Översikt

Den pågående covid-19-pandemin har fortsatt att påverka den ekonomiska aktiviteten under första kvartalet 2021 i takt med att strikta begränsningsåtgärder förlängts och flaskhalsar på utbudssidan uppstått. Produktionsminskningen har dock begränsats av inlärningseffekter – där de ekonomiska aktörerna anpassat sig bättre till pandemin – och policystöd, samt en pågående återhämtning i utländsk efterfrågan och en motståndskraftig tillverkningssektor.^[1]

Den senaste tidens framsteg i pandemihanteringen bör leda till en betydande återhämtning från och med årets andra kvartal. I synnerhet bör en snabbare vaccinutrullning och åtföljande nedgång i infektionstalen göra det möjligt att under andra halvåret 2021 snabbt avveckla åtgärderna för att begränsa spridningen, som varit striktare än väntat under första halvåret. Det antas dock att dessa åtgärder inte kommer att lättas fullt ut förrän i början av 2022, i linje med de tidigare framtidsbedömningarna. Avhängigt av dessa antaganden förväntas aktiviteten i euroområdet återgå till tillväxt under andra kvartalet 2021 och öka kraftigt under andra halvåret, till följd av en kraftig återhämtning i privat konsumtion och minskade flaskhalsar på utbudssidan. Detta bör göra det möjligt för real BNP att överstiga förkrisnivån från och med första kvartalet 2022, ett kvartal tidigare än beräknats.

Jämfört med framtidsbedömningarna, mars 2021, är tillväxtutsikterna starkare 2021 och 2022. Detta återspeglar antagandet att pandemin kommer att få en mindre ekonomisk påverkan, tack vare framsteg med vaccinationerna, betydande nya finanspolitiska åtgärder – delvis finansierade genom programmet Next Generation EU (NGEU) – och en uppgradering av utsikterna för utländsk efterfrågan som stöds av de senaste finanspolitiska paketen i USA. Penningpolitiska och finanspolitiska åtgärder samt makrotillsynsåtgärder förväntas vara framgångsrika när det gäller att avvärja stora finansiella förstärkningseffekter och begränsa de ekonomiska skadeverkningar som orsakats av krisen. Till följd av detta förväntas real BNP i slutet av 2022 ligga endast 1,3 procent under den nivå som förväntades i de framtidsbedömningar som offentliggjordes före pandemins början.^[2]

Inflationen förväntas stiga med 1,9 procent 2021, till följd av tillfälliga uppåtgående faktorer, innan den återgår till nivåer på 1,5 procent och 1,4 procent 2022 och 2023, i och med att efterfrågetrycket fortfarande är dämpat och oljepriserna antas sjunka. Puckeln i den samlade inflationen 2021 återspeglar avskaffande av den tyska momssänkningen, stigande energiinflation till följd av starka baseffekter och stigande insatskostnader till följd av leveransavbrott. I och med att dessa temporära faktorer avtar i början av 2022 förväntas HIKP-inflationen vara i stort sett oförändrad 2022 och 2023. HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, förväntas öka – och med mer än vad som förutsågs i framtidsbedömningarna, mars 2021, – i takt med att den ekonomiska återhämtningen fortskrider och överkapaciteten minskar. HIKP:s livsmedelsinflation beräknas också öka. Under bedömningsperioden uppvägs dessa uppåtriktade effekter på den samlade inflationen i stort sett av nedgångar i den beräknade HIKP-energiinflationen, som avgörs genom den nedåtgående terminskurvan för oljepriser. Jämfört med ECB:s experters framtidsbedömningar, mars 2021, har den samlade inflationen reviderats upp för 2021 och 2022 till följd av en mer positiv utveckling vad gäller minskande överkapacitet och uppåtriktade effekter av råvarupriser.

Mot bakgrund av den fortsatta osäkerheten om pandemins utveckling och graden av ekonomiska skadeverkningar har än en gång två alternativa scenarier utarbetats: ett milt scenario som utgår från en snabbare lösning av hälsokrisen och ett allvarligt scenario som utgår från en längre pandemi. Dessa alternativa scenarier beskrivs i avsnitt 5.

1 Huvudantaganden som ligger till grund för framtidsbedömningarna

Utgångsläget för framtidsbedömningarna, juni 2021, bygger på antagandet om en snabb lättnad av begränsningsåtgärderna och en lösning på hälsokrisen i början av 2022. Utgångspunkten är att vaccinationerna kommer att fortsätta i linje med EU:s strategi för vaccinleveranser.^[3] Vissa begränsningsåtgärder lär emellertid behövas fram till början av 2022. Detta har flera olika orsaker: efterfråge-begränsningar (t.ex. befolkningens vaccinationsvilja), uppkomsten av nya covid-19-varianter utanför euroområdet och den kvarstående osäkerheten om vaccinernas effektivitet mot dessa. Jämfört med framtidsbedömningarna, mars 2021, har begränsningsåtgärderna varit betydligt strängare under första halvåret 2021. I slutet av året antas de dock närma sig de lägre nivåer som förutspåddes i de tidigare framtidsbedömningarna. Detta innebär att åtgärderna lättas snabbare under andra halvåret 2021. Liknande antaganden om pandemins utveckling görs generellt för omvärlden (dock med tydliga skillnader mellan olika länder). Scenarier med alternativa antaganden om pandemins utveckling och graden av ekonomiska skadeverkningar presenteras i avsnitt 5.

Betydande penning- och finanspolitiska åtgärder, bland annat NGEU-programmet, kommer att bidra till att stödja inkomster och aggregerad efterfrågan, undvika storskaliga förluster av arbetstillfällen och konkurser samt begränsa negativa återkopplingar mellan den reala ekonomin och finanssektorn. Utöver de penningpolitiska åtgärder som ECB vidtagit fram till stoppdatumet för dessa bedömningar ingår i grundscenariot diskretionära finanspolitiska stimulansåtgärder med anledning av covid-19-krisen och återhämtningen, inbegripet NGEU. Dessa diskretionära stimulansåtgärder uppgår till cirka 4½ procent av BNP 2021, 1½ procent 2022 och 1¼ procent 2023 (avsnitt 3). Statliga lånegarantier och kapitaltillskott bör fortsätta att bidra till att minska likviditetsbegränsningarna. Dessutom har tillsyns- och makrotillsynspolitiken frigjort mer bankkapital för att absorbera förluster och stödja kreditflödet till realekonomin. Kapitalbuffertar har frigjorts, riktlinjer för att minska procykliska avsättningar har utfärdats och åtgärder vidtagits för att bevara bankernas förmåga att absorbera förluster. De penning- och finanspolitiska åtgärderna och tillsynsåtgärderna bedöms överlag ha varit framgångsrika när det gäller att undvika allvarliga återkopplingar mellan den reala ekonomin och finanssektorn under bedömningsperioden.

2 Den reala ekonomin

Real BNP minskade även under första kvartalet 2021. Enligt Eurostat minskade real BNP med 0,3 procent första kvartalet.^[5] Detta var i stort sett i linje med den minskning som förutsågs i framtidsbedömningarna, mars 2021. Även om vissa flaskhalsar på utbudssidan uppstod och begränsningsåtgärderna var striktare än vad som hade antagits, uppvägdes åtgärdernas effekter på den ekonomiska aktiviteten av inlärningseffekter, i och med att de ekonomiska aktörerna fortsätter att anpassa sig till åtgärderna. Sammantaget var nivån på real BNP under första kvartalet 2021 5,1 procent under nivån för fjärde kvartalet 2019.

Real BNP förväntas återhämta sig under andra kvartalet 2021, i överensstämmelse med avsevärt förbättrade stämningsindikatorer (diagram 1). I april skärptes och utvidgades nedstängningsåtgärderna i många euroländer men vissa lättnader gjordes redan i maj och detta kommer sannolikt att fortsätta i juni. På samma sätt som tidigare kvartal tycks sådana begränsningsåtgärder leda till mindre störningar i tillverkningsindustrin (så ökade t.ex. euroområdets inköpschefsindex (PMI) till 63,1 i maj) och väga tyngre på aktiviteten i tjänstesektorn. Den senare har dock visat tecken på återhämtning (med PMI för euroområdets tjänsteverksamhet på 55,2 i maj). Riktade finanspolitiska åtgärder kommer också att stödja återhämtningen i verksamheten. Totalt sett förväntas real BNP öka med 1,4 procent andra kvartalet (jämfört med en ökning på 1,3 procent i framtidsbedömningarna, mars 2021).

En kraftig återhämtning i aktivitet förutses för andra halvåret 2021 allt eftersom begränsningsåtgärderna avtar. Den förväntade återhämtningen bygger på flera antaganden, däribland snabba lättnader av begränsningsåtgärder, ytterligare minskad osäkerhet, förstärkt tillförsikt tack vare ett stigande antal vaccinationer, mer expansiv finans- och penningpolitik samt avveckling av en del av den uppdämda efterfrågan. Även om återhämtningen stöds av en fortsatt stark återhämtning i utländsk efterfrågan kommer uppgången främst att drivas på av en kraftig återhämtning i inhemsk efterfrågan, särskilt under tredje kvartalet, i och med förväntningar om en successiv, utbredd återhämtning när de ekonomiska sektorerna åter öppnar upp. Dessutom förväntas andra faktorer som begränsat aktiviteten under årets första hälft minska, bland annat bristen på mikrochips, som bedöms ha påverkat bil- och tekniksektorerna. Utöver detta förväntas NGEU bidra till ökade investeringar i vissa länder. Real BNP förväntas överstiga förkrisnivån första kvartalet 2022 (ett kvartal tidigare än väntat i framtidsbedömningarna, mars 2021). Under det sista kvartalet 2022 bör den ligga 1,3 procent under den nivå som förväntades i de framtidsbedömningar som offentliggjordes före pandemins början (diagram 2).^[6]

Privat konsumtion väntas förbli den viktigaste drivkraften bakom återhämtningen. Efter en skärpning och förlängning av begränsningsåtgärderna sedan hösten 2020 minskade den privata konsumtionen återigen betydligt under första kvartalet 2021, vilket kraftigt bidrog till nedgången i den ekonomiska aktiviteten. Den svagare kortfristiga utvecklingen i hushållens utgifter, särskilt vad gäller kontaktintensiva tjänster, resulterar i att konsumtionsnivån för första kvartalet antas bli lägre än den som förutsågs i framtidsbedömningarna, mars 2021. Konsumtionen fortsätter att vara mer volatil än utvecklingen i real disponibel inkomst, som stabiliseras genom statligt stöd. Detta leder till ytterligare kraftiga förändringar i sparkvoten. Den privata konsumtionen väntas fortsätta att öka under andra kvartalet. Allt eftersom begränsningsåtgärderna gradvis lättas förväntas den därefter öka kraftigt under andra halvåret 2021 för att sedan återgå till förkrisnivån under andra kvartalet 2022. Denna återhämtning stöds också av en gradvis minskande osäkerhet och en återhämtning av disponibel inkomst trots avvecklingen av finanspolitiska nettoöverföringar, särskilt under 2022. Även om den privata konsumtionen förväntas vara den viktigaste drivkraften för återhämtning, anger inte grundscenariot något starkt bidrag från sådan uppdämd efterfrågan som nu frigörs, eftersom den stora stocken av ackumulerat överskottssparande till stor del kommer att förbli outnyttjad (se ruta 2 nedan).

Bostadsinvesteringarna förväntas återgå till den nivå som rådde före pandemin redan under andra kvartalet 2021. Bostadsinvesteringarna ökade måttligt under första kvartalet 2021 och låg strax under nivån före pandemin. Framöver, med bostadsprisinflation över bostadskostnaderna, positiva effekter av Tobins Q och stigande disponibel inkomst och konsumentförtroende torde bostadsinvesteringar främjas. Dessutom förväntas en del av de ackumulerade överskottsbesparingarna användas för bostadsinvesteringar. Efter en stabil start förväntas bostadsinvesteringarna fortsätta att återhämta sig kraftigt under resten av 2021 innan de gradvis återgår till mer måttliga tillväxttal under återstoden av bedömningsperioden.

Företagsinvesteringar väntas förbli motståndskraftiga och se en kraftig återhämtning under 2021 med en prepandemisk nivå i slutet av året. Företagsinvesteringarna återhämtade sig betydligt under andra halvåret 2020 och tog därmed delvis tillbaka ett svagt första halvår. Dynamiken var sannolikt något dämpad under första halvåret 2021, mot bakgrund av svag total aktivitet och outnyttjad kapacitet. En stabilare återhämtning väntas under andra halvåret 2021, i takt med att den globala och inhemska efterfrågan återhämtar sig och vinsttillväxten förbättras, vilket också stöds av gynnsamma finansieringsvillkor och NGEU:s positiva inverkan på företagsinvesteringar. Trots stora kontantinnehav väntas den ökande skuldsättningen för icke-finansiella företag under pandemin begränsa tillväxten av företagsinvesteringar under bedömningsperioden eftersom företagen måste återställa sunda balansräkningar.

Tack vare en stark exporttillväxt väntas ett stort positivt bidrag från nettohandeln under 2021, medan importökningen innebär ett i stort sett neutralt bidrag senare. Hittills under 2021 har pandemins kraft tyngt inhemsk efterfrågan och bromsat importen, som förväntas öka mindre än exporten i år. Under första kvartalet 2021 tyngdes handeln i euroområdet av osäkerheten kring de fortsatta tillfälliga bakslagen kopplade till de nya handelsvillkoren med Storbritannien, flaskhalsarna i den globala logistiksektorn och utbudsbegränsningar – särskilt inom halvledarindustrin. Det positiva gapet mellan tillverknings- och tjänstesektorn förväntas minska i år och tidiga indikatorer pekar på en gradvis återhämtning inom resebranschen under andra kvartalet. Exportmarknadsandelarna förväntas ha återhämtat sig fullt ut i slutet av 2022 och stabiliseras kring de värden som rådde före pandemin på medellång sikt. I länder som är mer beroende av reseexport är nivån dock mer dämpad. Avslutningsvis väntas importtillväxten bli starkare än vad den inhemska efterfrågan utvisar. Detta beror på exportens höga importinnehåll och solid import av turismrelaterade tjänster i vissa nordliga euroländer.

Arbetslösheten förväntas vara i stort sett oförändrad under 2021 för att sedan återgå till den nivå som rådde före krisen i slutet av 2023. Utvidgade nedstängningsåtgärder och därav följande nedgång i aktiviteten ledde till sjunkande sysselsättningstillväxt under första kvartalet 2021 och ökad arbetslöshet. En stor del av de permitterade arbetstagarna antas återgå till reguljär sysselsättning som resultat av den kraftiga återhämtningen efter pandemin. Mot denna bakgrund väntas arbetslösheten vara ganska stabil under resten av 2021 för att gradvis minska under de kommande två åren och nå 7,3 procent i slutet av 2023.

Ökningen i arbetsproduktivitet per anställd beräknas återhämta sig från och med andra kvartalet 2021. Arbetsproduktiviteten per anställd minskade igen under första kvartalet 2021, till följd av skärpta begränsningsåtgärder och nya permitteringar. Ökningen i arbetsproduktivitet per anställd beräknas återhämta sig under andra kvartalet 2021, nå sin topp under tredje kvartalet 2021 och därefter gradvis dämpas.

Jämfört med framtidsbedömningarna, mars 2021, har den reala BNP-tillväxten reviderats upp för 2021 och 2022. Tillväxten för andra halvåret 2021 reviderades upp, särskilt tredje kvartalet. Detta återspeglar förväntat snabbare lättnader i begränsningsåtgärderna i och med allt snabbare framsteg med vaccinationerna, mer finanspolitiskt stöd och en förnyad bedömning av effekterna av uppdämd inhemsk efterfrågan när ekonomiska sektorer åter öppnas. Detta förklarar merparten av de revideringar av den årliga tillväxten som gjorts för 2021 och särskilt för 2022, varav de senare helt och hållet beror på överhängseffekter. Dessa antaganden får i stort sett neutral inverkan, eftersom de positiva effekterna på tillväxten, som stöds av antaganden om starkare utländsk efterfrågan, till stor del uppvägs av de negativa effekterna av både högre oljepriser och avskaffandet av de ytterligare tillfälliga finanspolitiska stödåtgärderna efter innevarande år.

3 Utsikter för de offentliga finanserna

Finanspolitiken fortsätter att mildra de makroekonomiska effekterna av covid-19-pandemin under 2021 och ge stöd åt återhämtningen. Under 2020 beräknas de extraordinära finanspolitiska stimulansåtgärder som vidtagits som respons på pandemin ha uppgått till strax över 4 procent av BNP. Med fortsatta nedstängningsrestriktioner under 2021 har statliga nödåtgärder gradvis förlängts och utökats, alternativt har nya stödåtgärder införts. De diskretionära stimulansåtgärderna i samband med krisen uppskattas till nära 4½ procent av BNP för 2021 (cirka 1¼ procentenhet över framtidsbedömningarna, mars 2021). De flesta av de nya åtgärderna är tillfälliga och väntas upphöra under 2022. Vissa har förlängts ytterligare, och tillsammans med andra återhämtningsåtgärder, däribland NGEU-finansierade utgifter^[13], torde detta innebära en årlig stimulans på cirka 1½ procent av BNP 2022 och 1¼ procent 2023. Det mesta av krisstödet under 2021 omfattar ytterligare utgifter i form av subventioner och transfereringar till företag, även inom ramen för permitteringsprogram. Åtgärder som klassificeras som ”offentlig konsumtion” beror främst på högre hälso- och sjukvårdsutgifter, inbegripet lönekostnader, i samband med vaccinationer. På intäktssidan består åtgärderna av sänkta direkta och indirekta skatter.^[14] Ytterligare statliga investeringar var begränsade under 2020 men har en högre andel av stimulanspaketen fr.o.m. 2021, främst p.g.a. förväntade NGEU-finansierade åtgärder. Efter justering för effekterna från NGEU-bidragen på inkomstsidan, som motsvarar cirka 0,6 procent av BNP per år, förväntas den finanspolitiska inriktningen^[15] vara expansiv 2021, skärpas 2022 och vara i stort sett neutral 2023.

Budgetunderskottet i euroområdet beräknas minska något under 2021 och mer markant från och med 2022, medan euroområdets skuld väntas nå sin topp 2021.^[16] Budgetunderskottet har minskat något under 2021 och återspeglar den något bättre cykliska komponent och lägre räntebetalningar, som mer än uppväger de ytterligare stimulansåtgärder som inte täcks av NGEU-bidrag på inkomstsidan. Det förbättrade saldot i de offentliga finanserna under 2022 beror främst på att merparten av de stimulansåtgärder som infördes i samband med krisen har avvecklats samt på en betydligt mer gynnsam konjunkturkomponent. Under 2023 väntas det aggregerade saldot i de offentliga finanserna förbättras ytterligare till -2,6 procent av BNP, med en i stort sett neutral finanspolitisk inriktning och bättre konjunkturbetingade förhållanden. Räntebetalningarna beräknas minska ytterligare under bedömningsperioden och uppgå till 1,1 procent av BNP 2023. Euroområdets skuld förväntas nå en topp på 99 procent av BNP under 2021 och därefter minska något. Nedgången under perioden 2022–2023 beror främst på gynnsamma tillväxt-/ränteskillnader som mer än uppväger de fortsatta, om än minskande, primära underskotten. Jämfört med framtidsbedömningarna, mars 2021, har euroområdets budgetunderskott och skuld reviderats upp, särskilt för 2021, på grund av ytterligare stimulansåtgärder. Den större revideringen av den offentliga skuldsättningen 2021 förklaras av baseffekter från 2020 i samband med en högre underskotts-/skuldjustering än beräknat. Detta återspeglar bland annat att visst stöd till den privata sektorn har omklassificerats till offentliga räkenskaper i vissa länder.

4 Priser och kostnader

HIKP-inflationen beräknas stiga betydligt under 2021, sjunka tillbaka i början av 2022 och förbli i stort sett oförändrad under resten av bedömningsperioden (diagram 3). Den samlade inflationen beräknas till i genomsnitt 1,9 procent 2021, med en topp på 2,6 procent under fjärde kvartalet, och sjunka till 1,5 procent respektive 1,4 procent 2022 respektive 2023. Puckeln i den samlade inflationen 2021 återspeglar uppåtriktade inflationseffekter från tillfälliga faktorer som den avskaffade tyska momssänkningen, stigande energiinflation till följd av starka baseffekter och stigande insatskostnader till följd av leveransavbrott. Vikterna har förändrats, vilket tyder på viss volatilitet i inflationsprofilen 2021, men sett till årsgenomsnittet förväntas de endast ha en mindre nedåteffekt på HIKP-inflationen. Även om dessa temporära faktorer avtar i början av 2022, uppvägs detta av utvecklingen för de viktigaste HIKP-komponenterna under bedömningsperioden, vilket innebär en i stort sett oförändrad profil för HIKP-inflationen, med en mindre ökning under 2023. Den beräknade ekonomiska återhämtningen och minskande överkapaciteten i ekonomin förväntas leda till en gradvis ökning av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel från 1,1 procent 2021 till 1,4 procent 2023. Det uppåtriktade pristrycket till följd av ökad efterfrågan är visserligen dämpat överlag, men bör uppväga det minskande pristrycket till följd av negativa utbudseffekter i samband med pandemin och begränsningsåtgärder under bedömningsperioden. Ökat inhemskt kostnadstryck förväntas vara den främsta drivkraften bakom en starkare underliggande konsumentprisutveckling medan utvecklingen av det externa pristrycket torde dämpas under horisonten. HIKP:s livsmedelsinflation förväntas också stiga något under bedömningsperioden. Det måttligt stigande uppåtriktade pristrycket på den samlade inflationen från dessa två HIKP-komponenter uppvägs i stort sett 2022 och 2023 av den förväntade nedgången i HIKP:s energiinflation, kopplat till den nedåtgående kurvan för oljepristerminer.

Enhetsarbetskostnaderna förväntas bidra till ökat inhemskt kostnadstryck under bedömningsperioden. Under 2020 ledde den kraftiga nedgången i arbetsproduktivitet till starkt ökande enhetsarbetskostnader. I och med återhämtningen i arbetsproduktiviteten förväntas enhetsarbetskostnaderna sjunka under 2021 för att gradvis återhämta sig och öka fram till 2023. Samtidigt som utvecklingen av enhetsarbetskostnader har präglats av krisperiodens kraftiga förändringar i arbetsproduktivitet, har även ökningen av ersättning per anställd varit mycket volatil, vilket beror på permitteringsprogrammen. Dessa program har skyddat sysselsättningen, men innebär samtidigt att de anställda drabbas av lönesänkningar. Detta pressade ned den årliga ökningstakten för ersättning per anställd 2020 och förväntas följas av en uppgång 2021. Efterhand som arbetsmarknaderna gradvis återhämtar sig under bedömningsperioden och effekterna av permitterings-programmen avtar, förväntas ersättningen per anställd normaliseras, med en årlig tillväxt på 2,4 procent 2023.

Vinstmarginalerna förväntas till stor del dämpa svängningarna i enhetsarbetskostnaderna. Under 2020 försvagades vinstmarginalerna i linje med sin procykliska karaktär, men uppvisade betydligt mer motståndskraft än nedgången i aktivitet normalt skulle ha implicerat, eftersom de hade stabiliserats av permitteringsprogrammen. Företag i euroområdet strävar i allmänhet efter att behålla arbetstagarna i början av en nedgång, även om detta sker på bekostnad av lägre vinstmarginaler. Detta nedåtriktade tryck på vinstmarginalerna har mildrats av statliga lönestödsprogram. Sammantaget förväntas vinstmarginalerna dämpa utvecklingen i enhetsarbetskostnader och ha en viss positiv effekt på inflationstrycket 2023.

Importpriserna förväntas i hög grad påverkas av priserna på olja och icke-energirelaterade råvaror samt återspegla ett måttligt externt pristryck under den senare delen av bedömningsperioden. Efter en starkt negativ förändringstakt 2020 förväntas importpriserna uppvisa en mycket hög positiv förändringstakt 2021 – främst till följd av stigande priser på olja och icke-energirelaterade råvaror men även högre insatskostnader i samband med utbudsbrist – och sedan dämpas markant fram till 2023. Utöver sjunkande priser på olja och icke-energirelaterade råvaror förväntas den globala prisdynamiken i allmänhet förbli måttlig under bedömningsperioden och bidra till de dämpade utsikterna för externt pristryck.

Jämfört med framtidsbedömningar, mars 2021, har utsikterna för HIKP-inflationen reviderats upp med 0,4 respektive 0,3 procentenheter för 2021 och 2022 och oförändrade för 2023. Alla tre huvudkomponenterna i HIKP bidrar till att den samlade inflationen upprevideras under bedömningsperiodens två första år. HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, har reviderats upp under hela bedömningsperioden. Skälen till detta är en mer positiv utveckling i måtten på överkapacitet än vad som förutsågs i framtidsbedömningarna, mars 2021, samt vissa uppåtriktade effekter från stigande globalt inflationstryck och antaganden – framför allt avseende oljepriser. Dessa oljeprisantaganden beror också på den senaste tidens oväntade uppgångar och synliga upprevidering av HIKP:s energiinflation – särskilt under bedömningsperiodens två första år. Samtidigt kan de något högre utsikterna för HIKP:s livsmedelsinflation jämfört med framtidsbedömningarna, mars 2021, förklaras av att uppgången varit något högre än väntat, sannolikt p.g.a. tillfälliga vädereffekter, och en starkare prisutveckling än vad som tidigare antagits för livsmedelsråvaror.

5 Alternativa scenarier för euroområdets ekonomiska utsikter

Det råder fortfarande stor osäkerhet om den framtida utvecklingen av covid-19-pandemin och dess ekonomiska skadeverkningar. Därför visar två scenarier, som utgör alternativ till grundscenariot i Eurosystemets framtidsbedömningar, juni 2021, en rad möjliga effekter som covid-19-pandemin kan ha på euroområdets ekonomi.

I ett milt scenario förutses att hälsokrisen avtar i slutet av 2021, med enbart tillfälliga ekonomiska förluster. I ett allvarligt scenario syns däremot en mer utdragen hälsokris och bestående förluster i den potentiella produktionen. Jämfört med grundscenariot syns en snabbare vaccinutrullning, större acceptans bland allmänheten och effektivare vacciner, även mot nya virusvarianter, i det milda scenariot. Detta skulle innebära snabbare lättnader i begränsningsåtgärderna, som då skulle kunna fasas ut senast i slutet av 2021.^[17] Om myndigheter och ekonomiska aktörer agerar mer kraftfullt, skulle detta ytterligare begränsa de ekonomiska kostnaderna för begränsningsåtgärder och i sin tur ge mer positiva förtroendeeffekter och en snabbare återhämtning inom rese- och turismsektorn än väntat. I det allvarliga scenariot förutses i stället en ny pandemiuppgång under de kommande månaderna med mer smittsamma virusvarianter, vilket också skulle leda till att vaccinerna inte är lika effektiva. Enligt detta scenario skulle vissa begränsningsåtgärder vara kvar fram till mitten av 2023, vilket dämpar aktiviteten.^[18] Jämfört med grundscenariot kännetecknas det allvarliga scenariot av kraftigare ekonomiska skadeverkningar, som förstärks av ökat antal konkurser och låntagarnas försämrade kreditvärdighet. Detta inverkar negativt på bankernas förväntade förluster och kapitalavgifter och påverkar följaktligen även kreditgivning till den privata sektorn. Samtidigt antas penning-, finans- och tillsynspolitik, även i det allvarliga scenariot, begränsa mycket omfattande finansiella förstärkningseffekter. I stort sett liknande beskrivningar ligger bakom scenarierna för den globala ekonomin, där den utländska efterfrågan på export från euroområdet i slutet av 2023 ligger cirka 12 procent över förkrisnivån i det milda scenariot, och omkring 2 procent över samma nivå i det allvarliga scenariot, jämfört med 9 procent i grundscenariot.

Real BNP skulle återhämta sig kraftigt i det milda scenariot och återgå till sin nivå före krisen så tidigt som tredje kvartalet 2021, medan den i det allvarliga scenariot skulle närma sig denna nivå först i slutet av 2023 (diagram 4). Det milda scenariot anger en betydligt starkare återhämtning under det andra och tredje kvartalet 2021 (2,5 procent respektive 4,1 procent)^[19] och en ytterligare förstärkning av den ekonomiska aktiviteten under resten av året, på grund av den förmodat snabba vaccinutrullningen, vilket leder till ytterligare förtroendeeffekter. Till följd av detta skulle den ekonomiska aktiviteten återgå till den nivå som rådde före pandemin redan under det tredje kvartalet 2021 för att i mitten av 2022 ligga över den bana som förutsågs i de prepandemiska framtidsbedömningarna, december 2019. I det allvarliga scenariot skulle den ekonomiska aktiviteten öka mer måttligt under det andra och tredje kvartalet (0,6 procent respektive 1,3 procent) för att sedan fortsätta en mer återhållen återhämtning. Den ekonomiska tillväxten är fortsatt dämpad fram till början av 2022 på grund av att lättnaderna i begränsningsåtgärder endast sker gradvis. Detta förstärks ytterligare av begränsade inlärningseffekter framöver, fortsatt osäkerhet och finansiella förstärkningsmekanismer, som endast delvis mildras av politiska stödåtgärder. I det allvarliga scenariot beräknas tillväxten vara något högre än i grundscenariot från och med andra halvåret 2022, med tanke på den större upphämtningspotentialen och en framgångsrik anpassning till nya förutsättningar. Detta bidrar till att hela nedgången i real BNP, jämfört med nivån före krisen, har kompenserats i slutet av bedömningsperioden.

HIKP-inflationen skulle på kort sikt återhämta sig i båda scenarierna, men med fler variationer därefter mot bakgrund av skillnader i balansen mellan utbud och efterfrågan. Detta återspeglar att de viktigaste drivkrafterna för grundscenariots inflationsökning på kort sikt (dvs. antaganden om oljepriset, baseffekter i energikomponenten, flaskhalsar på utbudssidan och effekter av den avskaffade tillfälliga momssänkningen i Tyskland) även gäller för de alternativa scenarierna. På medellång sikt förväntas överkapaciteten i ekonomin bli högre i det allvarliga scenariot än i det milda. Detta innebär att inflationen 2023 skulle ligga på 1,7 procent i det milda scenariot, jämfört med 1,1 procent i det allvarliga scenariot.

I det milda scenariot skulle arbetsmarknaderna snabbt återhämta sig eftersom politiska insatser till stor del antas kunna förhindra hysteresis-effekter, vilka endast till viss del begränsas i det allvarliga scenariot. I det milda scenariot är arbetslösheten som högst 2021 för att sedan återgå till den nivå som rådde före krisen i mitten av 2022. I det allvarliga scenariot återgår arbetslösheten däremot inte till den nivå som noterades före krisen utan förblir hög, vilket återspeglar högre omfördelningsbehov mellan olika sektorer. Detta belyser de uppåtriktade arbetslöshetsriskerna kopplade till eventuella konkurser och företagens sårbarheter samt potentiella hysteresis-effekter.