centralbank[96], en nationell centralbanks potentiella skadeståndsansvar för skada som vållats vid utövandet av tillsynsbefogenheter över betaltjänstleverantörer[97], en nationell centralbanks beslutsförfarande inom den gemensamma tillsynsmekanismen[98], en nationell centralbanks tillsynsfunktion i fråga om betalningssystem, värdepapperscentraler samt clearing- och avvecklingssystem[99], löner och pensionsrättigheter för en nationell centralbanks tjänstemän[100], en nationell centralbanks sätt att genomföra interbankclearing och interbankavveckling[101], äganderätten till ett specialföretag för tillverkning av eurosedlar[102], uteslutandet av kvittningsrätt vad gäller fordringar som mobiliseras som säkerhet till en nationell centralbank[103], oberoendet för en nationell centralbanks beslutsfattande organ vad gäller frågor som rör finansiell stabilitet[104], tilldelning av ytterligare befogenheter till en nationell centralbank vad gäller att införa sanktioner för institut som inte uppfyller rapporteringskraven för betalningsbalansstatistik[105], en nationell centralbanks donation till en nationell stiftelse för forskning, teknik och utveckling[106] samt makrotillsynsverktyg[107] och genomförandet av penningpolitiken[108] vid nationella centralbanker utanför euroområdet.
ECB antog yttranden om olika aspekter av finansinstitutens verksamhet, bl.a. förbättrad öppenhet och kvalitet för nationella tillsynsregler[109], omstrukturering av lån denominerade i eller kopplade till utländsk valuta[110], stöd till bolåntagare i en svår ekonomisk situation[111], tillhandahållande av extraordinärt offentligt stöd till banksektorn[112], införande av lägsta fonderingskrav[113], amorteringskrav för bolån[114], makrotillsynsverktyg för att begränsa systemrisker som härrör från bolån[115], skärpta begränsningar för jävskrediter[116], centrala kreditregister och ett register över bankkonton[117], rapportering av kreditdata[118], auktorisation av betalningssystem[119], regelverket för täckta obligationer[120], bankstiftelsers reservfonder[121], inrättandet av en ny kategori av avvecklingsinstitut[122], inrättandet av en ny kategori av seniora oprioriterade skuldinstrument i kreditinstituts insolvenshierarki[123] och uppskjutna skattefordringar som uppstår till följd av debetdifferenser[124].
ECB lämnade även yttranden om rättsligt stöd för innehavare av kvalificerade bankkrediter[125].
Två fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om förslag till unionslagstiftning konstaterades, varav det i ett fall bedömdes handla om uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad. Europeiska kommissionen hörde inte ECB i fråga om den delegerade förordningen om det slutliga systemet för bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter. Med tanke på att denna rättsakt medförde rättsliga förpliktelser för ECB bedömer ECB att detta handlar om en både uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB.
Fem fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om nationella lagförslag konstaterades, varav det i fyra fall bedömdes handla om uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad.[126]
Det italienska ekonomi- och finansministeriet hörde ECB i fråga om lagdekretet om skyndsamma ekonomiska bestämmelser, initiativ till förmån för lokala myndigheter, ytterligare interventioner för områden som drabbats av seismiska händelser, utvecklingsåtgärder, och i synnerhet om bestämmelser avseende en obligatorisk avrundning av kontantbetalningar denominerade i euro. ECB fick emellertid inte tillräckligt med tid för att granska lagförslagen och anta sitt yttrande innan lagdekretet antogs.
Den spanska ministern för ekonomi- och näringslivsfrågor hörde ECB i fråga om ett ECB-yttrande över ett utkast till kungligt lagdekret om skyndsamma ekonomiska bestämmelser varigenom en ny kategori av bankskuld infördes. ECB fick emellertid inte tillräckligt med tid för att granska lagförslagen och anta sitt yttrande innan det kungliga lagdekretet antogs.
De kroatiska myndigheterna hörde inte ECB i fråga om lagen om ogiltighet av låneavtal med internationella inslag som ingåtts i Republiken Kroatien med en icke auktoriserad borgenär.
Slutligen hörde inte den nederländska regeringen ECB i fråga om lagen som reglerar statstjänstemäns rättsliga ställning, en lag som kan få konsekvenser för centralbankens oberoende.
Nederländernas, Spaniens och Kroatiens underlåtenhet att höra ECB ansågs handla om en uppenbar och betydande bristande efterlevnad och Italiens underlåtenhet att höra ECB bedömdes som en uppenbar, betydande och upprepad bristande efterlevnad.
Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling
Enligt artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB övervaka att de nationella centralbankerna i EU samt ECB självt inte bryter mot förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget eller i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden, såvida den inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.
ECB övervakar även de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den offentliga sektorn inte vara ett sätt att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.
Övervakningen under 2017 visade att bestämmelserna i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets relaterade förordningar överlag respekterades.
Övervakningen visade att de flesta nationella centralbanker inom EU under 2017 hade en ersättningspolicy för inlåning från den offentliga sektorn som till fullo uppfyllde ersättningstaket. Ett par nationella centralbanker behövde dock säkerställa att deras ersättning för inlåning från den offentliga sektorn inte överskrider taket även när den senare är negativ.
I fjolårets utgåva av ECB:s årsrapport konstaterades att Magyar Nemzeti Bank (MNB) hade brutit mot förbudet mot monetär finansiering när den bildade och finansierade kapitalförvaltningsbolaget MARK Zrt., och att detta måste åtgärdas. Under 2017 har MNB vidtagit korrigerande åtgärder och har nu varken innehav i eller kontroll över MARK Zrt. Mot bakgrund av att den finansiella transaktionen ännu inte är helt slutförd kan det korrigerande förfarandet inte betraktas som slutfört och det är inte möjligt att formellt avsluta ärendet.
För att följa upp de farhågor som behandlades i ECB:s årsrapporter 2014 och 2015 har ECB fortsatt att övervaka ett flertal program som lanserats av Magyar Nemzeti Bank 2014 och 2015. Programmen har inte samband med penningpolitiken och skulle kunna bedömas vara i konflikt med förbudet mot monetär finansiering i den utsträckning det skulle kunna tolkas som att Magyar Nemzeti Bank tar över statliga uppgifter eller på annat vis tillhandahåller staten finansiella fördelar. Det rör sig bland annat om ett program för att främja finansiella kunskaper genom ett nätverk av stiftelser, ett program för personalomflyttning av före detta anställda vid den ungerska finansinspektionen till centralbanken samt ett program för köp av ungersk konst och kulturell egendom. Under 2017 har Magyar Nemzeti Bank vidtagit flera åtgärder för att minska ECB:s farhågor. Med tanke på programmens mängd, omfattning och storlek kommer ECB att fortsätta att noggrant övervaka transaktionerna för att säkerställa att de inte leder till en konflikt med förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling. ECB kommer också att fortsätta att noggrant övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen, eftersom centralbankens förvärv av ett majoritetsinnehav i börsen i november 2015 fortfarande kan innebära en risk för monetär finansiering.
Den irländska centralbanken har under 2017 minskat sitt innehav av IBRC-relaterade tillgångar, främst genom försäljning av långfristiga växlar med rörlig ränta. Detta är ett steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs. En ännu ambitiösare försäljningsplan skulle dock kunna dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.
Internationellt och europeiskt samarbete
Europeiska förbindelser
Under 2017 upprätthöll ECB sin täta dialog med europeiska forum och institutioner, däribland Europeiska rådet, Ekofinrådet, Eurogruppen, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Fullbordandet av bankunionen, som innebär en mer omfattande fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen (EMU), samt frågor gällande arbetet för att stärka den ekonomiska konvergensen inom euroområdet var några av de punkter som stod på dagordningen vid Eurogruppens och Ekofinrådets möten, i vilka ECB:s ordförande och andra ledamöter i ECB:s direktion deltog.
Fördjupandet av EU:s ekonomiska och monetära union
Under 2017 genomfördes ytterligare diskussioner om arbetet för att stärka EMU samt mer generellt om den fortsatta vägen för den europeiska integrationen.
ECB deltog i olika diskussioner om hur ramverket för den ekonomiska och finanspolitiska styrningen ska stärkas. I samband med dessa diskussioner underströk ECB vid upprepade tillfällen att bestämmelserna för stabilitets- och tillväxtpakten samt förfarandet vid makroekonomiska obalanser måste tillämpas konsekvent över tid i de olika medlemsstaterna. Här har framstegen varit långtifrån tillfredsställande.
Ett fullständigt genomförande av budgetbestämmelserna och en effektivare samordning av den ekonomiska politiken är nödvändiga förutsättningar för att skapa det förtroende som krävs mellan medlemsstaterna för ett fortsatt fördjupat EMU.
Vad gäller den europeiska finansiella integrationen vidtogs flera åtgärder för att utveckla bankunionen. ECB genomförde ett omfattande arbete för att skapa likvärdiga förutsättningar för bankerna genom att ytterligare harmonisera de nationella alternativ och handlingsutrymmen som medges enligt kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen mellan de olika euroländerna. I sin roll som tillsynsmyndighet gjorde ECB även ytterligare insatser för att skapa likvärdiga förutsättningar genom att harmonisera tillsynspraxis inom euroområdet. ECB gav t.ex. ut en vägledning till banker om hur problemet med nödlidande lån ska hanteras inom bankunionen.
Samtidigt fortsatte också det tekniska arbetet inom olika EU-organ för att få till stånd ett europeiskt insättningsgarantisystem samt en gemensam säkerhetsmekanism (s.k. backstop) till den gemensamma resolutionsfonden, vilket fick ytterligare stöd i kommissionens meddelande från oktober 2017 om fullbordande av bankunionen.
Parallellt med ECB:s tillsynsverksamhet var ECB även med och utarbetade överenskommelsen om hierarkin för bankborgenärer, varigenom skuldinstrument utan säkerhet rangordnas vid insolvensförfaranden, samt ett utkast till förordning om infasning av inverkan på kapitalbasen av en ny internationell redovisningsstandard (IFRS 9).
Som komplement till bankunionen skulle en europeisk kapitalmarknadsunion (KMU) kunna främja finansiell integration baserat på eget kapital, vilket skulle stärka EMU:s förmåga att stå emot störningar. I detta avseende genomfördes en halvtidsöversyn av kapitalmarknadsunionen och flera förordningar antogs om bl.a. värdepapperiseringsregler och europeiskt riskkapital.
Demokratiskt ansvarsutkrävande
I och med ratificeringen av EU-fördragen slog EU-länderna fast att ECB är en oberoende institution som har ett klart mandat att säkerställa prisstabilitet. Detta oberoende uppvägs av dess ansvarighet. Oberoende säkerställer att ECB kan agera i enlighet med sitt demokratiska uppdrag och skyddas mot politisk påverkan eller varje form av kortsiktiga påtryckningar. Ansvarighet säkerställer å andra sidan att ett sådant oberoende inte leder till godtycklighet och att mandatet uppfylls.
I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att ECB i första hand utkrävs ansvar för sina handlingar av Europaparlamentet, det organ som består av EU-invånarnas folkvalda företrädare. Under 2017 deltog ECB:s ordförande i fyra reguljära utfrågningar i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.[127] Vid dessa utfrågningar fokuserade parlamentsledamöterna på ECB:s penningpolitik (i synnerhet extraordinära åtgärder), EMU:s och EU:s framtid, samt finanssektorspolitik. Frågor ställdes även om externa risker för de ekonomiska utsikterna, bl.a. det osäkra politiska läget.
ECB fullgör även sina skyldigheter när det gäller ansvarighet genom regelbunden rapportering samt genom att svara på skriftliga frågor från parlamentsledamöterna. Under 2017 har ECB:s ordförande tagit emot 53 skrivelser om dessa frågor och hans svar har publicerats på ECB:s webbplats.[128] Sammanlagt besvarade han 138 frågor som parlamentsledamöterna ställt skriftligt eller muntligt (under utfrågningar), vilket återspeglar ECB:s höga standarder ifråga om ansvarighet och öppenhet. De flesta frågorna handlade om genomförandet av ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder, de makroekonomiska anpassningsprogrammen och Target2-balansernas utveckling.
ECB utkrävs även ansvar för sin banktillsyn av såväl Europaparlamentet som rådet.[129] Mer ingående information finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2017.
Internationella förbindelser
G20
I och med den ökade globala ekonomiska återhämtningen fokuserade G20:s ordförandeland Tyskland på att stärka den ekonomiska motståndskraften samt att fortsätta att uppfylla tidigare åtaganden. G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer har framför allt på nytt bekräftat sina tidigare växelkursåtaganden, och G20-ländernas regeringschefer har tillkännagett att de har för avsikt att fortsätta bekämpa protektionism. G20 har även utökat sitt arbete för att övervaka så att politiken effektivt främjar en stark, hållbar, inkluderande och balanserad tillväxt genom en tredelad strategi och behåller sitt fokus på strukturreformer, som fortfortfarande är avgörande för att de ekonomiska utsikterna ska förbättras på medellång sikt. Arbetet med att slutföra och genomföra regleringsagendan har också fortsatt, med bl.a. åtgärder för att stärka skuggbankssektorns motståndskraft och övervaka effekterna av finansiella regleringsreformer. G20 har även gått vidare med frågor som rör internationellt skattesamarbete och finansiell insyn. Gruppen har också upprepat sitt åtagande att stärka den internationella finansiella arkitekturen och det globala finansiella skyddsnätet. G20 och andra internationella institutioner, såsom Internationella valutafonden (IMF) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), har även i högre grad inriktat sig på att förbättra systemet för internationella kapitalflöden. Slutligen har G20 inlett initiativet Compact with Africa (”pakten med Afrika”) i syfte att stärka de privata investeringarna på hela den afrikanska kontinenten.
Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen
Inom IMF och andra forum fortsatte ECB att spela en aktiv roll i diskussionerna om det internationella monetära och finansiella systemet och förordade ett gemensamt europeiskt perspektiv från centralbankshåll.
Ett flertal initiativ har vidareutvecklats för att stärka det globala finansiella skyddsnätet (GFSN). Inom ramen för översynen av sina utlåningsverktyg införde IMF ett nytt instrument för samordning av politiken som gör det möjligt för länder att signalera att de är villiga att genomföra ekonomiska reformer samt frigöra finansiering från andra källor. IMF:s exekutivstyrelse godkände nya principer och villkor för samarbetet mellan IMF och regionala finansieringsarrangemang (RFA), som återspeglar de här arrangemangens ökade betydelse inom GFSN.
Som ett viktigt led i övervakningen av den finansiella sektorn inledde IMF 2017 sitt första program för granskning av den finansiella sektorn (FSAP). Detta omfattande arbete berör flera EU-institutioner, däribland ECB – såväl dess centralbanks- som dess tillsynsfunktioner – och kommer även att ge underlag till FSAP-arbetet på medlemsstatsnivå och på så sätt underlätta det.
Vad gäller IMF:s kvoter och styrning fortsatte arbetet med den femtonde kvotöversynen under 2017. Ett starkt, kvotbaserat IMF som har tillräckliga resurser spelar alltjämt en central roll i det internationella valutasystemet.
Internationellt centralbankssamarbete
ECB stärkte sitt samarbete med centralbanker utanför EU, vilket återspeglar dess viktiga roll i den globala ekonomin och även som europeisk institution.
Vid två tillfällen genomförde Eurosystemet högnivåmöten med centralbanker i Medelhavsländerna respektive Gulfregionen. Vad gäller det bilaterala samarbetet har ECB intensifierat sitt samarbete med South African Reserve Bank, medan högnivåkontakter och expertdiskussioner har fortsatt att utvecklas med de tillväxtekonomier inom G20 som har ingått ett samförståndsavtal med ECB. ECB fortsatte slutligen att utöka sitt samarbete geografiskt, framför allt i Latinamerika, Asien och Afrika.
Som EU-institution bedrev ECB ett fortsatt samarbete med centralbankerna i länder som kan komma att gå med i EU, framför allt genom en rad regionala seminarier som genomfördes i nära samarbete med EU:s nationella centralbanker. Slutligen hade ECB även fortsättningsvis ett nära samarbete med EU:s nationella centralbanker vad gäller styrningen av samarbetsaktiviteter med centralbanker utanför EU. Under 2017 godkändes ett dokument med titeln ”International Central Bank Cooperation: ESCB Best Practices” av ECB-rådet och ECB:s allmänna råd.[130] I detta dokument förklaras motiv, principer och villkor för internationellt centralbankssamarbete på expert- och ledningsnivå.
Extern kommunikation
Kommunikationen är central för ECB:s politik
Kommunikationen får allt större betydelse för att centralbankerna ska kunna driva en effektiv politik, ta ansvar och upprätthålla sitt goda anseende. Mot denna bakgrund anordnade ECB sin första konferens om centralbankskommunikation i november 2017. Under konferensen samlades företrädare för centralbanker, politik, medier, finansiella marknader och forskning för att diskutera centrala frågor för dagens centralbankskommunikation: hur utnyttjas kommunikationen på bästa sätt för att föra en effektiv politik och upprätthålla sitt goda anseende, hur ska öppenheten förbättras för att säkerställa centralbankers ansvarighet och hur utformas klara och tydliga budskap till en bredare publik för att återskapa förtroendet och stärka allmänhetens stöd för centralbankens oberoende?
Paneldiskussion vid ECB:s konferens om centralbankskommunikation
Konferensen enades om ett antal centrala budskap som är ytterst relevanta för ECB. För det första: kommunikation ersätter inte en god politik. För det andra: kommunikation som utgör ett explicit penningpolitiskt verktyg – t.ex. framåtblickande vägledning (”forward guidance”) – har fungerat bra och ändamålsenligt och detta kommer att finnas kvar i ECB:s verktygslåda. För det tredje: centralbanker behöver satsa på verklig tvåvägskommunikation så att de inte skapar sig en ”ekokammare” där bara de egna ståndpunkterna blir bekräftade. För det fjärde: centralbankerna behöver nå ut utanför sin egen bekvämlighetszon av marknader, sakkunniga och specialiserade medier och ta kontakt med nya målgrupper, med nya tillvägagångssätt. För att återfå människors förtroende behöver centralbankerna öka sina insatser för att förklara vad de gör och varför deras åtgärder är för det allmännas bästa. Dessa centrala slutsatser avspeglar till stor del ECB:s befintliga kommunikationsverksamhet, där ett antal viktiga initiativ har genomförts under 2017. Merparten av ECB:s åtgärder inriktas på att i högre grad involvera externa och interna aktörer, både genom direkt och digital interaktion.
Utökad uppsökande verksamhet
Under 2017 gjorde ECB ytterligare framsteg med att utöka sin uppsökande verksamhet, först och främst genom invigningen av ECB:s besökscentrum i oktober. De nya lokalerna, som ligger i ECB:s huvudbyggnad i Frankfurt, har byggts upp och utvecklats under två års tid. Här kan både EU-medborgare och andra lära sig mer om ECB, dess arbetsuppgifter och uppdrag.
Framträdande visuella element i ECB:s besökscentrum
Besökscentrumet är uppbyggt kring ett koncept med fyra huvudkomponenter, där euron är ett förenande tema. I avdelningen ”Maintain” behandlas hur ECB upprätthåller prisstabilitet. Avdelningen ”Safeguard” inriktas på ECB:s betydelse för att främja finansiell stabilitet och utöva tillsyn över banker. I avdelningen ”Connect” uppmärksammas ECB:s uppgifter i fråga om att utveckla betalningssystem och tillhandahålla eurosedlar. I avdelningen ”Achieve” ges ett bredare europeiskt perspektiv, med fokus på det som Europa har uppnått. Det hela är tänkt att ge en direkt lärupplevelse och här finns bl.a. konkreta föremål, spel, videoklipp och en uppbyggd kopia av ECB-rådets sammanträdesrum. Från och med 2018 beräknas besökscentrumet kunna ta emot 40 000 besökare per år, vilket utgör en tredubbling av ECB:s kapacitet för besöksgrupper. Under 2017 välkomnade ECB 811 besöksgrupper i Frankfurt och tog emot fler än 22 700 externa besökare från 42 länder. Besöken omfattar normalt särskilt anpassade presentationer för att tillgodose målgruppens specifika intressen och är en utmärkt möjlighet att skapa engagemang och dialog.
ECB har även fortsatt med sina ungdomssatsningar genom att starta ECB:s två första ungdomsdialoger (i Lissabon och Dublin), ett nytt interaktivt format där elever kan ställa frågor direkt till ECB:s ordförande. Ett annat innovativt sätt att involvera ungdomar var tävlingen Euro Video Challenge, där ECB gav unga européer en utmaning: att skapa en engagerande kortfilm där ett ekonomiskt ämne med koppling till ECB:s verksamhet ska presenteras på ett sådant sätt att det passar en ung publik. Dessa nya former av utåtriktad verksamhet kompletterar befintliga åtgärder, t.ex. tävlingen Generation €uro Students’ Award, som 2017 hölls för sjunde gången, samt öppet hus-evenemanget för barn i åldern 8–12 år, som anordnades tillsammans med det populära tyska barnprogrammet ”Die Sendung mit der Maus”.
På motsvarande sätt fortsatte ECB att arbeta för att skapa direkt engagemang via internet och sociala medier genom att vända sig till alla personer med olika ålder, utbildningsbakgrund och yrkesmässiga och personliga intressen. Under 2017 besöktes ECB:s webbplats, som omfattar över 137 000 sidor, av cirka 18 miljoner personer från hela världen. En av webbplatsens populäraste avdelningar är förklaringarna (”explainers”). Syftet är att besvara diverse frågor som rör komplexa centralbankspolitiska frågeställningar – t.ex. ”Varför är räntorna låga?”, ”Hur fungerar kvantitativa lättnader?” eller ”Vad är nödlidande lån?” – och göra dem tillgängliga för samtliga målgrupper på 24 språk. På sociala medier fick ECB:s Twitter-konto över 400 000 följare under 2017, på LinkedIn har ECB över 50 000 följare och ECB:s YouTube-kanal har 16 000 följare.
I mars 2017 tilldelades ECB Europeiska ombudsmannens utmärkelse för god förvaltning, ”Framstående kommunikation”. Utmärkelsen var ett erkännande av ECB:s innovativa kommunikationsstrategi – såväl via webbplatsen och olika multimedieformat som genom dess uppsökande verksamhet. Särskild vikt hade lagts vid institutionens strävanden att göra ECB tillgängligt för medborgarna och hjälpa dem att förstå ECB:s ansvarsområden och funktion samt att mer allmänt utgöra en förebild för ”god offentlig förvaltning, servicekultur och engagemang för att ha en påtaglig och direkt positiv påverkan på EU-medborgarnas liv”.
Institutions- och verksamhetsstyrning
Under 2017 fortsatte ECB:s beslutsfattande organ (ECB-rådet, direktionen och ECB:s allmänna råd) att styra Europeiska centralbankssystemet (ECBS) i enlighet med sina respektive uppdrag, som regleras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om Europeiska unionen, stadgan för ECBS och ECB och relevanta arbetsordningar. ECB:s ordförande och vice ordförande höll regelbundna presskonferenser för att rapportera om resultaten av ECB-rådets åtta penningpolitiska möten under 2017. Redogörelser för dessa möten och andra beslut från ECB-rådet offentliggjordes på ECB:s webbplats under året.
Direktionen, som höll sitt tusende möte i januari 2017, fortsatte att fullgöra sitt uppdrag med att genomföra penningpolitiken i enlighet med ECB-rådets beslut samt att handha ECB:s löpande verksamhet. ECB-rådets årliga externa möte hölls i Tallinn – det var första gången som ett sådant möte hölls i Baltikum. Genom ECB-rådets externa möten får dess ledamöter möjlighet att uppleva euroområdets mångfald och variation, samtidigt som EU-medborgarna får chansen att lära sig mer om ECB och dess uppdrag. ECB-rådet fortsatte att diskutera frågor av relevans för ECBS, bl.a. under ett seminarium om det finansiella ekosystemets motståndskraft mot it-angrepp och it-incidenter. För att säkerställa att ECB:s penningpolitiska och andra uppgifter hålls åtskilda från dess tillsynsansvar enligt rådsförordning (EU) 1024/2013 håller ECB-rådet separata möten om tillsynsfrågor. Mer information om ECB:s tillsynsfunktion och dess styrorgan, tillsynsnämnden, finns på webbplatsen för ECB:s banktillsyn samt i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamhet 2017.
Eurosystemets/ECBS kommittéer har fortsatt att bistå ECB:s beslutande organ i fullgörandet av deras uppdrag och uppträder i sammansättning för Eurosystemet, för ECBS eller för gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) (dvs. med en företrädare för centralbanken och en företrädare för den nationella behöriga myndigheten i varje deltagande medlemsstat) när tillsynsfrågor behandlas.
ECB:s organisationsstruktur omfattar två högnivåkommittéer – revisionskommittén och etikkommittén – samt andra externa och interna kontrollnivåer. Detta stöds av välutvecklade etiska regler, en utredningsram för bedrägeribekämpning och ett insynssystem.
Integritet, öppenhet och god förvaltning är avgörande för att upprätthålla förtroendet hos olika aktörer och allmänheten i stort. Byrån för efterlevnad och organisationsstyrning rapporterar direkt till ECB:s ordförande och hjälper direktionen att skydda ECB:s integritet och anseende genom att främja etiska uppförandestandarder.
För att framhålla betydelsen av ett korrekt etiskt agerande införde direktionen under 2017 obligatoriska etik- och integritetskurser för alla ECB-medarbetare. På Eurosystems- och SSM-nivå inrättade ECB-rådet under 2017 en särskild arbetsgrupp för etik- och regelefterlevnadsansvariga i syfte att införa gemensamma minimistandarder för etiskt agerande samt underlätta utbyte och samarbete mellan ECB, de nationella centralbankerna och de nationella behöriga myndigheterna.
Som ett led i sitt åtagande för öppenhet och ansvarighet för ECB en regelbunden dialog på högsta nivå med bankindustrin, institutionella investerare och den icke-finansiella företagssektorn för att få riktad återkoppling från experter om cykliska, strukturella, finansiella och realekonomiska frågor. Denna dialog kompletteras med regelbundna kontakter och utbyten med beslutsfattare, forskare, representativa sammanslutningar och det civila samhället, som bidrar med relevanta synpunkter och upplysningar om ekonomins och finansmarknadernas dynamik sett i ett bredare samhällsperspektiv. ECB har även kontakt med ett lika brett spektrum av aktörer på teknisk på nivå.
Kontakterna med externa parter sker under väletablerade och offentliga former som garanterar en lämplig nivå av öppenhet och lika tillgång.
Som ett led i sitt öppenhetsåtagande offentliggör ECB även kalendrarna för direktionens ledamöter samt för tillsynsnämndens ordförande och vice ordförande.
ECB:s insynssystem är helt i linje med de mål och standarder som tillämpas av andra EU-institutioner och organ när det gäller allmänhetens tillgång till handlingar. I detta system görs en avvägning mellan rätten till öppenhet och behovet av sekretesskydd för vissa ärenden som specifikt rör ECB:s fullgörande av sitt uppdrag. I och med ECB:s utökade verksamhet har medborgarnas och de nationella myndigheternas förfrågningar om tillgång till handlingar ökat betydligt, både i antal och i komplexitet.
Organisations- och personalutveckling
I september 2017 slutförde ECB sin nya verksamhetsstrategi för åren 2018–2020. I verksamhetsstrategin fastställs visionen för institutionen, med konkreta prioriteringar och mål som ska hjälpa ECB att utvecklas i enlighet med sitt uppdrag i en värld av ständig förändring. Strategin bygger på fyra prioriteringar som avspeglar institutionens uppdrag: i) upprätthålla prisstabilitet, ii) skydda det finansiella systemet, iii) stärka sitt anseende som en institution i världsklass samt iv) inspirera, utveckla och involvera sina medarbetare.
För detta ändamål har direktionen bedömt vilka interna och externa utvecklingstendenser och utmaningar som har betydelse för institutionen. Till de externa utmaningarna hör bl.a. miljön med låg inflation som gör att det krävs okonventionella penningpolitiska instrument samt osäkerheten kring Brexit och olika it-risker. Internt ser ECB utmaningar i att ytterligare optimera sina tjänster, stärka den organisatoriska motståndskraften och ta tillvara de tekniska framstegen samt förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan olika verksamhetsfunktioner.
För denna strategi samlades företrädare för de olika verksamhetsområdena i olika grupper för att utarbeta medelfristiga mål utifrån de fyra strategiska prioriteringarna, som sedan delades upp ytterligare efter respektive verksamhetsfunktion. ECB kommer att se över dessa mål och de framsteg som gjorts med jämna mellanrum.
Strategin utgör en plan som gör att ECB kan fokusera på det som verkligen är viktigt. Här fastställs institutionens riktning för de närmaste tre åren, vilket hjälper ECB att tjäna invånarna i euroområdet.
Personalutveckling
Under 2017 byggde ECB vidare på den grund som lagts 2016 för att stärka sin talangkultur och kapacitet för ledarskaps- och talangutveckling. I början av året inleddes programmet för ledarskapsutveckling – en hörnsten i arbetet för att stärka dessa färdigheter – och över 80 procent av alla behöriga har nu gått programmet. På ECBS-nivå inleddes även ett introduktionsprogram för nyutnämnda högre chefer. ECB:s verksamhetsstrategi för 2018–2020 kommer att fortsätta bidra till denna viktiga förändring i syfte att möjliggöra ett starkt ledarskap och främja medbestämmande inom hela ECB.
Samtidigt har det införts ett flertal initiativ för att integrera en allmän professionalism- och talangkultur i ECB:s dagliga verksamhet. Detta omfattar bl.a. en kompetensram med en effektiviserad kompetensmodell, en strategisk personalplanering, en förnyad ram för hantering och utveckling av personalens prestationer, med bl.a. successiv överföring av strategiska prioriteringar till personalmålen, lansering av en obligatorisk e-kurs om etik, som har genomförts av över 4 000 personer, samt lansering av ett nytt ECB-program som ska underlätta karriärbyte för att hjälpa personal att inleda en annan yrkesbana, vilket nära 200 medarbetare kommer att ta del av. För ECB kommer det att vara ett fortsatt viktigt strategiskt mål att genomföra olika initiativ inom en särskild talanghanteringsram i syfte att locka, utveckla och behålla topptalanger med varierande egenskaper.
Under 2017 fortsatte ECB sina insatser för att främja mångfald som viktig möjliggörande faktor för prestation och framgång. I egenskap av meritbaserad organisation står ECB för mångfaldsvärden som respekt, rättvisa, inkludering och lika möjligheter för medarbetarna, oberoende av kön, nationalitet, religion, sexuell läggning, etniskt ursprung, ålder, kulturell bakgrund eller funktionshinder. En av de aktiviteter som genomfördes under 2017 var en särskild mångfaldsdag, med talare från forskarvärlden och det offentliga livet. Det infördes även en särskild avdelning om mångfald på ECB:s webbplats och regnbågsflaggan hissades på den internationella dagen mot homo-, trans- och bifobi (IDAHOT).
För att uppnå ökad balans mellan könen – ett strategiskt verksamhetsmål för ECB – har det fastställts jämställdhetsmål som ska ha uppnåtts fram till slutet av 2019 samt ett antal stödåtgärder som ska hjälpa ECB att nå målen. Till åtgärderna hör bl.a. fokus på inkluderande ledarskap, mångfaldsambassadörer inom varje verksamhetsområde, mentorskap, ett särskilt utbildningsprogram för att få fram kvinnor på ledande positioner, ett öppet hus-evenemang för kvinnliga talanger samt utökade möjligheter till flexibla arbetsformer.
Figur 3
Jämställdhetsmål samt andel kvinnor i ECB:s personal
Som ett led i en omfattande strävan att förbättra den sociala dialogen på ECB har under 2017 flera olika aspekter av personalens arbete behandlats inom ramen för ett gemensamt arbetsprogram med arbetstagarföreträdare. Detta program omfattar sex viktiga områden som rör arbetet: välbefinnande, hälsa och säkerhet; karriärutveckling och prestationshantering; avtalspolicy; mångfald och inkludering; anställningsprocess; samt mekanismer för arbetstagarrepresentation. Arbetstagarföreträdarna har kommit med värdefulla synpunkter på flera aspekter som rör policy och beslutsfattande gällande dessa frågor.
På ECBS-nivå påbörjade den andra traineekullen (totalt 31 personer) traineeprogrammet för europeisk banktillsyn. Även Schumanprogrammet inleddes – ett nytt initiativ där över 30 medarbetare från olika delar av systemet har utsetts att delta i ett visst projekt vid en annan institution och utstationeras till denna institution i upp till nio månader. Det upprättades även en arbetsgrupp för mobilitet i syfte att främja ändamålsenlig personalrotation inom systemet.
Den 31 december 2017 hade ECB 3 252 beviljade heltidstjänster, räknat i heltidsekvivalenter, jämfört med 2 898,5 tjänster vid slutet av 2016. Antalet anställda som hade kontrakt med ECB, räknat i faktiska heltidsekvivalenter, uppgick till 3 384 (jämfört med 3 171 den 31 december 2016).[131] Sammanlagt 246 nya visstidsavtal (tidsbegränsade eller omvandlingsbara till tillsvidareanställningar) erbjöds under 2017. Utöver detta beviljades 393 korttidsanställningar och ett antal anställningar förlängdes för att täcka upp för anställda som är borta från sin tjänst under kortare tid än ett år. Under hela 2017 fortsatte ECB att erbjuda personal från de nationella centralbankerna och internationella organisationer korttidsanställningar i upp till 36 månader. Den 31 december 2017 arbetade 232 personer från nationella centralbanker och internationella organisationer på ECB med olika uppdrag, vilket var en minskning med 7 procent jämfört med slutet av 2016. I september 2017 välkomnade ECB 15 deltagare i den tolfte omgången av sitt doktorandprogram och den 31 december 2017 hade ECB 376 praktikanter (18 procent mer än 2016). ECB delade även ut två stipendier inom ramen för Wim Duisenberg Research Fellowship Programme för framstående nationalekonomer och fem stipendier till unga forskare inom ramen för Lamfalussy Fellowship Programme.
Organisationen växte något i storlek, men 113 anställda med visstidsanställning eller fast anställning avslutade sin anställning eller gick i pension 2017 (vilket kan jämföras med med 56 under 2016) och 344 korttidskontrakt löpte ut under året.
Årsbokslut
https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ecb.annualaccounts2017.sv.pdfEurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2017
https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/ecb.eurosystembalancesheet2017.sv.pdfStatistikdel (endast på engelska)
https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ar2017/ecb.ar2017_statistical_section.en.pdfFörkortningar
Länder
BE |
Belgien |
BG |
Bulgarien |
CZ |
Tjeckien |
DK |
Danmark |
DE |
Tyskland |
EE |
Estland |
IE |
Irland |
GR |
Grekland |
ES |
Spanien |
FR |
Frankrike |
HR |
Kroatien |
It |
Italien |
CY |
Cypern |
LV |
Lettland |
LT |
Litauen |
LU |
Luxemburg |
HU |
Ungern |
MT |
Malta |
NL |
Nederländerna |
AT |
Österrike |
PL |
Polen |
PT |
Portugal |
RO |
Rumänien |
SI |
Slovenien |
SK |
Slovakien |
FI |
Finland |
SE |
Sverige |
UK |
Storbritannien |
US |
USA |
I enlighet med EU-praxis anges medlemsstaterna i alfabetisk ordning med utgångspunkt i landsnamnens stavning på respektive språk.
Övriga förkortningar
ABSPP |
program för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar |
APP |
program för köp av tillgångar |
BCBS |
Baselkommittén för banktillsyn |
BIRD |
Bankernas katalog för integrerad rapportering |
BNP |
bruttonationalprodukt |
BVAR |
Bayesiansk vektorautoregressiv modell |
CBPP3 |
tredje programmet för köp av säkerställda obligationer |
CCP |
central motpart |
CDS |
kreditswapp |
CPMI |
Kommittén för betalningar och marknadsinfrastruktur |
CRE |
kommersiell fastighet |
CSD |
värdepapperscentral |
CSDB |
centraliserad värdepappersdatabas |
CSPP |
programmet för köp av värdepapper från företagssektorn |
CSR |
landsspecifik rekommendation |
DLT |
teknik för distribuerade liggare |
DSTI |
skuldtjänstkvot |
EBA |
Europeiska bankmyndigheten |
ECB |
Europeiska centralbanken |
ECMS |
Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter |
ECON |
utskottet för ekonomi och valutafrågor |
EDIS |
europeiskt insättningsgarantisystem |
EDP |
förfarande vid alltför stora underskott |
EFSF |
Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten |
EFSM |
europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen |
Eiopa |
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten |
Emir |
förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer |
EMMI |
European Money Markets Institute |
EMU |
Ekonomiska och monetära unionen |
Eonia |
genomsnittlig ränta för dagslån i euro |
ERF |
det europeiska ramverket för rapportering |
ERM2 |
den andra etappen av växelkursmekanismen |
ERMS |
Eurosystemets reservförvaltningstjänster |
ESA |
de europeiska tillsynsmyndigheterna |
ECBS |
Europeiska centralbanksystemet |
ESFS |
EU-systemet för finansiell tillsyn |
ESM |
Europeiska stabilitetsmekanismen |
ESRB |
Europeiska systemrisknämnden |
ESS |
det europeiska statistiksystemet |
ES2 |
den andra serien eurosedlar |
EU |
Europeiska unionen |
EUR |
euro |
Euribor |
interbankränta vid försäljning i euro |
FBPI |
försäkringsbolag och pensionsinstitut |
FMI |
finansiell infrastruktur |
FSAP |
program för granskning av den finansiella sektorn |
FSB |
Financial Stability Board (Rådet för finansiell stabilitet) |
FVC |
värdepapperiseringsinstitut |
GBP |
brittiskt pund |
GFSN |
globalt finansiellt skyddsnät |
G-SIB |
global systemviktig bank |
G20 |
Tjugogruppen (samrådsgrupp från några av världens ekonomiskt ledande nationer) |
HFCN |
Household Finance and Consumption Network (nätverk som undersöker hushållens finanser och konsumtion) |
HIKP |
harmoniserat konsumentprisindex |
IBAN |
internationellt bankkontonummer |
IKT |
informations- och kommunikationsteknik |
IFRS |
internationell standard för finansiell rapportering |
IMF |
Internationella valutafonden |
Iosco |
Internationella organisationen för värdepapperstillsyn |
IPU |
mellanliggande moderbolag |
ITS |
tekniska genomförandestandarder |
JPY |
japansk yen |
KMU |
kapitalmarknadsunionen |
LCBG |
stor och komplex bankgrupp |
Libor |
London Interbank Offered Rate (interbankränta vid försäljning) |
LTV |
belåningsgrad |
MDA |
högsta utdelningsbara belopp |
MEP |
ledamot i Europaparlamentet |
MFI |
monetärt finansinstitut |
MIP |
förfarande vid makroekonomiska obalanser |
MIR |
MFI-räntor |
MoU |
samförståndsavtal |
MPDB |
makrotillsynsdatabas |
MREL |
minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder |
MTFA |
systemet för medelfristigt stöd |
NCA |
nationell behörig myndighet |
NCB |
nationell centralbank |
NFC |
icke-finansiellt företag |
NPL |
nödlidande lån |
OECD |
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling |
OFI |
andra finansinstitut |
OPEC |
de oljeexporterande ländernas organisation |
O-SII |
andra systemviktiga institut |
OTC |
over-the-counter (handel över disk) |
POS |
försäljningsställe |
PPP |
köpkraftsparitet |
PSD |
betaltjänstdirektivet |
PSP |
betaltjänstleverantör |
PSPP |
program för köp av offentliga värdepapper |
repa |
repoavtal |
RFA |
regionalt finansieringsarrangemang |
RIAD |
Register of Institutions and Affiliates Database (registerdatabas med institut och dotterbolag) |
RMP |
uppfyllandeperiod för kassakravet |
RRE |
bostadsfastighet |
RTGS |
bruttoavveckling av betalningar i realtid |
RTS |
tekniska tillsynsstandarder |
Safe |
undersökning om företagens tillgång till finansiering |
SCT Inst |
SEPA Instant Credit Transfer (Sepa-systemet för direktgirering) |
Sepa |
gemensamt eurobetalningsområde |
SGP |
stabilitets- och tillväxtpakten |
SHSDB |
databasen med statistik över värdepappersinnehav |
SIPS |
systemviktigt betalningssystem |
SMF |
små och medelstora företag |
SPE |
specialföretag |
SSM |
den gemensamma tillsynsmekanismen |
SSS |
värdepappersavvecklingssystem |
TIPS |
Target Instant Payment Settlement (system för realtidsbetalningar) |
TLAC |
total förlustabsorberande kapacitet |
TLTRO |
riktad långfristig refinansieringstransaktion |
TRIM |
riktad granskning av interna modeller |
T2S |
Target2-Securities |
UCITS |
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper |
USD |
US-dollar |
WDN |
Wage Dynamics Network (nätverk som undersöker lönedynamiken) |
Konventioner som används i tabellerna
”-” uppgifter saknas/uppgifter kan inte förekomma
”.” uppgifter är ännu inte tillgängliga
© Europeiska centralbanken, 2018
Postadress 60640 Frankfurt am Main, Tyskland
Telefon +49 69 1344 0
Webbplats www.ecb.europa.eu
Alla rättigheter förbehålls. Återgivande i utbildningssyfte och för icke-kommersiella ändamål är tillåtet under förutsättning att källan anges.
Stoppdatum för statistiska uppgifter i denna rapport var den 16 februari 2018. Stoppdatum för statistiska uppgifter i statistikdelen var den 16 mars 2018.
ISSN 1725-2938 (html) DOI 10.2866/510761 (html)
ISSN 1725-2938 (pdf) DOI 10.2866/768515 (pdf)
ISBN 978-92-899-3060-4 (html) EU katalognr QB-AA-18-001-SV-Q (html)
ISBN 978-92-899-3073-4 (pdf) EU katalognr QB-AA-18-001-SV-N (pdf)
- Mer information om euroområdets finanspolitiska inriktning beskrivs i artikeln ”The euro area fiscal stance”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2016.
- Se artikeln ”The slowdown in euro area productivity in a global context”, Economic Bulletin, nr 3, ECB, 2017.
- Se rutan ”Private sector indebtedness and deleveraging in the euro area countries”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2017.
- Se rutan ”Structural reform needs in the euro area: insights from a survey of large companies”, Economic Bulletin, nr 6, ECB, 2017.
- Utöver den officiella arbetslösheten omfattar de breda måtten på underutnyttjande i) de som i nuläget inte aktivt söker arbete, trots att de är tillgängliga, ii) de som aktivt söker arbete men som (ännu) inte är tillgängliga för att börja arbeta och iii) de som arbetar färre timmar än vad de skulle vilja. Se rutan ”Assessing labour market slack”, Economic Bulletin, nr 3, ECB, 2017.
- Se ruta 3 i artikeln ”The employment-GDP relationship since the crisis”, Economic Bulletin, nr 6, ECB, 2016.
- Se rutan ”Structural reform needs in the euro area: insights from a survey of large companies”, Economic Bulletin, nr 6, ECB, 2017.
- Se rutan ”Structural indicators of the euro area business environment”, Economic Bulletin, nr 8, ECB, 2016.
- En modellbaserad nedbrytning finns i artikeln ”Domestic and global drivers of inflation in the euro area”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2017.
- Ciccarelli, M. och Osbat, C. (red.), ”Low inflation in the euro area: causes and consequences”, Occasional Paper Series, nr 181, ECB, januari 2017.
- Jarociński, M. och Lenza, M. diskuterar också Phillipskurvans betydelse för att förstå inflationen i euroområdet, se ”An inflation-predicting measure of the output gap in the euro area”, Working Paper Series, nr 1966, ECB, september 2016, och Bobeica, E. och Jarociński, M., ”Missing disinflation and missing inflation: the puzzles that aren’t”, Working Paper Series, nr 2000, ECB, januari 2017.
- Se rutan ”Assessing labour market slack”, Economic Bulletin, nr 3, ECB, 2017, och Cœuré, B., ”Scars or scratches? Hysteresis in the euro area”, anförande vid International Center for Monetary and Banking Studies, Genève den 19 maj 2017.
- Lika svårt är det att fastställa e-handelns inverkan på inflationen. Den ökade digitaliseringen torde ha lett till ökad konkurrens och lägre lagerhanteringskostnader, vilket kan ha tryckt ner inflationen.
- Se artikeln ”Domestic and global drivers of inflation in the euro area”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2017, och Nickel, C., ”The role of foreign slack in domestic inflation in the Eurozone”, VoxEU.org, 28 juli 2017.
- Se Porqueddu, M. och Fabiani, S., ”Changing prices… changing times: evidence for Italy”, Working Paper Series, nr 2002, ECB, januari 2017, och Izquierdo, M., Jimeno, J.F., Kosma, T., Lamo, A., Millard, S., Rõõm, T. och Viviano, E., ”Labour market adjustment in Europe during the crisis: microeconomic evidence from the Wage Dynamics Network survey”, Occasional Paper Series, nr 192, ECB, juni 2017.
- Se rutan ”Downward wage rigidity and the role of structural reforms in the euro area”, Economic Bulletin, nr 8, ECB, 2015.
- Se t.ex. Bonfiglioli, A. och Gancia, G., ”Economic Uncertainty and Economic Reforms”, mimeo, 2016, och Dias Da Silva, A., Givone, A. och Sondermann, D., ”When do countries implement structural reforms?”, Working Paper Series, nr 2078, ECB, juni 2017.
- Se Bonfiglioli och Gancia, op. cit., Dias Da Silva m.fl. (op. cit.), Drazen, A. och Easterly, W., ”Do Crises Induce Reform? Simple Empirical Tests of Conventional Wisdom”, Economics and Politics, vol. 13, nr 2, 2001, s. 129-157, och Agnello, L., Castro, V., Jalles, J.T. och Sousa, R.M., ”What determines the likelihood of structural reforms?”, European Journal of Political Economy, vol. 37, utgåva C, 2015, s. 129–145.
- Se Dias Da Silva m.fl. (op. cit.) och Duval, R. och Elmeskov, J., ”The effects of EMU on structural reforms in labour and product markets”, Working Paper Series, nr 596, ECB, mars 2006.
- Se Leiner-Killinger, N., López Pérez, V., Stiegert, R. och Vitale, G., ”Structural reforms in EMU and the role of monetary policy – a survey of the literature”, Occasional Paper Series, nr 66, ECB, juli 2007.
- Se Alesina, A., Perotti, R. och Tavares, J., ”The Political Economy of Fiscal Adjustments”, Brookings Papers on Economic Activity, vol. 29(1), 1998, s. 197–266, och Duval, R., ”Is there a role for macroeconomic policy in fostering structural reforms? Panel evidence from OECD countries over the past two decades”, European Journal of Political Economy, vol. 24, nr 2, 2008, s. 491–502.
- Se Dias Da Silva m.fl. (op. cit.).
- Se Fernandez, R. och Rodrik, D., ”Resistance to Reform: Status Quo Bias in the Presence of Individual-Specific Uncertainty”, American Economic Review, vol. 81, nr 5, 1991, s. 1146–1155. Det kan t.ex. vara anställda som motsätter sig privatisering eftersom de inte vet om deras kompetens kommer att efterfrågas efter reformen (se t.ex. De Haan, J., Lundström, S. och Sturm, J.E., ”Market-oriented institutions and policies and economic growth: A critical survey”, Journal of Economic Surveys, vol. 20, nr 2, 2006, s. 157–191).
- Se Wyplosz, C., ”Large and Unknown Implicit Liabilities: Policy Implications for the Eurozone”, Graduate Institute of International Economics and Centre for Economic Policy Research, 2004.
- Dias Da Silva m.fl. (op. cit.) konstaterar detta inom vissa områden.
- Se Duval och Elmeskov, op. cit.
- Se Gordon, R.J., ”Macroeconomic Policy in the Presence of Structural Maladjustment”, NBER Working Paper nr 5739, National Bureau of Economic Research, 1996.
- Se Dias Da Silva m.fl. (op. cit.).
- Se Høj, J., Galasso, V., Nicoletti, G. och Dang, T.-T., ”The Political Economy of Structural Reform: Empirical Evidence from OECD Countries”, OECD Economics Department Working Paper nr 501, OECD publishing, Paris, 2006, och Blanchard, O. och Giavazzi, F., ”Macroeconomic Effects of Regulations and Deregulation in Goods and Labour Markets”, Quarterly Journal of Economics, vol. 118, nr 3, 2003, s. 879–907.
- Se Saint-Paul, G., The Political Economy of Labour Market Institutions, Oxford University Press, Oxford, 2000.
- Detta liknar de tankegångar som förs fram i Tompson, W. och Price, R., ”The Political Economy of Reform: Lessons from Pensions, Product Markets and Labour Markets in Ten OECD Countries”, OECD publishing, Paris, 2009, och i Bonfiglioli och Gancia, op. cit.
- Se Dias Da Silva m.fl. (op. cit.).
- Läs mer om den metod som har använts för att beräkna aktieriskpremien i rutan ”Recent drivers of euro area equity prices”, Economic Bulletin, nr 5, ECB, 2017.
- Läs mer i artikeln ”The role of euro area non-monetary financial institutions in financial intermediation”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2016.
- Läs mer i avsnitt 1.2 i Report on financial structures, ECB, oktober 2017.
- Den totala externa finansieringen omfattar icke-finansiella företags skuldfinansiering och finansiering av eget kapital.
- Skuldfinansiering definieras som totala skulder netto efter noterade aktier, onoterade aktier och andra emitterade ägarandelar.
- Finansierande specialföretag brukar ha sitt säte i ett annat euroland än moderföretaget eller utanför euroområdet för att kunna utnyttja ett fördelaktigt skattesystem eller en fördelaktig finansiell teknik.
- Balanserade vinstmedel klassificeras som övriga förändringar i sektorräkenskaperna. Precis som i affärsbokföring redovisas de som intern finansiering (inte som finansiella transaktioner). Marknadsvärdet på de utestående beloppen för aktier som har emitterats av icke-finansiella företag kan emellertid öka via omvärderingar till följd av förstärkningen av de icke-finansiella företagens balansräkningar.
- Se även rutan ”Trends in the external financing structure of euro area non-financial corporations”, Economic Bulletin, nr 5, ECB, 2016.
- Se även artikeln ”The role of euro area non-monetary financial institutions in financial intermediation”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2016.
- I december 2016 beslutade ECB-rådet att justera parametrarna för APP från och med januari 2017 för att säkerställa en fortsatt smidig tillämpning av programmet. Rådet beslutade också att godta begränsade kontantsäkerheter för värdepappersutlåningsfaciliteten i programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) i syfte att stötta likviditeten och funktionen hos euroområdets repomarknad. Förändringarna i APP-parametrarna innebar att den minsta återstående löptiden för värdepapper som är godtagbara för köp inom ramen för PSPP sänktes från två år till ett år och att det blev tillåtet att köpa värdepapper med en avkastning fram till förfallodagen som var lägre än ECB:s inlåningsränta i den mån detta var nödvändigt.
- Den 11 augusti 2016 respektive den 28 juni 2017 utsåg kommissionen Euribor och Eonia som ”kritiska referensvärden” i förordningen om referensvärden med hänsyn till deras avgörande betydelse för marknaderna och det stora antal avtal där de används som referens.
- Arbetsgruppens direktiv och annan information finns på ECB:s webbplats.
- Bruttobeloppet fördelades på 474 banker. Anbudsgränsen, som motsvarar tilldelningen minus utnyttjandet under föregående TLTRO, var 693 miljarder euro. Utnyttjandegraden, som är förhållandet mellan utnyttjandet vid TLTRO-II.4-transaktionen i mars 2017 och anbudsgränsen, var 34 procent. Effekten på nettolikviditeten beräknas med hänsyn till frivilliga TLTRO-I-återbetalningar och minskningen i anbud på huvudsakliga refinansieringstransaktioner till följd av övergångar till TLTRO. Se även rutan ”The targeted longer-term refinancing operations: an overview of the take-up and their impact on bank intermediation”, Economic Bulletin, nr 3, ECB, 2017.
- En mer ingående granskning av de tre transmissionskanalerna finns i rutan ”Impact of the ECB’s non-standard measures on financing conditions: taking stock of recent evidence”, Economic Bulletin, nr 2, ECB, 2017.
- Se Draghi, M., ”The state and prospects of the euro area recovery”, anförande vid European Banking Congress, Frankfurt, 18 november 2016. Se även Gambetti, L. och Musso, A., ”The macroeconomic impact of the ECB’s expanded asset purchase programme (APP)”, Working Paper Series, nr 2075, ECB, juni 2017. De konstaterar att APP har haft en väsentlig inverkan på såväl BNP i fasta priser (0,18 procentenheter första kvartalet 2015, för att sedan bli mycket liten fram till fjärde kvartalet 2016) som HIKP-inflation (ökar från mycket liten inverkan under första kvartalet 2015 till 0,18 procentenheter vid utgången av 2015 och 0,36 procentenheter fjärde kvartalet 2016) jämfört med en kontrafaktisk situation utan dessa åtgärder.
- Se ”Corporate sector purchase programme (CSPP) – Questions & answers” för mer information om kriterierna för att komma i fråga för CSPP.
- Se ”The euro area bank lending survey – Third quarter of 2017”, ECB, oktober 2017.
- Se ”Survey on the Access to Finance of Enterprises in the euro area – October 2016 to March 2017”, ECB, maj 2017.
- Förbudet mot monetär finansiering fastställs i artikel 123 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I fråga om begränsningar av icke-penningpolitiska tillgångar, se framför allt ECB:s riktlinje om de nationella centralbankernas inhemska förvaltningsåtgärder av tillgångar och skulder (ECB/2014/9), avtalet av den 19 november 2014 om finansiella nettotillgångar och avtalet av den 17 maj 2017 om akut likviditetsstöd.
- Överstatliga emittenters innehav offentliggörs på aggregerad nivå.
- APP-innehaven presenteras till upplupet anskaffningsvärde.
- Se Financial Stability Review, ECB, maj 2017, och Financial Stability Review, ECB, november 2017. Inom ramen för sin mikrotillsyn identifierar och bedömer ECB:s banktillsyn – i samarbete med de nationella behöriga myndigheterna – regelbundet riskerna för banksektorn i euroområdet för att säkerställa att banker som är föremål för direkt tillsyn hanterar de viktigaste riskerna effektivt. De viktigaste riskerna avspeglas i tillsynsprioriteringarna för den gemensamma tillsynsmekanismen (Single Supervisory Mechanism, SSM), som offentliggörs varje år (se tillsynsprioriteringarna 2018).
- Uppgifter för alla inhemska bankgrupper enligt rapporterna i ECB:s konsoliderade bankdata.
- Se specialartikel A i Financial Stability Review, ECB, november 2017.
- Se specialartikel C i Financial Stability Review, ECB, maj 2017.
- Se specialartikel B i Financial Stability Review, ECB, november 2017.
- Se specialartikeln i Financial integration in Europe, ECB, maj 2017.
- Se specialartikel A i Financial Stability Review, ECB, november 2016.
- Se Report on financial structures, ECB, oktober 2017.
- Uppskattningar av värde omges av en hög grad av osäkerhet, och det kan vara svårt att tolka dem på landsnivå med tanke på de specifika nationella egenskaperna (t.ex. skattebehandlingen av fastigheter eller strukturella faktorer, t.ex. boendeformer).
- I november 2016 utfärdade ESRB landsspecifika varningar om sårbarheter på medellång sikt i sektorerna för bostadsfastigheter i följande euroländer: Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike och Finland.
- 2017 års lista över globala systemviktiga banker finns på Financial Stability Boards webbplats.
- Se ”ECB floor methodology for setting the capital buffer for an identified Other Systemically Important Institution (O-SII)”, Macroprudential Bulletin, nr 3, ECB, juni 2017.
- ”Compressing over-the-counter markets”, ”Networks of counterparties in the centrally cleared EU-wide interest rate derivatives market”, ”Syndicated loans and CDS positioning” och ”Discriminatory pricing of over-the-counter derivatives”.
- Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/36/EU när det gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder och förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
- Siffrorna bygger på dagliga uppgifter från perioden 19 september–29 december 2017 och omfattar helt eller delvis avvecklade transaktioner och likviditetsöverföringar.
- Betaltjänstdirektivets bestämmelser blev tillämpliga i januari 2018.
- Se ”Payment systems: liquidity saving mechanisms in a distributed ledger environment”, ECB/Bank of Japan, september 2017, och ”BOJ/ECB joint research project on distributed ledger technology”, ECB/Bank of Japan, september 2017.
- Se ”The potential impact of DLTs on securities post-trading harmonisation and on the wider EU financial market integration”, ECB, september 2017.
- Se även Virtual currency schemes – a further analysis, ECB, februari 2015.
- Begreppet ”red teaming-test” var ursprungligen ett begrepp som militären använde för att beskriva ett team som fick i uppgift att ta sig förbi säkerheten på ”den egna sidan” för att testa sina säkerhetsåtgärder. Inom motståndskraft mot cyberangrepp är det en övning där man efterliknar verkliga angripares strategier, metoder och förfaranden för att angripa personer, processer och teknologi inom en finansiell infrastruktur eller ett företag. Syftet med denna övning är att testa organisationens skydds-, spårnings- och responskapacitet.
- I enlighet med artikel 141.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 17, 21.2, 43.1 och 46.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan) och artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002.
- I enlighet med artiklarna 122.2 och 132.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 17 och 21 i ECBS-stadgan och artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 407/2010 av den 11 maj 2010.
- I enlighet med artiklarna 17 och 21 i ECBS-stadgan (jämförda med artikel 3.5 i EFSF-ramavtalet).
- I enlighet med artiklarna 17 och 21 i ECBS-stadgan (jämförda med artikel 5.12.1 i ESM-avtalen om allmänna villkor för ekonomiskt stöd).
- Enligt det låneavtal som ingicks mellan medlemsstater som har euron som valuta (utom Grekland och Tyskland) och Kreditanstalt für Wiederaufbau (som agerar i allmänhetens intresse enligt instruktioner och med garantier från Förbundsrepubliken Tyskland) som långivare, och Republiken Grekland som låntagare och Bank of Greece som låntagarens ombud, samt i enlighet med artiklarna 17 och 21.2 i ECBS-stadgan och artikel 2 i beslut ECB/2010/4 av den 10 maj 2010.
- Se Esselink, H. och Hernández, L., ”The use of cash by households in the euro area”, Occasional Paper Series, nr 201, ECB, november 2017.
- Med försäljningsställe avses alla fysiska platser där konsumenter kan köpa varor eller tjänster (se diagram B).
- Se ”Manual on MFI interest rate statistics”, ECB, januari 2017.
- Mer information finns på BIRD-webbplatsen.
- Mer ingående information om ECB:s forskningsverksamhet, däribland information om forskningsevenemang, publikationer och nätverk, finns på ECB:s webbplats.
- Resultaten från WDN-enkäten sammanfattas i ”Labour market adjustment in Europe during the crisis: microeconomic evidence from the Wage Dynamics Network survey”, Occasional Paper Series, nr 192, ECB, juni 2017. Enskilda landsrapporter och åtföljande arbetsdokument finns på WDN:s webbplats.
- Alla artiklar, diskussioner och anföranden från Sintra-forumet finns i e-boken från konferensen och videoinspelningar från alla programpunkter kan ses på ECB:s YouTube-kanal.
- ECB:s Research Bulletin är en webbaserad plattform som används för att sprida viktiga forskningsrön till en bredare allmänhet. De olika utgåvorna av denna publikation finns på ECB:s webbplats.
- Storbritannien är befriat från skyldigheten att höra ECB i enlighet med det protokoll (nr 15) om vissa bestämmelser angående Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland som är bifogat fördragen.
- De övriga yttrandena är: CON/2017/22 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare och om ändring av direktiv 2012/30/EU och CON/2017/42 om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister.
- Se CON/2017/8, CON/2017/18, CON/2017/20, CON/2017/27 och CON/2017/40.
- Se CON/2017/10 och CON/2017/31.
- Se CON/2017/2, CON/2017/3, CON/2017/12, CON/2017/19, CON/2017/32 och CON/2017/43.
- Se CON/2017/4.
- Se CON/2017/17.
- Se CON/2017/24.
- Se CON/2017/34.
- Se CON/2017/51.
- Se CON/2017/44.
- Se CON/2017/36.
- Se CON/2017/5.
- Se CON/2017/49.
- Se CON/2017/37.
- Se CON/2017/25.
- Se CON/2017/23.
- Se CON/2017/23.
- Se CON/2017/23.
- Se CON/2017/26.
- Se CON/2017/14.
- Se CON/2017/30.
- Se CON/2017/35.
- Se CON/2017/9 och CON/2017/48.
- Se CON/2017/48.
- Se CON/2017/1.
- Se CON/2017/23.
- Se CON/2017/29.
- Se CON/2017/11, CON/2017/21 och CON/2017/36.
- Se CON/2017/50.
- Se CON/2017/13 och CON/2017/28.
- Se CON/2017/33 och CON/2017/36.
- Se CON/2017/15.
- Se CON/2017/36.
- Se CON/2017/19.
- Se CON/2017/23.
- Se CON/2017/23.
- Se CON/2017/7.
- Se CON/2017/16 och CON/2017/41.
- Detta omfattar i) fall där en nationell myndighet har underlåtit att överlämna lagförslag inom ECB:s behörighetsområde till ECB för ett yttrande, och ii) fall där en nationell myndighet formellt har hört ECB, men inte gav ECB tillräckligt med tid för att granska lagförslagen och lämna ett yttrande innan det antogs.
- De inledande uttalandena finns på ECB:s webbplats.
- Alla svar som ECB:s ordförande har lämnat på frågorna från Europaparlamentets ledamöter publiceras under en särskild avdelning av ECB:s webbplats.
- Skriftliga svar som tillsynsnämndens ordförande har lämnat på frågorna från Europaparlamentets ledamöter publiceras på webbplatsen för ECB:s banktillsyn.
- ECBS bästa praxis finns på ECB:s webbplats.
- Förutom avtal baserade på heltidsekvivalenter omfattar denna siffra även korttidsavtal för personer som har lånats ut från nationella centralbanker och internationella organisationer, samt avtal som erbjuds inom ramen för doktorandprogrammet.