Vanliga frågor om en digital euro

Uppdaterat den 2 december 2024

Den digitala eurons syfte och fördelar

• Varför skulle Europa behöva den digitala euron?
• Hur skulle den digitala euron kunna bidra till Europas strategiska oberoende?
• Varför skulle människor vilja använda den digitala euron?
• Skulle den digitala euron ersätta kontanter?
• Vilka fördelar skulle den digitala euron ge näringsidkarna?
• Vilka fördelar skulle den digitala euron ge mellanhänder?

Genomförande och användning

• Hur skulle den digitala euron fungera?
• Vilka skulle kunna använda den digitala euron?
• Hur privat skulle den digitala euron vara?
• Hur skulle ECB säkerställa att den digitala euron är inkluderande?
• Hur skulle ECB säkerställa att betalningar med digitala euro fungerar på samma sätt i hela euroområdet?
• Skulle den digitala euron bli en alternativ valuta inom Eurosystemet?
• Hur skulle kopplingen mellan omedelbara betalningar och den digitala euron vara?
• Skulle den digitala euron baseras på distribuerad databasteknik (DLT) som blockkedjeteknik?

Framsteg och intressenter

• Var står projektet för den digitala euron för närvarande?
• Vilka deltar i projektet för den digitala euron?
• Hur är EU:s lagstiftare involverade i processen?
• Hur utarbetas regelverket för den digitala euron?

Effekter och överväganden

• Skulle digitala euro kunna bli programmerbara pengar?
• Skulle man behöva betala för att använda den digitala euron?
• Skulle mellanhänderna få ersättning för distributionen av den digitala euron?
• Skulle den digitala euron kunna utgöra ett hot mot den finansiella stabiliteten genom att banker ställs utanför?
• Skulle införandet av den digitala euron göra betalningar i Europa mer sårbara för cyberattacker?
• Hur skulle den digitala euron vara annorlunda än stablecoins och kryptotillgångar?
• Hur mycket skulle projektet för en digital euro kosta Eurosystemet?

1. Varför skulle Europa behöva den digitala euron?

Digitaliseringen förändrar våra betalningsmönster. Användningen av kontanter för att göra betalningar minskar och övergången till internethandel och digitala betalningar går allt snabbare. Den digitala euron skulle vara en elektronisk form av kontanter för den digitaliserade världen. Den skulle ge konsumenter möjlighet att använda centralbankspengar i digitalt format som ett komplement till sedlar och mynt.

Den digitala euron skulle underlätta människors liv genom att tillhandahålla något som i dagsläget inte finns: ett digitalt betalningsmedel, allmänt accepterat i hela euroområdet för betalningar i butik, online och från person till person Precis som kontanter skulle den digitala euron vara riskfri, allmänt tillgänglig, lätt att använda och kostnadsfri för grundläggande användning.

Den digitala euron skulle dessutom stärka euroområdets strategiska oberoende och monetära suveränitet genom att öka effektiviteten i det europeiska betalningsekosystemet som helhet, främja innovation och öka motståndskraften mot potentiella cyberattacker och tekniska störningar, som t.ex. strömavbrott.

Mer information om varför vi behöver en digital euro.

2. Hur skulle den digitala euron kunna bidra till Europas strategiska oberoende?

Den digitala euron skulle vara en paneuropeisk betalningslösning, tillgänglig i hela euroområdet, under europeisk styrning.

Digitala betalningar i euroområdet är fortfarande fragmenterade och skiljer sig åt mellan olika länder och användningsområden. De nuvarande europeiska digitala betalningslösningarna är tillgängliga främst på vissa nationella marknader och specifika användningsområden. För att kunna göra betalningar i flera europeiska länder måste konsumenterna förlita sig på ett fåtal icke-europeiska betalningsleverantörer som nu dominerar de flesta av dessa transaktioner.

Den digitala euron skulle därför också kunna bidra till att minska Europas beroende av privata, icke-europeiska betalningsleverantörer samtidigt som den skulle motverka deras dominans på marknaden.

Den digitala euron skulle i sin tur öka konkurrensen och innovationen i det europeiska betalningslandskapet genom att erbjuda en plattform som gör det lättare för betaltjänstleverantörer att erbjuda egna paneuropeiska lösningar.

Allt som allt skulle en framgångsrik digital euro kunna förvandla Europa till en global föregångare inom digital finans och digitala centralbanksvalutor.

3. Varför skulle människor vilja använda den digitala euron?

Den digitala euron skulle vara en betalningslösning för alla situationer, för användning när och var som helst i euroområdet. Den skulle vara ett allmänt accepterat digitalt betalningsmedel som konsumenterna kan använda kostnadsfritt i butiker, online eller från person till person. Den skulle ge människor möjlighet att betala digitalt samtidigt som de fortfarande använder ett offentligt betalningsmedel. Den skulle också vara tillgänglig både online och offline.

Den digitala euron skulle utformas med en högre nivå av integritet än vad andra digitala betalningsmetoder oftast har. Eurosystemet skulle inte identifiera människor baserat på deras betalningar. Personliga betalningar i digitala euro offline skulle det dessutom bara vara betalaren och betalningsmottagaren som kände till.

Den digitala euron skulle vara säker och enkel att använda samtidigt som man även skulle sträva efter att främja digital finansiell inkludering genom att säkerställa att ingen lämnas på efterkälken. Den digitala euron skulle tillgodose behoven hos personer med funktionsnedsättning och personer som inte har tillgång till bankkonto eller saknar digitala eller finansiella färdigheter.

För att säkerställa att den digitala euron kan användas och är tillgänglig i hela euroområdet föreskrivs i Europeiska kommissionens utkast till lagstiftningsförslag att näringsidkare ska vara skyldiga att ta emot digitala euro och att mellanhänder under tillsyn måste distribuera digitala euro till sina kunder.

4. Skulle den digitala euron ersätta kontanter?

Nej. Den digitala euron skulle komplettera kontanter, inte ersätta dem. Den digitala euron skulle existera parallellt med kontanter som svar på människors växande preferens för snabba, säkra digitala betalningar. Kontanter skulle även fortsättningsvis finnas tillgängliga i euroområdet, liksom andra privata elektroniska betalningsmedel som för närvarande används.

5. Vilka fördelar skulle den digitala euron ge näringsidkarna?

Den digitala euron skulle vara en verkligt paneuropeisk lösning som skulle accepteras i hela euroområdet. Den skulle kunna utgöra ett enklare och billigare alternativ till det fragmenterade betalningslandskap som näringsidkare måste hantera i dag. Den digitala euron skulle ge näringsidkarna starkare förutsättningar att förhandla om villkoren med leverantörer av betalningslösningar och på så sätt minska sina egna kostnader.

Den digitala euron skulle dessutom göra att fler som besöker näringsidkarnas butiker blir kunder. Detta är särskilt relevant vid internethandel, eftersom kunderna är mindre benägna att avstå från ett köp om de känner till betalningsinstrumentet. Den digitala euron skulle dessutom göra det möjligt för näringsidkare att omedelbart få betalt utan extra kostnader.

6. Vilka fördelar skulle den digitala euron ge mellanhänder?

Mellanhänder som står under tillsyn, t.ex. banker, skulle spela en viktig roll för distributionen av den digitala euron. De skulle fungera som huvudsaklig kontaktpunkt för privatpersoner, näringsidkare och företag i alla frågor som rör den digitala euron och skulle utföra alla slutanvändartjänster.

Dessutom skulle fler affärsmöjligheter för mellanhänder kunna skapas med den digitala euron.

Den skulle ge mellanhänder omedelbar räckvidd i hela euroområdet, till skillnad från de flesta privata innovationer som tenderar att fokusera på specifika inhemska marknader. Således skulle den digitala euron kunna fungera som en plattform för mellanhänder för att öka sin kundbas och utveckla mervärdestjänster i sitt erbjudande (t.ex. villkorsstyrda betalningar eller lojalitetsprogram). Detta skulle främja innovation och konkurrens i den digitala betalningsmarknaden i euroområdet.

Den ersättningsmodell för den digitala euron som just nu föreskrivs i Europeiska kommissionens utkast till lagstiftningsförslag ger dessutom mellanhänderna ekonomiska incitament som är jämförbara med andra digitala betalningsmedel.

7. Hur skulle den digitala euron fungera?

Den digitala euron skulle göra det möjligt för människor att göra säkra omedelbara betalningar i fysiska butiker och onlineaffärer och mellan enskilda individer, oberoende av vilket land de är i eller vilken betaltjänstleverantör de har. ECB undersöker för närvarande hur detta skulle kunna fungera i praktiken.

Det första steget skulle vara att skaffa en plånbok för digitala euro genom sin bank eller ett postkontor.

När man väl har sin e-europlånbok skulle man kunna föra över pengar till den via ett bankkonto eller genom att sätta in kontanter. Därefter skulle man kunna börja betala med de digitala eurona i plånboken.

När man får digitala euro kan man antingen låta dem vara kvar i e-europlånboken, upp till ett visst belopp, eller sätta in dem på sitt bankkonto. Detta skulle kunna göras antingen manuellt eller genom automatisk överföring.

Betalningar i digitala euro skulle alltid vara säkra och omedelbara – oavsett om de görs i fysiska butiker, online eller mellan människor.

Den digitala euron skulle fungera både online och offline. Den skulle alltså kunna användas även om man har dålig eller ingen internetuppkoppling. Personliga betalningar i digitala euro offline skulle det dessutom bara vara betalaren och betalningsmottagaren som kände till, vilket i princip ger lika bra integritetsskydd som med kontanter.

Mer information om hur den digitala euron skulle fungera.

8. Vilka skulle kunna använda den digitala euron?

Som framgår av det lagstiftningsförslag som lagts fram av Europeiska kommissionen skulle den digitala euron kunna användas av personer, företag och offentliga inrättningar som tillfälligt eller permanent har sin hemvist i en av euroområdets medlemsstater.

Personer som reser till euroområdet för personliga eller yrkesmässiga ändamål eller som har varit bosatta eller haft hemvist i ett euroland kan också få tillgång till den digitala euron.

Dessutom skulle personer, företag och offentliga inrättningar som har säte i eller hemvist utanför euroområdet kunna få tillgång till den digitala euron genom att öppna ett konto för digitala euro hos betaltjänstleverantörer som har säte eller som är verksamma i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i ett tredjeland, förutsatt att det finns ett avtal mellan EU och tredjelandet och/eller överenskommelser mellan Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i medlemsstaterna utanför euroområdet eller i tredjeländerna.

9. Hur privat skulle den digitala euron vara?

Integritetsskydd är en av de viktigaste designegenskaperna hos den digitala euron.

Den digitala euron skulle fungera offline, vilket i princip skulle ge lika bra integritetsskydd som med kontanter, både vid betalningar mellan privatpersoner och i butiker. När betalningar i digitala euro görs offline skulle personliga transaktionsuppgifter endast vara kända för betalaren och betalningsmottagaren.

För onlinebetalningar i digitala euro skulle integritet säkerställas genom att Eurosystemet självt, som är utgivare och tillhandahåller infrastrukturen för betalningar, inte kan koppla betalningar direkt till enskilda individer.

Läs mer om den digitala euron och personlig integritet.

10. Hur skulle ECB säkerställa att den digitala euron är inkluderande?

Den digitala euron skulle vara en kollektiv nyttighet, likt sedlar och mynt idag – men i digital form.

Den skulle vara fri för grundläggande användning, via en mobilapp eller ett fysiskt kort, för alla som vill använda den. Den digitala euron skulle även fungera offline om användarna har begränsad uppkoppling.

Enligt det lagförslag som lagts fram av Europeiska kommissionen skulle kreditinstitut som distribuerar digitala euro vara skyldiga att utan kostnad tillhandahålla grundläggande tjänster för betalningar i digitala euro när deras kunder begär det.

För att säkerställa att alla, även personer med funktionsnedsättning, funktionsbegränsningar eller begränsade digitala färdigheter samt äldre, kan betala med digitala euro kommer offentliga organ, som postkontor, att utses i varje euroland. Dessa skulle ge kostnadsfritt stöd åt människor som är sårbara för digitalt finansiellt utanförskap och ge dem tillgång till tjänster för digitala euro, t.ex. personlig support och särskilt stöd när de ska öppna ett konto för e-euro och använda alla grundläggande e-eurotjänster. Personer utan bankkonto skulle också erbjudas fri tillgång till de grundläggande tjänsterna för den digitala euron.

Dessutom kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt att inkludera utsatta grupper, t.ex. personer utan fast adress, asylsökande eller personer som omfattas av internationellt skydd.

Den digitala euron skulle utformas för att tillgodose allas behov utan att någon lämnas på efterkälken.

11. Hur skulle ECB säkerställa att betalningar med digitala euro fungerar på samma sätt i hela euroområdet?

Mellanhänder under tillsyn (som bankerna i euroområdet) skulle ha ansvar för att distribuera den digitala euron. För att säkerställa att den digitala euron fungerar på samma sätt i hela euroområdet håller Eurosystemet på att utarbeta ett regelverk för den digitala euron. Det består av gemensamma regler, standarder och förfaranden för standardisering av betalningar i digitala euro, som ska gälla i hela Europa.

12. Skulle den digitala euron bli en alternativ valuta inom Eurosystemet?

Nej. Den digitala euron skulle vara ett annat sätt att betala med euro, vår gemensamma valuta, i Europa. Den skulle direkt kunna växlas ett-till-ett mot sedlar. Den digitala euron skulle vara ett svar på människors och företags växande preferens att betala digitalt.

13. Hur skulle kopplingen mellan omedelbara betalningar och den digitala euron vara?

I dag har konsumenterna sällan möjlighet att göra omedelbara betalningar i butik, vilket också innebär att näringsidkarna inte får sina pengar omedelbart. Den digitala euron skulle förändra detta eftersom alla digitala eurobetalningar skulle vara omedelbara.

Den gemensamma uppsättning regler, standarder och förfaranden som håller på att tas fram och som, om de godkänns, ska gälla för den digitala euron skulle innebära att lösningar för omedelbara betalningar skulle kunna vidareutvecklas så att de når alla euroländer. Detta skulle minska beroendet av privata icke-europeiska företag som för närvarande dominerar betalningssektorn.

14. Skulle den digitala euron baseras på distribuerad databasteknik (DLT) som blockkedjeteknik?

Eurosystemet experimenterar med olika tekniker, både centraliserade och decentraliserade, i utvecklingen av den digitala euron, inbegripet distribuerad databasteknik. Något beslut har dock inte fattats än.

15. Var står projektet för den digitala euron för närvarande?

Efter en tvåårig undersökningsfas beslutade ECB-rådet att gå vidare till en förberedelsefas, som inleddes den 1 november 2023.

Under förberedelsefasen ska den digitala euron vidareutvecklas och testas i enlighet med de designval och tekniska krav som fastställdes under undersökningsfasen.

Eurosystemet genomför här omfattande analyser, tester, och experiment och samarbetar med olika berörda parter för att säkerställa att den digitala euron uppfyller de högsta standarderna i fråga om kvalitet, säkerhet och användbarhet.

Denna fas kommer att pågå i två år fram till slutet av 2025, varvid ECB-rådet ska fatta beslut om huruvida man ska gå vidare till nästa fas med förberedelser och i så fall vad som ska ingå i denna fas och hur lång den ska vara.

ECB-rådet kommer inte att fatta något beslut om huruvida den digitala euron ska ges ut förrän lagstiftning på området har antagits.

16. Vilka deltar i projektet för den digitala euron?

Eurosystemet, det vill säga ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet, måste säkerställa att Den digitala euron tillgodoser användarnas behov. Därför samarbetar Eurosystemet regelbundet med beslutsfattare, lagstiftare, marknadsaktörer, civila samhällsorganisationer och personer som i slutändan skulle använda den digitala euron.

Detta engagemang äger rum i olika sammanhang, t.ex. Euro Retail Payments Board, ett forum som leds av ECB och som sammanför aktörer på betalningsmarknaden och Rulebook Development Group, som består av representanter från Eurosystemets centralbanker och den europeiska marknaden för massbetalningar (se fråga 20).

ECB har även regelbundna kontakter med:

• privata företag, som ger återkoppling om de tekniska aspekterna av den digitala euron, baserat på deras kunskaper och expertis på marknaden,
• det europeiska civila samhällets organisationer via seminarier, lyssna på deras åsikter och främja en öppen dialog,
• potentiella slutanvändare genom enkäter, intervjuer och fokusgrupper för att förstå deras behov och preferenser.

ECB deltar regelbundet i Eurogruppens möten med finansministrarna i euroländerna och presenterar de senaste uppdateringarna av projektet för en digital euro för Europaparlamentet.

Tidigare har återkoppling även samlats in via marknadsrådgivande grupp, bestående av experter som lämnade synpunkter på produktutformning och distribution av digitala euro under undersökningsfasen.

Läs mer om projektstyrning och berörda parters engagemang.

17. Hur är EU:s lagstiftare involverade i processen?

Den 28 juni 2023 lade EU-kommissionen fram ett utkast till lagstiftningsförslag om en eventuell digital euro. Syftet med lagstiftningen är att säkerställa att en framtida digital euro skulle ge människor och företag ytterligare ett val att betala digitalt med hjälp av en allmänt accepterad, billig, säker och motståndskraftig form av offentliga pengar var som helst i euroområdet.

De två processerna – lagstiftningen och utformningen av en digital euro – kommer att pågå parallellt så att Eurosystemet snabbt kan ge ut den digitala euron om och när ett beslut är motiverat efter att regelverket har antagits.

Eurosystemet kommer att anpassa utformningen av den digitala euron enligt vad som framkommer i överläggningarna om lagstiftningen. ECB står även redo att vid behov ge stöd och teknisk input under lagstiftningsprocessen.

ECB-rådet kommer att besluta om huruvida den digitala euron ska ges ut först efter det att rättsakten har antagits.

18. Hur utarbetas regelverket för den digitala euron?

Eurosystemet har inrättat en arbetsgrupp som ska utforma regelverket för den digitala euron, med hjälp av synpunkter från olika berörda aktörer.

Gruppen består av företrädare för centralbankerna i Eurosystemet och den europeiska marknaden för massbetalningar, som konsumenter, detaljhandlare och intresseorganisationer, och arbetar utifrån de val för utformningen av den digitala euron som redan har godkänts av ECB-rådet.

Inom denna grupp har särskilda arbetsgrupper bildats som arbetar med olika delar av regelverket som kräver särskilda sakkunskaper.

Mer information om regelboken för den digitala euron.

19. Skulle digitala euro kunna bli programmerbara pengar?

Den digitala euron skulle aldrig vara programmerbara pengar.

Programmerbara pengar är en digital form av pengar som används för ett fördefinierat ändamål, t.ex. kuponger, med begränsningar för var, när eller med vem de kan användas.

I enlighet med Europeiska kommissionens lagförslag om den digitala euron skulle en digital euro inte vara programmerbara pengar men väl underlätta automatiserade betalningar om användarna vill använda denna funktion. En användare kan t.ex. besluta att ställa in en automatisk månadsbetalning för omedelbar överföring av digitala euro till familjemedlemmar eller vänner.

20. Skulle man behöva betala för att använda den digitala euron?

Den digitala euron skulle vara en kollektiv nyttighet. Den skulle därför vara kostnadsfri för grundläggande användning.

Banker och betaltjänstleverantörer skulle kunna erbjuda sina kunder ytterligare tjänster för digitala euro som de kan ta betalt för. Dessa extra tjänster skulle även göra den digitala euron ännu mer användbar för användarna. De skulle exempelvis kunna dela upp krognotor mellan sig och göra återkommande betalningar.

21. Skulle mellanhänderna få ersättning för distributionen av den digitala euron?

I väntan på den slutgiltiga lagstiftningen föreslår Eurosystemet en ersättningsmodell som skapar rättvisa ekonomiska incitament för betaltjänstleverantörer, som banker, att hantera driftskostnaderna för distributionen av digitala euro.

Precis som för andra betalningssystem skulle betaltjänstleverantörer som distribuerar den digitala euron kunna debitera näringsidkare för dessa tjänster. Priset för näringsidkare och betaltjänstleverantörer skulle omfattas av ett tak, i enlighet med Europeiska kommissionens förslag till lagstiftning om den digitala euron.

Precis som vid tillverkning och utgivning av sedlar skulle Eurosystemet stå för kostnaderna för att upprätta ett system och en infrastruktur för den digitala euron. Eurosystemet skulle dessutom sträva efter att minimera ytterligare investeringskostnader för mellanhänder genom att återanvända befintlig infrastruktur så mycket som möjligt.

22. Skulle den digitala euron kunna utgöra ett hot mot den finansiella stabiliteten genom att banker ställs utanför?

Vårt finansiella system – med banksystemet i centrum – fungerar väl, och Eurosystemet vill bevara den viktiga roll som bankerna spelar för att säkerställa ett effektivt tillhandahållande av krediter till den reala ekonomin.

ECB har träffat följande val avseende utformningen av den digitala euron för att minimera det potentiella hot som den digitala euron skulle kunna innebära för det finansiella systemet.

• Användarna skulle endast kunna ha ett begränsat belopp digitala euro i sin plånbok. På så sätt säkerställs att den digitala euron i likhet med kontanter är en säker värdebevarare som gör att stabiliteten i vårt finansiella system upprätthålls och att det inte skulle bli något utflöde av bankinsättningar, ens vid en kris.
• Användarna ska kunna koppla sin e-europlånbok till ett bankkonto och därmed kunna göra betalningar över den övre gränsen för innehav och få påfyllt direkt när det inte finns tillräckligt med digitala euro i plånboken (förutsatt att det finns pengar på bankkontot).

Precis som med kontanter skulle ingen ränta utgå på innehav av digitala euro.

23. Skulle införandet av den digitala euron göra betalningar i Europa mer sårbara för cyberattacker?

Precis som för andra digitala infrastrukturer skulle den digitala euron kunna vara ett mål för cyberattacker. För att minska denna risk skulle utformningen av den digitala euron bygga på den senaste tekniken som skulle skapa en cyberresilient och framtidssäker miljö.

24. Hur skulle den digitala euron vara annorlunda än stablecoins och kryptotillgångar?

Den digitala euron skulle vara centralbankspengar. Det innebär att den skulle ha stöd av en centralbank och utformas för att tillgodose behoven hos de människor som använder den och således vara riskfri. Dessutom skulle integritets- och uppgiftsskyddet respekteras. Centralbanker har till uppgift att upprätthålla pengars värde, oberoende av om de är i fysisk eller digital form.

Hur stabila och tillförlitliga stablecoins är beror i förlängningen på hur utgivaren klarar att leva upp till sitt löfte om att upprätthålla pengarnas värde över tid. Dessutom kan privata utgivare använda personuppgifter för kommersiella syften.

Vad gäller kryptotillgångar finns ingen identifierbar instans som tar ansvar. Det betyder att fordringar inte kan drivas in.

25. Hur mycket skulle projektet för en digital euro kosta Eurosystemet?

Att investera i den digitala euron är avgörande för att säkerställa att vår valuta och betalningssektor förblir ändamålsenliga i den digitala tidsåldern.

Kostnaden för den digitala euron kommer att bero på dess slutliga utformning samt de komponenter och tillhörande tjänster som behöver utvecklas. Vissa av dessa komponenter, såsom betalningsavveckling, skulle utvecklas internt inom Eurosystemet. Andra komponenter, såsom offlinetjänster för den digitala euron, skulle utvecklas av externa leverantörer. Vi inledde en inbjudan till ansökningar tidigare i år för att etablera ramavtal med externa leverantörer.

Precis som med eurosedlar skulle Eurosystemet stå för kostnaderna för att upprätta ett system och en infrastruktur för den digitala euron. Precis som för sedlar förväntas dessa kostnader mer än väl uppvägas av det genererade seignoraget,^[1] även om detta i slutändan skulle bero på den faktiska mängd digitala euro som användarna har. ECB ämnar hålla kostnaderna låga genom att återanvända befintlig infrastruktur så mycket som möjligt men samtidigt leverera en digital euro som ger värde åt konsumenter och näringsidkare.

Eftersom den digitala euron skulle vara en kollektiv nyttighet skulle den vara kostnadsfri för grundläggande användning för konsumenter och vara kostnadseffektiv för europeiska näringsidkare. Eurosystemet skulle inte ta ut eller dra nytta av några avgifter för transaktioner i digitala euro.