Översikt

Covid-19-pandemin har dramatiskt påverkat den globala ekonomiska aktiviteten sedan början av 2020 och euroområdets ekonomi är inget undantag. Under det första kvartalet 2020 noterades en rekordminskning på 3,8 procent av euroområdets reala BNP, främst på grund av de strikta nedstängningsåtgärder som genomfördes i de flesta euroländer runt mitten av mars. Ett ytterligare fall på 13 procent av BNP väntas under det andra kvartalet, även om de flesta länder har börjat lätta på sina strikta nedstängningar. Vad som kommer att hända efter detta är förknippat med stor osäkerhet.

Grundscenariot bygger på huvudantaganden om pandemins framtida utveckling, nödvändiga begränsningsåtgärder och hushållens och företagens beteende. Framför allt antas i grundscenariot att man endast delvis lyckas hålla tillbaka viruset, med en viss ökning i antalet infekterade under de kommande kvartalen. Detta kräver ihållande begränsningsåtgärder tills en medicinsk lösning blir tillgänglig, vilket antas ske i mitten av 2021. Dessa begränsningsåtgärder förväntas påverka tillgång och efterfrågan negativt. Ökad osäkerhet och försämrade arbetsmarknadsförhållanden väntas få hushåll och företag att minska sina utgifter ytterligare. Ett betydande stöd från penning-, finans- och arbetsmarknadspolitiken bör bidra till att bibehålla inkomster samt begränsa de ekonomiska följderna av hälsokrisen. Sådan politik antas också vara framgångsrik när det gäller att förhindra en negativ förstärkning genom finansiella kanaler. Baserat på dessa antaganden beräknas euroområdets reala BNP minska med 8,7 procent under 2020, för att sedan öka igen med 5,2 procent under 2021 och med 3,3 procent under 2022. Detta medför att den reala BNP-nivån vid slutet av bedömningsperioden kommer att ligga omkring 4 procent under den nivå som förväntades i framtidsbedömningarna från mars 2020.

Den senaste tidens kollapsade oljepriser innebär en kraftig nedgång i HIKP-inflationen till nivåer runt noll för de kommande kvartalen. Baseffekter i energikomponenten skulle därefter ge en mekanisk rekyl i början av 2021. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel förväntas också minska på kort sikt, men i mindre utsträckning än den totala inflationen. De inflationsdämpande effekterna väntas p.g.a. svag efterfrågan vara brett baserade bland tjänst- och varupriser. Dessa effekter borde dock delvis uppvägas av kostnads- och pristryck p.g.a. störningar och underskott på utbudssidan. På medellång sikt kommer inflationen sannolikt att stiga, då oljepriset antas öka när efterfrågan återhämtas. Enligt grundscenariot väntas HIKP-inflationen minska från 1,2 procent 2019 till 0,3 procent 2020, och stiga till 0,8 procent respektive 1,3 procent under 2021 och 2022.^[1]

Mot bakgrund av den rådande osäkerheten om pandemins utveckling och dess inverkan på det ekonomiska reaktionsmönstret, de medföljande begränsningsåtgärderna och resultatet av de politiska åtgärderna har två alternativa scenarier utarbetats. I det milda scenariot bedöms chocken vara tillfällig, med en snabb och framgångsrik begränsning av viruset så att restriktioner snabbt kan avlägsnas. I detta scenario väntas real BNP minska med 5,9 procent i år, följt av en stark återhämtning 2021. I slutet av bedömningsperioden skulle real BNP nästan nå samma nivå som i framtidsbedömningarna från mars 2020. Inflationen skulle i detta scenario uppgå till 1,7 procent år 2022. I det allvarliga scenariot, där antalet infekterade stiger kraftigt igen, följer tvärtom strängare begränsningsåtgärder som i hög grad påverkar den ekonomiska aktiviteten. I detta scenario sjunker real BNP med 12,6 procent 2020 för att i slutet av bedömningsperioden ligga omkring 9,5 procent under nivån i framtidsbedömningarna från mars 2020, med en inflationstakt på endast 0,9 procent 2022.

1 Huvudantaganden och politiska åtgärder som ligger till grund för framtidsbedömningarna

Grundscenariot bygger på ett antal kritiska antaganden om pandemins utveckling. Eftersom de strikta nedstängningarna gradvis lättas i euroländerna utgår grundscenariot från att man endast delvis lyckas begränsa viruset, samt att antalet infekterade ökar något under de närmaste kvartalen. Detta kommer att kräva ihållande begränsningsåtgärder. De förväntas dock medföra lägre ekonomiska kostnader än under de inledande strikta nedstängningarna, mot bakgrund av myndigheters och ekonomiska aktörers nya erfarenheter och beteendereaktioner. Under ”övergångsperioden” efter nedstängningen väntas dock ekonomin gradvis ta fart igen. Fokus kommer då främst att vara på tillverknings- och tjänstesektorerna medan andra tjänster, t.ex. kultur, nöje, logi och rekreation, väntas fortsätta att vara delvis begränsade. Övergångsperioden varar tills en medicinsk lösning blir tillgänglig, vilket antas ske i mitten av 2021.

Liknande antaganden om pandemins utveckling ligger till grund för de internationella prognoser som tyder på en kollaps i utländsk efterfrågan på export från euroområdet 2020. Global real BNP (exklusive euroområdet) beräknas sjunka med 4 procent under 2020, för att sedan öka igen med 6 procent under 2021 och med 3,9 procent under 2022. Den globala handeln kommer att påverkas mer negativt än global BNP, eftersom logistiska störningar och stängda gränser förstärker effekterna. Dessutom tenderar handelsutvecklingen att reagera starkare på den ekonomiska aktiviteten under konjunkturnedgångar. Som resultat därav förväntas utländsk efterfrågan på export från euroområdet minska med 15,1 procent under 2020 och sedan öka med 7,8 procent respektive 4,2 procent under 2021 och 2022.

Betydande penning-, skatte- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att bidra till att stödja inkomster, minska förlorade arbetstillfällen och konkurser samt lyckas begränsa en negativ återkoppling mellan realekonomin och de finansiella marknaderna. Utöver de penningpolitiska åtgärder som ECB vidtagit sedan mars 2020 omfattar grundscenariot diskretionära finanspolitiska åtgärder på 3,5 procent av BNP under 2020. Dessa åtgärder inbegriper omfattande arbetstidsförkortningar och lönesubventioner vilket torde mildra effekterna av ekonomins kollaps på sysselsättning och arbetsinkomster. Företag erhåller betydande subventioner och kapitaltransfereringar. Nästan alla de finanspolitiska nödåtgärder som för närvarande genomförs antas dock vara tillfälliga och väntas upphöra i slutet av 2020, vilket kan bromsa den efterföljande återhämtningen.^[2] Dessutom bör lån och garantier eller kapitaltillskott, som helt eller delvis tillhandahålls av regeringar och som uppgår till nära 20 procent av BNP, bidra till att mildra likviditetsbrister. Viktigt är att såväl de penningpolitiska åtgärderna som de statliga kredit- och kapitalinstrumenten fungerar som säkerhetsmekanismer. Detta minskar svansriskerna från en återkoppling mellan realekonomin och de finansiella marknaderna.

2 Den reala ekonomin

Real BNP sjönk till helt nya nivåer under det första kvartalet 2020. Enligt Eurostats snabbstatistik minskade real BNP med 3,8 procent under första kvartalet 2020, vilket innebar slutet av nära sju år av expansion. Nästan alla länder i euroområdet uppvisade en negativ kvartalstillväxt under det kvartalet, särskilt Frankrike, Italien och Spanien bland de större euroländerna.^[3] Nedgången i aktiviteten under det första kvartalet var den kraftigaste som hittills noterats. Tillgängliga uppgifter tyder på att de största förlusterna registrerades inom detaljhandel, transport och kultur-, nöjes- och rekreationsbranschen, om än i olika utsträckning i olika länder.

Framåtblickande indikatorer tyder på en ännu kraftigare nedgång i aktiviteten under andra kvartalet 2020. Enkätundersökningar från Europeiska kommissionen och inköpschefsindex visar på fall till nivåer nära, och i många fall under, historiska bottennivåer. Det globala inköpschefsindexet uppvisade en störtdykning till 13,6 i april och trots en viss återhämtning till 31,9 i maj, signalerar det en mycket värre nedgång i real BNP än under finanskrisen 2008–2009. Högfrekventa indikatorer, t.ex. elförbrukning och GPS-baserade rörlighetsindikatorer, tyder på en kraftigt minskad aktivitet i april i de flesta euroländer. Även om man kan se en viss återhämtning då länderna i euroområdet gradvis har börjat häva de strikta nedstängningarna, tyder dessa indikatorer fortfarande på ett markant fall i real BNP under andra kvartalet. Sammantaget förväntas aktiviteten under andra kvartalet minska med 13 procent.

Trots pågående begränsningsåtgärder väntas en återhämtning i aktiviteten inledas under andra halvåret 2020. Nationella myndigheter antas lätta på begränsningsåtgärderna och göra dem mer effektiva, samt låta företag inom olika sektorer återuppta produktionen. En uppgång på 8,3 procent i real BNP beräknas således för det tredje kvartalet, där en återhämtning i utländsk efterfrågan, stödjande politik och viss uppdämd efterfrågan fortsätter att stimulera aktiviteten därefter. Vissa pågående begränsningsåtgärder och den gradvis avtagande höga osäkerheten kommer dock fortsätta att tynga den ekonomiska aktiviteten tills en medicinsk lösning blir tillgänglig, vilket antas ske i mitten av 2021. Därför kommer real BNP endast gradvis att återhämta sig mot de nivåer som rådde före krisen. Detta betyder att real BNP vid slutet av bedömningsperioden skulle ligga på omkring 4 procent under den nivå som förväntades i framtidsbedömningarna från mars 2020.

När det gäller BNP-komponenterna förväntas privatkonsumtionen minska med 7,8 procent under 2020 och sedan gradvis återhämta sig till 2022. Den privata konsumtionen beräknas ha minskat kraftigt under första halvåret 2020. På sektorsnivå har försäljningen av motorfordon och utgifter i samband med semester och restaurangbesök drabbats hårdast. Även om förlusterna i real disponibel inkomst delvis har dämpats av offentliga transfereringar, beror konsumtionsminskningen både på framtvingade besparingar (då hushåll vars inkomst var opåverkad inte kunde köpa icke-väsentliga varor och tjänster) och på förebyggande sparande mot bakgrund av en kraftig nedgång i konsumentförtroende och en exceptionellt förhöjd osäkerhet kring de ekonomiska utsikterna. I takt med att länderna lättar på sina nedstängningsåtgärder väntas privatkonsumtionen öka från och med andra halvåret 2020 och därefter överstiga den nivå som rådde före krisen, dock först under 2022. Denna återhämtning stöds av gradvis minskad osäkerhet samt ett visst mått av uppdämd efterfrågan. Samtidigt kommer ökad arbetslöshet och minskade nettotransfereringar att bromsa återhämtningen.

En kraftig och plötslig minskning i bostadsinvesteringar förväntas under 2020. Bostadsutbudet kan komma att drabbas hårt av chocken från covid-19 under 2020. Negativa effekter på efterfrågan av bostäder till följd av lägre disponibel inkomst, svagare konsumentförtroende och högre arbetslöshet förväntas leda till fortsatt dämpade bostadsinvesteringar. I slutet av bedömningsperioden förväntas de ligga långt under nivån före krisen.

Företagsinvesteringarna väntas kollapsa under 2020 och minska betydligt mer än BNP för att sedan återhämta sig endast gradvis och fram till 2022 ligga långt under nivån före krisen. Företaginvesteringarnas kollaps under första halvåret 2020 berodde sannolikt på nedstängningar, en minskande global och inhemsk efterfrågan samt kraftigt ökande osäkerhet. En begynnande återhämtning förutspås under andra halvåret 2020, med kraftigt varierande återhämtningstakt mellan länderna beroende på hur omfattande den ursprungliga kollapsen var. Då företagen står inför en ökad osäkerhet kommer de sannolikt att skjuta upp investeringar. Företagens investeringar i euroområdet förväntas därför i slutet av bedömningsperioden ligga långt under nivån före krisen. De väntas även förbli dämpade på grund av högre reservkapacitet och oro över långsiktiga efterfrågetrender bland åldrande och minskande befolkningar. Samtidigt beräknas icke-finansiella företags bruttoskuldsättning öka betydligt under 2020 från en redan förhöjd nivå, innan den minskar måttligt. Den initiala ökningen av bruttoskulden beror på ett markant tapp i företagens vinster under första halvåret 2020 samt ökat utnyttjande av skuldfinansiering för att kompensera för likviditetsunderskott. Den observerade ökningen av företagens skuldkvot torde begränsa tillväxten av företagsinvesteringar under bedömningsperioden, eftersom företagen måste återställa sunda balansräkningar. Icke-finansiella företags bruttoräntebetalningar har minskat till rekordlåga nivåer under de senaste åren. De väntas under de närmaste åren endast öka gradvis, vilket minskar eventuella farhågor kring skuldnivåernas hållbarhet.

Under 2020 beräknas covid-19-pandemin få en kraftig påverkan på euroområdets export. I slutet av prognosperioden väntas en återhämtning av merparten av förlusterna, från ett lågt utgångsläge, p.g.a. handelsspänningar och svag utländsk efterfrågan. Exporten väntas bli kraftigt påverkad under första halvåret 2020. Nedstängningsåtgärderna för att begränsa pandemin har slagit hårt mot euroområdets exportsektor och mot importen. De flesta sektorer såg en snabb exportnedgång i slutet av första kvartalet 2020 och denna nedgång väntas fortsätta under det andra kvartalet. Pandemin har bl.a. slagit hårt mot exporten av rese- och transporttjänster. Störningar i leveranskedjor kopplade till covid-19-utbrottet har framför allt påverkat de exportinriktade fordons-, maskin- och kemisektorerna. Importnedgången väntas understiga exportnedgången under andra kvartalet 2020, eftersom de stora exportörerna är särskilt hårt drabbade av den globalt minskade efterfrågan på fordon och investeringsvaror. Nettoexporten förmodas därför bli negativ. Från och med tredje kvartalet är återhämtningen i exporten något starkare än i importen, vilket innebär att nettoexportens bidrag är positivt fram till slutet av 2021, samtidigt som det sker en återhämtning i de globala konjunkturkänsliga sektorer mot vilka euroområdet är exponerat. Totalt sett beräknas exporten till länder utanför euroområdet utvecklas ungefär i linje med utländsk efterfrågan på export från euroområdet.

Situationen på arbetsmarknaden väntas förvärras avsevärt. Även om förhållandena på arbetsmarknaden har förbättrats betydligt under den senaste tidens konjunkturuppgång, väntas en kraftig försämring under 2020. Enligt Eurostats snabbestimat minskar den totala sysselsättningen med 0,2 procent under första kvartalet 2020, men detta förebådar bara den markant sämre utveckling som väntas under de närmaste kvartalen. Även om minskningen i antalet sysselsätta sannolikt dämpas i vissa länder till följd av omfattande arbetstidsförkortningar, beräknas den totala sysselsättningen minska med 2,8 procent under 2020 innan det sker en successiv återhämtning under återstoden av bedömningsperioden, tack vare en återhämtning i ekonomin.

Den sammanlagda arbetstiden beräknas ge en bättre bild av utvecklingen på arbetsmarknaden än antalet sysselsatta under covid-19-pandemin. Den sammanlagda arbetstiden beräknas nå en låg bottennivå under andra kvartalet 2020, medan antalet sysselsatta beräknas nå en bottennivå som inte vara lika låg under tredje kvartalet 2020. Krisens begränsade inverkan på antalet sysselsatta beror till viss del på kompenserande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Både den sammanlagda arbetstiden och antalet sysselsatta i slutet av bedömningsperioden understiger något nivåerna under fjärde kvartalet 2019. Detta beror på hysteresis-effekter (på grund av exempelvis företagskonkurser och permanenta förluster av arbetstillfällen) på arbetsmarknaden i euroområdet.

Covid-19-pandemin förväntas få måttlig påverkan på expansionen av arbetskraften under bedömningsperioden. Arbetskraftsutbudet beräknas minska fram till tredje kvartalet 2020. På mycket kort sikt återspeglar nedgången att en viss andel av de anställda lämnar arbetskraften på grund av nedstängningarna. Till detta hör också att vissa arbetstagare kan klassificeras som tillgängliga för arbete men inte är arbetssökande på grund av nedstängningsåtgärderna. Försämrade anställningsmöjligheter under pandemin kan också leda till bristande motivation och till att personer lämnar arbetskraften. Andra faktorer som kan inverka negativt på arbetskraften, särskilt på kort sikt, är t.ex. den minskade beräknade nettoinvandringen av arbetstagare på grund av covid-19-pandemin och restriktionerna för internationell flygtrafik.

Som respons på pandemin väntas arbetslösheten nå en toppnivå på 10,8 procent under tredje kvartalet 2020. I likhet med sysselsättningen väntas arbetslösheten inte återgå till nivån före krisen under bedömningsperioden, utan landa på 8,8 procent under fjärde kvartalet 2022 (jämfört med 7,3 procent under fjärde kvartalet 2019). Prognosen för arbetslösheten ligger fortfarande under den nivå som uppmättes under den globala finanskrisen 2008–2009. Detta beror på de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som har vidtagits för att bevara arbetstillfällen så att verksamheter snabbt ska kunna startas på nytt när de strikta nedstängningsåtgärderna har upphört. Särskilt arbetstidsförkortningar har en begränsad inverkan på arbetslösheten, eftersom arbetstagarna står kvar på företagets lönelista och får en ersättning som ligger i nivå med arbetslöshetsersättningen (även om ersättningsnivån varierar mellan länderna). Euroländerna väntas fortsätta att uppvisa stora skillnader i arbetslöshet. Totalt sett förväntas länder med en hög andel tillfälligt anställda eller egenföretagare drabbas av högre arbetslöshet och inkomstbortfall.

Tillväxten i arbetsproduktivitet beräknas minska 2020 och därefter återhämta sig över bedömningsperioden. Med tanke på de finanspolitiska åtgärder som dämpar effekterna på den totala sysselsättningen väntas arbetsproduktiviteten per person sjunka kraftigt under 2020. Det finns en skiljande effekt mellan arbetsproduktiviteten per anställd och arbetsproduktiviteten per arbetad timme. Produktiviteten per anställd påverkas mer negativt under 2020, vilket återspeglar den storskaliga användningen av korttidsarbetsprogram i euroländerna. Däremot är responsen i fråga om produktivitet per arbetad timme mycket mer dämpad under pandemin, eftersom den totala arbetstiden nära antas följa BNP-utvecklingen.

Jämfört med framtidsbedömningarna från mars 2020 har prognosen för den reala BNP-tillväxten reviderats ned dramatiskt under 2020 och uppåt för resten av horisonten, särskilt 2021. Nedrevideringen av den reala BNP-tillväxten 2020 döljer en kraftigare nedrevidering under första halvåret och vissa upprevideringar under andra halvåret. Den resulterande positiva statistiska överhängseffekten, liksom viss ytterligare inhämtning, implicerar en upprevidering av real BNP-tillväxt 2021 och 2022. Vid slutet av bedömningsperioden skulle då real BNP ligga omkring 4 procent under den nivå som förväntades i framtidsbedömningarna från mars 2020.

3 Priser och kostnader

HIKP-inflationen väntas sjunka från 1,2 procent 2019 till 0,3 procent 2020 och därefter stiga till 0,8 procent respektive 1,3 procent 2021 och 2022 (se diagram 2). Den svagare totala inflationstakten under 2020 återspeglar framför allt en kraftig nedgång i HIKP:s energipriser till följd av oljeprisfallet efter det globala Covid-19-utbrottet. HIKP:s energiinflation förväntas ge ett stort negativt bidrag på 0,8 procentenheter till den totala inflationen 2020. Stigande oljepriser, vilket framgår av den positiva lutningen i oljepristerminskurvan och vissa uppåtgående effekter av energirelaterade indirekta skattehöjningar, implicerar en ökning av HIKP-energiinflationen under återstoden av bedömningsperioden. HIKP-inflationen på livsmedel har under den senaste tiden ökat betydligt eftersom hushållens efterfrågan på förädlade och oförädlade livsmedel ökade inom ramen för de begränsningsåtgärder som rör covid-19 och i takt med att vissa avbrott i försörjningskedjan för färska livsmedel uppstod. Inflationen i livsmedelspriserna väntas förbli hög på kort sikt, men sjunka under året och nå lägre nivåer under 2021 och 2022 än under 2020.

Med tanke på den kraftiga ökningen av överkapacitet och de indirekta effekterna av branta oljeprisfall väntas HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, dämpas till i genomsnitt 0,8 procent under 2020 och endast stiga i slutet av bedömningsperioden. En minskande men fortfarande stor överkapacitet väntas tynga HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel under 2021, och i mindre utsträckning under 2022, vilket torde leda till en genomsnittlig årlig inflationstakt på 0,7 procent respektive 0,9 procent. De inflationshämmande effekterna förväntas vara brett baserade bland priserna på varor och tjänster i och med att konsumenternas efterfrågan kommer att förbli svag på grund av inkomstförluster eller hindras av statliga åtgärder för att begränsa spridningen av viruset. Under de närmaste kvartalen väntas det nedåtgående trycket från svag efterfrågan delvis uppvägas av pris- och kostnadstryck på grund av störningar på utbudssidan och brister till följd av exempelvis störningar i globala värdekedjor eller av befintliga åtgärder för social distansering (t.ex. att minska frisörernas och restaurangernas kapacitet). På medellång sikt förväntas HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, öka, med stigande pristryck på grund av stigande efterfrågan som förväntas öka i takt med att den ekonomiska återhämtningen fortskrider. Samtidigt som trycket uppåt till följd av pandemins negativa effekter på utbudssidan bör minska, lär uppdämd efterfrågan och minskad konkurrens till följd av att företagen upphör kunna pressa upp prispåslag på vissa marknader utöver deras cykliska uppgång. Dessutom kommer indirekta effekter av den förmodade höjningen av oljepriserna att bidra till upptrappningen av den underliggande inflationen.

Löneökningen per anställd beräknas bli negativ på kort sikt, men återhämta sig i takt med den ekonomiska aktiviteten under 2021 och uppvisa måttlig tillväxt under 2022. Ersättningen per anställd förväntas minska kraftigt under andra kvartalet 2020. Detta återspeglar den massiva och abrupta minskningen av antalet arbetade timmar per anställd under avstängningarna och den endast partiella kompensationen för kompensationsförlusterna på grund av korttidsarbetsprogram. Utvecklingen av ersättningen per anställd överdriver emellertid förlusten av arbetsinkomster, eftersom ett antal länder inte statistiskt registrerar det statliga stödet under kompensation utan genom transfereringar. I och med återhämtningen av den ekonomiska aktiviteten och antalet arbetade timmar per anställd förväntas ersättningarna per anställd återhämta sig och gradvis öka ytterligare över bedömningsperioden. I termer av årlig tillväxt implicerar denna utveckling ett kraftigt tapp i tillväxten i ersättning per anställd under 2020 till -1,9 procent, en återgång till 3,2 procent 2021 och en mer måttlig ökning av ersättningen per anställd med 1,9 procent 2022.

Ökningen av enhetsarbetskostnaderna beräknas bli föremål för kraftiga fluktuationer över bedömningsperioden, vilket återspeglar de kraftiga förändringarna i arbetsproduktivitetstillväxt. Förlusten av arbetsproduktivitet under andra kvartalet 2020 på grund av den stora minskningen av real BNP i förhållande till den mindre minskningen av sysselsättningen driver upp enhetsarbetskostnaderna avsevärt, och den efterföljande återhämtningen i arbetsproduktiviteten implicerar kraftigt minskade enhetsarbetskostnader. Utöver den krisrelaterade volatiliteten förväntas enhetsarbetskostnaderna bara stiga mycket svagt.

Vinstmarginalerna förväntas i stort sett dämpa de kraftiga svängningarna i enhetsarbetskostnaderna över bedömningsperioden. Följaktligen förväntas de sjunka kraftigt under andra kvartalet 2020 och därefter göra en markant rekyl. En återgång till nivån före krisen väntas mot slutet av bedömningsperioden.

Importpriserna väntas sjunka markant under 2020 men åter stiga något under 2021 och 2022. Denna profil präglas kraftigt av förändringar i oljepriserna, för vilka lutningen på oljepristerminskurvan innebär en stor negativ tillväxttakt under 2020, men positiva årstakter från och med andra kvartalet 2021 och 2022. Den positiva importprisinflationen från och med 2021 återspeglar också ett visst uppåtriktat pristryck från såväl icke-oljebaserade råvarupriser som underliggande global prisutveckling mer allmänt.

Jämfört med framtidsbedömningarna från juni 2020 har utsikterna för HIKP-inflationen reviderats ned signifikant över hela bedömningsperioden. Kraftiga nedåteffekter på den totala inflationen till följd av antaganden om lägre oljepriser under 2020 uppvägs endast delvis av en högre utveckling av HIKP:s livsmedelsinflation i samband med covid-19-krisen. HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, revideras ned kraftigt över hela bedömningsperioden. Den dämpas av mycket högre överkapacitet än väntat och, under den första delen av prognosperioden, även av vissa indirekta nedåtgående effekter av antagandena om lägre oljepriser.

4 Utsikter för de offentliga finanserna

Den finanspolitiska inriktningen^[5] bedöms bli mycket ackommoderande 2020. Detta stöds främst av de omfattande finanspolitiska åtgärder som har vidtagits av alla euroländer som svar på pandemin. Den största delen av dessa åtgärder är ytterligare utgifter, särskilt i form av korttidsarbetsprogram, åtgärder för att stödja företag och hushåll samt högre utgifter för hälso- och sjukvård. De flesta av de nyligen genomförda pandemirelaterade åtgärderna är tillfälliga och löper ut i slutet av 2020. Den finanspolitiska inriktningen för 2021 tyder därför på en avsevärd åtstramning. Under 2022 antas åtgärderna i samband med pandemin endast ha en liten inverkan på den finanspolitiska inriktningen, som beräknas bli något expansiv. Jämfört med framtidsbedömningarna från mars 2020 resulterade införandet av de nya åtgärderna i en mycket mer expansiv finanspolitisk inriktning 2020 och en stramare inriktning under 2021, medan revideringen för 2022 är begränsad.

Euroområdets budgetsaldo beräknas minska avsevärt under 2020 och återhämta sig något under 2021 och 2022. Den kraftiga nedgången i saldot i de offentliga finanserna 2020 beror på de finanspolitiska nödåtgärderna och den negativa konjunkturdel som återspeglar försämringen av de makroekonomiska utsikterna. Förbättringen under 2021 beror främst på att de finanspolitiska nödåtgärderna har upphört, medan den mindre skadliga konjunkturkomponenten också har en något positiv effekt. Den kraftiga ökningen av skuldkvoten till mer än 100 procent av BNP 2020 beror främst på en skuldökande ränte-tillväxt-differens samt på det höga primära underskottet. Under 2021–2022 uppvägs skuldökningen från fortsatta primära underskott mer än väl av en gynnsam snöbollseffekt^[6], vilket leder till en något sjunkande skuldkvot för euroområdet.

Finanspolitiska prognoser från juni 2020 visar ett betydligt högre budgetunderskott än motsvarande framtidsbedömningar från mars 2020. På grund av pandemins makroekonomiska effekter och de finanspolitiska åtgärder som har vidtagits har prognosen för budgetsaldot 2020 reviderats ned avsevärt, med mer än 7 procentenheter. Under de följande två åren är nedrevideringen mindre eftersom de finanspolitiska nödåtgärderna väntas upphöra och ekonomin återhämta sig, men underskottet beräknas fortfarande överstiga framtidsbedömningarna från mars 2020 med 2,3 procentenheter. Skuldkvoten beräknas även framöver att ligga betydligt högre, vilket främst beror på upprevideringen för 2020 och ett högre primärt underskott under hela bedömningsperioden.