Året i översikt

Även om den ekonomiska expansionen i euroområdet fortsatte under 2018 tappade ekonomin i kraft. Tillväxttakten minskade från 2,5 procent 2017 till 1,8 procent 2018 då en serie motvindar svepte in under året. Världshandeln försvagades kraftigt, även beroende på ett antal lands- och sektorspecifika faktorer, och denna utveckling tyngde framför allt utlandssektorn och tillverkningsindustrin.

Den inhemska ekonomin var dock relativt motståndskraftig med stöd av fortsatta förbättringar på arbetsmarknaden. Sysselsättningen har ökat med 10 miljoner människor sedan mitten av 2013 och arbetslösheten föll till 7,8 procent i december, den lägsta nivån sedan oktober 2008. Dynamiken på arbetsmarknaden har lett till en stadig och brett baserad lönetillväxt, som låg på 2,2 procent under det förra kvartalet. Ökande sysselsättning och löner bidrog i sin tur till att stärka hushållens konsumtion.

Den totala inflationen ökade jämfört med föregående år, och låg i genomsnitt på 1,7 procent under 2018, även om detta främst berodde på högre energipriser. Mått på underliggande inflation rörde sig huvudsakligen i sidled under hela året. Emellertid har utsikterna för den inhemska efterfrågan, arbetsmarknaden och löneutvecklingen gett oss tillförsikt om att inflationen kommer att röra sig mot vårt mål på medellång sikt.

Som resultat därav emotsåg ECB-rådet i juni att om inkommande data bekräftade inflationsutsikterna på medellång sikt skulle ECB-rådet från och med september minska den månatliga takten av nettotillgångsköpen inom APP-programmet till 15 miljarder euro och helt upphöra i december. Samtidigt meddelade ECB-rådet sin förväntan om att hålla ECB:s styrräntor på nuvarande nivåer åtminstone över sommaren 2019^[1] och i vilket fall som helst så länge som nödvändigt för att säkerställa att inflationsutvecklingen förblev i linje med de nuvarande förväntningarna på en varaktig justering.

I december granskade ECB-rådet åter de ekonomiska utsikterna och drog slutsatsen att bedömningen från juni i stort sett var riktig. Följaktligen avslutades nettotillgångsköpen inom APP-programmet och de förstärkta framtidsindikationer om styrräntor bekräftades. Parallellt härmed bekräftades att det finns ett fortsatt behov av betydande penningpolitisk stimulans för att stödja den fortsatta uppbyggnaden av inhemskt pristryck och inflationsutvecklingen på medellång sikt.

Denna stimulansen skulle ske genom ytterligare framtidsindikationer om styrräntorna, förstärkt genom återinvesteringar av kapitalbeloppen från de värdepapper som förfaller inom ramen för det omfattande APP-programmet. ECB-rådet framförde att dessa återinvesteringar skulle fortsätta under en längre tidsperiod efter det datum när höjningar av ECB:s styrräntor inletts, och i varje fall så länge som nödvändigt för att bibehålla gynnsamma likviditetsvillkor och en hög grad av ackommoderande penningpolitik.

ECB-rådet bekräftade även att under alla omständigheter stå redo att vid behov justera samtliga instrument så att inflationen även framöver på ett varaktigt vis närmar sig inflationsmålet.

Den fortsatta inhemska återhämtningen och tillsynsåtgärder har bidragit till att göra den finansiella sektorn mer motståndskraftig 2018. Den totala kärnprimärkapitalrelationen för betydande institut uppgick till 14,2 procent vid slutet av det tredje kvartalet 2018. Utestående nödlidande lån (NPL) sjönk med 94 miljoner euro under de tre första kvartalen av 2018 och den totala NPL-kvoten för betydande institut i euroområdet låg på 4,2 procent, en nedgång från 5,2 procent föregående år.

Risktagande på delar av finans- och fastighetsmarknaderna gav upphov till milda tecken på övervärdering i vissa områden. Skillnader mellan olika länder var stora medan riskerna fortsatte att växa i den icke-finansiella sektorn. I detta klimat vidtogs åtgärder i euroländer för att mildra systemrisker. Under 2018 bedömde ECB 103 underrättelser om makrotillsynsbeslut från nationella myndigheter.

ECB fortsatte under 2018 att stödja utvecklingen av en ny referensränta för penningmarknaden i euro. ECB publicerade metoden för den korta euroräntan (€STR) i juni 2018 efter att ha erhållit starkt stöd i två offentliga samråd. €STR baseras på genomsnittliga dagsvolymer på ungefär 32 miljarder euro som rapporteras in av ett 30-tal banker. Arbetsgruppen för riskfria euroräntor rekommenderade i september 2018 €STR som ersättning för Eonia. €STR kommer att kunna användas i oktober 2019, efter att ingående ha testats av Eurosystemet.

År 2018 var även ett stort steg framåt för eurobetalningar. I november lanserade Eurosystemet betalningstjänsten TARGET Instant Payment Settlement (TIPS), som erbjuder ögonblicksbetalningar dygnet runt på mindre än tio sekunder.

Eurobarometerns decembernummer för 2018 visade att stödet för euron har ökat till 75 procent. ECB fortsatte sina ansträngningar att nå ut till människorna i euroområdet och att öka sin ansvarighet och öppenhet genom att samverka med Europaparlamentet men även med hjälp av initiativet ”Youth Dialogues”, uppmuntra till besök på ECB:s webbplats, sociala medier och ECB:s besökscentrum.

Vad gäller det kommande året behövs betydande penningpolitisk stimulans för att stödja en fortsatt ökning av inhemskt pristryck på medellång sikt. Mot bakgrund av ihållande osäkerhet om geopolitiska faktorer, hot om protektionism och svagheter på tillväxtmarknader kommer det att krävas fortsatt tålamod, försiktighet och uthållighet för att genomföra penningpolitiken för euroområdet.

Frankfurt am Main, april 2019

Mario Draghi
ordförande

Året i siffror

1 Den ekonomiska aktiviteten fortsatte att öka snabbare än väntat, samtidigt som kostnadstrycket förstärktes och vidgades

Efter den exceptionellt starka tillväxten under 2017 fortsatte euroområdets ekonomiska expansion under 2018, om än i något måttligare takt, då den externa efterfrågan försvagades och vissa lands- och sektorsspecifika faktorer dämpade tillväxten. Samtidigt kvarstod de underliggande drivkrafterna för den inhemska efterfrågan. Fortsatta förbättringar på arbetsmarknaden bidrog till hushållens konsumtion, medan företagsinvesteringarna fortsatte att gynnas av fördelaktiga finansieringsvillkor och förbättrade balansräkningar. Den pågående expansionen och stramare arbetsmarknader ledde också till en fortsatt förstärkning och utökning av det inhemska kostnadstrycket. Samtidigt var måtten på underliggande inflation generellt fortsatt dämpade. Inför framtiden väntas den underliggande inflationen dock öka på medellång sikt, med stöd av ECB:s penningpolitiska åtgärder, den fortsatta ekonomiska expansionen och ökande lönetillväxten.

1.1 En mindre balanserad global expansion

Den globala expansionen fortsatte i en jämn takt på 3,6 procent under de tre första kvartalen 2018, ungefär i samma nivå som föregående år, och ligger nära det långsiktiga genomsnittet (se diagram 1). Jämfört med föregående år blev dock uppgången i den ekonomiska aktiviteten mer ojämn och mindre synkroniserad mellan länderna. Tillväxten var fortsatt stabil i USA, men försvagades i ett antal andra länder, däribland Japan och vissa tillväxtekonomier, särskilt Turkiet och Argentina. Aktiviteten mattades också av i Kina under andra halvåret. Ser vi på olika komponenter försvagades tillväxten i industriproduktion och världshandel, medan tillväxten i hushållens konsumtion var fortsatt stark.

När det nionde året i rad av den nuvarande globala expansionen inleddes fortsatte arbetslösheten att minska i både avancerade ekonomier och tillväxtländer och i många länder nådde den sin lägsta nivå sedan krisen. I vissa fall låg den till och med på den lägsta nivån sedan andra världskriget, t.ex. i Storbritannien och i Japan. Bristen på arbetskraft blev märkbar i flera avancerade ekonomier, särskilt bland specialiserade och högt kvalificerade arbetstagare.

Det finns allt större tecken på att den pågående minskningen av lediga ekonomiska resurser inom produktionen och arbetsmarknaderna gradvis, om än långsamt, håller på att leda till högre lönetillväxt och ökad underliggande inflation. Inom OECD-området ökade den underliggande inflationen (exklusive energi och livsmedel) till 2,1 procent 2018. Den totala inflationen ökade mycket mer markant, till 2,6 procent på årsbasis, även om den dämpades igen under andra halvåret, framför allt till följd av lägre oljepriser (se diagram 2).

Utvecklingen på tillgångssidan var en avgörande pådrivande faktor för oljepriset 2018, i ett klimat av fortsatt stabil global efterfrågan och små lager. Under första halvåret steg oljepriset gradvis från cirka 67 US-dollar per fat till 79 dollar per fat, efter det att de 22 OPEC-länderna och icke-OPEC-länderna i oväntat hög grad stått fast vid sina överenskomna produktionsminskningar. Oljepriset varierade mellan 70 US-dollar och 86 US-dollar per fat fram till början av hösten, men sjönk sedan till cirka 52 US-dollar per fat vid årets utgång. Pristoppen på 86 US-dollar per fat i början av oktober hängde samman med oron för en kraftig minskning i oljeexporten från Iran efter det att USA hade återinfört sanktioner. Oljepriserna dämpades dock avsevärt fram till slutet av december, till följd av en kombination av svagare utsikter för efterfrågan och oro över överutbud när USA, vissa OPEC-länder och Ryssland ökade sin produktion. Dessutom gjordes vissa undantag från de sanktioner som införts mot Iran. Samtidigt sjönk de icke-oljerelaterade råvarupriserna generellt under 2018 (räknat i US-dollar).^[2] Livsmedels- och metallpriserna var i stort sett stabila under första halvåret 2018. Livsmedelspriserna sjönk under andra halvåret, i ett läge då den globala tillgången på livsmedel var god samtidigt som det rådde oro över USA:s handelstullar och risken för motåtgärder från de länder som påverkades. Även metallpriserna sjönk efter sommaren, till följd av minskad efterfrågan i Kina, samtidigt som det rådde oro för att handelskonflikterna skulle eskalera.

Eurons nominella effektiva växelkurs (se diagram 3) har apprecierats sedan början av 2018. I bilaterala termer deprecierades euron gentemot andra stora valutor. Försvagningen av euron var särskilt uttalad i förhållande till US-dollar, japanska yen och – om än i mindre omfattning – schweiziska franc. Samtidigt apprecierades euron avsevärt gentemot de flesta tillväxtmarknadsvalutor, särskilt den kinesiska renminbin och, till följd av inhemsk motvind, den turkiska liran och den argentinska peson.

Samtidigt som den globala tillväxten fortsatt i stabil takt har utsikterna blivit alltmer oklara till följd av risker och osäkerheter. Framför allt ökade osäkerheten inom handeln efter vissa åtgärder från den amerikanska administrationens sida och deras handelspartners motåtgärder. Detta kulminerade med två tillkännagivanden från den amerikanska administrationen om tullar på kinesisk export till ett värde av 250 miljarder US-dollar under sommaren och Kinas tillkännagivande om motåtgärder mot export från USA till ett värde av 110 miljarder US-dollar. Handelsutsikterna påverkades också av frågetecknen kring Brexit. De direkta effekterna av dessa tullar bör visserligen vara begränsade på global nivå, men de protektionistiska hoten riskerar att urholka förtroendet, störa de globala värdekedjorna och påverka investeringarna negativt. Detta är i sin tur en nedåtrisk för de globala ekonomiska utsikterna. Vid årets slut fanns det redan tecken på att osäkerheten i handeln hade börjat påverka företagens beteende. Om handelstvisterna eskalerar ytterligare skulle den globala tillväxten kunna försämras kraftigt.

1.2 Den ekonomiska tillväxten mattades av något, men låg fortfarande i linje med en pågående expansion

Efter den exceptionellt starka tillväxten under 2017 mattades euroområdets reala BNP-tillväxt av något, till 1,8 procent under 2018 (se diagram 4). Avmattningen berodde främst på en försvagning i den globala handeln, men andra faktorer av mer tillfällig karaktär spelade också in. Under första halvåret 2018 påverkades produktionen i ett antal länder av väderrelaterade störningar och konflikter på arbetsmarknaden, särskilt inom transportsektorn. Under andra halvåret, särskilt under tredje kvartalet, skedde ett betydande avbrott i bilproduktionen när det globala harmoniserade testförfarandet för lätta fordon infördes den 1 september. Avmattningen i tillväxten kan också ha förvärrats av en ökad politisk osäkerhet, framför allt i samband med hotet om ökad protektionism.

Samtidigt var takten i den underliggande tillväxten stabil, stödd av en stark arbetsmarknad och en stadig inkomst- och vinstökning. Hittills har spridningseffekterna från den svaga och allt mer osäkra externa efterfrågan till den inhemska efterfrågan varit begränsade.

Hushållens konsumtion i euroområdet ökade under 2018 med en genomsnittlig årlig tillväxt på cirka 1,3 procent, med stöd av ökade arbetsinkomster och gynnsamma finansieringsvillkor. Samtidigt ledde den gradvisa höjningen av oljepriserna sedan mitten av 2017 inte till någon betydande avmattning i tillväxten i den reala disponibla inkomsten. När den ekonomiska expansionen fortsatte, blev bidraget från skatter och överföringar något mer negativt under 2018. I goda tider tenderar automatiska finanspolitiska stabilisatorer att få en dämpande effekt på tillväxten i den reala disponibla inkomsten.

Tillväxten i den inhemska efterfrågan, de gynnsamma finansieringsvillkoren och företagens lönsamhet fortsatte att driva på företagens investeringar i euroområdet under 2018. Investeringarna ökade också i sektorer som står inför kapacitetsbegränsningar, däribland transportsektorn. Den minskade dynamiken i omvärlden och den ökade globala osäkerheten, särskilt i fråga om handelspolitiken, dämpade emellertid företagens investeringsverksamhet, särskilt hos dem som är mer exponerade mot omvärlden. Framöver kommer tillväxten i företagsinvesteringarna sannolikt att dämpas, med tanke på det minskade stödet från omvärlden och den måttligare slutliga efterfrågan, tillsammans med en förväntad gradvis åtstramning av finansieringsvillkoren.

Bygginvesteringarna fortsatte också att förbättras, för såväl bostäder som andra fastigheter, om än från låga nivåer, parallellt med återhämtningen på bostadsmarknaderna i euroområdet. Detta avspeglade i sin tur den växande inhemska efterfrågan med understöd av ökande reala inkomster, en lågräntemiljö och fördelaktiga lånevillkor. Flaskhalsar på arbetsmarknaden verkar dock ha begränsat tillväxten i byggsektorn under 2018.

År 2018 var den externa sektorns bidrag till euroområdets övergripande resultat särskilt måttligt och åtminstone betydligt svagare än 2017. Till följd av ökad osäkerhet och växande spänningar i handeln sjönk den utländska efterfrågan, särskilt från Asien och framför allt på kapitalvaror. Detta undergrävde euroområdets export till regionen och drog ned handelsnettots totala bidrag till BNP. Exporten till Storbritannien och Kina drabbades hårdast av förändringarna i det internationella klimatet, medan exporten till USA gynnades. Anledningen till detta var sannolikt förväntningseffekter av risken för att den amerikanska administrationen ska införa tullar även på importen från EU. Handelns utveckling inom euroområdet visade sig till en början vara motståndskraftig, med stöd av en positiv ekonomisk utveckling i området. Den försvagades dock avsevärt under andra halvåret 2018, då osäkerhet inom handeln och nya utsläppsnormer för bilar drog ned handeln med kapitalvaror och bilar. En viss motvind kan också ha uppstått av tidigare förstärkningar i eurons växelkurs.

Produktionsökningen under 2018 fortsatte att vara bred över flera ekonomiska sektorer (se diagram 5). Det totala bruttoförädlingsvärdet ökade ytterligare, med cirka 2 procent, vilket var något lägre än föregående år, men nära nivåerna för 2015 och 2016. Förädlingsvärdet inom industrin (exklusive byggsektorn) och förädlingsvärdet inom tjänstesektorn ökade båda med cirka 2 procent 2018. Samtidigt fortsatte förädlingsvärdet inom byggsektorn att öka och steg med cirka 4 procent, vilket dock fortfarande är lägre än nivåerna före krisen. Detta bekräftade återigen att byggsektorn håller på att återhämta sig allt mer efter den långa period av nedgång eller långsam tillväxt som följde efter finanskrisens början 2008.

Euroområdets arbetsmarknader fortsatte att förbättras, samtidigt som ålderssammansättningen i sysselsättningen förändrades

Arbetsmarknaderna i euroområdet återhämtade sig ytterligare under 2018 (se diagram 6). Arbetslösheten fortsatte att minska under 2018 och låg på 7,8 procent i december, vilket är den lägsta noteringen sedan oktober 2008. Arbetslöshetsminskningen, som inleddes andra halvåret 2013, har varit bred och omfattat både kvinnor och män samt även gällt olika åldersgrupper. Arbetslösheten fortsätter dock att variera kraftigt mellan olika länder i euroområdet. Under årets fjärde kvartal var antalet sysselsatta i euroområdet 1,3 procent fler än samma period 2017, eller 6,7 procent fler än den senaste bottennoteringen andra kvartalet 2013. Under återhämtningsperioden som helhet har sysselsättningen ökat med ungefär 10 miljoner personer. Detta betyder att sysselsättningen nu ligger över den toppnivå som noterades första kvartalet 2008, före krisen. Tillväxten i sysselsättning under återhämtningsperioden har varit bred över såväl länder som sektorer och har skett samtidigt som tillgången på arbetskraft ökade.

En närmare titt på sammansättningen i sysselsättningstillväxten under återhämtningsperioden visar att tillväxten framför allt har skett bland äldre personer.^[3] Ungefär tre fjärdedelar av den sammanlagda sysselsättningstillväxten har skett bland arbetstagare i åldern 55–74. Att sysselsättningen ökar i den äldre befolkningen under återhämtningsperioden beror främst på det stigande arbetskraftsdeltagandet hos denna grupp. Detta kan till stor del antas avspegla effekterna av tidigare pensionsreformer och den ökande utbildningsnivån hos denna grupp. Den betydande ökningen i andelen äldre arbetstagare i sysselsättning kan leda till långtgående förändringar i ekonomin, genom effekter på mönstren för konsumtion, sparande och investeringar och även på utvecklingen i fråga om löner och produktivitet.^[4] Under återhämtningsperioden har ungefär en tredjedel av tillväxten i sysselsättning kommit från deltidssysselsättning, som är nära kopplad till den mer långsiktiga uppåtgående tendensen till ett ökande arbetskraftsutbud från kvinnor och äldre arbetstagare, samt att sysselsättningstillväxten fortsatt är koncentrerad till tjänstesektorn.^[5] Inför framtiden kan brist på arbetskraft i vissa länder och sektorer väntas bidra till att denna trend mattas av.

Underskottet i de offentliga finanserna fortsätter att minska, men ojämna risker kvarstår

Det övergripande offentliga underskottet i euroområdet fortsatte att minska under 2018 och uppgick till 0,6 procent av BNP – en nivå som sällan har förekommit sedan Ekonomiska och monetära unionen (EMU) infördes 1999 (se diagram 7). Minskningen i det övergripande underskottet berodde precis som tidigare år i stor utsträckning på en gynnsam konjunktur, i kombination med sjunkande ränteutgifter i takt med att dyra lån har förfallit och ersatts med nya lån till lägre ränta. Den finanspolitiska inriktningen i euroområdet^[6] var i stort sett neutral under 2018, även om aggregatet för euroområdet dolde betydande skillnader mellan länderna, där stora oväntade överskott i några länder uppvägde konjunkturförstärkande finanspolitiska lättnader i sårbara länder.

I ett klimat av ökande ekonomisk aktivitet fortsatte den offentliga sektorns sjunkande underskott att bidra till en minskning av bruttoskuldkvoten i förhållande till BNP, från 86,6 procent 2017 till 84,8 procent 2018. Skuldkvoten väntas minska även under de kommande åren, men den är fortfarande betydligt högre än när EMU bildades. Höga skuldnivåer är en sårbarhet, särskilt i länder som har en låg potentiell produktionstillväxt och står inför demografiska utmaningar (se ruta 1). Sådana länder skulle ha begränsat utrymme för att justera sin finanspolitik om den ekonomiska aktiviteten försämras eller ränteutgifterna ökar. Sårbara länder bör därför bygga upp buffertar nu, när de ekonomiska förhållandena tillåter det.

Därför är det oroväckande att efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpakten är sämst i de länder som är mest sårbara för störningar. Enligt kommissionens framtidsbedömningar har de flesta av de länder som ännu inte uppnått sunda statsfinanser inte heller uppfyllt sina åtaganden enligt stabilitets- och tillväxtpakten 2018. Bland de sju euroländer som enligt kommissionens bedömning riskerar att avvika från den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten, har fyra länder – Belgien, Frankrike, Italien och Portugal – skuldkvoter på mer än 90 procent av BNP. Dessutom väntas Spanien – det enda land som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott 2018 – visserligen hålla sin tidsfrist enligt förfarandet för att korrigera underskottet 2018, men detta resultat döljer ett stort och växande strukturellt underskott, i motsats till den rekommenderade förbättringen. Kommissionens bedömning tyder dessutom på att endast tio länder har för avsikt att följa stabilitets- och tillväxtpakten enligt utkasten till budgetplaner 2019. Det är särskilt oroväckande att de flesta länder med höga skuldkvoter inte ingår i denna grupp.

Reformtakten inom euroområdet är fortsatt dämpad

I de landsspecifika rekommendationerna ges politiska rekommendationer som är anpassade efter det enskilda landet för att stärka den ekonomiska tillväxten och motståndskraften och samtidigt upprätthålla sunda offentliga finanser. De landsspecifika rekommendationerna godkänns gemensamt av medlemsstaterna i Europeiska rådet. I likhet med förra året konstaterade kommissionen att den överväldigande majoriteten – mer än 90 procent – av reformrekommendationerna till länderna i euroområdet 2017 hade följts av enbart ”vissa” eller ”begränsade” framsteg i genomförandet, medan ingen rekommendation hade genomförts fullt ut (se diagram 8).^[9]

Väl utformade strukturreformer skulle kunna ge avsevärda fördelar för invånarna i euroområdet genom en starkare tillväxt i sysselsättning och inkomster som kommer fler till del. I en analys som nyligen genomfördes av Eurosystemet visas att det finns stora möjligheter till reformer som stärker såväl motståndskraften som den långsiktiga tillväxten och den sociala rättvisan.^[10] Ett exempel är reformer som är riktade mot rent-seeking, särskilt de som stärker konkurrensen på produktmarknader och de offentliga myndigheternas kvalitet. På liknande sätt förbättrar en politik för att stötta utbildning och livslångt lärande inte bara ekonomins långsiktiga tillväxtförutsättningar, utan även möjligheterna till sysselsättning för sårbara samhällsgrupper.

1.3 Högre inflation

Den totala inflationen i euroområdet enligt HIKP (harmoniserat konsumentprisindex) ökade till 1,7 procent i genomsnitt under 2018, jämfört med 1,5 procent året innan. Ökningen avspeglar mestadels större bidrag från energipriserna samt, i mindre grad, livsmedelspriserna. Bidraget från den underliggande inflationen enligt HIKP exklusive energi och livsmedel, var däremot i stort sett oförändrat. Detta inflationsmått var fortsatt dämpat och rörde sig i princip sidledes kring 1 procent under året (se diagram 9).

HIKP-inflationen påverkades kraftigt av energiprisutvecklingen under året. Inflationen i energipriserna drevs på av det höjda råoljepriset och ökade kraftigt mellan april och juli för att sedan ligga kvar på höga nivåer på årsbasis (med en topp på nästan 11 procent i oktober 2018). Energiprisernas bidrag till den totala inflationen ökade därmed från 0,2 procentenheter under första kvartalet 2018 till 0,9 respektive 0,8 procentenheter under de två sista kvartalen 2018. Utvecklingen i priserna på oförädlade livsmedel bidrog till detta mönster under året, på grund av väderrelaterade kraftiga höjningar i de årliga förändringarna i priserna på frukt och grönsaker under sommarmånaderna som dock minskade igen under årets sista månader. Detta ledde till att bidraget från oförädlade livsmedel till den totala inflationen ökade från noll under första kvartalet 2018 till drygt 0,2 procentenheter i september 2018, för att sedan minska något under sista kvartalet 2018.

HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel var oförändrad jämfört med 2017 och rörde sig i likhet med andra mått på den underliggande inflationen främst i sidled under året.^[11] Utesluter man emellertid de mer volatila komponenterna för kläder och resor ökade detta underliggande mått på inflationen.

Den förhållandevis dämpade utvecklingen av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel observerades i de båda huvudkomponenterna, dvs. industrivaror exklusive energi samt tjänster. Inflationen för industrivaror exklusive energi uppvisade en viss volatilitet och minskade fram till september 2018, för att sedan öka något, till 0,4 procent för 2018, precis som för 2017. Vad gäller indikatorer för prispress i olika delar av prissättningskedjan ökade den årliga förändringstakten för producentpriser på inhemsk försäljning för andra konsumtionsvaror än livsmedel under 2018. Detsamma gällde även för importpriserna på andra konsumtionsvaror än livsmedel. För importpriserna avspeglade detta i princip den minskande effekten av eurons appreciering under 2017, medan det för producentpriserna sannolikt återspeglade tillväxten i kostnader för insatsvaror och återförsäljningsvolymer. Inflationen i tjänstepriserna var i huvudsak oförändrad under 2018 – på 1,3 procent – och låg därmed kvar långt under det långsiktiga genomsnittet. Den årliga förändringstakten i tjänstepriserna ökade något under sista kvartalet 2018. Detta var dock till stora delar en återspegling av grundeffekten av en förhållandevis svag utveckling i tjänsteinflationen under samma månader 2017. Överlag har inflationen i tjänstepriser, som till stor del utgörs av arbetskraftskostnader, ännu inte följt den snabbare löneutvecklingen.

Det inhemska kostnadstrycket mätt i BNP-deflatorns tillväxt var konstant under de tre första kvartalen 2018, på en något högre nivå än under andra halvåret 2017 (se diagram 10). Den årliga tillväxten i ersättning per anställd, som nådde en bottennivå i mitten av 2016, fortsatte att öka under 2018 och uppgick till 2,5 procent under årets tredje kvartal, vilket var högre än det historiska genomsnittet på 2,1 procent (sedan 1999). Generellt avspeglade den ökade löneutvecklingen förbättrade förutsättningar på arbetsmarknaden (se avsnitt 1.2) och en försvagning av de faktorer som tidigare hade bidragit till att begränsa löneutvecklingen, t.ex. effekterna av den tidigare låga inflationen till följd av formella och informella indexeringssystem och av de reformer på arbetsmarknaden som genomfördes i vissa länder under den finansiella krisen. I ett måttligt gynnsamt efterfrågeklimat överfördes den högre löneutvecklingen till högre enhetsarbetskostnader, men effekten av detta på det inhemska kostnadstrycket dämpades av vinstutvecklingen (mätt som driftsöverskott, brutto), som har försvagats under de senaste kvartalen, vilket delvis avspeglar de negativa effekterna av det försämrade bytesförhållandet i samband med högre oljepriser.^[12]

De mer långsiktiga inflationsförväntningarna var något högre 2018 än 2017. Förväntningarna på inflationen om fem år i ECB:s Survey of Professional Forecasters har legat oförändrade på 1,9 procent under flera kvartal i följd, vilket är något högre än 2017. De marknadsbaserade måtten på de mer långsiktiga inflationsförväntningarna, t.ex. den femåriga räntan i inflationsindexerade ränteswappar fem år framåt, uppvisade en viss volatilitet. De minskade mot slutet av året, men var i genomsnitt i stort sett oförändrade jämfört med 2017.

1.4 Fördelaktiga finansieringsvillkor bidrog till kredit- och penningmängdstillväxt

Under 2018 påverkades de finansiella marknaderna i euroområdet av osäkerhet om de ekonomiska utsikterna såväl globalt som internt inom euroområdet. Samtidigt minskade riskviljan på grund av den politiska utvecklingen – framför allt i fråga om Brexit, handelsprotektionism och osäkerhet om den italienska regeringens penningpolitiska inriktning i fråga om de offentliga finanserna. Penningmarknadsräntorna och de långa obligationsräntorna låg kvar på mycket låga nivåer, delvis tack vare ECB:s fortsatta penningpolitiska ackommodering. Finansieringsvillkoren understödde näringslivets investeringar, medan hushållens förmögenhet drev på privatkonsumtionen. Penningmängdstillväxten minskade, medan tillväxten i utlåning till den privata sektorn ökade ytterligare.

Räntorna på statsobligationer i euroområdet var i princip oförändrade under 2018, men steg något mot slutet av året (se diagram 11). Detta avspeglar främst spridningseffekterna av den gradvisa minskningen av den penningpolitiska ackommoderingen i USA och ökningen i de italienska spreadarna, som hittills har haft begränsade spridningseffekter på de övriga marknaderna för statsobligationer i euroområdet. Euroområdets BNP-viktade genomsnittliga tioåriga statsobligationsräntor var 1,01 procent den 31 december 2018, vilket är i princip oförändrat jämfört med den genomsnittliga nivån 2017. Spreaden på tioåriga statsobligationsräntor i euroländerna jämfört med den tyska tioåriga statsobligationsräntan ökade något i samband med den rådande finanspolitiska osäkerheten.

Aktiekurserna i euroområdet sjönk kraftigt under 2018, mot bakgrund av ökade globala spänningar, italiensk politisk osäkerhet och en gradvis normalisering av penningpolitiken i de avancerade ekonomierna (se diagram 12). Ett brett index för icke-finansiella företags aktiekurser i euroområdet minskade med 12,6 procent under 2018, medan ett index för bankernas aktiekurser i euroområdet minskade med 33,3 procent. Aktiekurserna för icke-finansiella företag i USA var mer motståndskraftiga än i euroområdet, till följd av den kraftiga makroekonomiska utvecklingen, som delvis hängde samman med den konjunkturförstärkande finanspolitiska stimulansen.

Överlag fortsatte de fördelaktiga finansieringsvillkoren för icke-finansiella företag att bidra till näringslivets investeringar under 2018, även om de icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden minskade något (se diagram 13). Minskningen avspeglade främst en avmattning i ”övriga” finansieringskällor, däribland koncerninterna lån och handelskrediter. Samtidigt dämpades nettoemissionen av noterade aktier, onoterade aktier och andra ägarandelar på grund av särskilda faktorer och de förhållandevis höga kostnaderna för finansiering av eget kapital. Trots en gradvis ökning i spreaden på företagsobligationer under 2018 fortsatte emitteringen av värdepapper att få stöd av programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP), som infördes i juni 2016 (se ruta 3). Dessutom ökade den årliga tillväxttakten i banklån till icke-finansiella företag ytterligare under 2018. Återhämtningen i lånetillväxten har drivits på av den avsevärda minskningen i bankernas utlåningsräntor i euroområdet sedan mitten av 2014 (se avsnitt 2.1), som fortsatte under 2018. Detta berodde till stor del på ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder, som har medfört övergripande förbättringar i tillgången till och efterfrågan på banklån. Bankerna har dessutom gjort framsteg med att konsolidera sina balansräkningar, även om volymen nödlidande lån (eller problemlån som de ibland också kallas) fortfarande var stor i vissa länder.

Vad gäller hushållen ökade deras nettoförmögenhet under de första tre kvartalen 2018, vilket bidrog till privatkonsumtionen. I synnerhet fortsatte bostadspriserna att stiga, vilket ledde till att hushållens fastighetsinnehav ökade kraftigt i värde. Samtidigt ledde sjunkande aktiekurser till värderingsförluster för hushållens finansiella tillgångar. Den årliga tillväxttakten i banklån till hushåll för bostadsköp var fortsatt måttlig i ett historiskt perspektiv, men låneutgivningen var stor.^[13] Hushållens bruttoskuldsättning – mätt som andel av hushållens nominella disponibla bruttoinkomster – var fortfarande betydligt högre än den genomsnittliga nivån före krisen.

Totalt sett fortsatte lånen till den privata sektorn att öka på samma gradvisa sätt som har iakttagits sedan början av 2014. Den årliga tillväxten i MFI-lån (monetära finansinstituts lån) till den privata sektorn (justerat för försäljning av lån, värdepapperisering och s.k. notional cash pooling) ökade till 3,4 procent i december 2018, jämfört med 2,9 procent i december 2017 (se diagram 14). Kredittillväxten befäste därmed sin roll som väsentlig drivkraft för den breda penningmängdstillväxten (se de blå delarna av staplarna i diagram 15), som trots detta mattades av jämfört med den stabila takten på cirka 5 procent som iakttagits sedan mitten av 2015 (se diagram 14). Den årliga tillväxten i M3 var 4,1 procent i december 2018, jämfört med 4,6 procent vid utgången av 2017. Neddragningen i Eurosystemets nettoinköp av tillgångar (från 80 miljarder euro till 60 miljarder euro i april 2017, till 30 miljarder euro i januari 2018, till 15 miljarder euro i oktober 2018 och därefter till noll i slutet av december 2018) har inneburit att programmet för köp av tillgångar haft en mindre positiv inverkan på M3- tillväxten (se de röda delarna av staplarna i diagram 15). Samtidigt dämpades M3-tillväxten av försäljning av statsobligationer netto i euroområdet av monetära finansinstitut exklusive Eurosystemet (se de ljusgröna delarna av staplarna i diagram 15). Trots den ökande ränteskillnaden gentemot tillgångar utanför euroområdet, blev bidraget från externa nettotillgångar positivt i oktober 2018 (se de gula delarna av staplarna i diagram 15).

M3-tillväxten drevs fortfarande av de mest likvida komponenterna, med tanke på den låga alternativkostnaden för innehav av likvid inlåning under förhållanden som utmärks av mycket låga räntor och en flack avkastningskurva. M1-tillväxten, som gynnades av den höga tillväxten i hushållens och de icke-finansiella företagens inlåning över natten, minskade också och uppgick till 6,6 procent i december 2018, jämfört med 8,7 procent i december 2017.

2 Penningpolitik: tålamod, försiktighet och uthållighet är fortfarande avgörande

På grund av de betydande framstegen mot en varaktig justering av inflationen, tillsammans med den underliggande styrkan hos ekonomin i euroområdet och väl förankrade inflationsförväntningar, gjordes en gradvis neddragning av takten i de månatliga nettoinköpen av tillgångar inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP) under 2018 och nettoinköpen avslutades vid årets utgång. Penningpolitiken visade dock fortsatt prov på tålamod, försiktighet och uthållighet och bibehöll den höga grad av ackommodering som fortfarande krävdes för att säkerställa den fortsatta utvecklingen mot en inflation som ligger under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Ackommoderingen skedde genom de återstående nettoinköpen av tillgångar, den betydande stocken av förvärvade tillgångar och åtföljande återinvesteringar och genom den framåtblickande vägledningen om ECB:s nyckelräntor, som låg kvar på historiskt låga nivåer. Vid utgången av 2018 utgjorde de penningpolitiska tillgångarna 72 procent av Eurosystemets balansräkning. Balansräkningens storlek uppnådde en historiskt hög nivå på 4,7 biljoner euro. Riskerna relaterade till den stora balansräkningen fortsatte att dämpas genom ECB:s ramverk för riskhantering.

2.1 Avveckling av nettoinköpen av tillgångar, med en fortsatt stor penningpolitisk ackommodering

I slutet av 2017 genomgick ekonomin i euroområdet en allt mer stabil och brett baserad ekonomisk tillväxt. En kraftfull extern efterfrågan bidrog till tillväxten och expansionen underbyggdes av en växande inhemsk efterfrågan som fick draghjälp av ökad sysselsättning, förmögenhet hos hushållen och lönsamhet hos företagen, samt mycket fördelaktiga finansieringsvillkor. Det underliggande pristrycket var fortfarande dämpat, men det stabila upptaget av lediga ekonomiska resurser gav anledning till ökat förtroende för en varaktig justering av inflationsbanan. Av den anledningen tillkännagav ECB-rådet i oktober 2017 att det hade för avsikt att minska de månatliga inköpsvolymerna inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP) från och med början av 2018.

Därför sänktes takten i de månatliga nettoinköpen av tillgångar inom ramen för APP från 60 miljarder euro till 30 miljarder euro från och med januari 2018. ECB-rådet förväntade sig att den nya månatliga inköpstakten skulle bibehållas fram till utgången av september 2018 eller längre vid behov och under alla omständigheter tills de kunde konstatera en varaktig justering av inflationsbanan till under, men nära, 2 procent på medellång sikt.

Samtidigt var de ekonomiska utsikterna och inflationsutvecklingen beroende av ett fortsatt stöd genom ECB-rådets policyåtgärder. Den penningpolitiska ackommoderingen skedde genom de pågående nettoinköpen av tillgångar. Räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och utlåningsfaciliteten samt inlåningsfaciliteten var dessutom oförändrad, på 0,00 procent, 0,25 procent respektive −0,40 procent (se diagram 16). Den penningpolitiska stimulansen understöddes också av ECB-rådets framåtblickande vägledning: nyckelräntorna väntades ligga kvar på sina nuvarande nivåer under en längre period, långt utöver hur länge man skulle fortsätta med nettoinköpen av tillgångar. Dessutom hade ECB-rådet för avsikt att återinvestera kapitalbeloppen på de förfallande värdepapper som köpts inom ramen för APP under lång tid efter det att nettoinköpen av tillgångar hade avslutats, och under alla omständigheter under så lång tid som behövdes.

Trots en viss dämpning jämfört med den mycket starka tillväxten under 2017, till följd av en försvagning i exportefterfrågan, var den inhemska efterfrågan fortsatt stabil och gav draghjälp åt den brett baserade expansionen i ekonomin i euroområdet under första halvåret 2018. Riskerna för ökad volatilitet på de finansiella marknaderna och osäkerhet i fråga om globala faktorer, däribland protektionism, blev visserligen mer framträdande, men riskerna i samband med tillväxtutsikterna i euroområdet var i stort sett balanserade.

Högt kapacitetsutnyttjande, stramare förhållanden på arbetsmarknaderna och ökande löneutveckling bidrog till en fortsatt uppbyggnad av det inhemska pristrycket. Måtten på underliggande inflation var generellt fortsatt dämpade, men hade ökat jämfört med de tidigare lägstanivåerna. Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar från juni 2018 var förenliga med en gradvis konvergens i inflationen mot nivåer under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Samtidigt hade osäkerheten kring inflationsutsikterna avtagit avsevärt och risken för deflation hade försvunnit.

Vid sitt möte i juni gjorde ECB-rådet bedömningen att framstegen mot en varaktig justering av inflationen hade varit stora. Den underliggande styrkan i ekonomin i euroområdet tillsammans med väl förankrade inflationsförväntningar väckte förtroende för att inflationen skulle fortsätta att konvergera, även efter en gradvis avveckling av nettoinköpen av tillgångar.

Därför beslutade ECB-rådet vid sitt möte i juni att bekräfta att Eurosystemet skulle fortsätta att göra nettoinköp av tillgångar inom ramen för APP i en månatlig takt på 30 miljarder euro fram till slutet av september 2018. Efter september 2018 förväntades nettoinköpen av tillgångar kunna sänkas till 15 miljarder euro per månad under perioden oktober–december, förutsatt att de uppgifter som kom in bekräftade inflationsutsikterna på medellång sikt. Efter december väntades nettoinköpen av tillgångar upphöra.

Med tanke på de kvarvarande osäkerheterna var det samtidigt mycket viktigt med fortsatt tålamod, försiktighet och uthållighet, eftersom det underliggande pristrycket fortfarande till stor del var beroende av en mycket hög grad av penningpolitisk ackommodering. Därför lämnades en trovärdig och ändamålsenlig framåtblickande vägledning om användningen av de kvarvarande penningpolitiska instrumenten, för att ytterligare bidra till inflationsbanan mot ECB:s inflationsmål:

• ECB-rådet förstärkte sin framåtblickande vägledning om den framtida räntebanan: nyckelräntorna väntades ligga kvar på de dåvarande nivåerna åtminstone över sommaren 2019, och under alla omständigheter så länge som behövdes för att säkerställa en varaktig utveckling mot en inflation på under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Tillägget av en uttrycklig datum- och förutsättningsbaserad komponent gjorde vägledningen tydligare vad gäller styrräntornas framtida bana, vilket förankrade förväntningarna på styrräntan ytterligare och gav stöd till de finansiella förhållanden som bidrar till en fortsatt inflationsutveckling i riktning mot inflationsmålet. Den förutsättningsbaserade komponenten i den framåtblickande vägledningen, där det uttryckligen anges att en första höjning av styrräntan enbart kommer att ske under förutsättning att inflationsutvecklingen följer en varaktig justeringsbana, var förenlig med en framåtblickande penningpolitisk strategi på medellång sikt och befäste trovärdigheten i ECB-rådets åtagande om prisstabilitetsmålet. Samtidigt gav den utökade framåtblickande vägledningen en lämplig flexibilitet.
• Dessutom bekräftades den framåtblickande vägledningen om återinvestering av kapitalbeloppen på de förfallande värdepapper som köpts inom ramen för APP. Återinvesteringshorisonten skulle fortsätta under en längre period efter det att nettoinköpen av tillgångar hade upphört och under alla omständigheter under så lång tid som behövdes för att upprätthålla gynnsamma likviditetsvillkor och en hög grad av penningpolitisk ackommodering.

Med tanke på den osäkerhet som kvarstod och på att den underliggande inflationen endast ökade gradvis, måste penningpolitiken fortsätta att vara tålmodig, försiktig och uthållig. Även om nettoflödena inom ramen för APP skulle upphöra krävdes en fortsatt hög grad av penningpolitisk ackommodering. Samtidigt inledde beslutet i juni en omsvängning från nettoinköp av tillgångar mot styrräntor och framåtblickande vägledning om den troliga utvecklingen av dem i framtiden som metod för att styra den penningpolitiska inriktningen. Allt som allt måste kommunikationen avvägas noggrant mellan att förvarna om att nettoinköpen av tillgångar skulle upphöra vid utgången av 2018 och att lyfta fram det fortsatta åtagandet om att tillhandahålla tillräcklig penningpolitisk stimulans så länge det behövdes.

De uppgifter som kom in under höstens gång var svagare än förväntat, vilket avspeglade en lägre extern efterfrågan, men även vissa lands- och sektorsspecifika faktorer. Effekten av vissa av dessa faktorer skulle sannolikt komma att avta, medan andra kunde tyda på en avmattning i tillväxten. Samtidigt fortsatte den underliggande styrkan i den inhemska efterfrågan att ge draghjälp åt expansionen i ekonomin i euroområdet och gradvis höja inflationstakten. Det inhemska kostnadstrycket fortsatte att förstärkas och breddas, med höga nivåer av kapacitetsutnyttjande och ökande arbetskraftsbrist, vilket pressade upp lönetillväxten. Överlag bedömdes riskerna för tillväxtutsikterna fortfarande vara i stort sett balanserade. Riskbilden började emellertid att försämras till följd av geopolitiska faktorer, hot om protektionism, sårbarhet på tillväxtmarknader och volatilitet på finansiella marknader, som hade blivit mer framträdande under sommaren och fortsatte att vara det mot slutet av året.

I december granskade ECB-rådet de ekonomiska utsikterna mot bakgrund av den inkommande informationen och konstaterade att den övergripande bedömningen i princip bekräftade utsikterna från juni. Den underliggande styrkan i den inhemska efterfrågan fortsatte att stärka förtroendet för att inflationsbanan fortsatt skulle röra sig i riktning mot ECB:s mål och att den skulle göra det även när nettoinköpen av tillgångar hade avslutats. Därför ansåg ECB-rådet att det var lämpligt att avsluta nettoinköpen av tillgångar inom ramen för APP i december 2018, som förutsett. För att inflationsbanan skulle bibehållas krävdes samtidigt en tålmodig, försiktig och uthållig penningpolitik. Därför förstärktes den framåtblickande vägledningen om återinvesteringar. ECB-rådets avsikt var följaktligen att fortsätta att återinvestera kapitalbeloppen i sin helhet från de förfallande värdepapper som köpts inom ramen för APP under en längre period efter det att ECB-rådet börjar höja ECB:s nyckelräntor och under alla omständigheter under så lång tid som behövs för att upprätthålla gynnsamma likviditetsvillkor och en hög grad av penningpolitisk ackommodering. Kopplingen mellan återinvesteringshorisonten och räntehöjningen bekräftade att ECB:s nyckelräntor och tillhörande framåtblickande vägledning om deras troliga framtida utveckling även i fortsättningen kommer att vara det viktigaste verktyget för att justera den penningpolitiska inriktningen. Den framåtblickande vägledningen skulle, med förstärkning av återinvesteringarna av den betydande stocken av förvärvade tillgångar, ge den grad av ackommodering som krävdes för att bibehålla inflationsbanan mot nivåer under, men nära, 2 procent på medellång sikt.

De penningpolitiska åtgärderna fortsatte att säkerställa mycket fördelaktiga finansieringsvillkor och stödja den ekonomiska expansionen

Genomförandet av APP fortskred problemfritt, både i programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) och i programmen för köp inom den privata sektorn som omfattar programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP) och det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3). Inköpsvolymerna per månad netto låg i genomsnitt i linje med ECB-rådets månatliga mål på 30 miljarder euro per månad från januari till september och 15 miljarder euro per månad från oktober till december (se diagram 17). Nettoinköpsvolymerna låg under det månatliga målet i augusti, på grund av säsongvariationer i marknadslikviditet, men detta uppvägdes med något högre inköpsvolymer under resten av året. För enskilda länder ledde inlösen av räntebärande värdepapper i de olika programmens portföljer till betydande variationer i de månatliga bruttoinköpen. Överlag avvek de månatliga inköpen netto endast marginellt från målvolymerna i relativa tal. Stocken av PSPP-innehav vid årets utgång låg i stort sett i linje med den planerade fördelningen på länder enligt fördelningsnyckeln. Genomförandet av PSPP hade inte påverkat likviditetsförhållandena på euroområdets statsobligationsmarknad negativt (se ruta 2). De riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna (TLTRO) (se avsnitt 2.2) bidrog till gynnsamma finansieringsvillkor och stödde den fortsatta justeringen av inflationsbanan.

Den ackommoderande penningpolitiken och förstärkningen av bankernas balansräkningar fortsatte att bidra till låga finansieringskostnader för bankerna. Trots en ökad spridning i finansieringskostnaderna i de olika euroländerna under andra halvåret 2018 låg dessa kostnader fortfarande långt under de nivåer som rådde innan ECB:s åtgärder för kreditlättnader antogs i juni 2014 (se diagram 18). Bankernas mycket fördelaktiga finansieringsvillkor fördes vidare till ekonomin i stort och lånevillkoren för företag och hushåll fortsatte att vara attraktiva i hela euroområdet. Bankernas utlåningsräntor till icke-finansiella företag och hushåll låg kvar nära sina historiskt lägsta nivåer. Mellan början av juni 2014 och december 2018 sjönk de med cirka 130 respektive 110 räntepunkter, vilket är betydligt mycket mer än förändringen i marknadens referensräntor (se diagram 19).

De marknadsbaserade finansieringskostnaderna för icke-finansiella företag fortsatte också att vara mycket fördelaktiga, med stöd av att spreaden har tryckts ihop tack vare nettoinköpen inom ramen för CSPP (se ruta 3). Spreaden på företagsobligationer med hög kreditvärdighet ökade dock gradvis och konstant under 2018 från de låga nivåerna efter krisen, till följd av ökad osäkerhet om tillväxtutsikterna för euroområdet och världen i stort.

Utlåningen till den privata sektorn fortsatte att gynnas av de mycket fördelaktiga finansieringsvillkoren. Tillväxten i bankutlåning till icke-finansiella företag och hushåll fortsatte att öka gradvis, på samma sätt som har iakttagits sedan början av 2014 (se avsnitt 1.4). De icke-finansiella företagens nettoemittering av räntebärande värdepapper fortsatte att få draghjälp av CSPP, trots en liten avmattning jämfört med ifjol (se ruta 3). Enligt ECB:s statistik över emitterade värdepapper^[18] uppgick nyemissioner netto i euro till 56 miljarder euro under de första elva månaderna av 2018, jämfört med 91 miljarder euro under samma period 2017. Nyemissioner netto i andra valutor uppgick till −3 miljarder euro under de första elva månaderna 2018 och −7 miljarder euro under samma period 2017, vilket stämmer överens med att CSPP motiverade icke-finansiella företag i euroområdet att emittera nya skulder i euro och lösa in skulder i andra valutor.

Bankerna fortsatte att rapportera om lättnader i kreditkrav och övergripande villkor för nya lån, med stöd av ECB:s penningpolitiska åtgärder. Enligt euroområdets enkätundersökning om bankernas utlåning fortsatte APP att bidra till lättnader i bankernas övergripande villkor för nya lån till företag och hushåll. Dessutom påverkades bankernas utlåningsvolymer positivt av ECB:s penningpolitiska åtgärder. De låga räntorna och den pågående ekonomiska expansionen i euroområdet fortsatte att driva på efterfrågan på krediter (se avsnitt 1.4). Enligt den senaste undersökningen om företagens tillgång till finansiering (Safe)^[19] förbättrades små och medelstora företags tillgång till och villkor för extern finansiering ytterligare under 2018, med draghjälp av den höga graden av penningpolitisk ackommodering och de förbättrade finansieringsvillkoren för små och medelstora företag (se ruta 3).

Den höga grad av penningpolitisk ackommodering som har införts sedan 2014 har bidragit kraftigt till förbättringen i euroområdets ekonomi, vilket bidrar till att driva inflationsbanan mot ECB-rådets inflationsmål. Privatkonsumtionen fick draghjälp av den fortsatt ökande sysselsättningen – som i sin tur delvis avspeglade tidigare reformer på arbetsmarknaden – samt av hushållens växande förmögenhet. Företagsinvesteringarna främjades av de fördelaktiga finansieringsvillkoren, ökad lönsamhet hos företagen och en stabil efterfrågan. Bostadsinvesteringarna låg kvar på en stabil nivå. Med hänsyn till samtliga penningpolitiska åtgärder som vidtagits sedan mitten av 2014 uppskattas den övergripande effekten på den reala BNP-tillväxten i euroområdet och euroområdets inflation – i båda fallen – till cirka 1,9 procentenheter sammanlagt mellan 2016 och 2020.^[25]

2.2 Dynamiken i Eurosystemets balansräkning i slutet av nettoinköpen av tillgångar

Sedan den globala finansiella krisen inleddes 2007–2008 har Eurosystemet vidtagit flera standardmässiga och extraordinära penningpolitiska åtgärder som direkt har påverkat storleken på och sammansättningen av Eurosystemets balansräkning över tid. De extraordinära åtgärderna har omfattat utlåning mot säkerhet för att tillhandahålla finansiering för motparter med en inledande löptid på upp till fyra år samt köp av tillgångar som emitterats av privata och offentliga enheter (inom ramen för APP) för att förbättra den penningpolitiska transmissionen och ge lättare finansieringsvillkor i euroområdet. Under 2018 fortsatte Eurosystemets balansräkning att växa till följd av dessa extraordinära åtgärder och hade vid utgången av 2018 nått en historiskt hög nivå på 4,7 biljoner euro, vilket är en ökning med 0,2 biljoner euro jämfört med utgången av 2017.

APP ledde till att Eurosystemets balansräkning växte ytterligare under 2018, om än i något måttligare takt än föregående år, eftersom de månatliga nettoinköpen av tillgångar minskades (se avsnitt 2.1). Vid slutet av 2018 motsvarade penningpolitiskt relaterade poster på tillgångssidan 3,4 biljoner euro, eller 72 procent, av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning (en ökning från 70 procent vid slutet av 2017). Dessa penningpolitiskt relaterade tillgångar omfattade lån till kreditinstitut i euroområdet, som utgjorde 16 procent av de totala tillgångarna (en minskning från 17 procent vid slutet av 2017) och tillgångar inköpta för penningpolitiska ändamål, som utgjorde ungefär 56 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 53 procent vid slutet av 2017) (se diagram 20). Övriga finansiella tillgångar i balansräkningen utgjordes främst av i) utländsk valuta och guld som innehas av Eurosystemet, ii) icke-penningpolitiska portföljer i euro och iii) akut likviditetsstöd från vissa nationella centralbanker i Eurosystemet till solventa finansiella institut med tillfälliga likviditetsproblem. Dessa övriga finansiella tillgångar omfattas av Eurosystemets interna rapporteringskrav och i synnerhet begränsningar till följd av förbudet mot monetär finansiering och kravet på att de inte ska påverka penningpolitiken, i enlighet med vad som fastställs i olika rättsakter.^[26]

På skuldsidan noterades den största effekten av den fortsatt ackommoderande penningpolitiken 2018 på motparternas reservinnehav och användning av inlåningsfaciliteten, som låg i stort sett oförändrad på 2 biljoner euro och motsvarade 39 procent av skuldsidan vid slutet av 2018, en minskning från 42 procent vid slutet av 2017. Sedlar i cirkulation ökade i linje med den historiska trenden, men var oförändrade i relativa tal, och motsvarade 26 procent av skulderna jämfört med slutet av 2017. Övriga skulder, däribland kapitalbalans och omvärderingskonton, motsvarade 34 procent (en ökning från 32 procent vid slutet av 2017) och ökade i absoluta tal med 0,2 biljoner euro (se diagram 20).

Genomsnittlig APP-portföljlöptid och fördelning mellan tillgångar och jurisdiktioner

Den månatliga takten i nettoinköpen av tillgångar sänktes från 30 miljarder euro i januari till 15 miljarder euro från och med oktober 2018. Vid årets utgång uppgick APP-innehaven^[27] till 2,6 biljoner euro.^[28]

ABSPP stod för 1 procent (28 miljarder euro), CBPP3 för 10 procent (262 miljarder euro) och CSPP för 7 procent (178 miljarder euro) av de totala APP-innehaven vid årets utgång. Bland programmen för inköp i den privata sektorn bidrog CSPP mest till tillväxten i APP-innehav under 2018, med 48 miljarder euro i nettoinköp. CSPP-inköpen görs utifrån ett referensvärde som avspeglar alla godtagbara utestående emissioner. Detta betyder att marknadskapitaliseringen ger en viktning för var och en av de olika emitteringsjurisdiktionerna inom referensvärdet.

PSPP utgjorde den största andelen av APP och uppgick till 2,1 biljoner euro eller 82 procent av det totala APP-innehavet av värdepapper, jämfört med 83 procent vid slutet av 2017. Inom ramen för PSPP styrs inköpsfördelningen mellan olika jurisdiktioner av ECB:s fördelningsnyckel. Inom sina enskilda tilldelningar kan ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet välja mellan att köpa värdepapper som har utfärdats av stater, regionala och lokala myndigheter, värdepapper som har utfärdats av vissa organ som är etablerade i de respektive jurisdiktionerna samt, vid behov, värdepapper som har utfärdats av överstatliga institut. Den viktade genomsnittliga löptiden för PSPP-innehaven var 7,4 år vid slutet av 2018, alltså något lägre än den genomsnittliga löptid på 7,7 år som noterades vid slutet av 2017, med viss variation mellan olika jurisdiktioner^[29].

Eurosystemet återinvesterar kapitalbeloppen för de tillgångar som har köpts inom ramen för APP i takt med att de förfaller. Återinvesteringarna inom ramen för programmen för köp inom den privata sektorn uppgick till 30,9 miljarder euro 2018, medan återinvesteringarna inom ramen för PSPP uppgick till 116,7 miljarder euro.^[30] De tillgångar som har köpts in inom ramen för PSPP och CSPP fortsatte att göras tillgängliga för värdepappersutlåning^[31] för att stödja likviditeten på obligations- och repomarknaden.^[32]

Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner

Det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner minskade med 30,6 miljarder euro sedan slutet av 2017 och uppgick till 733,4 miljarder euro vid slutet av 2018. Detta kan till stor del hänföras till frivilliga återbetalningar på 4,5 miljarder euro och förfallodagen för 8,9 miljarder euro inom TLTRO-I-serien samt frivilliga återbetalningar på 17,8 miljarder euro för TLTRO-II-serien. Den viktade genomsnittliga löptiden för likviditet som tillhandahållits genom utestående refinansieringstransaktioner i Eurosystemet minskade från ungefär 2,7 år vid utgången av 2017 till ungefär 1,8 år vid utgången av 2018. Det viktade genomsnittet för TLTRO-II-räntan var −0,3650 procent (avrundat).

2.3 Ramverket för riskhanteringen av APP minskar de finansiella riskerna och stöder det penningpolitiska målet

Tillgångsköpen vägleds av tre huvudprinciper sett ur ett penningpolitiskt perspektiv. För det första ska tillgångsköpen vara ett effektivt verktyg för att uppnå ECB:s främsta mål om att upprätthålla prisstabiliteten. För det andra ska tillgångsköpen stå i proportion till policymålen och en snedvridning av marknaden bör undvikas. När det för det tredje finns flera alternativ för att uppnå de politiska målen bör det valda alternativet vara ändamålsenligt, såväl operativt som riskmässigt. Eurosystemets riskhanteringsfunktion eftersträvar därför att skapa riskeffektivitet: att uppnå de politiska målen med minsta risk för Eurosystemet.^[33]

Alla penningpolitiska instrument, däribland rena tillgångsköp, medför risker som förvaltas och kontrolleras av Eurosystemet. Det handlar om kreditrisk, marknadsrisk, likviditetsrisk samt operativ och rättslig risk. De direkta tillgångsköpen kräver särskilda ramverk för riskhantering för att begränsa de finansiella risker som beror på de specifika politiska målen samt på egenskaperna och riskprofilerna hos de berörda tillgångsslagen. Vart och ett av dessa ramverk omfattar kriterier för att vara godtagbara för köp, kreditprövningar samt förfaranden för tillbörlig aktsamhet, prissättningsramar, riktmärken och limiter. Ramverken för riskkontroll bidrar inte bara till att minska de finansiella riskerna utan även till att de politiska målen uppnås framgångsrikt, genom att tillgångsköpen styrs mot en väl diversifierad och marknadsneutral tillgångsfördelning. I det följande beskrivs de ramverk för riskhantering som styr genomförandet av APP. Tabell 1 innehåller en sammanfattning av ramverkens viktigaste delar. Ramverken för riskhantering kommer att fortsätta att tillämpas under hela återinvesteringsperioden och så länge det finns APP-innehav i Eurosystemets balansräkning.

Krav för att vara godtagbar för direkta tillgångsköp

Endast omsättningsbara tillgångar som godkänns som säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner är godtagbara för direkta tillgångsköp. Kriterierna för att godkännas som säkerhet i Eurosystemets kredittransaktioner anges i det allmänna ramverket för penningpolitiska instrument. Godtagbara tillgångar måste bland annat uppfylla kriterierna för kreditkvalitetssteg 3 (CQS 3) i Eurosystemets harmoniserade kreditvärderingsskala. Det kan t.ex. vara att de har minst ett kreditbetyg^[34] från ett externt ratinginstitut som är godkänt i Eurosystemets ramverk för kreditvärdering. Tillgångarna måste dessutom vara denominerade i euro samt emitterade och avvecklade i euroområdet. När det gäller värdepapper med bakomliggande tillgångar måste gäldenärerna under de respektive fordringarna till övervägande del befinna sig i euroområdet.

För tillgångar som har emitterats eller garanterats av stater kan kravet på minst kreditkvalitetssteg 3 avtalas bort om den berörda jurisdiktionen omfattas av och följer ett EU-/IMF-program enligt beslut av ECB-rådet. Tillgångar som är godtagbara för köp genom att minimikravet på kreditkvalitet har avtalats bort måste uppfylla ytterligare krav. Inköp är t.ex. inte tillåtna under granskningsperioden för ett sådant program och får återupptas först efter det att granskningen har avslutats och nått ett positivt resultat. Vad gäller ABSPP och CBPP3 måste sådana tillgångar ha högsta möjliga kreditbetyg i jurisdiktionen och uppfylla andra krav för att minska den ökade risken.

Utöver dessa kriterier för godtagbarhet gäller särskilda kriterier för godtagbarhet beroende på program. För PSPP och CSPP finns det t.ex. begränsningar vad gäller kortaste och längsta löptider.^[35] Vad gäller CSPP är tillgångar som emitterats av kreditinstitut eller av emittenter för vilka moderbolaget är ett kreditinstitut inte godtagbara för köp. I fråga om CSPP och CBPP3 är tillgångar som emitterats av avvecklingsenheter och kapitalförvaltningsbolag dessutom uteslutna från köp. I CBPP3 måste tillgångarna vara godtagbara som säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner och dessutom uppfylla de nödvändiga villkoren för att godkännas som säkerhet för egen användning, dvs. de får användas som säkerhet av det emitterande kreditinstitutet.^[36] Villkorade säkerställda obligationer för genomslag godtas dessutom inte för köp från och med den 1 januari 2019. Slutligen får tillgångsköpen inte kringgå reglerna om förbud mot monetär finansiering av offentliga myndigheter i enlighet med artikel 123.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Kreditriskbedömning och tillbörlig aktsamhet

Vad gäller programmen för köp inom den privata sektorn genomför Eurosystemet fortlöpande lämpliga förfaranden för kreditriskbedömning och tillbörlig aktsamhet för de tillgångar som finns tillgängliga för köp. Det finns regelverk för övervakning med hjälp av vissa riskindikatorer. Dessa bedömningar och förfaranden följer proportionalitetsprincipen, dvs. mer riskfyllda tillgångar är föremål för en mer fördjupad analys. Om det är motiverat kan ytterligare riskhanteringsåtgärder vidtas, inom ramen för proportionalitetsprincipen. Framför allt kan inköpen begränsas eller avbrytas tillfälligt. I undantagsfall kan tillgångar även säljas. För detta krävs en bedömning från fall till fall av ECB-rådet.

Prissättningsramar

Prissättningsramarna för APP säkerställer att inköpen sker till marknadspris för att minimera snedvridning på marknaderna och göra det lättare att skapa riskeffektivitet. De tar hänsyn till tillgängliga marknadspriser, kvaliteten på dessa priser och verkliga värden. Priserna kontrolleras också i efterhand, för att bedöma om de transaktionspriser till vilka inköpen gjordes avspeglade marknadspriserna vid tidpunkten för transaktionerna.

Inom ramen för programmen för köp inom den privata sektorn kan det vara tillåtet att köpa tillgångar med negativ avkastning, om avkastningen är högre än räntan på inlåningsfaciliteten. Inköp till avkastning som är lägre än räntan för inlåningsfaciliteten är endast tillåtna inom ramen för programmen för köp av offentliga värdepapper och endast i den omfattning som är nödvändig.^[37]

Riktmärken

Riktmärken används för att säkerställa att en diversifierad portfölj byggs upp och för att bidra till att minska riskerna. Riktmärkena för köp inom den privata sektorn baseras på marknadskapitaliseringen av det universum som finns tillgängligt för köp, dvs. de nominella utestående beloppen för de godtagbara tillgångar som uppfyller risköverväganden. Vad gäller PSPP vägleds inköpen av ECB:s fördelningsnyckel, där inköpen fördelas per land.

Limiter

Det finns limitramar för APP. Avvägningen mellan emissions- och emittentlimiter^[38] sker med hänsyn till politiska, operativa, rättsliga och riskhanteringsrelaterade överväganden. Limiterna finjusteras efter tillgångsklass och det görs åtskillnad mellan tillgångar i den offentliga sektorn och tillgångar i den privata sektorn.

Emissions- och emittentlimiterna för PSPP tillämpas för att skydda marknadens funktion och prisbildning, begränsa riskkoncentrationen och säkerställa att Eurosystemet inte blir en dominerande kreditgivare för staterna i euroområdet. Emissionslimiten för PSPP har fastställts till 33 procent av emissionens utestående belopp, baserat på en kontroll från fall till fall av att detta inte skulle leda till att Eurosystemet får en blockerande minoritet vid tillämpning av klausuler om kollektivt agerande (CAC).^[39] I annat fall är emissionslimiten 25 procent. Emittentlimiten har fastställts till 33 procent av det utestående beloppet för godtagbara tillgångar som har emitterats av respektive offentlig institution.

För programmen för köp inom den privata sektorn har emissionslimiten satts till en högre nivå, 70 procent.^[40] I CSPP tillämpas lägre emissionslimiter i vissa fall, t.ex. för tillgångar som emitterats av offentliga företag, som hanteras på motsvarande sätt som inom ramen för PSPP. Utöver dessa emissionslimiter tillämpas emittentlimiter för CBPP3 och CSPP. Framför allt för CSPP fastställs dessa emittentlimiter baserat på en riktmärkesfördelning som är relaterad till en emittentgrupps marknadskapitalisering, för att säkerställa att inköpen får en diversifierad fördelning. Lägre limiter kan också tillämpas om det är motiverat av resultatet av kreditriskbedömningen och förfarandena för tillbörlig aktsamhet, som beskrivs ovan.

3 Den finansiella sektorn i euroområdet: ökad motståndskraft hos bankerna, samtidigt som risker kvarstår

Riskmiljön för den finansiella sektorn i euroområdet blev mer utmanande under 2018. Å ena sidan bidrog flera faktorer till att stärka den finansiella stabiliteten, bland annat genom en växande ekonomi och förbättrad motståndskraft hos banksektorn. Å andra sidan ökade nedåtriskerna för tillväxten, inte minst på grund av ökad handelsprotektionism och växande politisk osäkerhet, vilket påverkade den finansiella stabiliteten negativt under 2018. Starkt risktagande på de finansiella marknaderna och fastighetsmarknaderna fortsatte att bidra till ökad sårbarhet i tillgångspriserna, samtidigt som riskerna fortsatte att öka i den växande finansiella icke-banksektorn. Mot denna bakgrund genomförde euroländerna i samråd med ECB ett antal makrotillsynsåtgärder för att dämpa och bygga upp motståndskraften mot systemrisker. Dessutom vidtog ECB:s banktillsyn mikrotillsynsåtgärder och fortsatte att bidra till en stabil europeisk banksektor och likvärdiga förutsättningar för samtliga banker i euroområdet. Tio år efter den globala finanskrisens utbrott är de viktigaste regleringsreformer som har bidragit till att skapa en mer motståndskraftig finansiell sektor nära att fullbordas. Men samtidigt som det har gjorts stora framsteg, behöver det göras mer. Därför fortsatte ECB under 2018 att bidra till de pågående diskussionerna om att fullborda bankunionen och kapitalmarknadsunionen och framhöll även vikten av att utveckla verktyg för att dämpa riskerna i den finansiella icke-banksektorn.

3.1 Den finansiella stabiliteten 2018

Den finansiella stabiliteten medförde större utmaningar under 2018, vilket avspeglades i indikatorerna på systemstress (se diagram 21). Analysen 2018 visade att vissa faktorer bidrog till den finansiella stabiliteten, däribland en fortsatt ekonomisk expansion (se kapitel 1) och ökad motståndskraft hos bankerna. Däremot bidrog verksamhet med högt risktagande i vissa finansiella marknadssegment till globalt nedpressade riskpremier. Ökad protektionism och förnyad stress i tillväxtekonomier ledde till ökad volatilitet. Inom EU bidrog växande osäkerhet i samband med Brexitprocessen och stress på de italienska obligationsmarknaderna till en ökad politisk osäkerhet.

Under dessa förutsättningar identifierades och diskuterades fyra viktiga risker för den finansiella stabiliteten i euroområdet över en tvåårshorisont i Financial Stability Review, som ECB ger ut två gånger om året.

Möjligheten till en oordnad höjning i de globala riskpremierna är den första viktiga risken för den finansiella stabiliteten under de kommande åren. De viktigaste utlösande faktorer som skulle kunna leda till en oordnad höjning av riskpremierna har såväl inhemska som externa orsaker. Det gäller bland annat oordnade marknadsreaktioner på politisk eller policyrelaterad osäkerhet, fortsatt stress i tillväxtekonomier med eventuella spridningseffekter till avancerade ekonomier och en kraftig omsvängning i de makrofinansiella utsikterna för USA. Olika segment av högt värderade tillgångspriser och starka samband mellan globala finansiella tillgångspriser kan förstärka en eventuell ökning i de globala riskpremierna.

Den andra viktiga risken hänger samman med oro för statsskuldernas hållbarhet. Indikatorerna på stress i statsobligationsmarknaderna i euroområdet förstärktes något i mitten av 2018, vilket avspeglade den politiska utvecklingen i Italien. Ökningarna var dock förhållandevis måttliga, vilket pekar på en begränsad spridningseffekt för stressen till andra euroländer. Euroländernas skuldsättning var fortsatt stor och skuldkvoten har fortsatt att öka i flera högt skuldsatta länder på senare år. I vissa länder låg dessutom den privata sektorns skuldsättning kvar på en hög nivå ur både historiskt och internationellt perspektiv och låg över de tröskelvärden som normalt förknippas med ett skuldöverhäng, även om skuldutvecklingen fortsatte att gynnas av den starka konjunkturutvecklingen i ekonomin i euroområdet, i kombination med mycket fördelaktiga finansieringsvillkor.

Utvecklingen tog fart i fastighetsmarknader i hela euroområdet under 2018. Husprisernas kraftfulla utveckling fortsatte att bidra till svaga tecken på övervärderingar i bostadsmarknaderna i euroområdet som helhet, samtidigt som det fanns tydliga skillnader mellan länderna. På de kommersiella fastighetsmarknaderna har prisökningarna varit avsevärt mycket högre än hyreshöjningarna på senare år. Avkastningen på kommersiella fastigheter i primesegmentet har sett en sjunkande trend och nådde en ny lägstanivå under det nuvarande konjunkturförloppet. Den sammanpressning av avkastningen som har iakttagits kan vara ett tecken på en eventuell övervärdering av priserna på marknaderna för kommersiella fastigheter. Det bör dock påpekas att de första tecknen på en mer mogen fas i konjunkturcykeln har börjat framträda.

Den tredje viktiga risken var de låga lönsamhetsutsikterna för bankerna i euroområdet och en eventuellt försämrad förmedlingskapacitet hos bankerna. Lönsamheten hos bankerna i euroområdet stabiliserades och den aggregerade räntabiliteten på eget kapital låg på 6,9 procent under det tredje kvartalet 2018. Bankernas solvens var fortsatt förhållandevis stabil och hos de betydande instituten i euroområdet låg den aggregerade kärnprimärkapitalrelationen på 14,2 procent i slutet av tredje kvartalet 2018, jämfört med 14,3 procent föregående år.

Aktiekurserna för bankerna i euroområdet föll med ungefär 30 procent 2018, vilket avspeglar en ökad politisk osäkerhet och oro över framtidsutsikterna i omvärlden. Fallet i aktiekurserna bidrog till lägre värderingskvoter, och det sammanlagda bokförda kapitalet (s.k. price-to-book-ratio) för de största börsnoterade bankerna uppgick till 0,6 vid utgången av 2018.

Den stadiga minskningen av nödlidande lån (eller problemlån som de ibland också kallas) hos bankerna i euroområdet fortsatte. Nödlidande lån minskade med 94 miljarder euro under årets tre första kvartal och den sammanlagda andelen nödlidande lån hos de betydande instituten i euroområdet uppgick till 4,2 procent, en minskning jämfört med 5,2 procent ett år tidigare. Processen för att minska andelen nödlidande lån påskyndades eller fortsatte i samma takt i merparten av länderna med en stor andel nödlidande lån. En detaljerad nedbrytning av förändringarna i andelen nödlidande lån under denna period visar att merparten av minskningarna i andelen nödlidande lån var kopplad till kurering, likvidationer och avskrivningar. Samtidigt bidrog även en mer aktiv andrahandsmarknad för osäkra tillgångar i stor grad till minskningen av antalet nödlidande lån. Sett till de olika länderna var avyttringsverksamheten fortfarande störst i Italien och Spanien. Trots ökningen i transaktioner fortsatte likviditeten på andrahandsmarknaderna för nödlidande lån att påverkas negativt av flera typer av marknadsmisslyckande. Transaktionsplattformar för nödlidande lån skulle kunna bidra till att avhjälpa marknadsmisslyckanden genom att erbjuda möjligheten till större insyn i marknaderna för nödlidande lån, främja ökad delaktighet för investerare och lösa samordningsproblem.^[41]

Den fjärde viktiga risken hängde samman med eventuella likviditetspåfrestningar i investeringsfondssektorn. Under de senaste tio åren har de sammanlagda tillgångarna i investeringsfondssektorn i euroområdet mer än fördubblats, från 5,7 biljoner euro vid utgången av 2008 till 13,8 biljoner euro i juni 2018. Investeringsfondssektorn står nu för nästan 20 procent av samtliga tillgångar som innehas av den finansiella sektorn i euroområdet. Investeringsfondernas innehav av riskfyllda tillgångar fortsatte att öka under 2018. Samtidigt minskade deras buffertar av kontanta medel, vilket ökade sektorns sårbarhet för eventuella chocker på de finansiella marknaderna i världen. Om det skulle ske en omfattande inlösen från investerare kan fonderna därför behöva likvidera förhållandevis stora delar av sina portföljer, vilket skulle kunna trycka ned marknadspriserna. De befintliga reglerna inom EU utgör ett stabilt ramverk för att hantera investerarskydd och fondspecifika sårbarheter, men det finns en växande oro över konjunkturrelaterade risker i samband med ökat likviditetsrisktagande och inflytandet på marknaden från sektorn som helhet.

Dessa fyra risker är uppenbart sammanflätade med varandra och skulle, om de förverkligades, kunna vara ömsesidigt förstärkande.

3.2 ECB:s makrotillsynsfunktion

Framväxten av systemrisker i det finansiella systemet hanteras genom makrotillsyn och ECB har fått en viktig roll och särskilda befogenheter inom detta område (se förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen). Framför allt har ECB fått i uppdrag att bedöma de makrotillsynsåtgärder som föreskrivs i EU-lagstiftningen och vidtas av nationella myndigheter i länder som omfattas av ECB:s banktillsyn. ECB har också befogenhet att komplettera sådana nationella åtgärder. För att bemöta den riskmiljö som euroområdet stod inför under 2018 vidtog de nationella myndigheterna i samråd med ECB ett antal makrotillsynsåtgärder för att dämpa och bygga upp motståndskraften mot systemrisker och se till att finansiella tjänster kan fortsätta att erbjudas på ett ändamålsenligt sätt till den reala ekonomin.^[42]

Fortsatta insatser inom makrotillsyn för att bevara den finansiella stabiliteten

Under 2018 fortsatte ECB sina omfattande ansträngningar inom området för makrotillsyn och bidrog starkt till att bevara den finansiella stabiliteten. Utöver sitt omfattande analysarbete har ECB tillhandahållit en plattform för regelbundna gemensamma riskbedömningar och samordning av politiken mellan ECB och de nationella myndigheterna i euroområdet. ECB och de nationella myndigheterna fortsatte också att föra breda och öppna diskussioner om makrotillsynsinstrument samt utvecklingen av metoder för att bedöma olika typer av systemrisk. Dessa ansträngningar ledde till en ytterligare förbättring av processerna och metoderna för att bedöma systemrisker och makrotillsynsåtgärdernas ändamålsenlighet i euroområdet.

Dessutom fortsatte ECB att förbättra sin kommunikation om makrotillsynsfrågor och ökade medvetenheten genom att skapa större insyn i ECB:s pågående arbete och tankegångar. Utöver tal, pressmeddelanden samt andra publikationer, t.ex. Occasional Papers, fortsatte ECB att ge ut Macroprudential Bulletin, som kommer två gånger om året och som är ett viktigt kommunikationsverktyg för att förklara ECB:s makrotillsynsramar och beslutsfattande samt analytiska framsteg och bedömningar inom området. ECB fortsatte också att offentliggöra en översikt på sin webbplats över vilka makrotillsynsåtgärder som nu tillämpas i de länder som omfattas av ECB:s banktillsyn.

Beslut inom makrotillsyn under 2018

I linje med sitt rättsliga mandat gjorde ECB under 2018 en bedömning av anmälningarna från de nationella myndigheterna i euroområdet av 103 makrotillsynsbeslut avseende instrument med inriktning på cykliska och strukturella systemrisker, samt andra instrument som omfattas av artikel 458 i kapitalkravsförordningen (CRR). De flesta gällde fastställande av kontracykliska kapitalbuffertar (CCyB) eller identifiering av globala och andra systemviktiga institut (G-SII och O-SII) samt kalibrering av deras kapitalbuffertar. ECB-rådet gjorde inga invändningar mot några av de makrotillsynsbeslut som anmäldes av nationella myndigheter under 2018.

Varje kvartal bedömer samtliga 19 euroländer de cykliska systemriskerna och fastställer nivån för sina kontracykliska kapitalbuffertar utifrån det. Under 2018 höjde fyra länder sin kontracykliska kapitalbuffert. Národná banka Slovenska beslutade att höja den kontracykliska kapitalbufferten från 0,5 procent till 1,25 procent från och med den 1 augusti 2018, och därefter att höja den ytterligare till 1,5 procent från och med den 1 augusti 2019, med motiveringen att Slovakien var ett av de EU-länder som har den mest dynamiska kredittillväxten inom såväl företags- som hushållssektorn. Dessutom bestämde sig Lietuvos bankas för att höja den kontracykliska kapitalbufferten från 0,5 procent från och med den 31 december 2018 till 1 procent från och med den 30 juni 2019. Höjningen av den kontracykliska kapitalbufferten berodde inte på en alltför stor cyklisk risk, utan hängde ihop med en förändring i bankens vägledande principer för fastställandet av den kontracykliska kapitalbufferten (som nu är fastställd på en positiv nivå i en miljö med måttlig risk). Central Bank of Ireland beslutade att aktivera den kontracykliska kapitalbufferten på 1 procent från och med den 1 juli 2019, i avsikt att fastställa en buffert tillräckligt tidigt under konjunkturcykeln för att på ett effektivt sätt främja motståndskraften och samtidigt ta hänsyn till att den irländska makrofinansiella miljön är förhållandevis känslig för utvecklingen i omvärlden. Slutligen införde Haut Conseil de stabilité financière i Frankrike en positiv kontracyklisk kapitalbuffert för första gången. Den fastställdes på 0,25 procent och ska tillämpas från och med den 1 juli 2019 för att öka bankernas motståndskraft mot cykliska risker, med hänvisning till det gynnsamma makroekonomiska läget och den fortsatta accelerationen i konjunkturcykeln.

Vad gäller makrotillsynsinstrument som är inriktade på strukturella systemrisker bedömde ECB nationella myndigheters beslut om kapitalbuffertar för 106 systemviktiga institut^[43] och tre beslut om systemriskbuffertar. I fråga om åtgärder som anmälts enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen beslutade Haut Conseil de stabilité financière i Frankrike att skärpa de limiter för stora exponeringar som gällde för högt skuldsatta stora inhemska icke-finansiella företag i syfte att bemöta risker som uppstår till följd av att konjunkturcykeln accelererar och den fortsatta uppåtgående trenden för skulderna hos sådana företag. Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique föreslog också en tvådelad åtgärd med inriktning på fastighetsrisker. Åtgärden består av ett generellt riskviktspåslag på fem procentenheter för hushållsexponeringar som finns hos banker som använder internmetoden (IRB) och som är säkrade med inhemsk fast egendom samt en kompletterande riskkänslig del med inriktning på riskprofilen för bolåneportföljen hos varje bank som använder internmetoden. Syftet är att öka motståndskraften mot makrotillsynsrisker hos banker som använder internmetoden till följd av utvecklingen på fastighetsmarknaden och låntagarnas ökande sårbarhet.

Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden

ECB fortsatte att förse Europeiska systemrisknämndens (ESRB) sekretariat, som ansvarar för ESRB:s löpande verksamhet, med analyser, statistik, logistiktjänster och organisationsstöd. ESRB ansvarar för makrotillsynen av EU:s finansiella system och för att förebygga och minska systemrisk.

ECB bidrog regelbundet till ESRB:s fortlöpande identifiering och övervakning av potentiella systemrisker och gav generellt stöd till den forskning som ESRB bedriver. ECB samarbetade t.ex. med ESRB:s arbetsgrupp för säkra tillgångar, som inrättades för att undersöka de praktiska avvägningarna i fråga om värdepapper med statsobligationer som säkerhet (SBBS). En rapport i två volymer offentliggjordes, med arbetsgruppens viktigaste slutsatser och de tekniska analyser som låg till grund för dem. Dessutom bidrog ECB till en serie working papers om värdepapper med statsobligationer som säkerhet.

När det gäller EU:s finansiella icke-banksektor bidrog ECB till utarbetandet av den tredje utgåvan av rapporten om skuggbanksystemet, EU Shadow Banking Monitor, som innehåller en översikt över utvecklingen i sektorn, med inriktning på att bedöma potentiella risker för den finansiella stabiliteten. ECB bidrog också till ESRB:s rapport ”Macroprudential provisions, measures and instruments for insurance”, som offentliggjordes i november 2018. Rapporten kommer att bidra till de pågående diskussionerna om Solvens II i syfte att stärka regelverket för försäkringsbolag och återförsäkrare ur makrotillsynsperspektiv.

ECB var medordförande i en expertgrupp med uppdrag att svara på rådets uppmaning till ESRB att utveckla ”tillvägagångssätt för makrotillsyn för att förhindra uppkomsten av systemomfattande problem med nödlidande lån, med beaktande av konjunkturförstärkande effekter av åtgärder som rör stocken av nödlidande lån och potentiella och konsekvenser för den finansiella stabiliteten”. I den offentliggjorda rapporten identifierades drivkrafter för systemomfattande ökningar av antalet nödlidande lån och det konstaterades att det inte förefaller nödvändigt med grundläggande förändringar av de befintliga makrotillsynsverktygen, men att vissa finjusteringar bör övervägas.

Dessutom var ECB ordförande för den arbetsgrupp som utarbetade ESRB:s negativa scenarier för Europeiska bankmyndighetens EU-omfattande stresstest 2018 och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens försäkringsstresstest 2018. ECB bidrog även med avgörande tekniskt stöd och modelleringsstöd. ECB stod också värd för det årliga seminariet om stresstester i december 2018.

Slutligen fortsatte ECB att ge ESRB stöd i arbetet med att analysera det omfattande dataset som finns tillgängligt inom ramen för förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer. Detta arbete möjliggjorde en omställning till daglig insamling, bearbetning och analys av data. ESRB och dess rådgivande kommittéer och undergrupper kan nu få stöd av detta analysarbete för att bedriva en mer heltäckande och snabb övervakning av derivatmarknaderna.

Mer ingående information om ESRB finns på nämndens webbplats och i dess årsrapporter.

3.3 Mikrotillsynsverksamhet för att säkerställa sundheten hos enskilda banker

Under 2018 fortsatte ECB:s banktillsyn att bidra till en stabil europeisk banksektor och likvärdiga förutsättningar för samtliga banker i euroområdet. Även om bankerna i euroområdet har ökat sin motståndskraft under de senaste åren, ställs de fortfarande inför stora utmaningar.

En av de mest akuta utmaningarna för bankerna i euroområdet är bristande lönsamhet. Läget har visserligen förbättrats generellt, men de är fortfarande pressade att anpassa sina affärsmodeller och måste hitta sätt att få en hållbar lönsamhet under hela konjunkturcykeln. Under 2018 färdigställde och offentliggjorde ECB:s banktillsyn en tematisk granskning av lönsamhet och affärsmodeller. Granskningen visade att situationen varierar kraftigt mellan olika banker. Den visade också att bankernas strategiska styrningsförmåga är en viktig faktor som påverkar deras lönsamhet. ECB:s banktillsyn kommer att fortsätta att övervaka läget och kritiskt granska bankernas affärsmodeller

Utöver lönsamhet är ackumulerade problemtillgångar, såsom nödlidande lån, fortfarande ett problem för euroområdets banker. Nödlidande lån begränsar bankernas vinster och deras kapacitet att finansiera ekonomin. Visserligen är detta främst de drabbade bankernas ansvar, men att lösa problemet har varit högt prioriterat hos EU:s myndigheter (vilket framgår av EU:s handlingsplan för att ta itu med nödlidande lån i EU) och framför allt för ECB:s banktillsyn. Redan i mars 2017 offentliggjorde ECB:s banktillsyn en kvalitativ vägledning om hur man ska ta itu med nödlidande lån. Denna vägledning kompletterades i mars 2018 med ett tillägg med en närmare beskrivning av förväntningarna när det gäller avsättningar för nya nödlidande lån. I juli 2018 tillkännagav ECB:s banktillsyn ytterligare åtgärder i hanteringen av stocken av nödlidande lån.

Under året fortsatte ECB:s banktillsyn att förbättra sina verktyg och metoder. Efter offentliga samråd (som inleddes i mars 2018) offentliggjorde ECB:s banktillsyn de slutliga vägledningarna för banker om deras interna kapital- och likviditetshantering (den interna processen för bedömning av kapitalbehov (IKU) och den interna likviditetsutvärderingsprocessen (ILU)). I anknytning till den pågående riktade översynen av interna modeller publicerade ECB:s banktillsyn, efter ett offentligt samråd, också det första kapitlet i en vägledning om interna modeller i november 2018. Dessutom utfärdades vägledningar om bedömningen av tillståndsansökningar, som även omfattar fintech-kreditinstitut. Ytterligare en vägledning offentliggjordes i september 2018 om inspektioner på plats och granskningar av interna modeller. Syftet är att förklara hur sådana inspektioner genomförs. ECB:s banktillsyn bidrog också till Europeiska bankmyndighetens stresstest av europeiska banker (se ruta 4).

Under 2018 deltog banktillsynen även i hanteringen av fallissemanget hos en betydande bank i euroområdet. Det fallet belyste behovet av en ytterligare harmonisering av reglerna för att hantera banker som fallerar. ECB har visserligen inte heller några befogenheter vad gäller kamp mot penningtvätt, men detta fall visade också behovet av en mer harmoniserad strategi i denna fråga på europeisk nivå.

Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns på ECB:s webbplats och i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2018.

3.4 ECB:s bidrag till att stärka bankunionen och kapitalmarknadsunionen

Tio år efter den globala finanskrisens utbrott är de viktigaste regleringsreformer som har bidragit till att skapa en mer motståndskraftig finansiell sektor nära att fullbordas. Det har gjorts stora framsteg under det senaste decenniet, men det finns fortfarande flera rättsliga och institutionella problem som måste lösas innan de europeiska bankerna kan fungera inom ett verkligt integrerat regelverk och användare av finansiella tjänster kan dra fördel av en mer integrerad inre bankmarknad. Det behövs också fortsatta ansträngningar för att utveckla kapitalmarknaderna och samtidigt stärka regleringen och tillsynen för den finansiella icke-banksektorn.

Under 2018 fortsatte ECB att bidra till de pågående diskussionerna om att fullborda bankunionen och kapitalmarknadsunionen (KMU). Båda initiativen bidrar till ett mer välfungerande EMU. Att få till stånd en gemensam säkerhetsmekanism (s.k. backstop) för den gemensamma resolutionsfonden och ett europeiskt insättningsgarantisystem kommer att underlätta en djupare finansiell integration och en ökad trovärdighet hos bankunionen. Mer integrerade finansiella marknader kommer att förbättra effektiviteten i kreditfördelningen, underlätta privat riskdelning och bidra till att diversifiera den reala ekonomins finansieringskällor.

I juni 2018 enades stats- och regeringscheferna för de 27 EU-medlemsstaterna om en första uppsättning beslut om reformen av EMU, inklusive fullbordandet av bankunionen. De var överens om att Europeiska stabilitetsmekanismen skulle tillhandahålla den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden. Därefter godkändes direktiven för den gemensamma säkerhetsmekanismen i december 2018. De beslutade också att arbetet med en färdplan för att inleda politiska förhandlingar om EDIS skulle påbörjas. I december 2018 beslutade de att inrätta en arbetsgrupp på hög nivå som skulle arbeta med nästa steg för EDIS.

I sitt arbete med att hjälpa de olika EU-organen att inrätta en gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden lämnade ECB synpunkter på frågan i sitt rättsliga yttrande över kommissionens förslag till förordning om inrättande av Europeiska valutafonden. Framför allt konstaterade ECB att säkerhetsmekanismen stöder alla tänkbara åtgärder som den gemensamma resolutionsnämnden kan vidta, inklusive tillhandahållandet av solvens- respektive likviditetsstöd till institut som genomgår resolution. Beslut om utbetalningar från säkerhetsmekanismen bör dessutom vara snabba och inte försena antagandet och genomförandet av den gemensamma resolutionsnämndens beslut.

Dessutom anser ECB att den riskreducering som har genomförts kan göra det lättare att komma framåt i politiska diskussionerna om EDIS. Det är viktigt att färdplanen från juni 2016 följs så noga som möjligt i detta avseende. Vad gäller förutsättningarna för att verkligen genomföra EDIS anser ECB att de skulle motsvara graden av riskdelning i den första fasen av EDIS. ECB förtydligade också att när man överväger utformningen av olika modeller för det första skedet i EDIS vore det lämpligt att inrätta en centraliserad fond för att säkerställa att systemet får stabila finansiella resurser och att regelverket för styrningen möjliggör snabbt och gemensamt beslutsfattande på EU-nivå.

ECB fortsatte också att ge teknisk rådgivning om EDIS. Framför allt presenterade ECB sin uppdaterade kvantitativa analys av EDIS kapacitet^[45] för ad hoc-gruppen för förstärkning av bankunionen. I analysen konstaterades att en fullständigt finansierad europeisk insättningsförsäkringsfond skulle vara tillräcklig för att täcka utbetalningarna vid en mycket allvarlig chock. Inte heller skulle det ske någon oberättigad systematisk korssubventionering inom EDIS i den bemärkelsen att vissa banksystem systematiskt skulle bidra mindre än vad de skulle främjas av fonden, inte heller med hänsyn till landsspecifika chocker.

Dessutom följde ECB noga och bidrog till diskussionerna om riskreduceringsåtgärder. I linje med rådets slutsatser i juni 2016 krävs det ytterligare steg för att reducera och dela risker i den finansiella sektorn för att kunna fullborda bankunionen. En fortsatt riskreducering ligger direkt i ECB:s intresse i egenskap av centralbank och banktillsynsmyndighet, för att stärka motståndskraften i banksystemet och i bankunionen överlag. Under 2018 bidrog ECB till den gemensamma övervakningsrapporten om riskreducering som utarbetades tillsammans med kommissionen och den gemensamma resolutionsnämnden och som innehöll en uppdaterad bedömning av riskutvecklingen inom bankunionen. I ett anförande vid Europeiska universitetsinstitutet i maj 2018 förklarade ECB:s ordförande att den klyfta mellan riskreducering och riskdelning som präglar debatten på många sätt är artificiell. Med rätt politiska ramar kommer dessa båda mål att förstärka varandra.

ECB har varit en stark anhängare av kapitalmarknadsunionen redan från början. Som anges i ECB:s Financial Stability Review från november 2018 behövs framsteg i projektet med att inrätta en kapitalmarknadsunion eftersom den i fullt utvecklad form kommer att kunna stärka den ekonomiska tillväxten och spela en avgörande roll för att stärka EU:s finansiella arkitektur och tillsynsregler. I det avseendet skulle en utökad roll för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten vara avgörande för att genomföra kapitalmarknadsunionen fullt ut. Därför är det mycket viktigt att de olika lagstiftningsinitiativ som presenterades i kommissionens handlingsplan för kapitalmarknadsunionen fullföljs. I ECB:s rapport om den finansiella integrationen i Europa från maj 2018 belystes också de olika alternativ som enligt ECB:s forskning skulle göra kapitalmarknadsunionen ännu kraftfullare i fråga om fördelarna med riskdelning. Dessa alternativ handlar om värdet av pensionsreformer och institutionella investeringar, värdet av att stimulera finanskunskap och av att vidareutveckla harmoniseringen av de europeiska insolvensreglerna.

Som beskrivs i kommissionens handlingsplan för kapitalmarknadsunionen är det sannolikt att den finansiella icke-banksektorn kommer att få allt större betydelse för finansieringen av ekonomin i euroområdet. Denna utveckling erbjuder många möjligheter till ett mer diversifierat finansiellt system, men – i takt med att finansförmedling flyttar från banker till finansiella icke-bankinstitut – kan de befintliga riskerna förflytta sig och nya risker växa fram. Under 2018 framhöll ECB därför vikten av att utveckla verktyg för att dämpa riskerna i den finansiella icke-banksektorn. EU-lagstiftarna bör t.ex. införa verktyg för makrotillsyn som är utformade för att hantera systemrisker relaterade till likviditetsobalanser och användningen av hävstång i investeringsfonder.

4 Välfungerande marknadsinfrastruktur och betalningar

Eurosystemet har en central roll för att utveckla, driva och övervaka den marknadsinfrastruktur som säkerställer det fria flödet av betalningar, värdepapper och säkerheter i Europa. Euron har sedan införandet 1999 i hög grad bidragit till att stöpa om och konsolidera infrastrukturen för stora betalningar, efterhandelstjänster för finansiella instrument samt, under senare tid, realtidsbetaltjänster för detaljhandeln. Eurosystemet övervakar även hur den digitala omvandlingsprocessen utvecklas för att säkerställa att finansiella infrastrukturer upprätthålls på ett säkert och effektivt sätt.

4.1 TARGET-tjänster

Eurosystemets TARGET-tjänster omfattar tre olika delar: TARGET2, ett bruttoavvecklingssystem i realtid för betalningstransaktioner i euro i samband med Eurosystemets penningpolitiska operationer samt för transaktioner mellan banker och kommersiella transaktioner, TARGET2 Securities (T2S), en gemensam Europaomfattande plattform för värdepappersavveckling samt TARGET Instant Payment Settlement (TIPS), som gör det möjligt för betaltjänstleverantörer att erbjuda sina kunder realtidsöverföring av medel dygnet runt under årets alla dagar. Samtliga tre tjänster avvecklas i centralbankspengar, vilket eliminerar kreditrisken vid avveckling av transaktioner.

Över 1 700 banker använder TARGET2 för att initiera transaktioner i euro, antingen för egen del eller också för sina kunders räkning. Inkluderat med filialer och dotterbolag kan mer än 52 000 banker världen över nås via TARGET2. Under 2018 behandlade TARGET2 i genomsnitt 346 834 transaktioner per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 1,7 biljoner euro.

Ett år efter den sista migreringsvågen till T2S kopplades den danska kronan till avvecklingsplattformen. Detta var en viktig milstolpe eftersom det var första gången som en annan valuta än euron tillhandahölls för avveckling genom leverans mot betalning (delivery-versus-payment, DVP) i T2S och i samband med detta utnyttjades plattformens funktionalitet för flera valutor. Under 2018 behandlade T2S i genomsnitt 572 172 transaktioner per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 925,69 miljarder euro.

I november 2018 lanserade Eurosystemet tjänsten för ögonblicksbetalningar (förkortad TIPS), som tillhandahåller slutgiltig och oåterkallelig avveckling av ögonblicksbetalningar i euro vid dygnets alla tidpunkter året runt, på mindre än tio sekunder. TIPS-tjänsten utvecklades för att göra ögonblicksbetalningar mer tillgängliga i hela Europa. Den bygger på autogirosystemet inom Sepa (SEPA Instant Credit Transfer – SCT Inst) – ett alleuropeiskt system för ögonblicksbetalningar som redan används av mer än 2 000 betaltjänstleverantörer i 16 länder. TIPS-tjänsten har utvecklats som en förlängning av TARGET2 som redan nu har ett omfattande deltagarnätverk, vilket TIPS kan använda sig av.

Genom att utgå från det etablerade nätverket med TARGET2-deltagare och adresserbara BIC-koder (Business Identifier Code) kan TIPS få stor räckvidd och omfattning. Det finns flexibla samverkansmöjligheter med TIPS, så att olika användarkategorier kan nå plattformen via olika funktioner.

4.2 Upprätthålla en säker och effektiv finansiell infrastruktur under den digitala omvandlingsprocessen

Samtidigt som den europeiska integrationen har fortskridit genomgår finansiell infrastruktur och betalningar en heltäckande digital omvandlingsprocess inom finansindustrin och samhället i stort. I sin funktion som katalysator har Eurosystemet tagit sig an dessa två utmaningar genom att främja integration och innovation. Inom ramen för sin övervakande funktion arbetar Eurosystemet för att marknadsinfrastruktur och betalningar ska fungera säkert och effektivt.

Vad gäller betalningar har Eurosystemet hela tiden drivit på den europeiska integrationen och innovationen. En utvärdering av migreringen till Sepa (det gemensamma området för betalningar i euro) visar att standardiseringen av betalningar och autogireringar i euro har varit framgångsrik och haft positiva effekter på betalningarna. Den så kallade IBAN-diskrimineringen, dvs. att kreditorer inte vill godta utländska betalkonton för autogireringar, har emellertid inte undanröjts helt. Det krävs även ytterligare åtgärder för att utveckla lösningar för elektroniska uppdrag som rör autogireringar inom Sepa, medan Sepa för kort ännu inte är slutfört. ECB uppmanar de europeiska kortsystemen att främja driftskompatibilitet och total tillgänglighet i hela Europa, så att alla kort kan användas på alla terminaler.

Arbetet för kortstandardisering har fortskridit under ledning av kommittén för massbetalningar i euro (Euro Retail Payments Board, ERPB), ett högnivåforum som ECB är ordförande för och som främjar utvecklingen av en integrerad, innovativ och konkurrenskraftig EU-marknad för massbetalningar i euro. Parallellt med detta har arbetet också fortgått för att främja innovation i samband med massbetalningar vid ögonblicksbetalningar, mobila betalningar mellan personer samt massbetalningstjänsters tillgänglighet.

Vad gäller tjänster för betalinitiering – dvs. internettjänster som ger tillgång till användarens betalkonto så att överföring av medel kan initieras för användarens räkning och med användarens samtycke och autentisering – tog ERPB beslut om en gemensam uppsättning tekniska, operativa och affärsrelaterade krav för att tjänster för betalinitiering ska kunna tillhandahållas på ett effektivt sätt i hela Europa. Inom området e-fakturering arbetade ERPB främst med att anta ett ISO 20022-baserat meddelande för betalningsanmodan (request-to-pay) samt med att uppnå ytterligare harmonisering mellan leverantörer av EIPP-tjänster (electronic invoice presentment and payment), dvs. tjänster för presentation och betalning av elektroniska fakturor.

När det gäller värdepapper har Eurosystemet fortsatt att främja T2S och harmoniseringen av efterhandeln genom att anpassa sitt ramverk för övervakning av harmoniseringen av efterhandeln så att den slutförda T2S-migreringen beaktas. T2S-marknaderna följer T2S-standarderna för harmonisering till 85 procent, men arbetet behöver stärkas ytterligare på marknadsnivå för att uppnå en bättre efterlevnad av T2S-standarderna för företagshändelser.

Vad gäller säkerhetshantering har ECB tillsammans med viktiga europeiska finansmarknadsaktörer presenterat en första uppsättning harmoniserade verksamhetsprocesser och arbetsflöden som baseras på ISO 20022-meddelanden för säkerhetshantering. En harmoniseringsrapport om trepartshantering av säkerheter och en harmoniseringsrapport om företagshändelser publicerades 2018 och ECB räknar med att få marknadsaktörernas stöd för att genomföra de harmoniseringsförslag som presenteras i de rapporterna, framför allt för nyutvecklingen av Eurosystemets system för säkerhetshantering (ECMS).

Vad gäller finanstekniska frågor (”fintech”) har det genomförts fördjupad och mer omfattande forskning om vilka konsekvenser som distribuerad databasteknik (DLT) kommer att få för Europas finansiella infrastruktur. Under 2018 fortsatte ECB och Bank of Japan sitt gemensamma forskningsprogram för att bedöma hur DLT kan användas för finansiella infrastrukturer. Inom ramen för detta slutfördes projektet Stella fas 2. En helt ny metod för att uppnå driftskompatibilitet mellan liggare analyserades. Med denna metod krävs det varken anslutning eller institutionella arrangemang mellan liggare.

För att säkerställa att finansiell infrastruktur och betalningar fungerar säkert och effektivt fastställer Eurosystemet tillsynsmålen i särskilda tillsynsrelaterade förordningar, standarder, riktlinjer och rekommendationer samt genomför sina tillsynsuppgifter genom att samla in relevant information, bedöma informationen mot tillsynsmålen samt genomföra förändringar vid behov. Under 2018 stärkte Eurosystemet sin tillsyn ytterligare tack vare en förbättrad rapportering av allvarliga incidenter från betaltjänstleverantörer,^[46] betalningssystem och betalningsordningar.

Baserat på sin löpande bevakning av kortbedrägerier publicerade Eurosystemet 2018 sin femte rapport om kortbedrägerier. Rapporten visar på ett trendbrott: det har skett en viss minskning av bedrägerier med kort utgivna i Sepa-området och en betydande nedgång av kortbedrägerierna vid uttagsautomater. Internetbedrägerierna fortsätter dock att öka (om än från en lägre nivå än antalet transaktioner utan tillgång till ett fysiskt kort) och utgör nära tre fjärdedelar av alla kortbedrägerier.

När det gäller tillsynen av värdepappersavvecklingssystem deltar ECB i sin funktion som utgivande centralbank för euron, tillsammans med de andra centralbankerna i euroområdet, i auktorisationsförfarande och löpande översyn och kontroll av värdepapperscentraler (CSD), i enlighet med förordningen om värdepapperscentraler. Under 2018 antog Eurosystemet ett yttrande om auktorisation av fem värdepapperscentraler samt ett yttrande om auktorisation av en värdepapperscentral för att tillhandahålla anknutna banktjänster.

Under 2018 inleddes den första heltäckande bedömningen av hur väl T2S i drift uppfyller kraven i CPMI–IOSCO:s principer för finansiella infrastrukturer (Principles for financial market infrastructures, PFMI). Denna bedömning utförs av Eurosystemet i samråd med T2S samarbetsarrangemang, som består av övervakande och tillsynsansvariga myndigheter för värdepapperscentraler som använder T2S-tjänster, centralbanker som ger ut T2S avvecklingsvalutor samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Vad gäller centrala motparter har Eurosystemet fortsatt att bidra till verksamheten inom de tillsynskollegier som inrättats enligt förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir). I och med att de centrala motparterna får ökad betydelse stärks det finansiella systemets motståndskraft. Detta medför dock samtidigt en koncentration av likviditetsriskerna, vilket kan påverka penningmarknaden och betalningssystemens funktion och leda till att det behövs centralbankslikviditet, särskilt under exceptionella omständigheter. Eurosystemet behöver ett lämpligt ramverk för att bevaka, bedöma samt vid behov åtgärda dessa risker, både inom EU och i tredjeland. Detta är extra viktigt eftersom en stor del av den eurodenominerade clearingen sker i Storbritannien. Det är därför fortfarande mycket viktigt och angeläget att det antas en reviderad tillsynsram för centrala motparter.

5 Insatser för att stödja marknadsfinansiering och finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut

Som respons på den växande oron för om Eonia (den genomsnittliga räntan för dagslån i euro) skulle kunna fungera på längre sikt, började ECB 2017 utarbeta en ny referensränta, den korta euroräntan €STR, som helt och hållet grundar sig på rapportering av penningmarknadsstatistik (MMSR). Metoden för €STR offentliggjordes i juni 2018 efter två offentliga samråd som visade på ett brett stöd. Arbetsgruppen för riskfria euroräntor rekommenderade därefter att €STR skulle ersätta Eonia. €STR beräknas därför bli en av huvudreferensräntorna på euroområdets marknader.

ECB bär ansvaret för att administrera olika finansiella transaktioner för EU:s räkning. ECB har även en övergripande samordningsfunktion för ramverket för Eurosystemets reservförvaltningstjänster.

För att främja den institutionella valutamarknadens integritet och effektiva funktionssätt har en uppförandekod tagits fram (se ruta 5 i slutet av detta kapitel).

5.1 €STR, den nya referensräntan för dagslån på penningmarknader i euroområdet

Euroområdets finansiella marknad har alltid använt sig av referensräntor som Eonia^[47]. Eonia används ofta som underliggande referensränta i en rad olika derivatkontrakt, t.ex. ränteswappar, eller för att fastställa de framtida betalningarna i olika former av öppna kontrakt. Eonia är även vanligt förekommande vid värdering av finansiella produkter (för att beräkna framtida kassaflöden), vilket innebär att räntan har stor betydelse för att marknaderna ska fungera smidigt. Riktvärden som Eonia har även betydelse för centralbankerna, eftersom de indikerar hur centralbankens penningpolitik påverkar olika marknadssegment och överförs till den övriga ekonomin.

I framtiden kommer det inte att vara tillåtet att använda Eonia i dess nuvarande form eftersom räntan inte uppfyller kraven i EU-förordningen om referensvärden (BMR). Efter samråd med bankerna i panelen gick EMMI, Eonias administratör, ut och tillkännagav i februari 2018 att man inte skulle arbeta för någon förändring av metoden för Eonia. Detta innebär att det snabbt behövs en ersättningsränta för Eonia, så att alla marknader som bygger på en stabil dagslåneränta kan fortsätta att fungera smidigt.

Ovissheten kring Eonia ledde till att ECB i september 2017 tillkännagav att ECB skulle ta fram sin egen dagslåneränta, den korta euroräntan €STR, som helt och hållet baseras på data som Eurosystemet redan har tillgång till via den dagliga rapporteringen av penningmarknadsstatistik. Insamlingen av uppgifter som ska stödja Eurosystemets genomförande av penningpolitiken inleddes i juli 2016 med stöd av förordningen om penningmarknadsstatistik. Här används bl.a. uppgifter från de 50 största bankerna i euroområdet, sett till balansräkningens storlek, som varje bankdag senast kl. 7.00 centraleuropeisk tid rapporterar alla sina transaktioner från föregående bankdag på den icke-säkerställda och säkerställda penningmarknaden, valutaswappmarknaden och OIS-marknaden.

ECB drog igång produktionen av €STR med den tydliga ambitionen att denna ränta skulle ha alla egenskaper som marknadsaktörerna behöver. ECB går därför in för att följa bästa praxis för framtagandet av riktmärken i enlighet med IOSCO-principerna och kommer att arbeta för största möjliga transparens kring räntans utformning, som bland annat bygger på synpunkter från två offentliga samråd. Det första offentliga samrådet, som inleddes i november 2017, behandlade €STR:s omfattning och ”underliggande ränta”, medan det andra offentliga samrådet, som inleddes i mars 2018, gällde de exakta villkoren för ränteberäkning. Den slutgiltiga metoden för €STR offentliggjordes i juni 2018.

€STR har utformats med syftet att åtgärda vissa brister i den nuvarande Eonia-metoden, men är fortfarande förhållandevis enkel och nära det som marknadsaktörerna är vana vid. I likhet med Eonia är €STR en ränta utan säkerhet, vilket innebär att värdet speglar själva kostnaden för pengarna och inte påverkas av andra överväganden, såsom säkerheter. En annan likhet med Eonia är att €STR är en dagslåneränta, som utgör den stora merparten av marknadsaktiviteter utan säkerhet. Det finns emellertid betydande skillnader mellan Eonia och €STR. Medan Eonia är en utlåningsränta på interbankmarknaden ger €STR en bild av inlåningsverksamheten för uppgiftslämnarna av penningmarknadsstatistik. De består inte bara av andra banker, utan även av andra finansiella företag, t.ex. pensionsfonder, försäkringsbolag och tillgångsförvaltare. Därmed beaktas att den rena interbankmarknaden har minskat i betydelse på den institutionella icke-säkerställda penningmarknaden för euro. En annan skillnad är att Eonia baseras på en frivillig panel av uppgiftslämnare, vars antal har minskat efterhand, medan €STR bygger på statistik som inrapporteras av en betydligt större och stabilare bas av uppgiftslämnare. €STR har därför högre underliggande volymer än Eonia. €STR:s dagliga volymer ligger i genomsnitt på 32 miljarder euro, med ett spann från 16,5 miljarder till 44,1 miljarder euro, och i genomsnitt 32 uppgiftslämnande banker per dag. Dessutom har €STR lägre volatilitet än Eonia och är mindre benägen att uppträda idiosynkratiskt (se diagram 22).

Det finns två viktiga skillnader mellan Eonia och €STR som marknadsaktörerna bör ha i åtanke och vara beredda på. För det första är det en spread på cirka nio baspunkter mellan Eonia och €STR, vilket beror på att de båda räntorna har olika underlag och framför allt på att €STR är en inlåningsränta medan Eonia är en utlåningsränta, sett i uppgiftslämnarens perspektiv. För det andra medför penningsmarknadsstatistikens rapporteringscykel, som slutar kl. 07.00 följande bankdag, att €STR publiceras först en bankdag efter handelsdagen för godtagbara transaktioner. Eonia däremot publiceras samma bankdag. Detta innebär att alla användare som i nuläget utgår från att det finns en referensdagslåneränta att tillgå samma dag bör förbereda de tekniska och förfarandemässiga förändringar som krävs för en anpassning till publiceringstidpunkten för €STR.

€STR blir tillgänglig senast i oktober 2019 efter en omfattande intern testning av system och förfaranden inom Eurosystemet. Under tiden uppdaterar ECB dataserien pre-€STR en gång per underhållsperiod. Syftet med denna serie är att ge allmänheten en bild av hur €STR skulle se ut och uppträda om räntan redan var i produktion. Serien omfattar dagliga beräkningar från och med mars 2017, vilket gör det lättare att anta €STR när den väl är i produktion.

I september 2018 kom en rekommendation från en arbetsgrupp för riskfria euroräntor som omfattar aktörer från den privata sektorn och har inrättats med stöd från ECB, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, belgiska FSMA (Financial Services and Markets Authority) och Europeiska kommissionen. Gruppen rekommenderade då €STR som ersättningsränta för Eonia samt även som referensränta i kontrakt där det i nuläget hänvisas till Euribor (euro interbank offered rate). Denna rekommendation gjordes efter ett offentligt samråd om tänkbara alternativ, som bestod av räntor både med och utan säkerhet. Under samrådet inkom ett stort antal svar som utgjorde i) en bekräftelse på analysens kvalitet och ii) en tydlig vägledning om den föredragna riskfria räntan. €STR ansågs utgöra den lämpligaste framtida riskfria euroräntan, främst på grund av dess icke-säkerställda struktur, dess beräkningsmetod och låga volatilitet, samt även på det faktum att räntan administreras av EU-institutionen ECB.

Rekommendationen av €STR som riskfri euroränta utgör bara det absolut första steget i den komplexa processen att ersätta Eonia. I december 2018 kom arbetsgruppen med en rapport om tänkbara övergångsalternativ när Eonia överges. De tänkbara övergångsalternativen utformades som svar på fyra nyckelfrågor: i) Kommer Eonia och €STR att publiceras parallellt eller kommer €STR att ta över Eonias roll efter det övergångsdatum som anges i EU-förordningen om referensvärden? ii) Kommer Eonia och €STR att vara oberoende räntor eller kommer Eonia-metoden att utvecklas så att den är avhängig av €STR efter det övergångsdatum som anges i EU-förordningen om referensvärden? iii) Kan en Eonia–€STR-spread bidra till att jämna ut övergången? iv) Kan diskonteringskurvor för Eonia OIS och €STR OIS förekomma parallellt? Enligt rapportens rekommendation ska EMMI, som administrerar Eonia, utveckla den nuvarande metoden för Eonia så att den inte längre fastställs av banker i en panel utan i stället – under en begränsad period tills dess att Eonia upphör att gälla – beräknas som en fast spread gentemot €STR. Detta skulle utgöra en stabil plattform för att underlätta en successiv och smidig övergång till €STR.

Som nästa steg är det ytterst viktigt att alla som använder Eonia börjar planera inför övergången. Det finns många åtgärder som kan vidtas även innan €STR lanseras. Några exempel: i) öka den interna medvetenheten om risker med och exponeringar mot produkter som är kopplade till Eonia, ii) inleda förberedelser för att se över sin avtalsstock och utvärdera effekterna av en övergång från Eonia, iii) budgetera för eventuella ändringar av interna system och värderingsmodeller, i synnerhet vad gäller clearingföretag, och iv) kommunicera aktivt med kunder som deltar direkt i relevanta forum, t.ex. branscharbetsgrupper och rundabordsevenemang, samt att svara på offentliga samråd. För att övergången ska bli framgångsrik måste alla parter vara redo. Därför är det viktigt att samtliga användare informeras och att det finns ett brett och aktivt deltagande i diskussioner och samråd.

5.2 Administration av låne- och utlåningstransaktioner

ECB ansvarar för administrationen av EU:s upp- och utlåningstransaktioner enligt systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd (MTFA)^[48] och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)^[49]. Under 2018 hanterade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Utestående lån från detta system uppgick den 31 december 2018 till 1,7 miljarder euro. Under 2018 hanterade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Utestående lån från denna mekanism uppgick den 31 december 2018 till 46,8 miljarder euro.

ECB ansvarar också för hanteringen av vissa betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)^[50] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)^[51]. Under 2018 hanterade ECB olika ränte- och avgiftsbetalningar på lånen inom EFSF. ECB hanterade även ESM-medlemmarnas bidrag samt diverse ränte- och avgiftsbetalningar i samband med lånen inom denna mekanism.

ECB ansvarar slutligen för hanteringen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.^[52] Utestående lån från detta avtal uppgick den 31 december 2018 till 52,9 miljarder euro.

5.3 Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Även under 2018 erbjöd Eurosystemet en rad finansiella tjänster inom ramen för ERMS (Eurosystem Reserve Management Services), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders valutareserver i euro. Ett antal nationella centralbanker i Eurosystemet (”Eurosystemets tjänsteleverantörer”) erbjuder alla dessa tjänster på harmoniserade villkor i enlighet med allmänna marknadsnormer till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, verkar för att systemet fungerar problemfritt och ansvarar för rapporteringen till ECB-rådet.

Antalet kunder som utnyttjade ERMS uppgick i slutet av 2018 till 277, jämfört med 278 i slutet av 2017. När det gäller själva tjänsterna ökade de totala tillgodohavandena (dvs. likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS med omkring 10 procent under samma period.

Under 2018 ändrades den rättsliga ramen för ERMS i syfte att införa flera operativa ändringar, klargöra vissa aspekter samt behandla vissa förslag från den ERMS-kundundersökning som genomfördes 2017. För att undvika ännu en ändringsrättsakt har samtliga ändringar i den rättsliga ramen för ERMS konsoliderats i den nya ECB-riktlinjen om Eurosystemets tillhandahållande av reservförvaltningstjänster i euro till centralbanker och länder utanför euroområdet och till internationella organisationer (riktlinje ECB/2018/14 (omarbetning)).

6 Fler sedlar, färre bedrägerier

ECB och centralbankerna i euroområdet ansvarar för utgivningen av eurosedlar inom euroområdet och för att upprätthålla förtroendet för valutan. Sedan eurosedlarna infördes 2002 har de ökat i både antal och värde, och under senare år har denna ökning skett i snabbare takt än den ekonomiska tillväxten. Antalet bedrägerier har fortsatt att minska och ligger nu på en mycket låg nivå. Detta beror på en kombination av olika faktorer, bland annat förbättrade säkerhetsdetaljer i den nya Europaserien, samarbete med brottsbekämpande myndigheter samt informations- och utbildningsinsatser på europeisk och nationell nivå. Den 28 maj 2019 införs de nya 100- och 200-eurosedlarna med nya, innovativa säkerhetsdetaljer och därmed är Europaserien komplett.

6.1 Stadig ökning av sedlar i cirkulation

Under 2018 ökade eurosedlarna i cirkulation i antal och värde med cirka 5,6 procent respektive 5,2 procent. I slutet av året uppgick antalet eurosedlar i cirkulation till 22,6 miljarder, vilket motsvarade ett värde av totalt 1 231 miljarder euro (se diagram 23 och 24). Högsta årliga tillväxttakt noterades för 100-eurosedeln, som under 2018 hade en tillväxt på 6,9 procent. I slutet av 2018 uppgick det totala värdet av alla 100-eurosedlar i cirkulation till 280 miljarder euro, vilket motsvarar det sammanlagda värdet av alla valörer av eurosedlar som var i cirkulation i maj 2002. Tillväxttakten för 50-eurosedeln var fortsatt dynamisk och uppgick till 6,3 procent.

I värde räknat finns uppskattningsvis omkring en tredjedel av eurosedlarna i cirkulation utanför euroområdet. Sedlarna förekommer i huvudsak i grannländerna och är främst i de högre valörerna. De används som värdebevarare och för avveckling av transaktioner på internationella marknader.

Produktionen av eurosedlar sköts gemensamt av de nationella centralbankerna i euroområdet, som tillsammans tilldelades produktionen av cirka 4 miljarder sedlar 2018.

Antalet euromynt i cirkulation ökade under 2018 med 3,7 procent och uppgick i slutet av året till totalt 130,7 miljarder. Värdet av mynt i cirkulation ökade till 29,0 miljarder euro, vilket var 3,6 procent högre än i slutet av 2017.

Under 2018 gjorde de nationella centralbankerna i euroområdet äkthets- och kvalitetskontroller av cirka 31 miljarder sedlar och tog cirka 5 miljarder sedlar ur cirkulation för makulering. Eurosystemet fortsatte även att hjälpa tillverkare av sedelhanteringsutrustning att säkerställa att deras maskiner uppfyller ECB:s krav på äkthets- och kvalitetskontroller av eurosedlar innan de återcirkuleras. Under 2018 gjorde kreditinstitut och andra professionella kontanthanterare äkthets- och kvalitetskontroller av omkring 37 miljarder eurosedlar med hjälp av sådana maskiner. Information om Eurosystemets enkät om kreditinstitutens kontanttjänster samt detaljhandelsföretagens acceptans av kontantbetalningar, se ruta 6 nedan.

6.2 Andelen förfalskade eurosedlar var fortsatt låg och minskade ytterligare

Under 2018 minskade det totala antalet förfalskade eurosedlar ytterligare och cirka 563 000 förfalskningar togs ur cirkulation. Denna utveckling beror på en kombination av olika faktorer, bland annat förbättrade säkerhetsdetaljer i den nya Europaserien, samarbete med brottsbekämpande myndigheter samt informations- och utbildningsinsatser på europeisk och nationell nivå. I förhållande till mängden äkta eurosedlar i omlopp har andelen förfalskningar minskat ytterligare och ligger på en mycket låg nivå. Diagram 25 visar hur mängden förfalskade sedlar som tagits ur cirkulation har utvecklats över tid. Förfalskarna riktar främst in sig på 20- och 50-eurosedlar och under 2018 utgjorde förfalskningar av dessa valörer mer än 80 procent av alla beslagtagna falska sedlar. Under 2018 fortsatte andelen förfalskade 20-eurosedlar att minska.

Även om det blir allt svårare att låta sig luras av de förfalskade sedlar som tas ur cirkulation, uppmanar ECB fortfarande allmänheten att vara uppmärksam på eventuella förfalskningar, att tillämpa ”känn-titta-luta”-testet och att inte förlita sig på bara en säkerhetsdetalj. Personer som i sitt arbete hanterar kontanter erbjuds fortlöpande utbildning, både i och utanför Europa, och uppdaterat informationsmaterial tas fram som stöd för Eurosystemets arbete mot förfalskningar. För detta ändamål samarbetar ECB även med Europol, Interpol och Europeiska kommissionen.

6.3 100- och 200-eurosedlar med förbättrade säkerhetsdetaljer har presenterats

Den 17 september 2018 presenterades de nya 100- och 200-eurosedlarna med förbättrade säkerhetsdetaljer. Efter 5-, 10-, 20- och 50-eurosedlarna kommer 100- och 200-eurosedlarna som är de båda sista valörerna i Europaserien. De börjar ges ut den 28 maj 2019. Därmed är man framme vid slutpunkten för flera års förberedelser och samarbete inom Eurosystemet.

ECB-rådet har beslutat att utesluta 500-eurosedeln från Europaserien. Detta gjordes på grund av oron för att denna valör skulle kunna underlätta olaglig verksamhet. Med tanke på eurons internationella roll och det omfattande förtroendet för eurosedlarna kommer dock 500-eurosedeln att ha fortsatt status som lagligt betalningsmedel och kan därför fortsätta att användas som betalningsmedel och värdebevarare. Eurosedlarna kommer alltid att behålla sitt värde eftersom de kan växlas in vid de nationella centralbankerna i euroområdet under obegränsad tid.

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet har genomfört en informationskampanj för att förbereda allmänheten och personer som yrkesmässigt hanterar kontanter inför introduktionen av de nya 100- och 200-eurosedlarna. De nya sedlarna med högre valörer är liksom övriga valörer enkla att kontrollera med hjälp av ”känn-titta-luta”-metoden, men har dessutom nya, innovativa säkerhetsdetaljer. Räknat i värde är 100-eurosedeln den näst mest använda valören (efter 50-eurosedeln) och räknat i antal sedlar i cirkulation kommer den på tredje plats (efter 50- och 20-eurosedeln och före 5- och 10-eurosedeln). Eurosystemet erbjuder olika former av stöd för tillverkarna och ägarna av utrustning för sedelhantering och äkthetskontroll att vidta de förberedelser som krävs inför de nya sedlarna. Detta inbegriper bland annat att underlätta tester i utrustning, ge möjlighet att låna ej utgivna sedlar i Europaserien från de nationella centralbankerna samt att publicera en lista över sedelhanteringsmaskiner som kan hantera sedlarna i den nya Europaserien.

7 Statistik

ECB – med stöd av de nationella centralbankerna och, vad gäller SSM-relaterade uppgifter, de nationella behöriga myndigheterna – tar fram, samlar in, sammanställer och publicerar statistik inom en rad olika områden. Statistiken behövs som underlag för euroområdets penningpolitik, för ECB:s tillsynsuppdrag, för den finansiella stabiliteten, för flera av Europeiska centralbankssystemets (ECBS) övriga uppgifter samt för Europeiska systemrisknämndens uppgifter. Statistiken används även av offentliga myndigheter, finansmarknadens aktörer, massmedia och allmänheten i stort, och bidrar på så vis till att ECB kan uppnå målet om transparens. ECBS fortsatte att fördjupa sitt samarbete med Europeiska statistiksystemet, särskilt inom reflektioner och överväganden för att mäta globalisering och de multinationella företagens verksamhet. Även under 2018 levererade ECBS den regelbundna statistiken för euroområdet snabbt och effektivt. Stora ansträngningar gjordes dessutom för att tillgodose nya krav på mer detaljerad kvalitetsstatistik på lands-, sektors- och instrumentnivå.

7.1 Ny och förbättrad statistik för euroområdet

Strategin som ECBS och dess statistikkommitté tillämpar i samband med datainsamlingen från bankerna är att i möjligaste mån standardisera och integrera ECBS befintliga ramverk för statistik mellan olika områden och länder. Denna strategi ska bygga på klara och harmoniserade koncept, definitioner och krav samt på insatser för att främja datastandardisering, vilket ska bidra till att automatisera databehandlingen och höja datakvaliteten. En annan viktig komponent i denna strategi är övergången till insamling av mer detaljerade data, så att nya databehov kan tillgodoses snabbare och mer flexibelt och det inte behövs så många ad hoc-förfrågningar. De huvudsakliga målen med denna strategi är att effektivisera rapporteringen samt att minska bankernas arbetsbörda.

En komponent i strategin – ECBS integrerade rapporteringsram (IReF) – syftar till att integrera bankernas statistikkrav i ett enda insamlingslager som ska täcka in ECBS samtliga behov av data. IReF skulle även omfatta nödvändiga omvandlingsregler för att ta fram nödvändiga monetära och finansiella aggregat som tillgodoser specifika behov, med utgångspunkt från det integrerade insamlingslagret. En annan komponent – bankernas katalog för integrerad rapportering (BIRD) – är ett inputlager som ska hjälpa uppgiftslämnarna att effektivt organisera den information de har lagrad i sitt interna system. Det ska kompletteras med de omvandlingsregler bankerna använder för att uppfylla sina rapporteringskrav. När IReF har tagits i drift kommer bankerna att kunna återanvända samma uppsättning omvandlingsregler i samtliga euroländer. ECBS samverkan med banksektorn beskrivs i ruta 7.

I linje med denna strategi levererade ECB:s generaldirektorat för statistik under 2018 betydande detaljerade dataset som möjliggör en flexibel och djupgående analys utifrån flera kriterier. Ett framstående exempel här är insamlingen av detaljerad kredit- och kreditriskdata enligt ramverket för AnaCredit som inleddes under 2018. AnaCredit är ett initiativ för att samla in detaljerade, aktuella och harmoniserade uppgifter om enskilda lån som kreditinstitut beviljat till företag och andra juridiska personer. Dessa uppgifter görs sedan tillgängliga för användare enligt lämpliga sekretessregler. Datamodellen har stöd för snabb beräkning av åtskilliga kombinationer av detaljerade data. Det innebär att användare inom olika delar av centralbanksverksamhet och banktillsyn får ökad flexibilitet i analysarbetet och möjliggör jämförelser med aggregerad statistik i samband med kvalitetssäkring av data. När samtliga nationella centralbanker i euroområdet har börjat med sin fullständiga rapportering till AnaCredit förväntas det samla in data om cirka 50 miljoner instrument varje månad.

Gruppen för statistik om värdepappersinnehav (SHSG) gjorde också stora framsteg. Datasetet för statistik om värdepappersinnehav är mycket detaljerat: dataindelningen kan göras ända ner till enskilda medlemmar på en begränsad lista över bankkoncerner (investerare) och värdepapper (innehav). Detta möjliggör bland annat en korrekt och flexibel identifiering av risker och spridningseffekter på de finansiella marknaderna. Datainsamlingen om enskilda bankkoncerners innehav av enskilda värdepapper utökades till att omfatta fler bankkoncerner och fler attribut. Från och med det tredje kvartalet 2018 omfattar den utökade rapporteringen nu alla bankkoncerner som står under ECB:s direkta tillsyn. De nya attributen rapporteras dessutom i linje med AnaCredit-begreppen så att data om lån och värdepapper kan kombineras och analyseras tillsammans på ett harmoniserat sätt. De detaljerade dataseten i såväl AnaCredit som SHS bygger på ett system av register med fullständig, korrekt och uppdaterad information om institutionella enheter (RIAD – Register of Institutions and Affiliates Data) och finansiella instrument (CSDB – Centralised Securities Database). Båda dessa register utökades betydligt under 2018.

Under det senaste året utökades även kapaciteten för ECBS RIAD som planerat. Det här är ett gemensamt dataset med referensdata om juridiska och andra statistiska institutionella enheter och genom utvidgningen kan det ytterligare stödja affärsprocesser inom Eurosystemet samt de uppgifter som fullgörs av ECBS och SSM. I juni 2018 offentliggjorde ECB även RIAD-riktlinjen (riktlinje ECB/2018/16), som leder till bättre samordning av de nationella centralbankernas arbetsuppgifter när de rapporterar referensdata till RIAD. Under 2018 tog ECB initiativ till en ändring av förordningen om penningmarknadsstatistik (förordning ECB/2014/48). Den ändrade förordningen ska säkerställa att transaktioner med samtliga finansiella motparter täcks in, stärka användningen av LEI-koden (identifieringskod för juridiska personer) samt skärpa uppgiftslämnarnas skyldigheter att följa de höga krav som har uppställts för att skydda informationen. Efter två offentliga samråd tillkännagav ECB den 28 juni 2018 beräkningsmetoden för den korta dagslåneräntan i euro (€STR) (se avsnitt 5.1). €STR kommer att börja offentliggöras i oktober 2019. Under mellantiden har ECB börjat publicera siffror (s.k. Pre-€STR) som marknadsaktörerna kan använda för att få en förhandsbild av den nya räntans lämplighet innan den blir tillgänglig samt för att anpassa sina rutiner och förfaranden så att det blir en smidig övergång. Pre-€STR omfattar dagliga historiska tidsseriedata från och med den 15 mars 2017.

ECB:s makrostatistik utvecklas fortlöpande för att vara fortsatt ändamålsenlig och kunna tillgodose användarnas behov allteftersom förutsättningarna ändras. En ny ECB-förordning om statistikkrav för pensionsinstitut (förordning ECB/2018/2) offentliggjordes den 17 februari 2018. Syftet med denna förordning är att skapa ökad transparens och bättre jämförbarhet mellan olika data inom denna snabbt växande finansindustrisektor. Med denna förordning åtgärdas bristerna i den befintliga oharmoniserade och ofullständiga kvartalsstatistik om pensionsinstitut som har publicerats sedan juni 2011, framför allt den begränsade spridningen av transaktionsdata på grund av bristfällig datakvalitet.

Under 2018 ändrades ECB:s riktlinje om monetär och finansiell statistik (riktlinje ECB/2018/17). Enligt riktlinjen ska nu ytterligare uppgifter överföras till ECB, förutsatt att de finns tillgängliga hos de nationella centralbankerna. Det gäller bland annat månadsdata om justeringar av MFI-lån för att beakta verksamhet i samband med försäljning av lån och värdepapperisering, s.k. notional cash pooling, MFI-positioner gentemot den gemensamma resolutionsnämnden, uppdelning av MFI:s kapital och reserver i underkategorier samt data som identifierar företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper i statistiken över investeringsfonder.

Även ECB:s riktlinje om extern statistik ändrades (riktlinje ECB/2018/19) för att tillgodose nya analysbehov vad gäller penningpolitik och finansiell stabilitet. Riktlinjen ska bland annat bidra till att den kvartalsvisa statistiken över betalningsbalansen och utlandsställningen samt nationalräkenskaperna (inbegripet per sektor) integreras ytterligare. De största förändringarna blir att den sektoriella och geografiska detaljnivån ökar. Dessa data kommer att rapporteras från och med mars 2021.

För makrostatistiken kan de nyligen utvecklade detaljerade databaserna medföra en rad olika fördelar. Sammanlänkning av makrodata och detaljerade data kan resultera i högre statistikkvalitet, ny statistisk output samt förbättrad analytisk flexibilitet. Inom detta område fortsatte ECB med sitt projekt där mikrodata (enkäten om hushållens ekonomi och konsumtion) och makrodata (sektorräkenskaper) om hushållens tillgångar och skulder länkas samman. Syftet med detta är att få fram makroekonomiska uppgifter om förmögenhets- och skuldfördelningen inom hushållssektorn som kan utgöra ny och värdefull information för ekonomisk analys.

Med en samlad analys av mikrodata i närtid som integreras mellan olika marknadssegment blir det möjligt att analysera mer komplexa, oförutsedda och snabbt föränderliga marknadsbeteenden i närtid. För att främja sådana framsteg har ECB ökat sitt engagemang och ledarskap inom det globala datastandardiseringsarbetet. Det gäller t.ex. det globala systemet med identifieringskod för juridiska personer, som nu är operativt men behöver utvecklas för att bli heltäckande, samt arbetet med att utveckla ISO-standarder. De pågående insatserna för att standardisera marknadernas data kommer slutligen att leda till högre kvalitet på det datamaterial som samlas in och lägre driftskostnader och risker för alla parter.

7.2 Förbättrad transparens och kommunikation

Under 2018 fortsatte ECB sina ansträngningar för att bli mer transparent och göra sin statistik mer tillgänglig, användarvänlig och interaktiv för såväl externa professionella användare som den breda allmänheten. I linje med ECB-initiativet ”Mobile first”, med fokus på den mobila användaren, har alla pressmeddelanden om statistik fått ett bättre webbformat, så att statistiken blir mer lättillgänglig och lättare kan delas på sociala medier. ECB-statistiken finns tillgänglig via ECB:s förbättrade flaggskeppsprodukt inom statistikområdet, Statistical Data Warehouse, men parallellt med detta har nya statistiska beskrivningar och visualiseringar av euroområdet och jämförbar nationell statistik offentliggjorts på webbplatsen ”Vår statistik”. Professionella användare, t.ex. journalister, kan återanvända dessa visualiseringar i sina nyhetsflöden eller på sina webbplatser och då själva välja vilket EU-språk de vill använda.

Bankstatistik för tillsynsändamål har också utvecklats för att tillgodose förändringar i fråga om marknad och lagstiftning samt för att hantera förfrågningar och synpunkter från användare. ECB samlar in och publicerar kvartalsvis bankstatistik för tillsynsändamål om institut som står under ECB:s direkta tillsyn. Dessa data innehåller information om balansräkningens sammansättning, lönsamhet, kapitaltäckning, skuldsättning, finansiering och likviditet. Från och med det tredje kvartalet 2018 utökades täckningen till att omfatta exponeringar mot offentlig sektor, uppdelningar av tillgångar utifrån verkligt värde-hierarki samt kreditriskparametrar enligt internmetoden. Utöver de tre solvens- och bruttosoliditetsindikatorerna för 118 betydande institut publicerade ECB under 2018 dessutom för första gången separata pelare 3-uppgifter om riskvägda tillgångar efter risktyp samt efter beräkningsmetod för globalt systemviktiga banker som står under ECB:s tillsyn (G‑SII) samt andra systemviktiga institut (O‑SII) (75 institut). I och med denna nya transparens kan intressenterna göra ändamålsenliga jämförelser av tillsynsmåtten. Under 2018 förbättrade ECB kommunikationen med banksektorn om datakvalitetsprocessen för tillsynsdata. Representanter för banksektorn bjöds in för att diskutera utvecklingen av ytterligare kvalitetskontroller för SSM-data. För att uppnå större transparens publicerades en första lista över dessa kontroller på ECB:s och de nationella behöriga myndigheternas webbplatser.

ECB var också en av organisatörerna bakom ”konferensen för Europas statistikintressenter 2018” i Bamberg, Tyskland. Under den här konferensen, som anordnas två gånger om året, fick Europas statistikintressenter som forskare, akademiker, statistikproducenter och samhällsgrupper möjlighet att nätverka och diskutera olika statistikmetoder. ECB uppmärksammade även de första 20 åren med ECBS-statistik genom en konferens på temat ”ECB:s nionde statistikkonferens – 20 år med ECBS-statistik: Vad händer härnäst?” (se ruta 8).

8 ECB:s forskningsprioriteringar

ECB:s forskningsprioriteringar revideras och justeras regelbundet i syfte att tillhandahålla en sund analysbas som kan hantera de utmaningar som ECB:s beslutsfattare står inför. Samarbetet inom ECBS främjas av den pågående verksamheten inom tre forskningskluster och två forskningsnätverk. I en miljö med negativa styrräntor inriktades även 2018 års forskningsprioriteringar på transmissionen av extraordinära penningpolitiska åtgärder samt samverkan mellan penningpolitik, finansiell stabilitet och ekonomins reala sektorer. Genom studier bedömdes de extraordinära åtgärdernas effekter för att motverka de ekonomiska konsekvenserna av negativa finansiella störningar genom att minska marknadsosäkerheten och förbättra små och medelstora företags tillgång till bankutlåning. Med ramverket för makrotillsyn på plats bildades en ny forskningsarbetsgrupp för att studera samspelet mellan penningpolitik och makrotillsyn och hur de samordnas på bästa sätt. Andra prioriteringar var de finansiella faktorernas roll för företagens och hushållens beteende i euroområdet, pris- och lönebildningens utveckling samt utformningen av institutionella och politiska åtgärder i syfte att stärka EMU. De finansiella friktionernas roll för spridning av penningpolitik och ekonomiska chocker var framträdande teman i en ny version av ECB:s modell för hela euroområdet (Area-Wide Model) samt den fortsatta utvecklingen av flerlandsmodeller för prognosarbete och penningpolitisk analys.^[53]

8.1 Verksamhet inom ECBS forskningskluster och Prisma-projektet

För att ytterligare stärka samarbetet mellan ECBS-forskarna beslutade cheferna för ECBS forskningsavdelningar 2016 att starta tre forskningskluster. Syftet med dessa kluster är att samordna insatserna inom högprioriterade forskningsområden genom återkommande seminarier och gemensamma forskningsprojekt (se figur 2).

Under 2018 anordnade forskningsklustren ett antal seminarier där forskningsteamen behandlade t.ex. penningpolitikens optimala utformning under osäkerhet, den finansiella marknadens brister samt internationella spridningseffekter. Vad gäller finansiell stabilitet anordnades ett seminarium där man diskuterade konsekvenserna av bankernas kapitaltäcknings- och likviditetskrav på bankernas beteende och penningmarknaderna. Ett annat forskningsområde var mikroekonomiska faktorer för produktivitetstillväxt, särskilt betydelsen av finansiella friktioner, felaktig kreditallokering samt produktionens organisation. De preliminära resultaten visade att det är viktigt att beakta småföretagens roll för att förstå mönstren i den aggregerade produktivitetstillväxten.

Vad gäller Eurosystemets/ECBS forskningsnätverk fortsatte Household Finance and Consumption Network (HFCN) att arbeta med den tredje omgången av enkäten om hushållens finansiering och konsumtion. Resultaten från denna enkät beräknas bli offentliga under 2019. Inom sin forskning har HFCN bland annat studerat konsekvenserna av hushållens heterogenitet för penningpolitikens genomslag. Forskare från HFCN har t.ex. kvantifierat hur penningpolitiken påverkar de enskilda hushållens konsumtion beroende på deras anställningsstatus och portföljstruktur. Slutsatsen att penningpolitiken påverkar sysselsättningen i de nedre delarna av inkomstfördelningen implicerar att den expansiva penningpolitiken i euroområdet har lett till minskade skillnader i fråga om inkomster och konsumtion. Nätverket har även fortsatt sin forskning om t.ex. effekterna av osäkerhet på hushållens beslut, hushållens finansiella sårbarhet samt mätningen av den övre delen av förmögenhetsfördelning. Undersökningen har också använts mycket av externa forskare.

Under 2018 upprättades PRISMA (price-setting micro data analysis), ett ECBS-forskningsnätverk med mandat från ECB-rådet. Detta nätverk kommer att studera prisbildningen inom enskilda företag och detaljhandeln med hjälp av mikrodataset för priser. Forskningen kommer att behandla relationen mellan prissättning och den aggregerade inflationsutvecklingen. Nätverket kommer framför allt att studera om prisbildningsbeteendet har förändrats under perioden med låg inflation samt om det påverkas av den penningpolitiska inriktningen, konjunkturläget samt den typ av aggregerade störningar som påverkar ekonomin.

Med ramverket för makrotillsyn på plats bildades en ny forskningsarbetsgrupp för att studera samspelet mellan penningpolitik och makrotillsyn. Ett fokusområde för arbetsgruppen är de olika spridningseffekterna mellan penningpolitik och makrotillsyn, däribland penningpolitikens effekter på den finansiella stabiliteten samt makrotillsynsåtgärdernas inverkan på den reala ekonomin. Givet dessa spridningseffekter är ett andra fokusområde hur penningpolitiken och makrotillsynen ska samordnas på bästa sätt.

8.2 Konferenser och publikationer

För att fortsätta föra en omfattande dialog med ekonomer från den akademiska världen och andra policyinstitutioner anordnade ECB under 2018 flera övergripande forskningsevenemang, däribland ECB:s forum för centralbanksverksamhet i Sintra och ECB:s andra årliga forskningskonferens (ARC). Vid konferensen i Sintra behandlades den låga inflationsutveckling som präglat återhämtningen efter krisen i många utvecklade ekonomier, dess uppkomst och konsekvenser, inbegripet pris- och lönebildning och inflationsförväntningarnas roll. Under ARC 2018 behandlades innovativ forskning om t.ex. tillgångsmarknadernas roll för penningpolitisk signalering, bolånemarknaden, konkurrenskraftens utveckling på de finansiella marknaderna och varumarknaderna samt globaliseringen. Andra viktiga konferenser gällde strukturreformer inom euroområdet, global handel, arbetsmarknader och digitalisering, samt penningpolitik och makrotillsyn.^[54]

En stor del av ECB:s forskningsresultat publicerades även i vetenskapliga tidskrifter och arbetsrapporter. Under 2018 publicerades 98 rapporter av ECB-medarbetare i ECB:s Working Paper Series. Utöver detta publicerades ett antal mer policyinriktade analytiska studier i ECB:s Occasional Paper Series, Statistics Paper Series och Discussion Paper Series. Med denna samlade högkvalitativa forskning som underlag kunde ECB:s forskningsresultat i högre grad spridas till en bredare allmänhet, t.ex. via ECB Research Bulletin, där tolv artiklar publicerades under 2018.^[55]

9 Verksamhet och skyldigheter på lagstiftningsområdet

I detta kapitel behandlas EU-domstolens behörighet i fråga om ECB. Här redogörs även för ECB:s yttranden samt fall av bristande efterlevnad av kravet att ECB ska höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. I kapitlet redovisas också arbetet med att kontrollera efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling.

9.1 EU-domstolens behörighet i fråga om ECB

I mars 2018 ogillade Europeiska unionens tribunal (nedan kallad tribunalen) den skadeståndstalan som en privaträttslig pensionärsförening (Estamede) hade väckt mot ECB i mål T-124/17. Estamedes medlemmar är förmånstagare till den grekiska pensionskassan för ingenjörer och företagare som utför offentliga byggentreprenader. I talan yrkades på skadestånd för den skada som pensionskassan och dess förmånstagare, men inte föreningen i sig, hade lidit på grund av värderingsavdraget som påverkade vissa grekiska statsobligationer i samband med en partiell omstrukturering av Greklands statsskuld 2012 . I ansökan hävdades att ECB i ett flertal fall hade åsidosatt EU-lagstiftning och EU-principer, bland annat de grundläggande rättigheterna som skyddas genom EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, t.ex. rätten till egendom. I sitt beslut avvisade tribunalen talan utan att undersöka själva sakfrågan i målet, och uteslöt därmed att ECB skulle ha något ansvar för den hävdade skadan. Tribunalen ansåg att sökanden inte var behörig att väcka talan vid tribunalen och att ansökan inte uppfyllde de formella kraven för att få tas upp till sakprövning.

I juli 2018 ogillade Europeiska unionens tribunal även den skadeståndstalan som hade väckts mot ECB av bl.a. vissa insättare, aktieägare och obligationsinnehavare i de cypriotiska banker som var föremål för 2013 års resolutionsåtgärder (mål T-680/13 och T-786/14). Dessa domar följer besluten från Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) 2016 i två appellationsmål (Mallis^[56] och Ledra^[57]) gällande liknande frågor. De sökande hävdade att de relevanta resolutionsåtgärderna hade påbjudits av ECB och övriga svarande till följd av bland annat deras deltagande i Eurogruppens möten, deras roll vid förhandlingar och antagande av det cypriotiska samförståndsavtalet samt ECB-rådets olika beslut om akut likviditetsstöd. Tribunalen fann att ECB och övriga svarande inte hade åsidosatt rätten till egendom, skyddet för berättigade förväntningar eller principen om likabehandling. De båda domarna har överklagats till EU-domstolen.

I december 2018 EU-domstolen slog fast att det vid prövningen av de frågor som hänskjutits för förhandsavgörande av federala förvaltningsdomstolen i Tyskland (Bundesverwaltungsgericht) i mål C-493/17 (Weiss) inte hade framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av ECB:s program för köp av den offentliga sektorns tillgångar på andrahandsmarknaderna (nedan kallat PSPP). För det första omfattas PSPP av den monetära politiken och följer proportionalitetsprincipen. PSPP:s särskilda syfte kan hänföras till huvudmålet för unionens monetära politik, som kvantitativt sett kan specificeras till att inflationstakten ska hållas till strax under 2 procent, och förefaller inte vara behäftat med en uppenbart oriktig bedömning och därmed gå utöver den ram som fastställs i fördragen. ECB har därutöver gjort en avvägning mellan de olika ifrågavarande intressena på så sätt att det faktiskt undviks att det under genomförandet av PSPP uppkommer uppenbart oproportionerliga olägenheter i förhållande till dess mål. Vad gäller de risker som betydande förvärv av tillgångar inom ramen för PSPP kan exponera nationella centralbanker för ansåg ECBS det lämpligt att inte införa en allmän regel för fördelning av förluster. För det andra är PSPP förenligt med förbudet mot monetär finansiering. Den omständigheten att PSPP gör det möjligt att på makroekonomisk nivå förutse förvärv av en stor volym av obligationer på andrahandsmarknaderna kan inte leda till att en viss privat aktör får sådan visshet att denne i praktiken får möjlighet att agera mellanhand till Eurosystemet för direkt förvärv av obligationer från myndigheter och offentligrättsliga organ i medlemsstaterna. Denna makroekonomiska förutsebarhet minskar inte heller medlemsstaternas incitament att bedriva en sund finanspolitik, givet programmets tillfälliga och ovissa karaktär samt en rad garantier som är avsedda att begränsa effekterna av PSPP på dessa incitament. EU-domstolen slog även fast att förbudet mot monetär finansiering inte utesluter innehav av obligationer till löptidens slut eller förvärv av obligationer med negativ avkastning fram till förfallodagen. På grundval av detta förhandsavgörande kommer Bundesverwaltungsgericht att avgöra de mål om grundlagsenlighet som indirekt medför att PSPP ifrågasätts.

9.2 ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Samtliga ECB:s yttranden offentliggörs på ECB:s webbplats. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning offentliggörs även i Europeiska unionens officiella tidning.

Under 2018 antog ECB 16 yttranden om förslag till EU-rättsakter och 42 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.

På EU-nivå antog ECB yttranden om förslag till lagstiftning rörande makro- och mikrotillsyn, bl.a. reformen av Europeiska systemrisknämnden^[58], Europeiska bankmyndigheten^[59] och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten^[60], kapitalbehandlingen av nödlidande exponeringar och säkerställda obligationer^[61], tillsynen av värdepappersföretag^[62] och stärkandet av Europeiska bankmyndighetens roll i syfte att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller terroristfinansiering^[63]. ECB antog yttranden om andra förslag till EU-lagstiftning som påverkar de finansiella marknaderna, bl.a. reformen av marknaden för säkerställda obligationer^[64], regelverket för kreditförvaltare, kreditförvärvare och återvinning av säkerhet^[65], avgifter på gränsöverskridande betalningar samt valutaväxlingsavgifter^[66] och tillämplig lag för rättsverkan gentemot tredje man av överlåtelse för fordringar^[67]. ECB antog även yttranden om ramverket för EMU, bl.a. bestämmelser om att stärka det finanspolitiska ansvarstagandet och den medelfristiga budgetpolitiska inriktningen i medlemsstaterna^[68] och förslag till inrättande av en europeisk investeringsstabiliseringsfunktion^[69] och en europeisk valutafond^[70]. Andra ECB-yttranden gällde europeisk företagsstatistik^[71] och EU-programmet Perikles IV för utbildning mot penningförfalskning^[72].

ECB antog yttranden om nationella lagförslag som gäller de nationella centralbankerna, bl.a. om Central Bank of Cyprus ledning och finansiella oberoende^[73], det institutionella oberoendet för Българска народна банка (Bulgariens centralbank)^[74], statlig revision av Hrvatska nardodna banka^[75], ansvarsordningen avseende styrelsemedlemmar och anställda hos Banca Naţională a României^[76], Magyar Nemzeti Banks kassakrav^[77] och överföring till de nationella centralbankerna av en rad olika arbetsuppgifter, t.ex. tillsyn av efterlevnaden av förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner^[78], säkerhet och skydd av kritisk infrastruktur^[79], säkerhet för nätverk och informationssystem inom den finansiella sektorn^[80], värdepapperiseringsverksamhet^[81], utgivning av säkerställda obligationer^[82], förfaranden för att konvertera lån i schweizerfranc till lån i euro^[83], kreditinstituts verksamhet gällande marknader för finansiella instrument^[84], kreditinstituts faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare^[85], befogenhet att genomföra utredningar och vidta verkställighetsåtgärder i samband med att felaktig eller vilseledande information har tillhandahållits av kredit- och finansinstitut^[86], arbetsuppgifter som rör reglering av vissa sparkonton^[87], samarbete med behöriga myndigheter kring överföring av medel från vissa skatteparadis^[88], underhåll av det centrala registret över bankkonton och finansiella transaktioner^[89] samt en nationell databas över försäkringsfall^[90]. Ett återkommande tema i flera av dessa yttranden var att de nya arbetsuppgifter som tilldelats de nationella centralbankerna bedömdes gentemot förbudet mot monetär finansiering enligt artikel 123 i fördraget, med beaktande av centralbanksfinansieringen av statens arbetsuppgifter.

ECB antog även yttranden om nationella lagförslag som gäller makro- och mikrotillsyn av kredit- och finansinstitut, bl.a. inrättandet av ett nära samarbete mellan ECB och Българска народна банка (Bulgariens centralbank)^[91], reformen av italienska popolari-banker och kooperativa banker^[92], makrotillsynsverktyg i Spanien^[93], makrotillsynsmandatet för centralbanken samt styrningen av kreditinstitut i Bulgarien^[94], makrotillsynsverktyg för att komma tillrätta med obalanser inom sektorn för bostadsfastigheter och ömsesidigt genomförande av makrotillsynsverktyg i Luxemburg^[95], införandet av en interbankfinansieringskvot i Ungern^[96], amorteringskrav i Sverige^[97], fasta ersättningar till direktörer för systemviktiga kreditinstitut i Nederländerna^[98], överföring av tillsynsdata för statistiska ändamål i Tyskland^[99], omorganisation av Polens tillsynsmyndighet för finansiella tjänster och finansiering^[100] och ledning av Malta Financial Services Authority^[101].

ECB antog yttranden om andra nationella lagförslag som påverkar kredit- och finansinstitut, bl.a. ramverket för skuldlättnad avseende bostadslån och regleringen av affärsverksamheter som äger kreditavtal i Irland^[102], regelverket för täckta obligationer i Tjeckien och Slovakien^[103], ramverket för värdepapperiseringar i Cypern^[104], konvertering av lån i schweizerfranc till lån i euro i Slovenien^[105], formeln som styr avkastningen från vissa reglerade sparkonton i Frankrike^[106] och skyldigheter att vidta förberedelser inom finanssektorn vid en beredskaps-/nödsituation^[107].

Frågor som rör cybersäkerhet blir allt viktigare. Mot denna bakgrund antog ECB yttranden till ett antal medlemsstater om konsekvenserna av nationell lagstiftning som rör information och cybersäkerhet för kritisk marknadsinfrastruktur respektive tillsyn över kreditinstitut^[108]. Ett annat ECB-yttrande gällde nya avrundningsregler för eurodenominerade betalningar i Belgien^[109].

Ett fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om förslag till unionslagstiftning konstaterades. ECB hördes inte om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för rättsverkan gentemot tredje man av överlåtelser av fordringar. I detta ärende antog ECB ett yttrande på eget initiativ som påtalade brister i det föreslagna lagvalet vad gäller rättsverkan mot tredje man vid överlåtelse av fordringar^[110]. Detta fall av underlåtenhet bedömdes som en ”uppenbar och väsentlig” bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB. De båda fallen av bristande efterlevnad från 2017 och det fall av bristande efterlevnad som konstaterats 2018 ansågs utgöra en ”uppenbar och upprepad” bristande efterlevnad.

Under 2018 konstaterades en horisontell fråga vad gäller den nationella lagstiftning som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen. Vissa medlemsstater har eget handlingsutrymme vid införlivandet av detta direktiv, och ECB bedömer nu i vilken omfattning de områden där ECB har rådgivande behörighet har påverkats väsentligt vad gäller nationella centralbanker, betal- och avvecklingssystem och/eller ECB:s uppgifter i fråga om tillsyn över kreditinstitut. Hittills har ECB utfärdat en skrivelse till en nationell myndighet om underlåtenhet att höra ECB vad gäller detta (Cypern). Vidare hördes inte ECB av de rumänska myndigheterna om en provisorisk regeringsförordning som syftade till att införa en skatt på banktillgångar.

9.3 Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

Enligt artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB övervaka att de nationella centralbankerna i EU samt ECB självt inte bryter mot förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget eller i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser utgivna av dessa institutioner direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden, såvida den inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar även de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den offentliga sektorn inte vara ett sätt att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.

Övervakningen under 2018 visade att bestämmelserna i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets relaterade förordningar överlag respekterades.

Övervakningen visade att de flesta nationella centralbanker inom EU under 2018 hade en ersättningspolicy för inlåning från den offentliga sektorn som till fullo uppfyllde ersättningstaket. Ett par nationella centralbanker behövde dock säkerställa att deras ersättning för inlåning från den offentliga sektorn inte överskrider taket.

I ECB:s årsrapport 2016 konstaterades att Magyar Nemzeti Bank (MNB) hade brutit mot förbudet mot monetär finansiering när den bildade och finansierade kapitalförvaltningsbolaget MARK Zrt., och att detta måste åtgärdas. Sedan Magyar Nemzeti Bank slutfört nödvändiga korrigerande åtgärder har ärendet avslutats.

För att följa upp de farhågor som behandlades i ECB:s årsrapporter 2014 och framåt har ECB fortsatt att övervaka ett flertal program som lanserats av Magyar Nemzeti Bank 2014 och 2015. Under 2018 har Magyar Nemzeti Bank fortsatt vidta åtgärder för att minska ECB:s farhågor samt avslutat ett program för köp av ungersk konst och kulturell egendom. Med tanke på programmens mängd, omfattning och storlek kommer ECB dock att fortsätta att noggrant övervaka transaktionerna för att säkerställa att de inte leder till en konflikt med förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling. ECB kommer också att fortsätta att noggrant övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen, eftersom centralbankens förvärv av ett majoritetsinnehav i börsen i november 2015 fortfarande kan anses utgöra en risk för monetär finansiering.

Den irländska centralbanken har under 2018 minskat sitt innehav av IBRC-relaterade tillgångar genom försäljning av långfristiga växlar med rörlig ränta. Detta är ett steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs. En ännu ambitiösare försäljningsplan skulle dock ytterligare dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.

10 Viktiga frågor på den europeiska och internationella dagordningen

Under 2018 fortsatte ECB att föra en nära dialog med olika europeiska forum och institutioner, däribland Europeiska rådet, Ekofinrådet, Eurogruppen, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. De ekonomiska utsikterna, fördjupandet av EMU samt frågor gällande EU:s ramverk för finanspolitisk och ekonomisk styrning var några av de punkter som diskuterades vid de möten inom Europeiska rådet, Eurogruppen och Ekofinrådet där ECB:s ordförande och andra ledamöter i ECB:s direktion deltog.

10.1 Fördjupandet av EMU

Under 2018 deltog ECB i diskussionerna om arbetet för att stärka EMU genom att bistå med teknisk rådgivning inom sitt kompetens- och expertisområde. EU-organens diskussioner inriktades på tre huvudfrågor: fullbordandet av bankunionen, reformen av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och utformningen av ett makroekonomiskt stabiliseringsinstrument för euroområdet. Viktiga tillskott till debatten utgjorde bland annat ett diskussionsunderlag som publicerades av Europeiska kommissionen i maj 2017 med tillhörande förslag samt den fransk-tyska överenskommelsen som nåddes i Meseberg i juni 2018.

För det första: vad gäller bankunionen^[111] slutfördes ett lagstiftningspaket med direktiv och förordningar som föreskriver en bruttosoliditetsgrad som ska förhindra att bankerna ökar sin skuldsättningsgrad i alltför stor utsträckning, en förstärkning av riskkänsliga kapitalkrav för banker som handlar med värdepapper och derivat samt ökad förlustabsorberande rekapitaliseringskapacitet i globalt systemviktiga banker. Vidare nåddes en överenskommelse om nya krav vad gäller minsta förlusttäckning för nya nödlidande exponeringar i bankernas balansräkningar. Vid eurotoppmötena i juni och december beslutades att ESM ska göras till en säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden (SRF) för banker i resolution. Vad gäller frågan om ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) anser de europeiska ledarna att det krävs ytterligare tekniskt arbete. En högnivåarbetsgrupp har bildats och kommer att återrapportera i juni 2019. Med utgångspunkt från samtliga delar i 2016 års färdplan i lämplig ordning påbörjades arbetet med en färdplan för att inleda de politiska förhandlingarna om EDIS. Med stöd från den europeiska banktillsynen fortsatte samtidigt bankerna i euroområdet att stärka sina balansräkningar, sänka sin skuldsättning och ytterligare minska stocken av nödlidande lån. Slutligen fortsatte utvecklingen av den europeiska kapitalmarknadsunionen (KMU) i linje med 2015 års handlingsplan för en kapitalmarknadsunion.

För det andra: mot bakgrund av diskussionerna om en reform av ESM antog ECB ett yttrande där ECB uttalade sitt stöd för att införliva ESM i EU:s rättsliga ram, förbättra dess förebyggande finansiella stödinstrument och samtidigt säkerställa lämplig konditionalitet samt se över styrningen i syfte att säkerställa ett snabbt och trovärdigt beslutsfattande baserat på högkvalitativ oberoende expertrådgivning.

För det tredje: det tekniska arbetet fortsatte för att fastställa utformning och tidsram för ett finanspolitiskt stabiliseringsinstrument samt andra potentiella budgetinstrument för euroområdet. I linje med de fem ordförandenas rapport från 2015 välkomnade ECB detta arbete och underströk att alla sådana finanspolitiska instrument bör stödja en aggregerad efterfrågan, särskilt vid recessioner som omfattar hela euroområdet, och samtidigt undvika att undergräva incitamenten för en sund nationell ekonomi- och finanspolitik. ECB antog även ett yttrande om Europeiska kommissionens förslag till en europeisk investeringsstabiliseringsfunktion (EISF). Vid eurotoppmötet i december fick Eurogruppen i uppdrag att arbeta med ett budgetinstrument för konvergens och konkurrenskraft i euroområdet och ERM II-medlemsstaterna på frivillig basis i samband med den fleråriga budgetramen. Andra överläggningar i EU-organ gällde ett förslag från kommissionen till förordning om värdepapper baserade på statsobligationer (SBBS).

Vad gäller strukturekonomiska frågor lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till reformstödsprogram för att stödja genomförandet av strukturreformer inom nästa fleråriga budgetram (2021–2027). EU godkände även att finansieringsramen för dess nuvarande stödprogram för strukturreformer höjdes så att den totala budgeten uppgick till 222,8 miljoner euro för perioden 2017–2020.

Inom ramen för diskussionerna om ett fördjupat EMU framhöll ECB ofta att det är viktigt att budgetbestämmelserna tillämpas fullt ut och att den ekonomiska politiken samordnas mer effektivt för att stärka euroområdets motståndskraft och ge medlemsstaterna det självförtroende som behövs för fortsatt integration. Här har framstegen varit långtifrån tillfredsställande.

10.2 Uppfyllande av kraven på ansvarighet

ECB:s ansvarighet utgör en nödvändig motvikt till dess oberoende. ECB är en oberoende institution som har befogenhet att använda sina instrument såsom den bedömer nödvändigt för att utföra sina arbetsuppgifter och fullgöra sitt uppdrag. Detta oberoende var ett demokratiskt beslut som togs inom ramen för ratificeringen av fördragen, som även gav ECB ett tydligt mandat som den är ansvarig för gentemot allmänheten. Denna ansvarighet, kompletterad med EU-domstolens rättsliga prövning, säkerställer att oberoendet inte leder till godtycklighet samt att ECB agerar i enlighet med sitt mandat.

Enligt fördragen har Europaparlamentet – det representativa organ som består av EU-medborgarnas folkvalda företrädare – en central roll för ansvarsutkrävandet av ECB. Under 2018 deltog ECB:s ordförande i fyra reguljära utfrågningar i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.^[112] Ordföranden närvarade även vid parlamentets plenardebatt om ECB:s årsrapport och ECB offentliggjorde sin återkoppling om den input som ges av Europaparlamentet som del av dess resolution om ECB:s årsrapport för 2016.^[113] ECB fullgör även sina skyldigheter när det gäller ansvarighet genom regelbunden rapportering samt genom att svara på skriftliga frågor från parlamentsledamöterna. Under 2018 har ECB:s ordförande tagit emot 36 brev om dessa frågor och hans svar har publicerats på ECB:s webbplats.^[114] Merparten av de frågor som ställdes av parlamentets ledamöter gällde genomförandet av ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder, ekonomiska och finansiella förhållanden samt institutionella frågor för ECB och EU. Slutligen är Europeiska centralbanken även ansvarig för sin banktillsyn gentemot såväl Europaparlamentet som rådet.^[115]

ECB fortsatte att delta i de diskussioner om centralbankernas oberoende och ansvarighet som uppkommit under senare år. Under 2018 höll direktionsledamöterna flera tal om dessa frågor^[116] och utvecklingen av ECB:s ansvarighetspraxis behandlades i en artikel i Economic Bulletin.^[117] Artikeln innehöll bland annat nya kvantitativa och kvalitativa belägg för hur ECB:s samverkan med Europaparlamentet intensifierades och utvecklades under krisen, sett till frekvens, format och innehåll.

Enligt Eurobarometerenkäten^[118] 2018 var eurons popularitet rekordhög: 75 procent av euroområdets 340 miljoner invånare är för den gemensamma valutan. Så högt stöd har euron inte fått i enkäten sedan valutan infördes.

10.3 Konsekvenserna av Brexit

ECB är visserligen inte förhandlingspart, men har fortsatt att bevaka och bedöma den Brexitrelaterade utvecklingen inom ramen för sitt mandat. I Financial Stability Review från november 2018 (FSR) granskades Brexits potentiella konsekvenser för den finansiella stabiliteten i euroområdet. Slutsatsen av denna analys var att Brexit totalt sett utgör en begränsad risk för den finansiella stabiliteten i euroområdet, vilket främst beror på de olika alternativ som den privata sektorn kan använda sig av för att minska potentiella risker. Övergången till ett nytt jämviktsläge efter Brexit kommer att medföra kostnader för engångsjusteringar och kan medföra risker för friktion inom vissa marknadssegment om det inte har gjorts tillräckliga förberedelser. Det förefaller emellertid vara begränsad risk att euroområdets realekonomi skulle förlora tillgången till finansiella tjänster efter Storbritanniens EU-utträde. Analysen visar överlag på begränsade risker gentemot kapitalpositionen för banksektorn i euroområdet. Ett Brexit enligt klippkantsscenariot kan dock leda till en mer brett baserad och allvarlig priskorrigering på marknaderna än vi såg 2018 och kan resultera i en abrupt riskpremieökning och volatilitet.

I april 2018 bildade ECB och Bank of England en gemensam teknisk arbetsgrupp vars mandat är inriktat på riskhantering vad gäller finansiella tjänster under perioden runt den 30 mars 2019. Gruppen informerade Europeiska kommissionen och det brittiska finansministeriet om sina slutsatser i oktober 2018.

Vid utfrågningen i februari 2018 i Europaparlamentet underströk ECB:s ordförande vikten av att i god tid före Brexit komma vidare med centrala delar av EU:s finansiella lagstiftning – t.ex. Emir II – för att vara förberedd för alla tänkbara scenarion, inbegripet ett EU-utträde utan avtal.

Vad gäller europeisk banktillsyn har ECB och de nationella tillsynsmyndigheterna fokuserat på kommunikation och genomförande vad gäller tillsynsförväntningarna om Brexitrelaterade frågor samt bedömning av Brexitplaner och tillståndsansökningar från internationella banker som flyttar sin verksamhet från Storbritannien till euroområdet respektive Brexitplaner för banker i euroområdet med väsentlig verksamhet i Storbritannien. Mer information finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2018.

Vid stoppdatum för denna rapport hade inget utträdesavtal ingåtts.

10.4 Internationella förbindelser

G20

I ett läge med fortsatt ekonomisk tillväxt och ökade nedåtrisker för de globala utsikterna diskuterade G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer vilka konsekvenser som handelsspänningarna kan få för den globala ekonomin 2018 och underströk behovet av ökad dialog och riskreducerande åtgärder. G20-medlemmarna behandlade även konsekvenserna av stramare globala finansiella förhållanden, särskilt för tillväxtekonomierna. G20 fortsatte sina övervakande insatser för att uppnå en stark, hållbar, inkluderande och balanserad global tillväxt och granskade de framsteg som gjorts för att uppnå det gemensamma tillväxtmålet på 2 procent senast 2018. I detta sammanhang har åtgärder vidtagits för att förbereda den globala ekonomin för en tillväxt över 2 procent, även om detta uppnås senare än beräknat. Finansministrarna och centralbankscheferna förnyade sitt åtagande om stabila växelkurser samt reformer av den finansiella sektorn. Under Argentinas G20-ordförandeskap prioriterades bland annat åtgärder för att främja infrastrukturfinansiering samt arbetets framtid. G20 fortsatte också sitt arbete med internationella beskattningsfrågor och övervägde fördelar och potentiella risker med olika tekniska innovationer, t.ex. kryptotillgångar. G20 bekräftade på nytt sitt åtagande att ytterligare stärka den globala finansiella arkitekturen samt det globala finansiella skyddsnätet där ett starkt, kvotbaserat IMF som har tillräckliga resurser spelar en central roll. I samband med detta publicerade G20-gruppen Eminent Persons Group on Global Financial Governance sin rapport ”Making the Global Financial System Work for All”.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

Inom IMF och andra forum fortsatte ECB att spela en aktiv roll i diskussionerna om det internationella monetära och finansiella systemet och förordade en gemensam europeisk ståndpunkt från centralbanksperspektiv.^[119] IMF diskuterade eller inledde viktiga policyöversyner inom ramen för ramverket för övervakning och utlåning. I februari 2018 kom IMF med viktiga förtydliganden av sin policy för programutformning i valutaunioner. En interimsöversyn av IMF:s övervakning slutfördes i april 2018 och IMF:s oberoende utvärderingsorgan utfärdade rekommendationer om IMF:s finansiella övervakning i december 2018. IMF inledde även en översyn av konditionalitet och utformning för de program som får stöd från fonden samt en översyn av ramverket för skuldnivåernas hållbarhet i länder med marknadstillträde. Under 2018 fortsatte också arbetet med den femtonde översynen av IMF-kvoter.

I juli 2018 slutförde IMF sitt första program för granskning av den finansiella sektorn (FSAP) i euroområdet – en omfattande granskning som involverade flera EU-institutioner och inbegrep både ECB:s centralbanks- och dess tillsynsfunktioner. IMF underströk att banktillsynen i euroområdet har förbättrats betydligt sedan den gemensamma tillsynsmekanismen upprättades. De större bankerna i euroområdet har visserligen ökat sin motståndskraft, men det förekommer fortfarande sårbarheter med koppling till kredit- och marknadsrisk. Granskningen kommer även att utgöra underlag och underlätta för FSAP-programmen i enskilda euroländer. Vid IMF:s samråd om euroområdets politik, som också slutfördes i juli 2018, konstaterades att expansionen i euroområdet alltjämt är stabil, men dämpas till en mer måttlig takt. För vissa medlemsländer är det ytterst viktigt att bygga upp tillräckliga policybuffertar och genomföra strukturreformer. Vid årsmötet på Bali i oktober 2018 lanserade IMF sin s.k. Bali Fintech Agenda, där man diskuterar möjligheter och risker med fintech-utvecklingen och vilka konsekvenser en sådan utveckling kan få för den finansiella sektorn.

Internationellt centralbankssamarbete

Utifrån sina begränsade resurser fortsatte ECB att ge positiv respons på det starka intresse för erfarenhetsutbyte som kommer från centralbanker utanför EU. Detta återspeglar ECB:s viktiga roll inom den globala ekonomin och som EU-institution.

ECB utökade sitt geografiska samarbetsområde genom att ingå ett samförståndsavtal med South African Reserve Bank, Sydafrikas centralbank. Förbindelserna med viktiga centralbanker i Asien och Latinamerika fortsatte på basis av befintliga bilaterala samförståndsavtal. För att nå ut ännu bredare stärkte ECB också sitt samarbete med de regionala organisationerna. Diskussionerna på Eurosystemsnivå fortsatte även genom ett möte med högre representanter för Eurosystemet och deras latinamerikanska motparter.

ECB fortsätter att agera som EU-institution genom riktade diskussioner med centralbanker i de länder som har för avsikt att gå med i EU. Här fungerar en regional seminarieserie som huvudsaklig plattform och diskussionerna förs om möjligt i nära samarbete med EU:s nationella centralbanker. ECB bidrar även till det riktade samarbete gentemot centralbanker i tredjeländer som genomförs under ledning av EU:s nationella centralbanker.

11 Förbättrad kommunikation

Under senare år har centralbankskommunikationen blivit en allt viktigare del av penningpolitiken och kan nästan sägas vara ett politiskt verktyg i sig. Genom att tydligt signalera sina avsikter och informera om sin politik, i synnerhet gentemot finansiella marknader och experter, har ECB lyckats ge sin politik ökad genomslagskraft. Under det senaste året har ECB ytterligare stärkt sitt arbete för att nå ut bredare än till de traditionella målgrupperna. Syftet är att involvera det större civila samhället samt tala med och lyssna på den bredare allmänheten med hjälp av nya plattformar och format. Till skillnad från marknads- och expertkommunikationen handlar den här typen av kontakter ofta om de underliggande frågorna: vad ECB gör och varför samt vilken betydelse detta har för enskilda personer och deras samhällen. Genom att nå ut till en bredare publik och satsa på en verklig tvåvägsdialog vill ECB öka förståelsen för sin roll och politik samt stärka förtroendet för ECB som institution.

Fokus på ungdomar

Att nå ut till Europas ungdomar är mycket viktigt, menar ECB, och har därför startat programmet ”Back to School”. Genom det här programmet uppmuntras ECB-personal att åka ut till skolorna, gärna en skola där de själva har gått, och tala med eleverna om Europa och euron, svara på deras funderingar och dela med sig av några personliga erfarenheter om hur det är att arbeta på en EU-institution. Under 2018 deltog 77 anställda i det här initiativet, vilket speglar ECB-medarbetarnas entusiasm när det gäller att argumentera för euron, bidra till att föra EU närmare medborgarna och ge något tillbaka till samhället.

Under 2018 utökade ECB också sina ”Youth Dialogues”. Detta är innovativa plattformar där elever och unga yrkesverksamma kan föra en verklig dialog med ECB:s högre beslutsfattare. Tillsammans med Debating Europe anordnade ECB t.ex. en Youth Dialogue med ECB:s ordförande Mario Draghi i januari. Under hashtaggen #AskDraghi bjöds unga européer in att ställa frågor direkt till ECB om ett antal ämnen, t.ex. ungdomsarbetslöshet och kryptovalutor. Det kom in över 280 frågor från hela Europa. De fem viktigaste frågorna besvarades av ordförande Draghi i en intervju som har lagts ut på ECB:s webbplats och som redan har fått stor uppmärksamhet i medierna.

Många aspekter av centralbanksverksamheten är komplexa och är ofta svåra att förstå för den som inte är expert. Men ECB är fast beslutet att göra sin kommunikation mer tillgänglig och tilltalande och har därför satsat på nyskapande åtgärder. Ett exempel är arbetet för att nå ut bättre med ECB:s forum för centralbanksverksamhet i Sintra och se till så att de viktiga och insiktsfulla diskussionerna därifrån blir intressanta och tillgängliga för ungdomar. ECB bjöd in YouTube-profilen Simon Clark, som nyligen doktorerat, för att bevaka de yngre ekonomernas föredrag via sina kanaler i sociala medier. Genom exklusiva filmklipp bakom kulisserna och rättframma intervjuer med ekonomerna gav han en ny, modern bild av centralbanksforumet och gjorde innehållet mer begripligt och relevant för ungdomar. YouTube-videon har redan visats mer än 30 000 gånger.

Det digitala utrymmet är en viktig faktor i ECB:s satsning på att finnas där människor – och särskilt ungdomar – får nyheter och information. I november 2018 startade ECB sitt officiella Instagramkonto, som i första hand bygger på bildmaterial. Syftet är att visa den mänskliga sidan av ECB genom att presentera medarbetare och dela med sig av erfarenheter från arbetsvardagen på ECB. Konceptet bakom Instagramkontot har också ett utbildande syfte, genom att visuellt tilltalande innehåll sprids via plattformar på de sociala medierna. Via Twitterkanalen håller sig över 457 000 följare uppdaterade om ECB. Utöver detta har ECB ökat sin digitala närvaro ytterligare: ECB:s webbplatser omfattar nu över 160 000 sidor och många av dessa finns på 23 olika språk. Tillsammans med övriga EU-institutioner skapades även en särskild onlinehub, #EUROat20, för att högtidlighålla 20-årsdagen av den gemensamma valutan.

Som ett led i ECB:s arbete för att nå ut bortom expertkretsar och delta i samtal om hur ECB:s politik påverkar lokalsamhällen och företag runtom i euroområdet besökte direktionsledamoten Benoît Cœuré i oktober den franska landsbygden. Där träffade han politiker, fabriksarbetare och studenter för att förklara ECB:s senaste penningpolitiska beslut, ta del av människors frågor och svara på kritik.

Under sitt första hela verksamhetsår tog ECB:s besökscentrum dessutom emot 20 743 besökare. På detta besökscentrum, som ligger i ECB:s huvudbyggnad i Frankfurt, kan medborgarna lära sig mer om ECB:s arbetsuppgifter, bakgrund och uppdrag samt tala med en representant för ECB.

12 God styrning, organisatorisk kompetens, motståndskraft och miljöarbete

Att stärka sitt anseende som en institution i världsklass samt inspirera, utveckla och engagera sina människor är två av ECB:s strategiska prioriteringar. Under 2018 var dessa prioriteringar vägledande för ECB i dess arbete för att i) skapa organisatorisk kompetens genom en mer inkluderande mångfaldskultur samt stärkt integritet, transparens och ansvarighet gentemot EU-medborgarna, ii) bygga upp motståndskraft mot tekniska hot genom stärkt kapacitet att försvara ECB och det finansiella ekosystemet mot cyberattacker och iii) säkerställa ett högkvalitativt miljöarbete genom att kontinuerligt arbeta för att minska ECB:s miljöpåverkan.

12.1 Möjliggöra högsta kvalitet genom mångfald och inkludering

ECB anser att mångfald och inkludering kan frigöra kompetens: team med mångfald har ett bredare åsiktsspektrum, vilket leder till bättre beslutsfattande och stabilare resultat. Att främja team med mångfald samt ett inkluderande tillvägagångssätt är avgörande för att säkerställa att ECB kan uppnå bästa tänkbara resultat för sin personal och för EU. Därför är mångfald, respekt, en etisk kultur och personalens välbefinnande strategiska mål för ECB.

Under 2018 fortsatte ECB sina ansträngningar för att främja mångfald och inkludering som pådrivande faktorer för förbättrad organisatorisk kompetens. Ledstjärna för dessa insatser utgör respekt, rättvisa, inkludering och lika möjligheter för medarbetarna, oberoende av t.ex. kön, nationalitet, religion, sexuell läggning, etniskt ursprung, ålder, kulturell bakgrund eller funktionshinder. ECB har ett antal mångfaldsnätverk som har regelbundna kontakter med personalavdelningen och arbetar för att tillgodose alla olika aspekter av mångfald. På ECBS/SSM-nivå har ECB utbyten med nationella centralbanker och nationella behöriga myndigheter om bästa praxis i fråga om mångfald och inkludering. Ett exempel här var det tredje årsmötet för ECBS/SSM-mångfaldsnätverket som hölls i Rom i oktober 2018.

Inom ramen för ECB:s omfattande verksamhetsprogram 2018 har man bland annat hissat regnbågsflaggan på den internationella dagen mot homo-, trans- och bifobi (IDAHOT), anordnat seminarier om ”inkluderande ledarskap” för ECB-chefer, firat den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering samt organiserat särskilda talarevenemang om HBT+ och jämställdhet mellan könen.

ECB fortsätter sitt arbete för att öka antalet kvinnor i chefsställning. För att uppnå ökad balans mellan könen fastställer ECB:s direktion mål som ska ha uppnåtts fram till slutet av 2019 samt en rad olika åtgärder som ska säkerställa att de uppfylls. Till dessa åtgärder hör ett särskilt utbildningsprogram för att få fram kvinnor på ledande positioner, utökade möjligheter till flexibla arbetsformer, fokus på inkluderande ledarskap bland chefer samt mångfaldsambassadörer inom varje verksamhetsområde för att uppnå en bättre balans mellan könen på lokal nivå.

I slutet av 2018 innehades 29 procent av chefsbefattningarna av kvinnor, vilket kan jämföras med målet på 35 procent i slutet av 2019. För högre chefsbefattningar var andelen 22 procent, vilket kan jämföras med målet på 28 procent för 2019 (se tabell 2). Andelen kvinnliga medarbetare på alla nivåer inom ECB är 44 procent.

Till följd av de utmaningar som finns inom detta område antog ECB:s direktion 2018 ytterligare åtgärder för att förbättra mångfalden mellan könen. Det beslutades att varje affärsområde ska ha minst en kvinna i den högsta ledningen och att minst en tredjedel av det utökade ledningsteamet ska vara kvinnor. Dessutom har ECB:s rekryteringsförfaranden anpassats för att locka fler kvinnliga sökande. Bland annat har man i högre grad involverat rekryteringsbyråer som har fått i uppdrag att söka efter tänkbara kvinnliga kandidater. Om ett rekryteringsförfarande inte lockar ett tillfredsställande antal sökande kan det dessutom avbrytas och inledas på nytt. Utöver detta ska fler kvinnor från olika delar av ECB delta i rekryteringsgrupper. På så sätt vill man motverka eventuella fördomar och säkerställa ett mer könsbalanserat beslutsfattande.

12.2 Stärkta standarder för integritet och styrning

ECB, med stöd av sin etikkommitté och revisionskommitté, eftersträvar att standarderna för integritet och styrning ska hålla högst nivå.

På inrådan av revisionskommittén bad ECB-rådet etikkommittén att utarbeta ett gemensamt ramverk för högre ECB-tjänstemän. Genom den gemensamma uppförandekoden införs ett omfattande, uppdaterat etiskt ramverk för ledamöter av ECB-rådet, direktionen och tillsynsnämnden. Genom denna uppförandekod utvidgas de vägledande principerna för samverkan med externa parter uttryckligen till att även omfatta ledamöter i ECB-rådet och tillsynsnämnden. Ledamöter av ECB-rådet och andra högre ECB-organ, t.ex. revisionskommittén, etikkommittén och den administrativa omprövningsnämnden, förbinder sig att följa de allmänna huvudprinciperna. Den gemensamma uppförandekoden återspeglar ECB:s grundläggande principer och värderingar, med hänsyn tagen till ECB:s särställning som centralbank, banktillsynsmyndighet och EU-institution. Den utgör också ett svar på förslag som har lagts fram av ECB:s intressenter vad gäller integritetsstandarder, ansvarighet och transparens.

Vad gäller personalen överlag kompletterades den årliga efterlevnadskontrollen av privata ekonomiska transaktioner för ett slumpvis utvalt antal medarbetare, efter rekommendation från ECB:s externa revisor, med en särskild efterlevnadskontroll som inriktades antingen på en specifik personalgrupp eller också på en specifik transaktionstyp.

Under 2018 bedömde ECB:s revisionskommitté viktiga aspekter av organisationsstyrningen inom såväl ECB:s centralbanks- och banktillsynsfunktioner som i Eurosystemet. Revisionskommittén fokuserade framför allt på ett välfungerande ramverk för finansiell riskhantering inom Eurosystemet, framsteg i fråga om samordnade handlingsplaner för att hantera cyberrisker samt organisatoriska initiativ för att ytterligare effektivisera SSM.

Som ett led i åtagandet för öppenhet och transparens beslutade ECB att upprätta ett offentligt register över handlingar. Detta register kommer att utökas och kompletteras successivt, så att allmänheten och marknaderna kan få tillgång till dokument om ECB:s policy, verksamhet och beslut på ett användarvänligt, strukturerat och lättillgängligt sätt.

12.3 Cyberresiliens

Informationsutbyte är nödvändigt för ett välfungerande finansiellt ekosystem som inbegriper såväl centralbankerna som ECB i sig. Det är därför av yttersta vikt att skydda uppgifternas integritet och sekretess samt att säkerställa att IT-systemen är tillgängliga. I och med den ökade sammanlänkningen, it-landskapets komplexitet och den tilltagande datamängden på digitala plattformar och i nätverk ökar också exponeringen för cyberattacker och potentiella cyberincidenter.^[120] Cyberattacker mot finansiella enheter och deras tjänsteleverantörer är allvarliga, eftersom de får negativa konsekvenser för konsumenter och företag och kan leda till systemrisk, påverka den finansiella stabiliteten och i förlängningen inverka negativt på den ekonomiska tillväxten.

ECB har förbättrat sin försvarsförmåga genom att utveckla styrningsramar och stärka säkerhetskontrollerna via teknik (inbegripet design, utveckling och drift), processer, utbildning och testning. Tillsammans med sina samarbetspartner inom det finansiella ekosystemet arbetar ECB även för systemomfattande resiliens. Cyberresiliens handlar om förmågan att föregripa och anpassa sig till cyberhot och andra relevanta förändringar i omvärlden samt att stå emot, begränsa och snabbt återhämta sig från en cyberincident.

ECB har utarbetat en styrningsram för digital säkerhet och cyberresiliens som beskriver styrnings- och organisationsarrangemangen för ECB:s egen digitala säkerhet och cyberresiliens. Inom ramen för detta klargörs bland annat roller och ansvarsområden. Cyberrisker är operativa risker och omfattas därför av det övergripande ramverket för hantering av operativ risk. Ramverket för digital säkerhet och cyberresiliens kompletterar ramverken för ECB:s strategi för icke-finansiell riskhantering och ökar förståelsen och medvetenheten om digital säkerhet, cyberrisk och cyberresiliens. Under 2019 kommer ECB:s respons- och återställandekapacitet i händelse av en cyberattack på organisationen att stärkas ytterligare genom att kontinuitetsplanerna förbättras och befintliga incident- och krishanteringsarrangemang testas.

Till säkerhet hör även insamling och analys av hotunderrättelser samt införande av försvarsåtgärder och utökad spårnings- och responskapacitet. Incidentrapportering, samarbete och informationsdelning är avgörande för ett effektivt skydd. Inom ECB arbetar den nya styrkommittén för cybersäkerhet (CSSC) för att underlätta informationsutbyte, policyanpassning och samarbete på arbetsnivå, med syftet att främja cyberresiliens inom ECB och den europeiska finansiella sektorn. ECB främjar informationsutbyte inom ECBS och är samordnare för OSSA-nätverket (Operational Security Situational Awareness) för informationsutbyte, som har 33 medlemmar världen över.

Eftersom cyberattacker är ett område som ständigt utvecklas behöver enskilda personer fortlöpande uppdateras om nya säkerhetshot och tänkbara motåtgärder. För ECB är det viktigt att se till att personalen har en hög medvetenhet om IT-säkerhet för att säkerställa att såväl användare som informationstillgångar skyddas. Personalen får utbildning för att få bättre färdigheter och kompetens i fråga om IT-säkerhet. Under 2019 inleds en obligatorisk onlineutbildning. Beteendebaserad testning samt testning av IT-system och IT-processer utförs regelbundet.

Sett i ett regleringsperspektiv fokuserar ECB på cyberresiliens i samband med att den operativa risken övervägs för finansiella infrastrukturer. ECB arbetar då för att säkerställa att relevanta standarder implementeras inom euroområdet samt för att främja harmonisering på internationell nivå. I enlighet med detta har Eurosystemet upprättat en strategi för finansiella infrastrukturers cyberresiliens, som omfattar en rad olika åtgärder för motståndskraften hos enskilda finansiella infrastrukturer, sektorns motståndskraft samt strategisk involvering av regel- och tillsynsmyndigheter och industrin.

För att säkerställa att CPMI-IOSCO:s vägledning om cyberresiliens för finansiella marknadsinfrastrukturer följs konsekvent har Eurosystemet utarbetat tillsynsförväntningar avseende cyberresiliens för finansiella marknadsinfrastrukturer (CROE). Tillsynsförväntningarna avseende cyberresiliens har tre huvudsyften:

• De anger detaljerat för de finansiella infrastrukturerna hur de ska genomföra vägledningen operativt och säkerställer att de kan främja förbättringar och stärka sin cyberresiliens under en längre period.
• De anger tydliga förväntningar för tillsynsmyndigheterna som ska bedöma de finansiella infrastrukturer som ligger under deras ansvar
• De utgör underlag för en ändamålsenlig diskussion mellan finansiella infrastrukturer och deras respektive tillsynsmyndigheter.

I maj 2018 startade ECB TIBER-EU, det europeiska ramverket för etiska red team-tester baserat på hotunderrättelser (Threat Intelligence-based Ethical Red Teaming), ett verktyg som Eurosystemet har utarbetat för att hjälpa de finansiella infrastrukturernas operatörer att stärka sin cyberresiliens. TIBER‑EU är det första gemensamma europeiska ramverket som främjar ett kontrollerat, anpassat och underrättelsestyrt red team-test av kritiska live-produktionssystem som baseras på verkliga angripares taktik, metoder och förfaranden. Syftet är att säkerställa standardisering och ömsesidigt erkännande av cybertestning i hela EU samt att undvika att finansiella infrastrukturer måste genomgå separata test i varje EU-land.

Eurosystemet anordnar marknadsomfattande kriskommunikationsövningar inom ramen för sitt övervakande mandat och som ett led i sitt arbete för att stärka den finansiella sektorns operativa motståndskraft. Under 2018 anordnade Eurosystemet UNITAS, en diskussionsövning i kriskommunikation. Deltagarna – bl.a. större betalningssystem inom euroområdet, värdepapperscentraler, centrala motparter, tjänsteleverantörer, marknadsinfrastrukturer och centralbankers övervakande myndigheter – ställdes inför ett scenario där finansiella infrastrukturer utsattes för en cyberattack som äventyrade deras dataintegritet. Övningen genomfördes i form av en samordnad diskussion mellan marknadsaktörerna där de kunde göra observationer och nå fram till slutsatser med utgångspunkt från scenariot samt identifiera områden där gemensamma insatser skulle kunna göras för att ytterligare stärka cyberresiliensen inom sektorn i stort.

Eftersom Eurosystemet ser att det finns ett behov av ett forum för att samla marknadsaktörer, behöriga myndigheter och dem som arbetar praktiskt med cybersäkerhet på paneuropeisk nivå upprättades styrelsen för cyberresiliens (Euro Cyber Resilience Board, ECRB) för paneuropeiska finansiella infrastrukturer. ECRB:s mål är att stärka cyberresiliensen hos finansiella infrastrukturer och deras kritiska tjänsteleverantörer samt inom EU:s finansiella sektor i stort i enlighet med internationella standarder. Detta uppnås genom att främja förtroende och samverkan och underlätta gemensamma initiativ – oavsett om det är inbördes mellan marknadsaktörer eller mellan marknadsaktörer och myndigheter.

ECB beaktar cyberresiliens och operativ resiliens i sin övervakning över bankernas IT-risker. Cyberrisk behöver uppmärksammas särskilt eftersom bankerna blir alltmer sammankopplade och IT-beroende och sårbarheterna snabbt kan upptäckas och utnyttjas av målmedvetna angripare.

Under 2018 implementerade ECB EBA:s riktlinjer om riskbedömning för informations- och kommunikationsteknik (IKT) enligt översyns- och tillsynsprocessen (EBA/GL/2017/05) i syfte att göra en konsekvent och heltäckande bedömning av IT-riskläget hos alla betydande kreditinstitut som står under tillsyn i euroområdet. Detta har resulterat i både specifika uppföljningsåtgärder för enskilda banker och tematiska resultat som ska hanteras i större skala. Mer generellt har ECB framhållit att bankerna behöver fortsätta vara uppmärksamma på alla typer av IT-risk och inte ska begränsa sina åtgärder till endast vissa IT-riskområden.

ECB har bidragit i hög grad till EBA:s riktlinjer om hantering av säkerhetsrisker och IKT, som publicerades för samråd i december 2018. Dessa förväntas harmonisera kraven på IT-riskhantering för banker i hela Europa samt främja mer likvärdiga förutsättningar. Tillsynen av IT-risker på ECB omfattar alltjämt löpande tillsyn av de gemensamma tillsynsgrupperna, intrusiva och riktade inspektioner på plats med fokus på specifika IT-riskmål samt informationsinsamling om cyberattacker genom ECB:s ramverk för rapportering av cyberincidenter.

Det aktiva samarbetet fortsätter världen över, och i synnerhet på EU-nivå, i syfte att stärka det finansiella ekosystemets motståndskraft.

12.4 Arbetet för att minska ECB:s miljöpåverkan

Som EU-institution är ECB medvetet om sitt ansvar att bidra till miljöskyddet och ta itu med de utmaningar som klimatförändringarna utgör för samhällets och kommande generationers bästa. ECB antog sin första miljöpolicy 2007 och har sedan dess ständigt arbetat för att förbättra sin miljöprestanda och minska sitt koldioxidavtryck. ECB har varit registrerat i den europeiska miljölednings- och miljörevisionsordningen (EMAS) sedan 2010 och har ett miljöledningssystem som omfattar samtliga tre byggnader där ECB har personal i Frankfurt – huvudbyggnaden på Sonnemannstrasse, Japan Center och Eurotower.

Miljöskydd utgör en integrerad del av ECB:s verksamhetsstrategi och präglar dess dagliga verksamhet och processer. Med stöd från över 50 interna miljöombud och många engagerade grupper och enskilda personer inom organisationen arbetar ECB för att kontinuerligt minska sitt ekologiska fotavtryck. ECB visar sitt engagemang genom att öka personalens medvetenhet, genomföra effektiviseringsåtgärder och samarbeta med olika aktörer för att uppnå ECB:s miljömål. Ett exempel på en sådan åtgärd var ett flexibelt onlinebaserat samarbetsverktyg som gör att ECB kan interagera med sina motparter på distans. Detta verktyg bidrar inte bara till att berika de kontakter som sker online, utan gör också att onödiga resor kan undvikas, vilket leder till utsläppsminskningar. ECB har också optimerat belysningsprofilen i huvudbyggnaden för att sänka ljusintensiteten inom vissa områden och har anpassat sina driftscheman för att göra ytterligare energibesparingar. En annan åtgärd är att engångsmuggarna har tagits bort från de gemensamma utrymmena och ersatts med flergångsmuggar, vilket ger stora avfallsminskningar.

När det gäller åtgärder för att öka miljömedvetandet var 2018 ett händelserikt år eftersom ECB deltog i flera internationella kampanjer. ECB gick samman med staden Frankfurt i dess uppmaning att sätta ljuset på klimatförändringarna under WWF:s Earth Hour 2018. Tillsammans med 183 andra företag och institutioner i Frankfurt släckte ner ECB alla lampor som inte var nödvändiga. Personalen uppmanades att delta i kampanjen och att hitta olika sätt att bli mer miljövänlig. Ett annat initiativ var Europeiska trafikantveckan som ECB deltog i för sjätte gången. För att uppmuntra ECB:s personal att välja mer miljövänliga alternativ för att ta sig till och från jobbet anordnades olika aktiviteter som cykelsäkerhetstester, grupptävlingar och frågesport om trafik- och klimatfrågor. Personalen informerades också om miljövänliga resealternativ på ECB.

För att minska ECB:s miljöpåverkan är det även viktigt med stöd från de externa leverantörerna. Hållbarhetskriterier beaktades t.ex. när ECB:s underleverantör för städtjänster skulle väljas ut. Dessa kriterier ledde till att många miljövänliga material infördes i den dagliga verksamheten, t.ex. återanvänt papper i tvättrummen. Det företag som tillhandahåller städtjänster till ECB använder t.ex. innovativa, ofarliga och helt biologiskt nedbrytbara rengöringsprodukter och enbart mekaniska metoder för djuprengöring. Doseringsprocessen har också optimerats i syfte att minska vattenförbrukningen och förbättra vattenåtervinningen vid golvrengöring.

För att uppnå ökad genomslagskraft och bidra till fortsatt ömsesidigt lärande har ECB ett nära samarbete med de nationella centralbankerna samt med andra europeiska institutioner och organ. Tillsammans kan de utbyta bästa praxis, diskutera och utforska nya lösningar på gemensamma utmaningar samt gå ut med gemensam information om sin miljöprestanda. På den gemensamma webbplatsen EMAS in the European Institutions undersöker EU-institutioner och EU-organ de praktiska fördelarna med att vara EMAS-registrerad och delar med sig av bästa praxis och olika sätt att spara på resurser. Interinstitutionellt samarbete utgör ytterligare en viktig hörnsten i ECB:s åtagande för miljöskydd.

ECB publicerar även information om miljöarbetet och sina genomförda miljöåtgärder på webbsidan ECB:s miljöskydd.

Årsbokslut

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ecb.annualaccounts2018~cd3eabaa40.sv.pdf

Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2018

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/ecb.eurosystembalancesheet2018~5b51d1aefe.sv.pdf

Statistikdel (endast på engelska)

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ecb.ar_annex2018_statistical_section~7ddac28291.en.pdf