Sökalternativ
Hem Media Förklaringar Forskning och publikationer Statistik Penningpolitik €uron Betalningar och marknader Karriär och jobb
Förslag
Sortera efter

Översikt

Ekonomin i euroområdet återhämtar sig snabbt trots fortsatt osäkerhet om covid-19-pandemins utveckling och flaskhalsar i utbudet.[1] Återhämtningen var kraftigare än väntat under andra kvartalet 2021 och torde tillta snabbt även under årets andra hälft, med en real BNP i slutet av 2021 som överstiger den nivå som rådde före krisen. Tillväxten väntas därefter förbli stark men normaliseras gradvis. Dessa utsikter bygger på flera antaganden: att begränsningsåtgärderna lättas snabbt under andra halvåret 2021, att flaskhalsarna i utbudet gradvis försvinner från och med början av 2022, att statligt stöd är fortsatt kraftigt (inbegripet gynnsamma finansieringsförhållanden) och att den globala återhämtningen fortsätter. Den inhemska efterfrågan lär fortsätta att vara den viktigaste drivkraften bakom återhämtningen och den gynnas också av en förväntad förbättring av real disponibel inkomst och en minskad osäkerhet. Vidare lär privat konsumtion och bostadsinvesteringar sannolikt stödjas av den stora mängden ackumulerade besparingar. Real BNP väntas öka med 5 procent i år, för att därefter minska med 4,6 procent 2022 och med 2,1 procent 2023. Jämfört med de framtidsbedömningar Eurosystemets experter gjorde i juni 2021 har prognosen för kvartalstillväxt under andra halvåret 2021 försämrats något. Detta beror på mer ihållande flaskhalsar på utbudssidan än förväntat, den mer smittsamma deltavarianten av coronaviruset och det starkare datautfallet för första halvåret, vilket minskar utrymmet för en starkare tillväxt längre fram. Trots detta har prognosen för den reala BNP-tillväxten för 2021 som helhet reviderats upp med 0,4 procentenheter. Prognoserna för 2022 och 2023 är i stort sett oförändrade.

Inflationsutsikterna kännetecknas fortfarande av en puckel under 2021 och följs därefter av en mer måttlig takt 2022 och 2023. Inflationen förväntas ligga på i genomsnitt 2,2 procent 2021, till följd av tillfälliga uppåtdrivande faktorer. Dessa omfattar stigande energiinflation till följd av starka baseffekter, kraftigt stigande insatskostnader till följd av leveransavbrott, engångsökningar i priserna på tjänster när covid-19-relaterade restriktioner lättas samt den avskaffade tyska momssänkningen. När dessa faktorer försvinner redan tidigt 2022 och tillfälliga obalanser mellan tillgång och efterfrågan minskar förväntas HIKP-inflationen sjunka till 1,7 procent 2022 och till 1,5 procent 2023. Bortsett från dessa mestadels tillfälliga faktorer förväntas HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, gradvis öka i takt med att återhämtningen fortskrider, underutnyttjandet i ekonomin minskar och den senaste tidens råvaruprisökningar, bland annat på olja, gradvis slår igenom i konsumentpriserna. Även livsmedelspriserna väntas ta fart. Dessa uppåtriktade effekter på den totala inflationen uppvägs under prognosperioden i stort sett av en långsammare ökning av energipriserna, som bygger på de tekniska antagandena om oljepriserna. Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021 har både den totala och den underliggande inflationen reviderats upp för hela perioden. Dessa revideringar har gjorts p.g.a. den senaste tidens överraskande data, visst mer ihållande uppåttryck till följd av leveransavbrott, förbättrade efterfrågeutsikter, uppåtriktade effekter av högre priser på olja och andra råvaror samt den senaste tidens depreciering av eurons växelkurs.

Tillväxt- och inflationsprognos för euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Anm.: Real BNP-siffror avser säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade uppgifter. Historiska data kan skilja sig från Eurostats senaste publiceringar på grund av uppgifter som publicerats efter stoppdatumet för prognoserna.

1 Den reala ekonomin

Real BNP steg med 2,2 procent andra kvartalet 2021[2], vilket är 0,8 procentenheter högre än vad som förväntades i framtidsbedömningarna från juni 2021. Återhämtningen berodde främst på inhemsk efterfrågan, särskilt privat konsumtion, p.g.a. en uppgång i real disponibel inkomst och en kraftigt minskande sparkvot. Även om begränsningsåtgärderna endast var något mindre strikta än under första kvartalet och i stort sett i linje med vad som antogs i framtidsbedömningarna från juni, verkar den överraskande uppgången återspegla att den ekonomiska aktiviteten är mindre känslig för covid-19-restriktioner. Nivån på real BNP under andra kvartalet var dock fortfarande 2½ procent under nivån för fjärde kvartalet 2019.

Diagram 1

Euroområdets reala BNP-tillväxt

(procentuella förändringar på kvartalsbasis, säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade data)

Anm.: Uppgifterna är säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade. Historiska data kan skilja sig från Eurostats senaste publiceringar på grund av uppgifter som publicerats efter stoppdatumet för prognoserna. Den vertikala linjen visar början på prognosperioden. Diagrammet visar inte intervallen runt prognoserna. Detta återspeglar det faktum att standardberäkningen av intervallen (baserat på historiska prognosfel) inte skulle fånga upp den förhöjda osäkerheten om covid-19-pandemin. Istället presenteras i ruta 4 alternativa scenarier baserade på olika antaganden om den framtida utvecklingen av covid-19-pandemin, begränsningsåtgärder och graden av ekonomiska skadeverkningar.

Den reala BNP-tillväxten förväntas öka kraftigt även under tredje kvartalet, i ett läge med avtagande begränsningsåtgärder och starka ekonomiska stämningsindikatorer (diagram 1). Under årets tredje och fjärde kvartal antas begränsningsåtgärderna lättas ytterligare. Åtgärderna väntas dock bli något striktare än vad som antogs i bedömningarna från juni 2021, till följd av deltavarianten av covid-19 och den förnyade ökningen av sjukdomsfall i juli och augusti. Trots vissa lättnader ligger stämningsindikatorerna fortfarande på höga nivåer, vilket tyder på att de återstående begränsningsåtgärderna inte kommer att leda till några betydande störningar i ekonomin. Därför förväntas den reala BNP-tillväxten förbli stark under andra halvåret 2021, trots en mindre nedrevidering jämfört med framtidsbedömningarna i juni. Detta beror på att begränsningsåtgärderna är striktare och att flaskhalsarna i utbudet är mer ihållande än vad som tidigare antagits. Utöver detta bedöms överraskande positiva data under årets första hälft minska utrymmet för en ytterligare kraftig återhämtning under årets andra hälft.

Den reala BNP-tillväxten beräknas förbli stark 2022 och därefter avmattas till en mer normal takt 2023. Den beräknade BNP-banan bygger på ett antal antaganden. Dessa inbegriper en fullständig lättnad av begränsningsåtgärderna i början av 2022, en ytterligare minskning av osäkerheten, ett starkt förtroende efterhand som covid-19-pandemin gradvis klingar av och den globala återhämtningen fortskrider (ruta 2). Dessutom antas de nuvarande leveransavbrotten gradvis avta från och med början av 2022. Vidare förväntas Next Generation EU (NGEU) bidra till fler investeringar i vissa länder. Mer allmänt antas finanspolitik, tillsynspolitik och penningpolitik förbli mycket stödjande och därigenom hindra en stark negativ realfinansiell återkoppling. Totalt sett beräknas den reala BNP-nivån under det fjärde kvartalet 2021 överstiga den nivå som rådde före krisen (diagram 2), ett kvartal tidigare än vad som förväntades i framtidsbedömningarna från juni 2021, och i slutet av 2022 nå en nivå som bara ligger något under den nivå som förväntades före pandemin.

Diagram 2

Euroområdets reala BNP

(kedjeindexerade volymer, 2019 kv 4 = 100)

Anm.: Uppgifterna är säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade. Historiska data kan skilja sig från Eurostats senaste publiceringar på grund av uppgifter som publicerats efter stoppdatumet för prognoserna. Den vertikala linjen visar början på prognosperioden för september 2021.

Tabell 1

Makroekonomiska bedömningar för euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Anm.: Real BNP och komponenter, enhetsarbetskraftskostnader, ersättning per anställd samt arbetsproduktivitet avser säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade uppgifter. Historiska data kan skilja sig från Eurostats senaste publiceringar på grund av uppgifter som publicerats efter stoppdatumet för prognoserna. Tabellen visar inte intervallen runt prognoserna. Detta återspeglar det faktum att standardberäkningen av intervallen (baserat på historiska prognosfel) inte skulle fånga upp den förhöjda osäkerheten om covid-19-pandemin. Istället presenteras i ruta 4 alternativa scenarier baserade på olika antaganden om den framtida utvecklingen av covid-19-pandemin, begränsningsåtgärder och graden av ekonomiska skadeverkningar.
1) Inbegripet handel inom euroområdet.

2) Delindexet är baserat på uppskattningar av faktiska effekter av indirekta skatter. Dessa kan skilja sig från Eurostats uppgifter, som utgår från ett fullständigt och omedelbart genomslag av indirekta skatteeffekter på HIKP.
3) Beräknat som den offentliga sektorns budgetsaldo, rensat för kortvariga effekter i konjunkturcykeln och tillfälliga åtgärder enligt Europeiska centralbankssystemets (ECBS) definition av ”tillfällig”.
4) Den finanspolitiska inriktningen mäts som förändringen av det konjunkturjusterade primärsaldot exklusive statligt stöd till finanssektorn. Siffrorna justeras också för förväntade NGEU-bidrag på intäktssidan.

Den privata konsumtionen ses som den viktigaste drivkraften för återhämtningen. Den förväntas öka kraftigt under prognosperioden och under första kvartalet 2022 överstiga den nivå som rådde före krisen. Under andra kvartalet 2021 återhämtade sig den privata konsumtionen mycket starkare än vad som tidigare förväntats, men var fortfarande omkring 6 procent under den nivå som rådde före pandemin. Den överraskande uppgången återspeglar sannolikt både en kraftigare minskning av sparkvoten och en starkare realinkomsttillväxt. Inkomsterna fortsatte till stor del att komma från arbetsinkomster, vilket vanligtvis innebär en relativt sett högre marginell konsumtionsbenägenhet. Den privata konsumtionen torde fortsätta att öka kraftigt under årets andra hälft. Detta är kopplat både till att begränsningsåtgärder lättas och till att stora mängder ackumulerat sparande kan frigöras för att tillfredsställa viss uppdämd efterfrågan. Den privata konsumtionen väntas på medellång sikt fortsätta att överstiga den lägre realinkomsttillväxten i och med att förväntat lägre osäkerhet möjliggör ytterligare avveckling av överskottsbesparingar.

Högre löneinkomster förväntas stödja den reala disponibla inkomsten under hela prognosperioden. I takt med att ekonomin fortsätter att öppnas upp och sysselsättningstillväxten ökar väntas löneinkomster ge ett starkt bidrag till den reala disponibla inkomsten. De finanspolitiska nettotransfereringarna, som har utgjort ett starkt positivt bidrag 2020, kommer däremot att hämma inkomsttillväxten från och med 2021. Detta återspeglar att stödåtgärderna till följd av covid-19 förväntas upphöra. Den beräknat högre konsumentprisinflationen tros också dämpa den reala disponibla inkomsten.

Hushållens sparkvot väntas under 2022 sjunka under den nivå som rådde före krisen i och med att tjänstesektorn åter öppnas upp och motiven för försiktighetssparande förlorar i betydelse. Sparkvoten förväntas sjunka avsevärt under de närmaste kvartalen eftersom andelen påtvingat sparande minskar i samband med att begränsningsåtgärderna väntas lätta. Försiktighetssparandet lär upphöra i takt med att osäkerheten avtar och arbetsmarknaderna förbättras. Sparkvoten bör under 2022 sjunka under den nivå som rådde före krisen och därefter fortsätta att minska något. Den förutspås bli marginellt lägre än vad som förutspåddes i grundscenariot före pandemin, vilket leder till en viss avveckling av tidigare ackumulerade överskott av hushållens sparande. Detta skulle stödja en kraftigt ökad konsumtion. Den roll som ackumulerade besparingar förväntas spela i en konsumtionsåterhämtning minskar dock något på grund av att sparandet koncentreras till rikare och äldre hushåll med lägre konsumtionsbenägenhet.[3]

Ruta 1
Tekniska antaganden om räntor, råvarupriser och växelkurser

Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021 omfattar de tekniska antagandena lägre räntor, högre oljepriser och en depreciering av euron. De tekniska antagandena om räntor och råvarupriser baseras på marknadsförväntningar med stoppdatum den 16 augusti 2021. De korta räntorna avser tremånaders Euribor, med marknadsförväntningar härledda från terminsräntor. Beräkningsmetoden innebär en genomsnittsnivå på de korta räntorna på -0,5 procent under samtliga år i prognosperioden. Marknadens förväntningar på de nominella tioåriga statsobligationsräntorna i euroområdet tyder på en genomsnittlig nivå per år på 0,0 procent 2021 och 2022 samt 0,1 procent 2023.[4] Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021 har marknadens förväntningar på korta räntor minskat marginellt för 2023, medan marknadens förväntningar på de nominella tioåriga statsobligationsräntorna i euroområdet har ökat minskat med cirka 20 räntepunkter för 2021 och med 50–60 räntepunkter för 2022–2023.

När det gäller råvarupriser görs antagandet baserat på genomsnittet av terminsmarknaderna under den tvåveckorsperiod som slutade på stoppdatumet den 16 augusti 2021. På grundval av detta antas priset på Brentråolja stiga från 42,3 US-dollar per fat 2020 till 67,8 US-dollar 2021 och sedan sjunka till 64,1 US-dollar till 2023. Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021 tyder denna utveckling på att oljepriserna i US-dollar ligger cirka 3–4 procent högre under perioden 2021–2023. Priserna i US-dollar på andra råvaror än energi väntas öka kraftigt 2021, mer måttligt 2022 och sjunka något 2023.

De bilaterala växelkurserna väntas under prognosperioden vara oförändrade på de genomsnittliga nivåer som rådde under tvåveckorsperioden fram till stoppdatumet den 16 augusti 2021. Detta implicerar en genomsnittlig växelkurs på 1,18 USD per euro under perioden 2022–2023, vilket är runt 3 procent lägre än i framtidsbedömningarna från juni 2021. Antagandet om eurons effektiva växelkurs innebär en depreciering på 1,5 procent sedan framtidsbedömningarna i juni 2021.

Tekniska antaganden

Återhämtningen i bostadsinvesteringar väntas tappa fart under prognosperioden. Bostadsinvesteringarna beräknas ha ökat måttligt under andra kvartalet 2021, efter att redan under första kvartalet ha nått samma nivå som rådde före pandemin. På kort sikt bör positiva effekter av Tobins Q, en återhämtning av den disponibla inkomsten, ökat konsumentförtroende och ett högt ackumulerat sparande stödja bostadsinvesteringar under andra halvåret 2021, trots viss motvind på grund av att utbudsbegränsningarna skärps ytterligare. Utvecklingen för bostadsinvesteringar bör gradvis normaliseras under resten av prognosperioden.

Företagsinvesteringar väntas förbli motståndskraftiga och återhämta sig avsevärt under prognosperioden. Under första halvåret 2021 fortsatte företagsinvesteringarna att stiga och återgå till den nivå som rådde före krisen. Denna utveckling gynnades av ökad efterfrågan, gynnsamma finansieringsförhållanden och positiva effekter av Tobins Q. Återhämtningen väntas accelerera under andra halvåret 2021, i takt med att den globala och inhemska efterfrågan återhämtar sig och vinsttillväxten förbättras, också med stöd av gynnsamma finansieringsförhållanden och NGEU:s positiva inverkan. Företagsinvesteringar väntas också under hela prognosperioden få ett uppsving till följd av investeringar med anknytning till digitalisering och övergången till koldioxidsnåla investeringar. Detta gäller även inom bilindustrin, som resultat av miljöbestämmelser och övergången till produktion av elfordon. Sammantaget beräknas företagens investeringar i slutet av 2021 återgå till den nivå som rådde före pandemin.

Ruta 2
Omvärlden

Den globala aktiviteten förväntas ta ny fart under andra halvåret 2021. Detta följer på en period av måttlig tillväxt under första halvåret i år, då världsekonomin var svagare. Först ökade återigen antalet nya infektioner i de utvecklade ekonomierna, vilket ledde till att ländernas regeringar skärpte begränsningsåtgärderna i början av 2021. Därefter förvärrades pandemiläget betydligt i vissa viktiga tillväxtekonomier, med negativa följder för den globala aktiviteten. Efterhand som det globala epidemiläget har förbättrats har begränsningsåtgärderna lättats och mobiliteten har ökat. Till följd av detta förväntas den globala tillväxten stiga. Detta bekräftas av enkätuppgifter som indikerar en stark utveckling, med de utvecklade ekonomierna i täten.

Den förväntade globala tillväxtuppgången är fortfarande bräcklig, med tanke på de ihållande flaskhalsarna i utbudet och spridningen av den mer smittsamma deltavarianten av covid-19. Dessa faktorer bromsar tillväxten och drabbar framför allt tillväxtekonomier, där vaccinationsframstegen fortfarande är begränsade. I kombination med ett mer begränsat policyutrymme och djupare skadeverkningar av pandemin förklarar detta varför tillväxtekonomierna beräknas ha en annan återhämtningsbana än de utvecklade ekonomierna.

Tillväxtutsikterna för vissa viktiga utvecklade ekonomier är något uppreviderade jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021. En omprofilering av de offentliga utgifterna i USA och en försenad beräknad återhämtning i Japan har lett till vissa upprevideringar för 2022. Tillväxtutsikterna för tillväxtekonomierna har inte förändrats nämnvärt. Sammantaget förväntas global real BNP (exklusive euroområdet) öka med 6,3 procent i år, för att sedan minska till 4,5 procent 2022 och 3,7 procent 2023. Redan i slutet av 2020 hade den globala aktiviteten överskridit den nivå som rådde före krisen. Den beräknas bli lägre, men kommer inte att fylla luckan till den bana som förutsågs i framtidsbedömningarna från december 2019 under den här prognosperioden.

Förbättrade utsikter för viktiga handelspartner leder till en starkare utländsk efterfrågan på export från euroområdet. Den förväntas öka med 9,2 procent i år och med 5,5 procent respektive 3,7 procent under perioden 2022–2023 – en förbättring för samtliga tre år jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021. Dessa revideringar återspeglar utvecklingen i de utvecklade ekonomierna. Den utländska efterfrågan på export från euroområdet, som under 2022 väntas återgå till den utvecklingsbana som rådde före krisen, har systematiskt uppreviderats sedan framtidsbedömningarna från juni 2020. Dessa revideringar återspeglade till stor del en oväntat stark handelsintensitet under återhämtningen samt betydligt bättre utsikter i USA.

Den globala återhämtningen från pandemikrisen väntas fortfarande vara ojämn. I utvecklade ekonomier utanför euroområdet förväntas återhämtningen fortsätta i oförminskad takt och aktiviteten torde i början av 2022 nå den bana som förutsågs före pandemin, till stor del på grund av USA. Kina var det land som drabbades först av pandemin, men som återhämtade sig snabbast. I och med ett starkt policystöd återgick Kinas reala BNP till den utvecklingsbana som rådde före krisen redan i slutet av förra året. På andra tillväxtmarknader väntas återhämtningen gå långsamt.

Omvärlden

(årliga procentuella förändringar)

1) Beräknat som ett viktat genomsnitt av importen.
2) Beräknat som ett viktat genomsnitt av euroområdets handelspartners import.

Tillfälliga flaskhalsar i utbudet ledde till förlorade exportmarknadsandelar under 2021. Efter detta väntas exporten öka i stadig takt, med stöd från en stark utländsk efterfrågan och ökad konkurrenskraft. Den snabbt stigande efterfrågan sedan andra halvåret 2020 väntas orsaka fortsatt obalans mellan den globala utbudskapaciteten och efterfrågeförhållandena under 2021. Denna obalans, covid-19-relaterade nedstängningar och extrema händelser ledde till en kombination av globala logistiska problem och en brist på vissa viktiga insatsvaror, vilket har påverkat euroområdets varuexport negativt. Med fortsatt brist på vissa insatsvaror, mycket höga transportkostnader och långa leveranstider beräknas flaskhalsarna kvarstå under 2021, för att sedan gradvis försvinna från och med början av 2022. Framgångsrika vaccinationsinsatser har lett till att ekonomierna kunnat öppna igen. Under sommaren har tjänstesektorn, särskilt besöksnäringen, återhämtat sig starkt. Den totala aktiviteten inom sektorn ligger dock fortfarande långt under de nivåer som rådde före krisen. När flaskhalsarna dessutom försvinner kommer euroområdets export att kunna ta fart på medellång sikt, eftersom den senaste tidens depreciering av euron har lett till att den utländska efterfrågan ökar starkt och exportens konkurrenskraft stärks. Nettoexporten förväntas ge ett svagt positivt bidrag till den årliga reala BNP-tillväxten under prognosperiodens samtliga tre år.

Arbetslösheten minskade under andra kvartalet 2021 och förväntas vara i stort sett oförändrad resten av året, för att sedan sjunka till den nivå som rådde före krisen i början av 2023. I och med den starkare återhämtningen ökade sysselsättningen mer än väntat under andra kvartalet 2021. Detta ledde till att arbetslösheten minskade. Den tillfälliga bristen på arbetskraft återspeglar både en ökad arbetsomfördelning och vissa obalanser. Detta väntas kortsiktigt påverka arbetsmarknaden för vissa länder och sektorer. Tack vare den starka återhämtningen efter pandemin antas en stor andel av arbetstagarna i permitteringsprogram återgå till reguljär sysselsättning. Från och med 2022 förväntas arbetslösheten därför gradvis minska, för att i början av 2023 understiga den nivå som rådde före krisen.

Under 2021 väntas arbetsproduktivitetsökningen per anställd återhämta sig starkt, för att därefter gradvis normaliseras under prognosperioden. Arbetsproduktivitetsökningen per anställd sjönk kraftigt under 2020, men beräknas sedan ha ökat med 1,5 procent under andra kvartalet 2021 (jämfört med föregående kvartal), bland annat p.g.a. färre personer i permitteringsprogram. Efter att ha nått en topp under tredje kvartalet 2021 beräknas den därefter gradvis minska. Utvecklingen för arbetsproduktiviteten per arbetad timme har däremot varit mycket mer dämpad under pandemin eftersom den totala arbetstiden och BNP-utvecklingen i stort har följt varandra.

Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021 har den reala BNP-tillväxten reviderats upp för 2021 och är i stort sett oförändrad för 2022 och 2023. Positiva statistiska överhängseffekter från upprevideringar av data 2020 och ett starkare utfall under första halvåret 2021 kompenserar mer än väl för en något svagare återhämtning under andra halvåret 2021. Den lägre återhämtningstakten kan förklaras med att nedstängningsåtgärderna var striktare och flaskhalsarna på utbudssidan mer ihållande än väntat. Prognosen för året som helhet har därför uppreviderats med 0,4 procentenheter. Under återstoden av prognosperioden kompenserar nedåteffekter av denna motvind och högre oljepriser den måttligt positiva effekten av lägre utlåningsräntor, eurons svagare effektiva växelkurs och en starkare utländsk efterfrågan.

2 Utsikter för de offentliga finanserna

Endast ett begränsat antal stimulansåtgärder har tillkommit i grundscenariot efter framtidsbedömningarna från juni 2021. Estimatet av de extraordinära finanspolitiska stimulansåtgärder som vidtagits under 2020 med anledning av pandemin har reviderats upp något, till 4,2 procent av euroområdets BNP. För 2022 är budgetförberedelserna fortfarande inte färdiga. Det har därför inte varit några större förändringar i finanspolitiken efter framtidsbedömningarna från juni 2021. I nuläget beräknas de ytterligare stimulansåtgärderna relaterade till covid-19-krisen och återhämtning fortsatt utgöra 0,2 procent av BNP under 2021. Detta återspeglar uppdaterade uppskattningar av de finanspolitiska kostnaderna för åtgärder, utökade program och nya åtgärder i många länder. Merparten av de ytterligare åtgärderna är temporära och kommer att upphöra under 2022. Det handlar framför allt om subventioner och överföringar till företag.

De diskretionära kris- och återhämtningsrelaterade stimulansåtgärderna beräknas totalt sett utgöra 4,6 procent av BNP 2021, 1,5 procent 2022 och 1,2 procent 2023. Under 2021 består fortfarande merparten av stimulansåtgärderna av subventioner och överföringar. Detta inbegriper även permitteringsprogram som beräknas upphöra nästan helt under 2022. Åtgärder som klassificeras som ”offentlig konsumtion” omfattar framför allt högre hälso- och sjukvårdsutgifter, inbegripet lönekostnader, i samband med vaccinationsinsatserna. På intäktssidan består åtgärderna av sänkta direkta och indirekta skatter. Under 2020 var de ytterligare statliga investeringarna begränsade. Från och med 2021 står de dock för en större andel av stimulanspaketen, främst p.g.a. den pågående NGEU-finansieringen. Vid sidan av de covid-19- och återhämtningsrelaterade åtgärderna har regeringarna i vissa länder infört ytterligare stimulansåtgärder.[5]

Euroområdets finanspolitiska inriktning (justerad för NGEU-bidrag) beräknas vara expansiv 2021, stramas åt betydligt 2022 och bli i stort sett neutral 2023. Efter den kraftiga expansionen 2020 är den finanspolitiska inriktningen – justerad för NGEU-bidragens effekter på inkomstsidan – fortsatt expansiv under 2021. Mätt utifrån den finanspolitiska inriktningen omfattar 2021 års finanspolitiska stimulansåtgärder även åtgärder som inte är relaterade till covid-19-krisen och återhämtning. Det rör sig främst om åtgärder som inte är direkt kopplade till krisen, bland annat större ökningar av strukturella utgifter och skillnader i metod. De nödåtgärder som vidtogs under 2021 var temporära och pandemin beräknas klinga av. Följaktligen torde den finanspolitiska inriktningen stramas åt betydligt under 2022 och förbli i stort sett neutral under 2023. Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021 är den finanspolitiska inriktningen något mer expansiv under 2021 och stramas sedan åt under resten av prognosperioden, särskilt under 2022.

Budgetunderskottet i euroområdet beräknas minska något under 2021 och mer markant från och med 2022, då de finanspolitiska utsikterna förbättrats i förhållande till framtidsbedömningarna från juni 2021. Budgetunderskottet har minskat under 2021, vilket återspeglar den förbättrade cykliska komponenten och de lägre räntebetalningarna, som mer än uppväger de ytterligare stimulansåtgärder som inte täcks av NGEU-bidrag. Det kraftigt förbättrade saldot i de offentliga finanserna under 2022 beror främst på att de stimulansåtgärder som infördes i samband med covid-19-krisen avvecklas samt på att konjunkturkomponenten är betydligt mer gynnsam. Under 2023 väntas det aggregerade saldot i de offentliga finanserna förbättras ytterligare till strax under -2 procent av BNP, med en i stort sett neutral finanspolitisk inriktning och bättre konjunkturbetingade förhållanden. Räntebetalningarna beräknas minska ytterligare under prognosperioden och uppgå till 1,0 procent av BNP 2023. Efter den kraftiga ökningen 2020 förväntas den offentliga sektorns samlade skuldsättning i euroområdet nå en topp på cirka 99 procent av BNP under 2021. Den efterföljande minskningen beror främst på gynnsamma tillväxt-/ränteskillnader, men även på underskotts-/skuldanpassning som mer än uppväger de fortsatta, om än minskande, primära underskotten. De finanspolitiska utsikterna har förbättrats jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021. Euroområdets budgetunderskott och skuldutveckling har reviderats nedåt under hela prognosperioden på grund av en gynnsammare konjunkturkomponent och lägre räntebetalningar. Budgetunderskottet och budgetskulden 2023 ligger fortfarande betydligt över 2019 års förkrisnivå, främst på grund av en högre utgiftskvot.

3 Priser och kostnader

HIKP-inflationen beräknas fortsätta att stiga fram till slutet av året, sjunka under första halvåret 2022 och därefter gradvis stärkas (diagram 3). Den samlade inflationen beräknas till i genomsnitt 2,2 procent 2021, med en topp på 3,1 procent under fjärde kvartalet 2021, för att därefter sjunka till i genomsnitt 1,7 procent 2022 respektive 1,5 procent 2023. Ökningen av den totala inflationen 2021 återspeglar uppåteffekter från i huvudsak tillfälliga faktorer, såsom stigande energiinflation till följd av starka baseffekter och avskaffande av den tyska momssänkningen. Stigande insatskostnader till följd av leveransavbrott samt engångshöjningar av priserna på tjänster i samband med lättade covid-19-relaterade restriktioner under sommaren har lett till att inflationen har pressats upp ytterligare. HIKP-vikterna har förändrats, vilket tyder på viss volatilitet i inflationsprofilen 2021. Sett till årsgenomsnittet förväntas de dock endast ha en mindre nedåteffekt på HIKP-inflationen. Dessa tillfälliga faktorer förväntas avta från och med början av 2022. En ytterligare nedåtriktad baseffekt från den kraftiga inflationsuppgången i juli 2021 dämpar också inflationen på årsbasis under tredje kvartalet 2022. Därefter förväntas HIKP-inflationen gradvis öka under återstoden av prognosperioden, med stöd från den väntade ekonomiska återhämtningen. Detta återspeglas i en ökning av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel under prognosperioden. Bortsett från den tillfälliga inflationsökningen 2021 beräknas det stigande uppåtriktade pristrycket från efterfrågeåterhämtning i kombination med de fortsatt något dämpade och indirekta effekterna av tidigare råvaruprisökningar, bland annat på olja, på medellång sikt kompensera för att pandemins utbudseffekter lett till ett lägre uppåtriktat pristryck. Ökat inhemskt kostnadstryck förväntas vara den främsta drivkraften bakom en starkare underliggande konsumentprisutveckling, medan utvecklingen av det externa pristrycket torde dämpas under den senare delen av prognosperioden. HIKP:s livsmedelsinflation förväntas också öka gradvis. Det måttligt stigande uppåtriktade pristrycket på den samlade inflationen från dessa två HIKP-komponenter uppvägs under 2022 och 2023 till viss del av den förväntade nedgången i HIKP:s energiinflation, kopplat till den nedåtgående kurvan för oljepristerminer.

Enhetsarbetskostnaderna förväntas minska både 2021 och 2022, på grund av fluktuationer i permitteringssystemen, för att sedan öka med 1,4 procent 2023. Under 2020 ledde den kraftiga nedgången i arbetsproduktivitet till betydligt högre kostnader. I och med återhämtningen i arbetsproduktivitet förväntas enhetsarbetskostnaderna sjunka under 2021 och 2022, för att sedan gradvis öka fram till 2023. Permitteringsprogram, som syftar till att trygga sysselsättning, har lett till att både arbetsproduktivitet och tillväxt i ersättning per anställd har fluktuerat mycket. Detta har resulterat i att den årliga ökningstakten för ersättningen per anställd pressats ned under 2020 och till en uppgång under första halvåret 2021. Efterhand som arbetsmarknaderna gradvis återhämtar sig under prognosperioden och effekterna av permitteringsprogrammen avtar, räknar man med att ersättningen per anställd kommer att normaliseras, med en årlig tillväxt på 2,5 procent 2023. Detta är något över de nivåer som rådde före pandemin. Detta återspeglar framför allt den förbättrade arbetsmarknaden under prognosperioden. Den väntade kraftiga inflationsuppgången i euroområdet under andra halvåret 2021 förväntas inte få några betydande följdeffekter på löneutvecklingen på medellång sikt.

Diagram 3

HIKP i euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Anm.: Den vertikala linjen visar början på prognosperioden. Diagrammet visar inte intervallen runt prognoserna. Detta återspeglar det faktum att standardberäkningen av intervallen (baserat på historiska prognosfel) inte skulle fånga upp den förhöjda osäkerheten om covid-19-pandemin. Istället presenteras i ruta 4 alternativa scenarier baserade på olika antaganden om den framtida utvecklingen av covid-19-pandemin, begränsningsåtgärder och graden av ekonomiska skadeverkningar.

Importpriserna förväntas i hög grad påverkas av priserna på olja och icke-oljerelaterade råvaror samt återspegla ett måttligt externt pristryck under den senare delen av prognosperioden. Den årliga tillväxttakten för importdeflatorn förväntas gå från -2,5 procent 2020 till 5,4 procent 2021, vilket till stor del återspeglar prisökningar på olja och andra råvaror, men även andra ökade insatskostnader som är relaterade till utbudsbrist och eurons depreciering. Enligt prognosen dämpas den sedan till 0,8 procent 2023. Utöver vissa förmodade nedgångar i oljepriserna förväntas den globala prisdynamiken i allmänhet förbli måttlig under prognosperioden och bidra till de dämpade utsikterna för externt pristryck.

Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2021 har utsikterna för HIKP-inflationen reviderats upp med 0,3 procentenheter för 2021, med 0,2 procentenheter för 2022 och med 0,1 procentenhet 2023. Upprevideringarna avser HIKP exklusive livsmedel och energi under prognosperioden samt energikomponenten, framför allt under 2021 och 2022, medan livsmedelskomponenten i stort sett är oförändrad. Dessa revideringar återspeglar ett antal olika faktorer: den senaste tidens överraskande positiva data, visst uppåttryck till följd av mer ihållande leveransavbrott, förbättrade efterfrågeutsikter, depreciering av eurons växelkurs samt upprevideringar av tekniska antaganden för oljepriser (ruta 1).

Ruta 3
Prognoser av andra institut

Ett antal prognoser för euroområdet offentliggörs av olika institut, både av internationella organisationer och av den privata sektorn. Dessa prognoser är dock inte helt jämförbara med varandra eller med de makroekonomiska framtidsbedömningarna av ECB-experter eftersom de avslutats vid olika tidpunkter. De baseras sannolikt också på olika antaganden om den framtida utvecklingen av covid-19-pandemin. Dessutom används i dessa prognoser olika metoder för att beräkna antaganden om finanspolitiska, finansiella och externa variabler, inklusive oljepriser och priser på andra råvaror. Slutligen finns det skillnader mellan metoderna för att beräkna arbetsdagskorrigering i de olika prognoserna (se tabellen).

Jämförelse mellan de senaste prognoserna för euroområdets reala BNP-tillväxt och HIKP-inflation

(årliga procentuella förändringar)

Källor: MJEconomics for the Euro Zone Barometer, 19 augusti 2021, data för 2023 är från enkäten i juli 2021; Consensus Economics Forecasts, 12 augusti 2021, data för 2023 är från enkäten i juli 2021; IMF World Economic Outlook, 27 juli 2021, data för 2023 är från WEO april 2021; ECB Survey of Professional Forecasters för tredje kvartalet 2021, genomförd mellan den 30 juni och 5 juli; Europeiska kommissionens ekonomiska (interims)prognos sommaren 2021; OECD Economic Outlook 109, maj 2021.
Anm.: ECB:s makroekonomiska prognoser avser tillväxtsiffror på årsbasis som är arbetsdagskorrigerade medan Europeiska kommissionen och IMF rapporterar tillväxtsiffror på årsbasis som inte är arbetsdagskorrigerade. För andra prognoser anges inte om uppgifterna är arbetsdagskorrigerade eller ej. Historiska data kan skilja sig från Eurostats senaste publiceringar på grund av uppgifter som publicerats efter stoppdatumet för prognoserna. Tabellen visar inte intervallen runt framtidsbedömningarna. Detta återspeglar det faktum att standardberäkningen av intervallen (baserat på historiska prognosfel) inte skulle fånga upp den förhöjda osäkerheten om covid-19-pandemin. Istället presenteras i ruta 4 alternativa scenarier baserade på olika antaganden om den framtida utvecklingen av covid-19-pandemin, begränsningsåtgärder och graden av ekonomiska skadeverkningar.

ECB:s prognoser i september 2021 ligger högre än andra prognosmakares för både tillväxt och inflation under den första delen av prognosperioden, men i stort sett i linje med övriga prognoser för 2023. I prognoserna från andra institutioner och den privata sektorn väntas real BNP under 2021 uppgå till 4,3 procent i OECD:s (nu något inaktuella) prognos respektive till 4,8 procent i Europeiska kommissionens och Consensus Economics prognoser. ECB gör en bedömning som ligger något över detta intervall: 5,0 procent. Detta kan till viss del bero på att ECB har ett senare stoppdatum som gör det möjligt att beakta snabbestimatet av BNP för andra kvartalet 2021. För 2022 och 2023 ligger septemberprognosen inom ett snävare prognosintervall. När det gäller inflationen är ECB:s prognos något högre för både 2021 och 2022, främst på grund av en högre förväntad inflation i de mer volatila komponenterna, medan den för 2023 ligger helt i linje med merparten av de andra prognoserna.

Ruta 4
Alternativa scenarier för euroområdets ekonomiska utsikter

Mot bakgrund av den fortsatta osäkerheten kring covid-19-pandemins framtida utveckling och dess ekonomiska effekter presenteras i denna ruta två alternativa scenarier till prognoserna från september 2021. Dessa scenarier visar en rad möjliga effekter som covid-19-pandemin kan få på euroområdets ekonomi.

I ett milt scenario förutses hälsokrisen klinga av i slutet av 2021, med en stark återhämtning i ekonomin. I ett allvarligt scenario syns däremot en mer utdragen hälsokris fram till mitten av 2023 och bestående förluster i produktionen. Jämfört med grundscenariot utgår det milda scenariot från en högre vaccineffektivitet, även mot nya virusvarianter, samt från en större vaccinacceptans bland allmänheten, vilket innebär att antalet infektioner endast ökar något på sikt. Detta skulle medföra snabbare lättnader i begränsningsåtgärderna som sedan kan fasas ut i slutet av 2021, vilket också skulle leda till mer begränsade ekonomiska kostnader och till starka positiva förtroendeeffekter[6]. I det allvarliga scenariot förutses i stället en ny pandemiuppgång under de kommande månaderna med mer smittsamma virusvarianter som vaccinerna inte är lika effektiva mot. Enligt detta scenario skulle begränsningsåtgärderna skärpas på nytt, vilket håller tillbaka ekonomin.[7] Jämfört med grundscenariot kännetecknas det allvarliga scenariot av kraftigare ekonomiska skadeverkningar, som förstärks av ett ökat antal konkurser och låntagarnas försämrade kreditvärdighet. Detta inverkar negativt på bankernas förväntade förluster och kapitalavgifter och påverkar följaktligen även kreditgivningen till den privata sektorn. Samtidigt antas penning-, finans- och tillsynspolitik, även i det allvarliga scenariot, begränsa betydande finansiella förstärkningseffekter. I stort sett liknande beskrivningar ligger bakom scenarierna för den globala ekonomin, där det allvarliga scenariot utgår från en kraftigare försämring i tillväxtekonomierna (delvis på grund av lägre vaccinationsgrad) än i de utvecklade ekonomierna. Den utländska efterfrågan på export från euroområdet i slutet av 2023 ligger i det milda scenariot cirka 13 procent över den nivå som rådde före krisen, och omkring 5 procent över samma nivå i det allvarliga scenariot. Detta kan jämföras med 10 procent i grundscenariot.

Alternativa makroekonomiska scenarier för euroområdet

(årliga procentuella förändringar, procentandel av arbetskraften)

Anm.: Real BNP-siffror avser säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade uppgifter. Historiska data kan skilja sig från Eurostats senaste publiceringar på grund av uppgifter som publicerats efter stoppdatumet för prognoserna.

Enligt det milda scenariot skulle euroområdets reala BNP återhämta sig kraftigt i det milda scenariot och återgå till den nivå som rådde före krisen redan under tredje kvartalet 2021. I det allvarliga scenariot skulle euroområdets reala BNP närma sig denna nivå först i slutet av 2022 (diagram A). Det milda scenariot pekar på en märkbar återhämtning under andra halvåret 2021, med stöd av starka positiva förtroendeeffekter. Samtidigt har också servicesektorn med hög kontaktfrekvens haft en starkare återhämtning än väntat. Detta leder sammantaget till en kraftigare ökning av konsumtionen, en mer uttalad nedgång i sparkvoten och en kraftigare minskning av arbetslösheten än i grundscenariot. Till följd av detta skulle den ekonomiska aktiviteten i början av 2022 ligga över den bana som förutsågs i framtidsbedömningarna från december 2019, alltså före krisen. Enligt det allvarliga scenariot skulle den ekonomiska aktiviteten öka måttligt under det tredje kvartalet 2021, för att sedan minska under fjärde kvartalet när begränsningsåtgärderna skärps på nytt. I det allvarliga scenariot skulle den ekonomiska tillväxten ligga lägre än i grundscenariot fram till slutet av 2022. Detta beror på att begränsningsåtgärderna lättas mer gradvis, vilket ytterligare förstärks av omfattande osäkerhet och negativa finansiella förstärkningsmekanismer. Hushållen är visserligen fortsatt försiktiga och har en hög sparkvot, men den fortsatt höga arbetslösheten visar på en arbetsmarknadsrisk, eftersom sårbarheter och obestånd bland företag leder till ett ökat behov av arbetsomfördelning. I det allvarliga scenariot beräknas tillväxten från och med slutet av 2022 vara något högre än i grundscenariot, givet en större upphämtningspotential och en framgångsrik anpassning till nya förutsättningar.

På kort sikt är HIKP-inflationen nästan identisk i scenarierna, men skulle under 2023 sjunka till 1,7 procent i det milda scenariot respektive till 1,2 procent i det allvarliga scenariot. Detta återspeglar att de viktigaste kortfristiga faktorerna bakom inflationsuppgången är desamma i båda scenarierna, medan HIKP-variationen på medellång sikt främst återspeglar olika realekonomiska förhållanden, framför allt ett betydligt större underutnyttjande i ekonomin i det allvarliga scenariot.

Diagram A

Alternativa scenarier för real BNP och HIKP-inflation i euroområdet

(kedjeindexerade volymer, 2019 kv 4=100 (vänster diagram); årliga procentuella förändringar (höger diagram))

Anm.: Uppgifterna om real BNP är säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade. Den vertikala linjen visar början på prognosperioden. Historiska data kan skilja sig från Eurostats senaste publiceringar på grund av uppgifter som publicerats efter stoppdatumet för prognoserna.

Scenarierna stöds i stort sett av epidemiologiska modellsimuleringar, där osäkerheten kring virusvarianter, vacciners effektivitet och risker för återinfektion beaktas. ECB BASIR[8] är en utvidgning av ECB-BASE-modellen[9] som beaktar särdrag i covid-19-krisen genom att kombinera en epidemiologisk modell som bygger på ett vanligt SIR-ramverk (susceptible–infected–recovered) med en semistrukturell storskalig makroekonomisk modell. ECB-BASIR-modellen genererar ett antal olika pandemiutfall som används för att dubbelkontrollera scenarierna. Det allvarliga scenariot kännetecknas av högre infektionsfrekvens, lägre vaccineffektivitet och ökad risk för återinfektion, medan det milda scenariot visar på motsatsen, dvs. lägre återinfektionsgrad, ökad vaccineffektivitet och minskad risk för återinfektion (diagram B). Enligt ECB-BASIR beror de svårare konsekvenserna av den nya virusvarianten i det allvarliga scenariot på att en lägre andel av befolkningen har ett effektivt skydd. Detta leder till att antalet infektioner och sjukhusvistelser ökar kraftigt. Detta kräver strängare begränsningsåtgärder, vilket i sin tur kraftigt påverkar mobiliteten och följaktligen även den ekonomiska aktiviteten. Modellutfallen i det milda scenariot visar däremot att en mindre allvarlig smittutveckling skulle leda till snabbt lättade begränsningsåtgärder och till nästan inga följdeffekter för mobiliteten i slutet av 2021.

Diagram B

Pandemisimuleringar med ECB-Basir-modellen

(index, max=100 (överst i vänstra panelen) och procentandel av befolkningen i alla andra paneler)

Källor: Google Mobility-rapporter, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och ECB:s beräkningar.
Anm.: De grå områdena motsvarar ett konfidensintervall på 90 procent. Fördelningen erhålls genom slumpvisa simuleringar, där man beaktar osäkerheten om: i) vaccinationsgrad U~[0,3–0,7 procent] där grundscenariot utgår från 50 procent, ii) vaccinationseffekt U~[40–80 procent], där grundscenariot utgår från 60 procent, och osäkerhet om återinfektion U ~[0–4 procent] där grundscenariot utgår från en återinfektion på 2 procent, iii) ökad infektionstakt p.g.a. den nya virusvarianten N~(60 procent, 16 procent), iv) SIR-parameterosäkerhet, v) osäkerhet N~(52 procent, 10 procent) om lärandeeffekter (försvagade makroekonomiska effekter från begränsningsåtgärder) samt vi) historisk osäkerhet i residualer. Intensiteten i begränsningsåtgärderna beräknas över tid av ECB:s experter på grundval av Google Mobility-data.

Ruta 5
Känslighetsanalys

Framtidsbedömningarna bygger i hög grad på tekniska antaganden om hur vissa nyckelvariabler utvecklas. Med tanke på att vissa av dessa variabler kan få stor effekt på bedömningarna för euroområdet kan de sistnämndas känslighet avseende alternativa utvecklingsbanor för de underliggande antagandena bidra till analysen av riskerna runt dessa bedömningar.

Syftet med denna känslighetsanalys är att bedöma konsekvenserna av alternativa oljeprisbanor. De tekniska antagandena för oljeprisutvecklingen baseras på oljeterminer medan växelkurserna hålls konstanta under prognosperioden. Två alternativa utvecklingsbanor för oljepriset analyseras. Den första har beräknats från den 25:e percentilen i fördelningen som ges genom den implicita täthetsfunktionen för oljepriset den 16 augusti 2021, dvs. stoppdatum för de tekniska antagandena. Denna utveckling implicerar en gradvis nedgång i oljepriset till 47,9 US-dollar per fat 2023, vilket är cirka 25 procent under antagandet i grundscenariot för det året. Baserat på det genomsnittliga resultatet från ett flertal av experternas makroekonomiska modeller skulle denna utveckling få en liten positiv effekt på den reala BNP-tillväxten (runt 0,1 procentenhet 2022 och 2023), medan HIKP-inflationen skulle bli 0,1 procentenhet lägre 2021, 0,5 procentenheter lägre 2022 och 0,4 procentenheter lägre 2023. Den andra utvecklingsbanan har beräknats från den 75:e percentilen i samma fördelning och implicerar att oljepriset skulle öka till 80,8 US-dollar per fat 2023, vilket är något mer än 25 procent över antagandet i grundscenariot för det året. Denna utveckling skulle ha samma inverkan på inflation och tillväxt som den för den 25:e percentilen, men med motsatta tecken.

© Europeiska centralbanken. 2021

Postadress 60640 Frankfurt am Main, Tyskland
Telefon +49 69 1344 0

Webbplats www.ecb.europa.eu

Alla rättigheter förbehålls. Återgivning för undervisningsändamål och icke-kommersiella syften är tillåten, under förutsättning att källan anges.

För specifik terminologi hänvisas till ECB glossary (finns endast på engelska).

HTML ISSN 2529-4628, QB-CE-21-002-SV-Q

  1. Stoppdatum för de tekniska antagandena, såsom oljepriser och växelkurser, var den 16 augusti 2021 (ruta 1). De makroekonomiska framtidsbedömningarna för euroområdet slutfördes den 26 augusti 2021. Den aktuella prognosen omfattar perioden 2021–2023. Prognoser för en så lång period innehåller dock en mycket hög grad av osäkerhet och bör läsas med detta i åtanke. Se artikeln ”An assessment of Eurosystem staff macroeconomic projections” i ECB:s månadsrapport från maj 2013. Se http://www.ecb.europa.eu/pub/projections/html/index.en.html för en tillgänglig version av de data som ligger till grund för de olika tabellerna och diagrammen. En fullständig databas med tidigare makroekonomiska framtidsbedömningar av ECB:s och Eurosystemets experter finns på https://sdw.ecb.europa.eu/browseSelection.do?node=5275746.
  2. Denna siffra har reviderats upp från det snabbestimat på 2,0 procent som ursprungligen publicerades av Eurostat och som ingick i ECB:s prognoser i diagram 1 och 2.
  3. Se även ruta 2 med titeln ”Utveckling av hushållens sparkvot och konsekvenser för euroområdets ekonomiska utsikter”, Eurosystemets experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet, juni 2021.
  4. Antagandet om de nominella tioåriga statsobligationsräntorna i euroområdet grundar sig på det viktade genomsnittet av olika länders tioåriga referensobligationer, viktat med BNP på årsbasis och förlängt med terminsräntekurvan som härletts ur ECB:s ränta på samtliga tioåriga obligationer i euroområdet (”par yield”), med en inledande differens mellan de båda serierna som hålls konstant under prognosperioden. Ränteskillnaden mellan landspecifika statsobligationsräntor och motsvarande genomsnitt för euroområdet antas vara konstant under prognosperioden.
  5. Regeringars tillkännagivanden om budgetstöd efter den senaste tidens översvämningar och andra extrema väderhändelser har med några få undantag inte räknats med i grundscenariot, eftersom åtgärderna ännu inte är tillräckligt specificerade.
  6. I grundscenariot görs antagandet att begränsningsåtgärderna kommer att ha lättats fullt ut i början av 2022.
  7. Med tanke på hur svårt det är att förutse tidpunkten för en ytterligare intensifiering av pandemin vägs risken för nya virusutbrott in i scenariot genom att de ekonomiska konsekvenserna fördelas över hela perioden från och med början av 2022 och fram till dess att hälsokrisen har upphört.
  8. Se Angelini, E., Damjanović, M., Darracq Pariès, M. och Zimic, S., ”ECB-BASIR: a primer on the macroeconomic implications of the Covid-19 pandemic”, Working Paper Series, nr 2431, ECB, juni 2020.
  9. Se Angelini, E., Bokan, N., Christoffel, K., Ciccarelli, M. och Zimic, S., ”Introducing ECB-BASE: The blueprint of the new ECB semi-structural model for the euro area”, Working Paper Series, nr 2315, ECB, september 2019.
Annexes
9 September 2021